Three nights in Paris
Nej! Det här är ingen "extended version" av Paris Hiltons sextape utan ett helt vanligt (kanske extra långt beroende på om jag orkar) blogginlägg om mina intryck av F&Fs Parisresa...det börjar nu.
Jag kan inte minnas att jag skrev någonting om några förberedelser och det fanns överhuvudtaget inte många ledtrådar som pekade mot att jag skulle utomlands (inte utlandet). Det ska finnas ett inlägg där jag rotar igenom mitt bristfälliga franska ordföråd men mer än så tror jag inte att det var...och nej, jag hade ingen nytta av vare sig Il y a un chat dans le sac (det finns en katt i påsen) eller Je voudrais un glace au fraise, s'il vous plaît (Jag skulle vilja ha en jordgubbsglass, tack).
Jag förstår om ni blir överaskade över att jag vart på en liten tripp för det är jag med, plötsligt var jag bara där.
Söndagen var inte mycket att orda om. Åka till Arlanda, vänthall, flygplan, transfer, hotell...ni vet hur det funkar. Kvällen avslutades iaf med en mysig liten restaurant som var väldigt svår att hitta. En av kvällens höjdare var att ägaren såg ut som en liten hobbit (sagan om ringen-figur) medans kvällens absoluta bottennapp var att alla skulle smaka snigel. Medans alla andra sög i sig sin slemmiga aptitretare med god min (respekt) och i vissa fall uppskattande komentarer så tog det tvärstopp för mig. Jag höll på att fega ur men tog mod till mig och gapade stort. Smaken var OK men konsistensen var vidrig, jag ville bara svälja och glömma men hade jag gjort det hade den kommmit i retur lika snabbt. Jag tuggade tills krypet inte längre kunde göra något motstånd och sköljde ner...aldrig mer.
Tu voudrais une slemmig snigel, monsieur?
Det som slog mig under den första dagen var hur fint det faktiskt var i Paris, precis så fint som det sägs och lite till. Förutom kvarteret vid vårat hotell då, vi hamnade inte i turistdistriktet så att säga. Rummen var inte stora men det är ju dumt att klaga även om man hamnade i badrumet om man tog ett för långt kliv ur sängen.
Den andra dagen var jobbdagen. Vi snurrade runt på en gigantisk mässa med uppdrag att samla idéer och inspiration. Jag hakade på Annikorna och hade en trevlig dag. Tyvärr var det inte tillåtet att fota men vid närmare eftertanke var det kanske lika bra eftersom Carolinas kamera trots allt har ett begränsat minne. Det fanns nämligen mängder av julgranskulor i mängder av utföranden och den inspiration jag inhämtade på mässan ledde mestadels bara till en idé om öppnandet av en julgranskuleshop.
Med risk för att få kameran beslagtagen fotade jag den här prinsessan på ärten-montern. Klass!
Tredje dagen var den stora upptäck-Paris-som-du-vill-dagen. Efter en gemensam tur till Sacre coeur delade vi upp oss efter intresse. Den überkulturella gruppen som gick på muséum, den ickekulturella gruppen som drog på shoping samt den tredje, semikulturella gruppen som hoppade på en turistbuss. Den sistnämnda gruppen bestod enbart av mig men det låter ju lite tråkigt att skriva så jag tycker att vi kallar det för en grupp.
Den semikulturella gruppen hann med att se dom flesta sevärdheterna och bestiga eifeltornet, givetvis till fots i möjligaste mån och hade en trevlig dag. Givetvis slutade det hela med att gruppen fastnade i trafiken på en turistbuss och tvingades springa genom Paris icke-turistkvarter för att hinna till hotellet i tid för återsamlingen. Men jag säger som Bobban: "Don't worry about a thing, 'Cause every little thing is gonna be all right."
Här kommer dom efterlängtade bilderna:
Sevärdhet? I think not!
Själv är jag tolerant, men jag förstår att folk kan tycka att fransmän är dryga när dom ställer trafiklysen precis där man ska fotografera.
Fixat frillan? Check! Snyggt monument i bakgrunden? Check! Ställt tillbaka zoomen i utgångsläge sen förra bilden? ....inte check...
Det ÄR lite högt och det ÄR lite läskigt...men se cool ut ändå...
Tomte! Sälj kameran och köp ett dragspel.
Hemresan sket sig förståss! Flighten som vi var inbokade på gick bara under sommaren och således var vi flyttade till den 4 timmar senare flighten. Nu blev det extra timmar på Charles de Gaulle istället för extra timmar i Paris eftersom den infon inte nått oss. Vart på vägen kan den ha stannat måntro? Nåja, hem kom vi ju iaf och resan var i mitt tycke jättelyckad! Tack härliga kollegor för ert sällskap!
Det hände som sagt mycket kul men jag har sparat mina favoriter till sist.
Den ena favvosen var mannen som skötte frukostserveringen på hällsoresan (jag åt nästan bara croissanter med nutella till frukosten och minst 4 st varje tillfälle). Han såg precis ut som en tvättäkta, snorkig grodätare ska göra och han kände ingen anledning till att dölja vad han kände för mig. Varje frukost tittade han på mig med den mest besvärade min jag någonsin sett och den kan bara ha betytt: "Nu kommer turistjäveln som inte kan franska, som tänker äta upp alla croissanter och som tänker skräpa ner mer än vad den genomsnittliga frukostätaren gör. Kära Gud låt mig få dö nu och komma till himmlen där allt är gjort av mögelost" -Priceless, varför tog jag inte kort på honom?
Den andra grejjen var ett telefonsamtal hem när Carolina såg det var jag som ringde och lät Kian svara:
K - Hallå!
J - Hej Kian!
K - (med glad röst) Hej pappa! (med misstänksam röst) Vad gör du med David då?
J - (med förvånad röst) Ehhh...vi turistar lite...nu ska vi titta på en kyrka....
K - (med glad röst, uppenbarligen nöjd med svaret) Okej, puss, puss, hej då!
Vad fan handlade det om? Vaddå "Vad gör du med David"? Visst, jag och David fick nöja oss med en twin bed på rummet men det visste ju inte Kian. Och jag vill klargöra att det INTE pågick någon monkey buisness där...eller någon annan stans heller för den delen. Vad menade han egentligen?
Till sist vill jag försvara mitt frukostval. Det fanns knapt något att äta, yoghurt som smakade sur fil och hårdkokta ägg som lika gärna kunnat gått som kastvapen. Jag ångrar ingenting!
Bon nuit!
/Jon
Jag kan inte minnas att jag skrev någonting om några förberedelser och det fanns överhuvudtaget inte många ledtrådar som pekade mot att jag skulle utomlands (inte utlandet). Det ska finnas ett inlägg där jag rotar igenom mitt bristfälliga franska ordföråd men mer än så tror jag inte att det var...och nej, jag hade ingen nytta av vare sig Il y a un chat dans le sac (det finns en katt i påsen) eller Je voudrais un glace au fraise, s'il vous plaît (Jag skulle vilja ha en jordgubbsglass, tack).
Jag förstår om ni blir överaskade över att jag vart på en liten tripp för det är jag med, plötsligt var jag bara där.
Söndagen var inte mycket att orda om. Åka till Arlanda, vänthall, flygplan, transfer, hotell...ni vet hur det funkar. Kvällen avslutades iaf med en mysig liten restaurant som var väldigt svår att hitta. En av kvällens höjdare var att ägaren såg ut som en liten hobbit (sagan om ringen-figur) medans kvällens absoluta bottennapp var att alla skulle smaka snigel. Medans alla andra sög i sig sin slemmiga aptitretare med god min (respekt) och i vissa fall uppskattande komentarer så tog det tvärstopp för mig. Jag höll på att fega ur men tog mod till mig och gapade stort. Smaken var OK men konsistensen var vidrig, jag ville bara svälja och glömma men hade jag gjort det hade den kommmit i retur lika snabbt. Jag tuggade tills krypet inte längre kunde göra något motstånd och sköljde ner...aldrig mer.
Tu voudrais une slemmig snigel, monsieur?
Det som slog mig under den första dagen var hur fint det faktiskt var i Paris, precis så fint som det sägs och lite till. Förutom kvarteret vid vårat hotell då, vi hamnade inte i turistdistriktet så att säga. Rummen var inte stora men det är ju dumt att klaga även om man hamnade i badrumet om man tog ett för långt kliv ur sängen.
Den andra dagen var jobbdagen. Vi snurrade runt på en gigantisk mässa med uppdrag att samla idéer och inspiration. Jag hakade på Annikorna och hade en trevlig dag. Tyvärr var det inte tillåtet att fota men vid närmare eftertanke var det kanske lika bra eftersom Carolinas kamera trots allt har ett begränsat minne. Det fanns nämligen mängder av julgranskulor i mängder av utföranden och den inspiration jag inhämtade på mässan ledde mestadels bara till en idé om öppnandet av en julgranskuleshop.
Med risk för att få kameran beslagtagen fotade jag den här prinsessan på ärten-montern. Klass!
Tredje dagen var den stora upptäck-Paris-som-du-vill-dagen. Efter en gemensam tur till Sacre coeur delade vi upp oss efter intresse. Den überkulturella gruppen som gick på muséum, den ickekulturella gruppen som drog på shoping samt den tredje, semikulturella gruppen som hoppade på en turistbuss. Den sistnämnda gruppen bestod enbart av mig men det låter ju lite tråkigt att skriva så jag tycker att vi kallar det för en grupp.
Den semikulturella gruppen hann med att se dom flesta sevärdheterna och bestiga eifeltornet, givetvis till fots i möjligaste mån och hade en trevlig dag. Givetvis slutade det hela med att gruppen fastnade i trafiken på en turistbuss och tvingades springa genom Paris icke-turistkvarter för att hinna till hotellet i tid för återsamlingen. Men jag säger som Bobban: "Don't worry about a thing, 'Cause every little thing is gonna be all right."
Här kommer dom efterlängtade bilderna:
Sevärdhet? I think not!
Själv är jag tolerant, men jag förstår att folk kan tycka att fransmän är dryga när dom ställer trafiklysen precis där man ska fotografera.
Fixat frillan? Check! Snyggt monument i bakgrunden? Check! Ställt tillbaka zoomen i utgångsläge sen förra bilden? ....inte check...
Det ÄR lite högt och det ÄR lite läskigt...men se cool ut ändå...
Tomte! Sälj kameran och köp ett dragspel.
Hemresan sket sig förståss! Flighten som vi var inbokade på gick bara under sommaren och således var vi flyttade till den 4 timmar senare flighten. Nu blev det extra timmar på Charles de Gaulle istället för extra timmar i Paris eftersom den infon inte nått oss. Vart på vägen kan den ha stannat måntro? Nåja, hem kom vi ju iaf och resan var i mitt tycke jättelyckad! Tack härliga kollegor för ert sällskap!
Det hände som sagt mycket kul men jag har sparat mina favoriter till sist.
Den ena favvosen var mannen som skötte frukostserveringen på hällsoresan (jag åt nästan bara croissanter med nutella till frukosten och minst 4 st varje tillfälle). Han såg precis ut som en tvättäkta, snorkig grodätare ska göra och han kände ingen anledning till att dölja vad han kände för mig. Varje frukost tittade han på mig med den mest besvärade min jag någonsin sett och den kan bara ha betytt: "Nu kommer turistjäveln som inte kan franska, som tänker äta upp alla croissanter och som tänker skräpa ner mer än vad den genomsnittliga frukostätaren gör. Kära Gud låt mig få dö nu och komma till himmlen där allt är gjort av mögelost" -Priceless, varför tog jag inte kort på honom?
Den andra grejjen var ett telefonsamtal hem när Carolina såg det var jag som ringde och lät Kian svara:
K - Hallå!
J - Hej Kian!
K - (med glad röst) Hej pappa! (med misstänksam röst) Vad gör du med David då?
J - (med förvånad röst) Ehhh...vi turistar lite...nu ska vi titta på en kyrka....
K - (med glad röst, uppenbarligen nöjd med svaret) Okej, puss, puss, hej då!
Vad fan handlade det om? Vaddå "Vad gör du med David"? Visst, jag och David fick nöja oss med en twin bed på rummet men det visste ju inte Kian. Och jag vill klargöra att det INTE pågick någon monkey buisness där...eller någon annan stans heller för den delen. Vad menade han egentligen?
Till sist vill jag försvara mitt frukostval. Det fanns knapt något att äta, yoghurt som smakade sur fil och hårdkokta ägg som lika gärna kunnat gått som kastvapen. Jag ångrar ingenting!
Bon nuit!
/Jon
Kommentarer
Postat av: Jon
Jag protesterar mot mig själv! "Det låter lite tråkigt att skriva så"? Så kan man ju inte skriva det säger ju sig självt...eller det hör man ju...eller läser...
I think i've made my point!
Trackback
