Jag har tänkt...

Som om det skulle vara en nyhet? Det enda jag gör är ju att fundera över livets nyckfullheter, livet efter döden, kvällsmaten och diverse andra genomintressanta tingest. Nu menar jag förståss att jag tänkt digitalkrita ner ett litet inlägg i familjebloggen, men jag har inte lyckats planera in det i schemat. Tiden kan passera ganska fort ibland och om inte annat kan man skylla på Kian eftersom han är för liten för att försvara sig.Nu är det iaf på det viset att lilla gubbens framtänder i överkäken gör sig påminda. Det gör ont och Kian blir grinig som bara den.

Igår skulle Carolina iväg och träffa kompisar så pappa och Kian skulle vara själva från ca klockan 17.30. Planen var utformad som följer. Kian och pappa busar järnet och har jätteskoj till klockan 19 varpå Kian får välling och somnar. Därefter kan pappa i lugn och ro titta på ÖSK-ÖIS. ÖSK vinner komfortabelt och pappa fixar nöjd och glad iordning en matlåda till morgondagen.
Nu blev det förståss inte riktigt så, allting följde planen i ca en halvtimme. Sedan blev Kian mer och mer grinig och pappa blev TRÖTT. När klockan närmade sig 19 andades en utmattad pappa ut, nu skulle det äntligen bli lugn och ro. Kian fick sin välling och somnade, det fortsatte han med hela tio minuter. Dom efterföljande två timmarna insisterade han på att bli buren och vädrade sitt missnöje med höga tjut så fort han inte fick som han ville. När mamma kom hem runt 21.30 gick det alladeles utmärkt att lulla omkring för sig själv på golvet. En halvtimme senare somnade skrutten och sov hela natten. ÖSK som spelade för Yunus ismail som fått stroke gjorde allt utom mål, en parad av misslyckade avslut utmynnade i oavgjort. Om Yunus liv hängde på den matchen så torde han redan vara död.

Ungeför samma scenario utspelade sig tydligen idag när jag var på träning. Kian var misnöjd med allt, tills pappa kom hem då blev han nöjd och glad. Förhoppningsvis sover han hela natten igen.

Det nya jobbet på Färg och form passar mig perfekt. Omväxlande arbetsuppgifter, trevliga arbetskamrater, ingen stress trots mer ansvar. Ångesten över att behöva åka till jobbet är som bortblåst, liksom impulserna att åka och hänga sig i första bästa ställage.

Som ni förstår så är livet lite heaven and hell just nu, men för att inte det goda ska väga över så har någon övernaturlig kraft plaserat mindre uppskattade medtrafikanter längs vägen till och från garphyttan. Hastighetsskyltar är framtagna för reglera hastigheten på våra fordon, siffran på skylten ligger inom god marginal för vad som betraktas som säker hastighet. Därför finns det ingen som helst anledning att pendla mellan 65 och 75 på 90-sträcka en vacker sommarmorgon. Dessutom tycks gubbarna och käringarna alltid ha fruktansvärt bråttom eftersom dom svänger ut framför mig på huvudleden så att man nästan får whiplash-skada när man står på bromsen. Men när gamlingarna väl trängt sig in framför så har dom tid att njuta av naturen. JAG SÄNDER ELAKA TANKAR TILL ER!

hej hopp, luden...tå! / jon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0