Allting flyter (utom Mariebergs IK)
Det kändes inte helt OK när jag klev in på Haga Centrum och såg genom rutorna hur pensionärerna fummlade runt i bassängen på sitt gympapass. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig själv på ett vattengympapass som 26-åring, jag skulle nog inte ens kunna se mig där ens efter 70-års ålder.
Jag räknade med att det skulle bli mer pinsamt än jobbigt, det var ju trots allt gravidakivitet det var frågan om. Men j*vlar i h*lvete! Allt flyter tänkte jag, man hade ju tom nåt skumgummibälte som jag iskallt räknade med skulle hjälpa till...och det gjorde det ju INTE. Det var som en sån dokumentär om sjöräddning när man ser massa plaskande vatten, en arm här och ett ben där. Men det roligaste var...att jag var långt ifrån sämst.
Trots att jag kände mig smidig som späckhuggaren i rädda Willy, vad var det nu den hette? Simba? så såg jag inledningsvis panik omkring mig. Efter ett tag började folk, även jag, få lite koll på kroppen...då kom nästa chock....det var ju jobbigt!
Trampade man inte så sjönk man ju, Mariebergs IK flöt INTE. Och det var ju inte svalt i vattnet heller, gamla tanter och inkontinensbesvär, need i say more?
Med tio minuter kvar kändes det som jag plaskade runt i grytan hos herr svans och horn en trappa ner. Men jag såg ljuset! Eller var det en lampa kanske.
Men jag överlevde iaf, tacka vet jag torra land.
Annars har det vart en kanondag. Jag har vart trött och gjort allt bakvänt på jobbet men nu är det skit samma imorgon är det fredag och då är alla problem glömda. Hoppas att Kian mår bättre iaf.
Nu ska jag kolla klart på Sveriges sämsta bilförare. Andreas och Mikaela påminner väldigt mycket o några jag känner...justa ja...Jon och Carolina var det ju. Skillnaden är att Jon kan köra bil men Carolina tycks inte märka det.
gonatt, gonatt önskar halvdränkt katt!
/Jon
Jag räknade med att det skulle bli mer pinsamt än jobbigt, det var ju trots allt gravidakivitet det var frågan om. Men j*vlar i h*lvete! Allt flyter tänkte jag, man hade ju tom nåt skumgummibälte som jag iskallt räknade med skulle hjälpa till...och det gjorde det ju INTE. Det var som en sån dokumentär om sjöräddning när man ser massa plaskande vatten, en arm här och ett ben där. Men det roligaste var...att jag var långt ifrån sämst.
Trots att jag kände mig smidig som späckhuggaren i rädda Willy, vad var det nu den hette? Simba? så såg jag inledningsvis panik omkring mig. Efter ett tag började folk, även jag, få lite koll på kroppen...då kom nästa chock....det var ju jobbigt!
Trampade man inte så sjönk man ju, Mariebergs IK flöt INTE. Och det var ju inte svalt i vattnet heller, gamla tanter och inkontinensbesvär, need i say more?
Med tio minuter kvar kändes det som jag plaskade runt i grytan hos herr svans och horn en trappa ner. Men jag såg ljuset! Eller var det en lampa kanske.
Men jag överlevde iaf, tacka vet jag torra land.
Annars har det vart en kanondag. Jag har vart trött och gjort allt bakvänt på jobbet men nu är det skit samma imorgon är det fredag och då är alla problem glömda. Hoppas att Kian mår bättre iaf.
Nu ska jag kolla klart på Sveriges sämsta bilförare. Andreas och Mikaela påminner väldigt mycket o några jag känner...justa ja...Jon och Carolina var det ju. Skillnaden är att Jon kan köra bil men Carolina tycks inte märka det.
gonatt, gonatt önskar halvdränkt katt!
/Jon
Kommentarer
Trackback
