Med andra ögon.
I vanliga fall är jag den som är tvungen att väcka hela familjen så att det blir någonting gjort, men imorse var jag så less på att jag alltid måste ta det ansvaret. Jag tänkte strunta i det helt och se vad som skulle hända, men när klockan var 7 insåg jag att om inte jag gör det så gör ingen det. Dom klarar sig helt enkelt inte utan mig.
Jag lyckades få upp mamma, men pappa sov så djupt att man kunde tro att han låg i koma. Han hade väl vart uppe och kollat på den där utomhushockeymatchen hela natten...pucko! Jag insåg hur hopplöst det var och gav upp.
Jag tjatade på mamma om pippi långstrump. Egentligen vill jag se på Discovery chanel eller Uppdrag granskning men både mamma och pappa verkar ha lite svårt med svenska språket, det känns ibland som om dom tar in ungefär 10% av vad man säger. Det går bra så länge man använder enkla ord men så fort man höjer svårighetsgraden och pratar hela meningar så är dom helt lost....pippi fick duga.
Klockan 11 gjorde jag ett nytt försök att väcka pappa. Jag tyckte inte att han borde sova bort sin sista dag på jullovet. Med lite fula knep fick jag iaf upp honom. Då insåg jag hur knubbig han blivit av all julmat, han måste verkligen börja träna. Det blir ett himla liv på honom om man försöker smaka ett litet chips men själv har han inga problem att trycka i sig en hel skål själv. DUBBELMORAL!
Till lunch blev det pankaka...ÄNTLIGEN! Tänk att dom ska ha så svårt att förstå att jag inte äter vad som helst. Jag vill ha fint käk som blodpudding, pankaka eller makaroner och kanske någon köttbulle om jag får tillräckligt med ketchup. Försök inte med er taskiga lax i ugn eller oxfilé. Pappa brukar kunna klanta till vad som helst i köket men jag måste medge att det är rätt kul när han vänder pankakor i luften. Och det räcker med att säga "mera" så gör han det om och om igen, min dresserade cirkuschimpans.
I och med att jag tog lite sovmorgon var jag inte trött vid ett-tiden som jag brukar. Trots det gjorde mamma och pappa upprepade försök att tvinga mig att sova. Jag må vara smartare än båda dom tillsammans men än har jag inte musklerna att stå emot när dom lyfter in mig i sängen mot in vilja. När jag med högljuda protester klargjort min syn på det hela bestämde jag mig för att ta en tupplur för familjefridens skull.
Jag och pappa tog en dusch när jag vaknat och sedan åkte vi för att fira att mammas mormor Dagny fyllt 80 år på Scandics resturang. Det var ett trevligt intiativ, men jag förstår inte varför allt ska ta sådan tid. Vänta på maten i hundra år, alla äter långsam, vänta lite till. Man kunde ju tro att det bara är jag som vill hinna springa lite i hotellkoridorerna. Maten ska vi inte tala om, OSKALAD korv! Dom har som yrke att laga mat och kan inte ens skala prinskorv, tur att min betjänt aka pappa fattade galoppen.
Jag hann iaf leka lite med Jonna innan vi skulle åka hem igen.
Väl hemma satt jag i soffan och väntade på att få se lite nyheter förgäves. Det zappades fram och tillbaka mellan tråkiga komediserier och dålig film...men ingenting allmänbildande. Jag gav upp, bad om en flaska mjölk och gick till sängs.
/Kian - allsmäktig härskare över garpvägen 56
Jag lyckades få upp mamma, men pappa sov så djupt att man kunde tro att han låg i koma. Han hade väl vart uppe och kollat på den där utomhushockeymatchen hela natten...pucko! Jag insåg hur hopplöst det var och gav upp.
Jag tjatade på mamma om pippi långstrump. Egentligen vill jag se på Discovery chanel eller Uppdrag granskning men både mamma och pappa verkar ha lite svårt med svenska språket, det känns ibland som om dom tar in ungefär 10% av vad man säger. Det går bra så länge man använder enkla ord men så fort man höjer svårighetsgraden och pratar hela meningar så är dom helt lost....pippi fick duga.
Klockan 11 gjorde jag ett nytt försök att väcka pappa. Jag tyckte inte att han borde sova bort sin sista dag på jullovet. Med lite fula knep fick jag iaf upp honom. Då insåg jag hur knubbig han blivit av all julmat, han måste verkligen börja träna. Det blir ett himla liv på honom om man försöker smaka ett litet chips men själv har han inga problem att trycka i sig en hel skål själv. DUBBELMORAL!
Till lunch blev det pankaka...ÄNTLIGEN! Tänk att dom ska ha så svårt att förstå att jag inte äter vad som helst. Jag vill ha fint käk som blodpudding, pankaka eller makaroner och kanske någon köttbulle om jag får tillräckligt med ketchup. Försök inte med er taskiga lax i ugn eller oxfilé. Pappa brukar kunna klanta till vad som helst i köket men jag måste medge att det är rätt kul när han vänder pankakor i luften. Och det räcker med att säga "mera" så gör han det om och om igen, min dresserade cirkuschimpans.
I och med att jag tog lite sovmorgon var jag inte trött vid ett-tiden som jag brukar. Trots det gjorde mamma och pappa upprepade försök att tvinga mig att sova. Jag må vara smartare än båda dom tillsammans men än har jag inte musklerna att stå emot när dom lyfter in mig i sängen mot in vilja. När jag med högljuda protester klargjort min syn på det hela bestämde jag mig för att ta en tupplur för familjefridens skull.
Jag och pappa tog en dusch när jag vaknat och sedan åkte vi för att fira att mammas mormor Dagny fyllt 80 år på Scandics resturang. Det var ett trevligt intiativ, men jag förstår inte varför allt ska ta sådan tid. Vänta på maten i hundra år, alla äter långsam, vänta lite till. Man kunde ju tro att det bara är jag som vill hinna springa lite i hotellkoridorerna. Maten ska vi inte tala om, OSKALAD korv! Dom har som yrke att laga mat och kan inte ens skala prinskorv, tur att min betjänt aka pappa fattade galoppen.
Jag hann iaf leka lite med Jonna innan vi skulle åka hem igen.
Väl hemma satt jag i soffan och väntade på att få se lite nyheter förgäves. Det zappades fram och tillbaka mellan tråkiga komediserier och dålig film...men ingenting allmänbildande. Jag gav upp, bad om en flaska mjölk och gick till sängs.
/Kian - allsmäktig härskare över garpvägen 56
Kommentarer
Trackback
