Möte i Nappes fan-club
Det blev rörigt igår. Jag knepade med en ansökan till ett TV-program samtidigt som jag kollade på champions league-match med tjeckisk kommentator, tror inte det behövs sägas att det blev en rätt klen ansökan. Synd med tanke på att jag var väldigt sugen på att vinna TV-tävling. Efter det lyckades jag lägga upp en film på mig som pulkaklant på youtube och länka till bloggen. Efter väl (någolunda väl) utfört arbete var det läggdags...trodde jag. Då hade lilla snutte-Kian vaknat och han ville ha koll på vad som hände. Han fick sitta i knät och han skrattade gott åt pappas vurpa. Sen gick hela familjen och la sig i mamma och pappas säng. Kian ville INTE sova och han gjorde sitt bästa för att hålla alla vakna.
Med hög röst sjöng han "I ett hus vid skogens slut", eller vad den nu heter:
"I huuus skogen sluuut, liten hare titta uuuut, haren skutta fooooort, knack knack, hjälpa meeeeeej, annas sjute meeeeej, komma komma...ehhh Nappe* kommer Nappe, Nappe, NAPPEEEEEEE! Nappe, Nappe, NAPPEEEEEEE!
Det vore nice om Nappes fanclub kunde ha möte någon annan gång än klockan ett på natten, men Kian är ju så skön att varken jag eller Carolina kunde låta bli att skratta. Han snurrade runt, sparkade och klättrade tills klockan var två, då frågade Carolina om han skulle gå till sin säng och sova. Jaaaa, svarade han bestämt och gick och la sig.
Jag var så trött att jag knappt mindes vad som hände på jobbet idag, men det kändes som om det gick bra. Ett tag trodde jag att jag fått världens snilleblixt men ju mer jag hinner fundera på det desto sämmre värkar idén, vi får la se. Under tiden fick Kian besök av mormor så han har haft fullt upp. Jag sov en stund när jag kom hem och sen åkte jag på träning. Det blir roligare och roligare med fotbollen i takt med att fettprocenten i kroppen sjunker och att fötterna blir rappare. Jag har en bra bit kvar men ljusglimtarna blir fler, och möjligheten finns att jag kommer att kunna bidra med något mer än en gedigen kämpainsats i sommar.
*Nappe är Kians smeknamn på Linda och Johans hund Jason.
natti!
/Jon
Med hög röst sjöng han "I ett hus vid skogens slut", eller vad den nu heter:
"I huuus skogen sluuut, liten hare titta uuuut, haren skutta fooooort, knack knack, hjälpa meeeeeej, annas sjute meeeeej, komma komma...ehhh Nappe* kommer Nappe, Nappe, NAPPEEEEEEE! Nappe, Nappe, NAPPEEEEEEE!
Det vore nice om Nappes fanclub kunde ha möte någon annan gång än klockan ett på natten, men Kian är ju så skön att varken jag eller Carolina kunde låta bli att skratta. Han snurrade runt, sparkade och klättrade tills klockan var två, då frågade Carolina om han skulle gå till sin säng och sova. Jaaaa, svarade han bestämt och gick och la sig.
Jag var så trött att jag knappt mindes vad som hände på jobbet idag, men det kändes som om det gick bra. Ett tag trodde jag att jag fått världens snilleblixt men ju mer jag hinner fundera på det desto sämmre värkar idén, vi får la se. Under tiden fick Kian besök av mormor så han har haft fullt upp. Jag sov en stund när jag kom hem och sen åkte jag på träning. Det blir roligare och roligare med fotbollen i takt med att fettprocenten i kroppen sjunker och att fötterna blir rappare. Jag har en bra bit kvar men ljusglimtarna blir fler, och möjligheten finns att jag kommer att kunna bidra med något mer än en gedigen kämpainsats i sommar.
*Nappe är Kians smeknamn på Linda och Johans hund Jason.
natti!
/Jon
Kommentarer
Trackback
