Garden tale!
Sverige är invaderat och vi tycks stå försvarslösa. Längs södra dalälven har myggor tagit över fullständigt, och över hela vårat avlånga land är insekterna på frammarch. Fienden är oss överlägsna till antal och vi verkar kämpa förgäves. Men först när hoppet överger oss och vi ger slaget förlorat faller vårat land i fiendehänder.
Tur då att det finns män som står upp och kämpar mot till synes övermäktiga odds, som envetet står upp för det som är rätt, någon som mänskligheten kan luta sig mot när det blåser hårt... Någon som mig.
Hänger du med? Inte? Förstår det. Men låt mig då upplysa dig.
Det började med att jag var på den lediga sidan, eller jag hamnade på den lediga sidan eftersom jag inte vaknade trots att telefonen ringde, tänk om Batman låg och sov när Batmansignalen lyste som starkast. Nu hörde jag iaf inte profficesignalen och när jag vaknade och ringde upp en timme senare hade någon annan stackare fått ta uppgiften som var tänkt för mig. TRÅKIGT! (mer uppenbar ironi får man leta efter)
Efter en lugn förmiddag tog jag tag i trimmern när Kian la sig för att sova middag. Mitt absoluta favoritredskap i trädgården, -hade jag velat att det kulle växa något här hade jag planterat det WWWRRRRNNNN! hahaha!
Mitt i köttandet sliceade jag upp ett myrbo, äckligt...med massa ägg och grejjer. Det var myror överallt, och dom gick på offensiven! Skulle jag fly? Icke! Jag gjorde det alla skulle vilja göra, men dom flesta inte skulle våga: COUNTERSTRIKE! Jag gjorde slarvsylta av allt som fans i boet, det sprutade myror och myrägg och jag log inombords.
Därefter beslutade jag mig för att vända komposten. Jag tog en grepe av ren lathet men ändrade mig i sista stund till en rejäl spade, som tur var. Högg spaden rakt i ett getingbo och tvingades till reträtt av ilskna äckelgetingar. Än en gång visste jag vad som måste göras. Jag högg trädgårdslangen och dränkte varenda jä*el, vände komposten och la på locket. Låter det enkelt? Kanske det, men ransaka dig själv! Har du gjort någon skillnad idag?
Eftermiddagen och kvällen spenderades hos Linda och Johan. Jag och Johan såg om Watchmen och förundrades över hur bra en film egentligen kan vara. Vi sköt lite fulingar på xboxen och mitt i alltihop kröp Kian iväg över golvet. Efter att ha verkat vara för tjock, för lat eller helt enkelt för ointresserad så satte han helt plötsligt iväg som om han inte gjort annat. Då kan undra var det var för nytt spännande föremål som var så viktigt att tom dunderklumpen kände sig tvingad att krypa fram och undersöka. En tom Colaflaska, oooh spännande! Tokiga gullunge!
Nu blev klockan mycket för mig! Dags att snarka! På återhörande! / Jon
