Comeback!

Nej, det handlar inte om att jag kritar ner några rader efter ett par dagars frånvaro. Det är betydligt större saker i görning. Men mer om det sen.

Vi har vart väldigt trötta i slutet av veckan efter onsdagkvällens holmgång. Carolina envisades med att spela 500 om och om och om och om och om igen...hon skulle vinna till varje pris, det gjorde hon inte. Därför  slutade inte kvällen föens frammåt tolvtiden. När man börjat bli gammla som vi så är man inte så kaxig efteråt.

Under tiden som passerat sedan senaste inlägget har Kian hunnit:

* Väcka pappa med uppmaningen "Pappa, du måste klippa dig!" -Jo, jag börjar ju bli lite långhårig.

* Pissa i badkaret
-Kian, sitt ner i badkaret.
-Nää, Kian inte sitta badkaret...Kian kissa!
Sedan urinerade han helt ogenerat på stackars bogserbåten Elias. Respektlöst är bara förnamnet.

* Lagt sig på golvet på konsum och skrikit efter godis. -Bortskämd som få redan vid två års ålder.

Men han har förståss hunnit med att vara världens mysigste oxå.

Ikväll slapp jag äntligen kolla på Let's dance. Programmet som samlade Carolina och mig i soffan har blivt så tjatigt som det kan bli. När jag förra fredagen såg Tobias agera deglande snuskgubbe till något så osexigt som Tina Thörners roumpaaaaaah så insåg jag hur fördummad jag blivit.
Idag vände vi trenden och såg på spåret följt av vem vet mest, utan protester från min kära sambo. Det var den trevligaste TV kväll jag haft på år och dar.

Inatt är det dags för den stora comebacken: Foppa on ice! Jag hoppas för allt i världen på att han får chansen att avsluta sin kariär med ett par år världa en stor spelare. Finns det någon mer envis, tjurskallig idrottare på denna planet. Pengar på hög, travhästar som trevlig hobby, skulle kunna glida runt på en skridsko i MODO och ändå bli avgudad...eller dra sig tillbaka och leva livet med unga fickvännen. Om foten håller så blir det väl tolfte gången gillt...bara för att få mäta sig mot dom bästa. Det finns ingen jag beundrar mer.
När jag tänker efter var jag lite lik Foppa mina sista år i Kvarnsvedens Hockey. Nu var jag iof inte speciellt talangfull, jag var kass. Och jag hade ingen skada som hindrade mig....men jag var ju envis iaf. Och jag fick mitt moment när vi mötte satsande Avesta. Stryk med 16-2 (!) på bortaplan och underlägen 0-2 efter första på hemmaplan. Då hände något, vi krigade oss tillbaka och vann med 6-4, årets skräll i div 3. Är det månne den känslan Foppa är ute efter.
Inatt smäller det...och jg har inte Viasat :(

Ciao!

/Jon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0