summersense

Jag förnekar å det bestämdaste dom rykten som gör gällande att tidsbrist håller mig ifrån bloggandet. Hollands mangel av Sverige i EM-kvalet för nån vecka sedan kändes som ett slag i magen som fick mig att tappa bloggluften. Det var inte det att jag förväntade mig en seger eller ens oavgjort mot vice världsmästarna, jag ville bara ha lite spänning. Komentatorns "Det känns som att Sverige tagit över matchen helt efter 4-1 målet" var det som knuffade mig över kanten. Tacka fan för att man lyckas hålla i taktpinnen när motståndarna duschat, bytt om och sitter i bussen på väg till flyget.

Sedan klarade jag inte av att kravla mig upp i sadeln igen samtidigt som jag krigade mot sockerberoendet. I och med att Kian fylde år och att Carolina bakar så goda kakor så blev det jobbigt. Jag åt extra mycket av ALLT förutom tårta och marängswisch (sug på den stavningen), det var nämligen banan i dom. De enda bananerna jag gillar är B1 och B2. Bananer i pyjamas, dom skojar och står på. Bananer i pyjamas dom kommer två och två... Den melodin knäcks bara av "Hakuna matata" på japanska eller "Bananer i pyjamas" på danska. Hursomhelst, nu när fighten förlorad knackar jag lite på tangenterna igen.

I will rise again!

Vi skrev ju högskoleprovet förra helgen och trots att jag förbättrade mitt resultat var höjdpunkten Carolinas samanfattning av det hela: En del kunde man, och det mesta kunde man inte.
Trots att jag tycker att jag är ganska klipsk slutar jag aldrig förvånas över hur vilsen jag kan bli ibland, "Kvalmig" - Torr och dammig, nä skulle inte tro det. Av tre sista sekunder ändringar gick jag från rätt till fel på samtliga. En rejäl mental pungspark - och inte på ett bra sätt.
Men jag tog revanch på pizzabuffén vi käkade till lunch. Ofta inte jag skulle kunna käka pizza för 129 spänn.

Kians nya säng har blivit en jättesuccé...för alla som inte gillar skön sömn och att vakna utvilad. Runt klockan 01.00 får vi sällskap av en liten gris som bufflar runt, lever om och sparkas. På nåt konstigt sätt drabbas den som behöver mest sömn värst. För det slutar ALLTID med att jag tar upp 30% av min sänghalva, Kian tar resterande 70% medans Carolina har hela sin halva. Skev fördelning! Jag protesterar! Snarkar gör dom också mina sängkamrater.

Det får räcka för nu, jag känner mig lite rostig.

Hejhopp!

Hey!!!

Sena kvällar den här helgen för min del. Jag har inte vart ute och rumlat om det var det ni trodde. Som den ansvarsfulla vuxna jag är så ägnade jag fredagkvällen (och natten) åt att spela FIFA. På lördag förmiddag åkte Carolina och Kian för att plocka upp farmor på tågstationen medan jag deltog i bostadsrättsföreningens städdag. Mer folk än arbete är precis min melodi. Jag valde arbete efter kompetens och bar ris - snabbt avklarat.

När klockan slog tre satte jag och Carolina av mot kungliga huvudstaden för volbeatkonsert...

Sammtidigt i garphyttan bevittnade Kian och farmor det som känndes som slutet....

Ahhh...koncentrationssvårigheter....Carolina vill ha en high-five för varje citat hon härmar från Pippi-Långstrump...och det är många det. Tragiskt var ordet, sa Bull.

Hursomhelst så fans det en period i mitt liv där jag uteslutande lyssnade på rap. Eminem, Xzibit, NWA, Dr.Dre you name it. I samlingen fanns den svinigt bra skivan "Mitt Kvarter" med Swedens finest i genren - Latin Kings. Beatsen var sådär, men Dogge Doggelitos texter var klockrena. Från ikon gick han till rapparen som med självdistans gjorde "Cykeln på köpet"-reklamen. Därifrån gick han till fjant som deltog i exakt ALLA lekprogram som fanns på TV. Men om kariären haltade betänkligt i "Hål i väggen" så lär han själv ha insett hur lågt han sjunkit när han stod på scén i lördags. "Shuu, Folkets park i Garphyttan, vad händer?"...slutet är nära. Men Kian och farmor hade iaf haft trevligt, men det var nog inte Dogges förtjänst.

Väl i stockholm var jag sjukt sugen på att byta Volbeat-biljetten mot ett besök på NHL-matchen men ändå inte. Konsertamatörer som vi var hade vi bänkat oss redan innan första förbandet tillsammans med ca 25% av åskådarna. Sångaren i "The Kandidate" var jättearg, han skrek, härjade och betedde sig. Under oljudet kom jag på att det troligtvis hade att göra med att han var dansk. Ingen förstod honnom och det verkade vara väldigt frustrerande.
Jag trodde att förbanden skulle köra tre låtar var men jag var ute och seglade. 40 minuter Kandidate följdes av en lika lång mangel signerat Entombed. Vi fick lov att gå ut för att hämta andan innan det var dags för huvudnummret. Det var grymmt, Volbeat körde en riktigt tight spelning och publiken var med på noterna. Ska jag klaga så var det väl lite mycket av det tyngsta artileriet och lite för lite av det mer melodiösa. Härlig kväll!!!

Bäst:
"Sad mans toung" och "Gardens Tale"

Sämst:
Dom körde inte min favvo från nya skivan "Magic Zone". Pajjasen på andra sidan trappan - självutnämnd stämningshöjare som prompt skulle ha igång hela sektionen. Det finns en anledning till att vissa står framför scénen och att vissa sitter på rad 22. Ta på minikjol och pompoms vid en hockeymatch istället - dåre!

Komentaren:
På väg hem i bilen - "Sätt på hellyset, om det kommer djur så vill man ju se dom i tid." Älskling vi var ju inte på safari.

Kian passade på att mysa med farmor och farfar medans vi var borta och när det var dags för dom att åka hem ville han följa med. Han tog på sig Carolinas foppatofflor och vinkade glatt till mamma och pappa. Men han blev kvar hemma. I eftermiddags hade vi lite dagis hemma. Kian har redan gott om kompisar fast han inte ens fyllt två. Kul för Kian men lite jobbigt för oss andra ibland.

Nu ska vi lägga våran busunge, höres!

/ Jon