summersense

Inget inlägg på ett tag, förklaring bifogas längre ner. Vi hoppar på det viktigaste på en gång: Det blir El Taco imorgon! Jag blev så glad att jag kom på en sång, den går ungefär så här: El Taco kommer till mig, El Taco kommer till dig, kommer till mig, dig, mig, dig, kommer till mig.
Det finns ingen copyright eller nåt på den så det är fritt att använda den som det passar, valfri melodi.
Just ja, mamma och pappa kommer imorgon också.

Jag har gått igenom det här förut, men för nytillkomna läsare tar jag det igen. El Taco är som första dagen på semestern, som en isglass i Sahara eller som sömn för småbarnsföräldrar. Lägg ihop det och baka ner det i en pizza så har du en El Taco!
Om pizzor är som OS-medaljer så är El Taco guldet i herrarnas Ishockeyturnering.

Kian har som sagt vart sjuk och han tvingade upp mig mitt i natten för att kolla på film, då var det förståss inget snack om vem som ansvarde för vilket barn. Sömnbristen och alla Kianbaciller gjorde mig helt slut men jag kämpade på. Kian blev bättre och jag var på god väg att få sova mer än tre timmar i sträck, då blev jag helt plötsligt ansvarig för mini som för första gången INTE ville sova. Då packade mitt imunförsvar ihop och jag blev "dödsjuk" och sängliggande. Efter att ha missat påskmiddagen hos Carolinas föräldrar blev jag bättre men jag har fortfarande en bra bit kvar till att känna mig helt frisk. Jag har knapt haft krafter nog för att dra mitt strå till stacken här hemma, dom få krafter som nån gång blivit över har helt enkelt inte räckt till att blogga.

Carolina har fyllt år, 27 bast har hon blivit gamla tanten. Hade jag inte älskat henne så mycket som jag gör så hade det vart läge att byta in henne mot en yngre årsmodell. Med feber yrade jag runt, svettig som en gris på ICA i jakt på någon liten födelsedagspresent, egentligen hade hon fått den i förskott men jag ville iaf ha något paket som Kian kunde ge. Tänkte mig ett sällskapsspel men det enda dom hade var yatzy, plockepinn och Helo Kitty-memmory och det kändes ju inte helt hundra. Det blev lite choklad istället. Firandet blev ingen dundersuccé men det är ju tanken som räknas och Kian trivdes med ballongerna iaf.

Efter allt påskgodis beslutade vi oss för att börja vårt nya liv. Igår tummade vi på att inte äta godis och att det skulle bli straff för den som bröt överenskommelsen. Trots att Carolina var den drivande bakom dealen så hindrade inte det henne från att försöka bryta den redan idag när vi fick ett påskägg från mitt jobb. Det fanns tydligen en klausul inskriven om att avtalet inte gällde godis som man fått eftersom det var otacksamt att inte äta det. Detta var specielt viktigt eftersom påskägget innehöll plopp, snacka om att ha viljekraft som kan rubba berg.....not.

Ska försöka hålla er uppdaterade men lovar inget, tid är en bristvara.

ciao!

/Jon

Det blev Theo tillslut. Carolina fick bestämma och det är väl egentligen inte mer än rätt med tanke på att det verkade mycket jobbigare för henne att pluppa ut honom än det var för mig att stoppa in honom, men jag hade gärna sett att han hetat Ryan.

Kian är sjuk och det gör hela föräldrarledigheten lite jobbigare än jag räknat med. Adjö femton timmars vilotid när Kian är på dagis, hallå bli väckt klockan halv fyra för att bli tvingad att kolla på tecknad film. Imorse klockan tre var våran febriga lille storebror så yr att jag var tvungen att skratta. Vaknade av ett:
-Pappa, hjälp mig!
-Vad ska du ha hjälp med?
-Klättra upp dit!
-Vaddå klättra upp?
Jag satte mig på madrassen som jag sov på och fick se Kian stå tryckt ot väggen pekandes mot taket
-Jag ska sova där, utbrast han.
-Nej, det ska du inte gubben, lägg dig på kudden igen.
Då kom nästa underlighet:
-Vart tog hästen vägen?
-Vilken häst? Det finns ingen häst?
-Nää, hästen är borta...vart tog kudden vägen?
-Du ligger på kudden.
-Okej pappa, där var Kians kudde.
En halvtimme senare kollade vi på djungelboken för femtielfte gången den här månaden.

Igår blev jag så förbannad när ÖSK förlorade mot Gävle att jag var tvungen att gå ut och springa av mig ilskan, bra att jag kom ut men jag måste komma på någon bättre motivation. Jag kan ju inte vänta på att ÖSK ska förlora för att jag ska få motion.

Ciao!

/Jon

Efter lite övertid så anlände bebis 2 tidigt på onsdagsmorgonen. Förlossningen var som en fis i rymden jämfört med när Kian kom. Efter en timme på USÖ tittade en liten grabb ut, han vägde 3365g och var 50 cm. Trots att han till utseendet är väldigt lik sin bror så är dom som natt och dag. När Kian kom hade vi inte en lugn stund, han skrek mer än han var tyst och han var vaken mer än han sov. Bebis 2 (han har inget namn än) är lugn, nöjd och sover nästan jämt. Precis när man började drömma om några lugna föräldragar så tog Kian det till en ny nivå. Första kvällen hemma var han uppe till 21 (brukar lägga sig strax efter 19) Ikväll har han precis gått och lagt sig och innan det har han hunnit gömma fjärren till TVn. Och det är ingen trött kille som bara vill mysa och titta film, nope det ska lekas med "luren" (nya leksaksdjuren) det ska bäras och det ska grejas. Bebis 2 är tyvärr betydligt mer aktiv på natten än på dagen. Det finns massor som jag borde skriva men man blir så trött att man inte ens orkar blogga. Dom två timmarna som jag hade "ledigt" mitt på dagen idag när resten av familjen sov använde jag till att tvätta och vika kläder samt till att diska. Borde förståss ha sovit men hemmafruarbetet gör sig inte av sig självt. Hoppas på några fridfulla timmar nu. Vi hörs!

/Jon

Hoppas att ni borstat tänderna och lagt er bekvämt i sängen, den här kan bli segdragen och sövande.

När jag kom hem satt familjen och kollade på Robin Hood. Sheriffen av Nottingham var precis i färd med att själa kaninen Hoppsans peng som han fått i födelsedagspresent. Usch, så gör man inte. Minuten senare stod Garpvägens egen Sheriff och åt upp kaninen Jons födelsedags-choklad. Nu vet vi iaf vilken disneyfigur Carolina är mest lik.

Igår gjorde jag min bästa träning för säsongen. Det kan ha att göra med uppladdningen på pizza hut men troligtvis berodde det på att jag klev ner i backlinjen. När jag berättade för Carolina om mina bravader konstaterade hon snabbt att det där med att vara i vägen är lite min grej. Synd att det var sista träningen på ett tag, nu tar jag ledigt från fotbollen framöver.

Jag borde abslout äta på pizza hut oftare, det är ju inte EL TACO på American take away men buffé för 80 spänn är ju ändå väl investerade pengar. Igår åt jag elva slicear till lunch och jag var fanimej mätt ända till frukost imorse.
Jag var faktiskt på pizza hut i lördags också och stresade i mig en lunch under högskoleprovet. Målet med provet var ju en ökning, kanske inte till 2.0 men åtminstone till 1.9. Tyvärr lyckades jag inte bättre än att pricka mitt senaste resultat, 105 poäng har dom senaste provtillfällena varit en poäng för lite för 1.9 och med min tur lär det väl vara samma visa igen.

På väg från jobbet häromdagen hörde jag ett klonk, inget bra klonk bör tilläggas. Jag stannade och upptäckte att avgasrör och ljuddämpare var på väg att överge skeppet. Panik! Jag kan ju ingenting om bilar! Jag lyckades binda upp hela härligheten med mitt älg-nyckelband. Jag har tvivlat på nyttan med prylarna vi kränger på jobbet men nyckelbandet tog mig och bilen ända hem till Carolinas pappa Conny som fixade biffen, tur att vi har honom. Kian skulle förstås också hjälpa till att laga bilen...iaf i tre minuter. Sedan jagade han Cilla, spelade fotboll och tittade på hästar.
-Pappa! Titta hästarna! Vad göö dom?
-Ja, vad gör dom Kian?
-Ohhh, DOM TITTAR PÅ MIG!
Haha, läskigt värre!
Han har fått pli på Cilla också, när Cilla skäller säger han "TYSCHT!" och sedan snappade han upp när mormor sa passa dig, fast han körde med "Passa duu!" istället, om och om igen.

Steget från lagade bilar till bilkörning är inte långt, därför ska jag komentera det kommande förbudet mot SMSande vid ratten och handsfree-tvånget vid mobilprat. Vad blir och vad blir inte tillåtet vid ratten? Ska man inte själv kunna ta ansvar för att framföra sitt fordon på ett säkert sätt? Eftersom hela grejen handlar om att man inte
ska ta blicken från vägen så borde det nästan bli lag på att ha händerna tio i två också. Jävla skitregel, jag förstår att folk kan ha svårt för att göra två saker samtidigt men låt då för fan mig få käka McDonalds eller prata i telefon jag som kan!

Nu till dagens I-landsproblem: Carolina har köpt oss varsin tungskrapa, en rosa och en blå. Lätt att lista ut vem som är vems, problemet är att Carolina har en blå tandborste och att jag är väldigt disträ. Det kommer garanterat sluta med att jag tar Carolinas tandborste eller tungskrapa och få skäll för det. Varför måste du snurra till det så för mig gumman, du vet att jag börjar bli gammal.

Dagens bästa: Vi kollar på sveriges mästerkock där dom ska laga mat åt den person som betyder mest för dom. Jag vet inte om det var meningen men en av sköningarna resonerade så här: -Jag ska laga mat åt min fru och då tänker jag att det måste bli någonting med bröst!
Klockrent! Skulle jag inspireras av Carolina hade det nog slutat med fläskfilé. Wohaaa!

Ciao!

/Jon

Mina förhoppningar om en klantfri födelsedag igår grusades redan på jobbet. Inget nytt under solen, det är trots allt mig vi pratar om. Ett oskyldigt feltryck på skrivbordstangenterna ledde till ännu ett när jag skulle rätta till det. När man jobbar i affärssystem är det en fördel om man vet vad man håller på med därför tänkte jag vända mig till företagets datansvarige, sen slog det mig att det var jag...typiskt också. Eftersom jag inte hade tid att sitta i telefonkö hos supporten så gjorde jag några snabba fel till innan jag insåg att jag nystat in mig totalt, därför gick jag hem.

Kian hade redan ringt mig på jobbet och sagt "GRATTIS pappa, bla, bla, bla det är paket....GRATTIS...hejdå!" men han var lika lycklig när han fick säga det igen när jag kom hem, och visst fanns det paket. Jag han knappt innanför dörren innan jag hade en spännande födelsedagspresent i näven. Carolina hade verkligen tänkt till, hon hade kommit ihåg en av mina braiga idéer och köpt mig en UKULELE! Sweet! Jag har ingen aning om hur man spelar (visst, slå på strängarna så låter det), jag kan inte stämma den men nog ska det bli åka av ändå. Bäst av allt, den var coolt orange.
Jag fick en god middag men sen var det slut på födelsedagandet. Min moral hade tvingat mig till att säga ja till inventeringen på Willys trots att jag egentligen hade lust att säga aldrig i h-vete. Det sades att det skulle hålla på från 18.15 till 22, kanske tidigare. Lagom för att jag skulle hinna hem och fira klart födelsedagen med Carolina och big brother. Självklart slutade det med att jag fick fira återstoden av min födelsedag bland kaffe och kryddor. Klockan 00.05 fick man gå hem och jag hade fullbordat min sämsta födelsedag någonsin.

Skam den som ger sig, jag beslutade mig för att flytta min födelsedag till idag. Jobbet gick sådär, jag var aptrött hela dagen men jag lyckades iaf reda upp mitt klantande från gårdagen. Jag var i mer födelsedagsstämning idag eftersom det trots allt var kalas med delar av min släkt. Carolinas kakfat gjorde i vanlig ording stor succé liksom tårtan och det kändes precis som en födelsedag borde göra.

Dagens i-landsproblem: När jag nattade Kian hörde jag Carolina svära från köket, när hon började stampa och gråta var jag tvungen att undersöka vad som hände. Det visade sig att hon hade haft svårigheter att få upp korken till coca-colan. Efter att Kian somnat och jag satt mig i soffan sa hon surt att jag inte fick skruva åt korken så hårt.
-Vad skulle jag gjort om jag inte fått upp korken och du inte vart hemma?
Hmmm...jag vet inte...inte druckit cola kanske...eller?

Rihanna har i en intervju sagt att hon gillar smisk och att bli bunden, genast gör aftonbladet kopplingen till misshandelsdomen mot x-et Chris Brown. Är det verkligen rätt koppling att göra? Borde man inte göra kopplingen till ödetorpet med tortyrkammaren? Kan det vara Rihannas?

Ciao!

/Jon