Vi är less
Igår märkte jag att universum fått nys om min strävan mot ett nyttigare jag. När jag öppnade portarna på lagret smektes jag av en sval bris...och brisen luktade bulle med mycket socker. Den här svala brisen presenterades av hattings goda kaffebröd!
Väl hemma fick jag reda på att Carolina och Kian hade fördrivit dagen med att äta chokladbollssmet men att dom lyckas rädda en del av smeten och gjort några chokladbollar åt mig. Motvilligt tryckte jag i mig fyra rejäla bollar på ca en minut. Det kändes OK eftersom jag tränade fotboll senare den kvällen. Med den senaste "succéträningen" i minne hoppades jag på ytterligare stordåd, det blev förståss ett ordentligt magplask istället vilket man borde ha räknat med. Jag sprang iaf bort chokladbollarna.
Det kändes som vi fick mycket gjort på lagret idag, mycke tack vare den eminenta ideén at styra spotify till jobbdatorn och en ljudkabel till stereon. Synd bara att den lyckas blanda fram precis dom låtar som man inte är sugen på just för tillfället, jag skulle inte kunna välja en så dålig ordning ens om jag försökte.
David drar sitt strå till stacken när det gäller musiken...på gott och ont. Jag trodde faktiskt inte att det fortfarande fanns människor som frivilligt lyssnar på Patrik Isaksson. Men man får ta det onda med det goda...eller tvärt om. Idag introducerade han mig till vad som kan vara den mest tårdrypande musikvideon någonsin...nu kan det vara så att jag är den sista mohikanen som blivit upplyst om den men skulle det mot förmodan finnas någon som är mer efter än jag så råder jag denna person att undersöka Whiskey lullaby http://www.youtube.com/watch?v=IZbN_nmxAGk&ob=av2e -Hear it and weep.
...och jag måste ha en svart cowboyhat.
När jag kom hem låg Kian och sov middag trots att klockan var halv fem...och han var INTE rolig att väcka. Ett morgonhumör som påminner om Carolinas. "GÅÅÅ BOOOOORT!" ekade i hela kvarteret innan mamma slutligen fick tillåtelse att bära runt honom som en liten bebis. Jag frågade snällt om han var just en liten bebis. "JAG ÄR INGEN LITEN BEEEEEEEEEEBIS!" Han var precis hur sur som helst tills vi frågade om han ville gå till lekparken en sväng efter maten, då blev allt frid och fröjd och vi hade en trevlig kväll. När vi skulle lägga Kian ville han att jag skulle göra "I drömmarnas trädgård" på hans hand...hur gulligt som helst. Ta reda på om ni inte vet vad det är. Sedan somnade han själv(!!!)
Annars är den stora nyheten på garpvägen 56 Carolinas annalkande provjobbning på Kilsbergen Konferens och lodge. Carolina håller på att gå under i hemmet medans jag själv håller på att gå under när jag tittar i ekonomin. Ibland blir jag så less på att vi ska klara oss på 1,2 löner att jag kräks. Visserligen lyckas vi spara undan en liten peng varje månad men det är enbart för att jag lever som en fattiglapp. Det är säkert två år sedan jag gick och köpte mig nya kläder, jag lever på det som tittar fram ur födelsedagspaket och julklappar. Jag är inte den som sprider pengar omkring mig när chansen finns men nån gång ibland skulle det kännas skönt att kunna köpa någonting utan att det slutar med havregrynsgröt och vatten sista dagarna innan lön. Nu är det bara att hålla tummarna.
(Fy fan vilket I-landsproblem. Här sitter man med sin dator, Tv-apparater och rinnande vatten ur kranen medans folk svälter i (på?) afrikas horn. Jag tar tillbaks lite av gnället men hoppas ändå på jobb åt Carolina...vi förtjänar det.)
Angående oron på finnansmarknaden tycker jag...nej, jag bryr mig inte.
Ciao!
/Jon
Väl hemma fick jag reda på att Carolina och Kian hade fördrivit dagen med att äta chokladbollssmet men att dom lyckas rädda en del av smeten och gjort några chokladbollar åt mig. Motvilligt tryckte jag i mig fyra rejäla bollar på ca en minut. Det kändes OK eftersom jag tränade fotboll senare den kvällen. Med den senaste "succéträningen" i minne hoppades jag på ytterligare stordåd, det blev förståss ett ordentligt magplask istället vilket man borde ha räknat med. Jag sprang iaf bort chokladbollarna.
Det kändes som vi fick mycket gjort på lagret idag, mycke tack vare den eminenta ideén at styra spotify till jobbdatorn och en ljudkabel till stereon. Synd bara att den lyckas blanda fram precis dom låtar som man inte är sugen på just för tillfället, jag skulle inte kunna välja en så dålig ordning ens om jag försökte.
David drar sitt strå till stacken när det gäller musiken...på gott och ont. Jag trodde faktiskt inte att det fortfarande fanns människor som frivilligt lyssnar på Patrik Isaksson. Men man får ta det onda med det goda...eller tvärt om. Idag introducerade han mig till vad som kan vara den mest tårdrypande musikvideon någonsin...nu kan det vara så att jag är den sista mohikanen som blivit upplyst om den men skulle det mot förmodan finnas någon som är mer efter än jag så råder jag denna person att undersöka Whiskey lullaby http://www.youtube.com/watch?v=IZbN_nmxAGk&ob=av2e -Hear it and weep.
...och jag måste ha en svart cowboyhat.
När jag kom hem låg Kian och sov middag trots att klockan var halv fem...och han var INTE rolig att väcka. Ett morgonhumör som påminner om Carolinas. "GÅÅÅ BOOOOORT!" ekade i hela kvarteret innan mamma slutligen fick tillåtelse att bära runt honom som en liten bebis. Jag frågade snällt om han var just en liten bebis. "JAG ÄR INGEN LITEN BEEEEEEEEEEBIS!" Han var precis hur sur som helst tills vi frågade om han ville gå till lekparken en sväng efter maten, då blev allt frid och fröjd och vi hade en trevlig kväll. När vi skulle lägga Kian ville han att jag skulle göra "I drömmarnas trädgård" på hans hand...hur gulligt som helst. Ta reda på om ni inte vet vad det är. Sedan somnade han själv(!!!)
Annars är den stora nyheten på garpvägen 56 Carolinas annalkande provjobbning på Kilsbergen Konferens och lodge. Carolina håller på att gå under i hemmet medans jag själv håller på att gå under när jag tittar i ekonomin. Ibland blir jag så less på att vi ska klara oss på 1,2 löner att jag kräks. Visserligen lyckas vi spara undan en liten peng varje månad men det är enbart för att jag lever som en fattiglapp. Det är säkert två år sedan jag gick och köpte mig nya kläder, jag lever på det som tittar fram ur födelsedagspaket och julklappar. Jag är inte den som sprider pengar omkring mig när chansen finns men nån gång ibland skulle det kännas skönt att kunna köpa någonting utan att det slutar med havregrynsgröt och vatten sista dagarna innan lön. Nu är det bara att hålla tummarna.
(Fy fan vilket I-landsproblem. Här sitter man med sin dator, Tv-apparater och rinnande vatten ur kranen medans folk svälter i (på?) afrikas horn. Jag tar tillbaks lite av gnället men hoppas ändå på jobb åt Carolina...vi förtjänar det.)
Angående oron på finnansmarknaden tycker jag...nej, jag bryr mig inte.
Ciao!
/Jon
Kommentarer
Trackback
