summersense

Eftersom jag också är med i familjen får jag också skriva...har jag bestämt.

Jag vaknade av att Kian hade tröttnat på att sova, han babblade och jag var trött, det var alltså en alldeles vanlig morgon. Eftersom Carro tar hand om Kian på natten så var det bara att masa sig upp och kolla på pokémon - det är inte alls så hemskt som det låter. I dagens avsnitt fanns en pokémon som hade psykiska krafter...det räckte för att hjärnan skulle stänga av de flesta funktioner, utom dom som får dig att dumstirra på en TV utran att fatta ett dugg.

Dagens övningar bestod av trädgårdsarbete och fotbollsmatch. Min huvuduppgift i trädgården var att så smultron, jag tog min uppgift seriöst och vaktade påsen med smultronfrön med mitt liv. Eftersom jag numera fyllt 25 och seniliteten gör sig mer påmind för varje dag var förståss påsen spårlöst försvunnen när det var dags att så fröna. Jag hade lagt påsen på ett "smart" ställe. Efter en halvtimmes letande och en halvtimmes surande var smultronen fortfarande borta. Jag hittade andra tråkigare saker att göra i trädgården och funderade på om det var läge att kontakta efterlyst. Sjävklart "hittade" Carro smultronen - i trappen av alla ställen. Troligtvis hade hon tagit dom från mitt smarta ställe och gömt dom för att sedan rädda dagen. BRA GJORT ÄLSKLING! Ofta jag skulle lagt påsen i trappen, så retarded är jag inte än...eller?

Sedan var det fotbollsmatchen. En storpublik på ett soligt Mariebergs IP fick se hemalaget vinna mot Närkes kil med 6-4. Mål var 9:e min...ni vet vart ni ska gå om ni vill ha målkalas. Kian satt på sidan med mamma och moster och lyckades nästan göra sin röst hörd över hela planen, pappa hörde iaf. Jag låssades att han satt och hejade men egentligen gnällde han nog bara efter en leksak.

Ballar av stål var inte jättebra idag, men det får duga...jag borde vara med där fast jag vet inte vad jag skulle göra, tappa bort folks viktiga saker kanske...jag har gott om erfarenhet av det.

Nu ska jag gå upp och lägga mig...jag är förkyld och andas tydligen för högt genom näsan. Där snackar vi problem, svält och inbördeskrig hamnar i ett helt nytt perspektiv. Gonatt! / Jon