summersense

Efter Carolinas förra inlägg kände jag för att sluta blogga. När hon för en gångs skull tar sig tid att skriva i sin egen blogg så är det för att gnälla och måla upp någon sorts askungenbild av sig själv. Ångest för att barnen inte fick vara ute och leka EN DAG? Tyvärr hade jag ohövligheten att sträcka mig i ljumsken på fotbollsmatchen samma dag, jag kunde knappt gå och än mindre jaga efter Kian om han fick för sig att sticka, som han gjorde tidigare den dagen när vi skulle till Konsum. Stackars dig som "var tvungen" att laga mat istället för att tacksamt ta emot pannkakan.

Och angående svinstian så fixar jag undan sånt på kvällen när barnen lagt sig, liksom allt annat hemarbete jag gör på kvällen för att kunna leka med barnen på dagen.

Skulle jag skriva om alla jobbiga dagar jag haft så skulle inte det här vara en rolig blogg att läsa...om det nu är det ändå.

 

Nog om det...även om jag var arg och ledsen så har det runnit av, åtminstone nu.

 

Något jag däremot är ledsen över är Fula bilen. Fula bilen som (med Connys hjälp) överlevt stölder och krånglat sig igenom besiktningar tycks nu vara på väg att tvingas kasta in handduken. Den läcker bensin och jag vet inte vartifrån eller varför men vi kan inte ha det så. Om jag kunde så skulle jag tejpa ihop den med silvertejp så att den åtminstone kunde få göra ett sista ryck och fylla en sista funktion - transportera mig till jobbet en månad eller tre medans vi utökar utrymmet för bilköp i budgeten. För även om inte pengarna rullar in i grova mängder så ser ekonomin betydligt ljusare ut nu när Carolina drar in mer cash (Duktig Carolina).Men jag vet ingenting om bilar eller hur man fixar dom med silvertejp, därför ser det ut som om denna trotjänare får avsluta sina dagar på Garpvägens gästparkering. (snyft)

Någon som har en svinbra bil till salu?...svinbilligt?

 

Något som jag också är lite ledsen över...fast mest glad, är att jag fått ett paket från england som innehöll följande:

1st Newcastle Matchkit mini 1-2 år

1st Newcastle Matchkit mini 5-6 år (passar utmärkt på en snart 4-årig killemodell större)

1st Newcastle Matchtröja strl. L

1st Newcastle Nallebjörn

1st Newcastle Halsduk

Jag tyckte nämligen att det äntligen fanns utrymme i ekonomin för MIG att unna mig någonting (givetvis var det innan vi gav upp hoppet om fula bilen) och beställde lite fotbollsprylar. Jag var helnöjd när jag och grabbarna gick till dagis i matchande matchtröjjor, betydligt vassare än Carolinas önskan om matchande träningsoveraller för hela familjen. Givetvis fick man inte vara helnöjd. Eftersom jag trots allt är jag så hade dom glömt att trycka tröjan med namn och nummer som jag beställt (surprise, surprise). Men dom får ersätta mig för det, jag vill ju ha tröjan nu...inte vänta på att den ska skickas fram och tillbaka. Namn och nummer? Det får bli nästa säsong.

 

Trevlig kväll!

 

/Jon

Jag hade lovat Jon att jag skulle gå upp med barnen imorse, men nu när jag jobbar så har jag lärt mig att inte vakna av minsta lilla ljud ifrån de små rackarungarna. Jag vaknade inte förrens kl 06:30 då jag hörde att Kian och Theo skrattade. Kian hade (som vanligt) gått in och väckt Theo, så dem satt i Theos spjälsäng båda två.

Kian hade tydligen varit vaken ett tag innan jag kom upp.

Eftersom det ekade tomt i kylen så tog jag med mig ungarna till ICA MAXI och handlade. Vi var där redan kl.08:20, men det gick inte så smidigt som jag tänkt mig för när jag stod i kassan och skulle betala så fanns det inga pengar på kortet. Jag försökte betala med det sista pengarna på Ica kortet och sedan mitt bankomatkort men det gick iaf inte (jag som var övertygad om att jag hade så jag skulle klara mig). Jag försökte ta bort saker också, men det gick inte. Så jag fick ringa och väcka Jon och be han föra över lite dineros. Men eftersom jag redan hade börjat med delbetalning så gick det ju inte att parkera kvittot, så resten av kön fick gå till en annan kassa (om dem inte så snällt ville stå o vänta) :D

Jag var en sån där jättejobbig kund som jag själv inte brukar förstå mig på när jag sitter i kassan (man kollar väl så att man har pengar innan man ger sig ut o handlar!!?) heh...

Ne fy skäms på mig!! ;P

 

Till slut kunde vi fara hemmåt och Jon var glad och tacksam för att jag hade tagit barnen så att han fick sova.

Jag fick för mig att idag skulle bli den första (och sista) dagen jag badar utomhus den här "sommaren", ja jag är en riktig badkruka! Vi packade ihop oss och åkte till Ånnabodasjön, och jag fegade inte ur utan jag sprang i det där iskalla vattnet och badade med Kian. Det blev ju varmare efter ett tag men lika länge som Kian kunde jag inte bada. Han är ett riktigt badlejon han :)

 

 

Efter badet var det dax att åka/springa hem, Jon och barnen åkte och jag sprang. Hela vägen sprang jag och Jon blev överraskad att det gick så fort. Jobbigt var det men jag är i form nu och orkar springa längre o längre :)

 

När vi hade käkat lunch och Theo sovit middag så gick jag o barnen till lekparken medans Jon var ute och sprang. När han var tillbaka så tog vi en promenix till Konsum och köpte en glass till Kian.

 

Sedan var det många tröttisar här hemma.

Theo är en riktig liten busunge/retsticka, det värsta just nu är att han klättrar upp på köksbordet heeela tiden. Jag blir så stressad av det..hehe, det är inte lätt att vara mamma! (man sätter hjärtat i halsgropen några gånger om dagen)

 

Här hittade Theo Kians matrester när han var på väg upp på bordet, det var gött! :D

 

 

Det har varit en trevlig och mysig dag idag. 

Nu kan jag äntligen njuta av ledigheten när jag är ledig och leka med barnen, slippa tänka på pengar/jobb hela tiden.

 

 

 

Nu måste jag sova, ska upp kl 05:30 imorn. Först jobb och sedan räkbåten på kvällen :)

 

 

Over and out......

 

 

/Carolina

 

Jag har kollat lite på ett program om ambulansförare, poliser och sånt med Carolina dom senaste dagarna. Kan det heta typ SOS eller nåt? Hursomhelst kan jag inte låta bli att förundras över det lass dom drar och den betydelse deras yrken har. Ambulansförarna behöver inte ens anstränga sig för att det ska framgå hur fantastiska dom är något som brandmännen har lite svårare för. Dom är säkert duktiga, kanske beror det på att dom bara verkar filma dom absolut tråkigaste bränderna. I förrgår försökte en bajsnödig brandman på bästa militärtaktiska sätt beskriva "insatsen" och hur man "Närmade sig målet från sidan" för att "minimera riskerna" och att det kunde finnas "alla möjliga antändbara saker på flaket"  som kunde "medföra förhöjd explosionsrisk" och "fara för liv och hälsa". Häftigt, tills man fick se "insatsen" med egna ögon och insåg att man kunde ha pissat på elden och släckt den hotande branden i bilen på den övergivna parkeringen...eller låtit den vara tills den brunnit ut av sig själv. Igår var det ännu bättre. "Vi har fått in larm om en brand i en bil men vi har fått flera olika adresser, tillslut beslutade vi oss för att åka dit bilar brukar brinna." -Smart drag! "När jag närmar mig känner jag ju att det är varmt" -Det är alltså ingen låssasbrand? "Jag bad dom att öka trycket för att få så mycket vatten på elden som möjligt och på så sätt släcka den! - Ahaaa, det är så man gör.

 

Idag var det nära att dom fick göra en insatsbeskrivning av mitt kök, jag har nämligen bakat. Om någon någonsin hör mig säga att jag tänker göra om det - stoppa mig! By any means necessary!

Det var illa, det var riktigt illa. Idioter och folk som inte kan baka ska INTE baka! Och om dom nödvändigtvis ska baka så ska dom baka nåt enkelt som en sockerkaka och absolut INTE flera saker på samma gång. Bullar skulle ju vara enkelt och jag bakade ju faktiskt mazariner en gång på hemkunskapen. Det blev blandningen mellan "Hells kitchen" och "En annan del av Köping". Låt oss säga att det sket sig någonstans mellan att bullarna jäste vid fel tillfälle och att jag inte var så haj på fyllningen till mazarinerna...men ni vet vad man säger - Har inte brandlarmet gått så har man inte bakat. OMG räcker inte till.

 

Kian har gått sina första tre dagar på dagis och det är så skönt för honnom...och för mig. Jag saknar honom när han är där men något jag inte saknar är när han är uppe till ca 21 varje kväll. Nu får han träffa alla polare och busa sig stentrött. Att båda barnen sover vid sju är något jag kan leva med.

 

gonatt!

 

/Jon

 

 

...uteblev. Händer sånt här bara mig? Jag hade precis avslutat en joggingtur, jag hade klätt av mig och var på väg in i duschen. Då skyndar Carolina före och ber mig ha koll på maten på spisen. Där står jag näck och steker kyckling i skydd av Carolinas insynsskydd då DHL bilen svänger in i kvarteret. Insynsskyddet klarar bilar men efersom förarhytten på lastbilen är så upphöjd ser man över skyddet som bara går halvvägs upp på fönstret. I vanliga fall hade jag inte brytt mig ett skit men eftersom jag känner igen chauffören från jobbet så ville jag bespara honom den synen och tryckte mig lite mot väggen. Då STANNAR bilen precis utanför köksfönstret och jag inser att det är Kians mörkläggningsgardiner som annlänt. Jag plockade fram min ninjarepertoar, rullade ner på golvet, kröp till sovrummet och fick på mig ett par shorts precis när det knackade på dörren. Vilken save!

Men vad är oddsen för att det knackar på dörren när man står utan kläder? ...Dom kanske ökar om man har kläder på sig lite oftare, eller?

 

När vi var inne på mörkläggningsgardinerna måste jag säga något som ni inte kommer få höra mig säga ofta. I vanliga fall klagar jag högljutt över manualer när jag ska montera IKEA-skit och annat men det här var något nytt - en fantastisk konstruktion! Smart uttänkt! Lättlästa instruktioner! Delar som passade perfekt i varandra! Förbluffande resultat! Svindyra var dom det var jävlarimig värt det!

 

När det gäller dagens prestationer ligger Theo i topp. Likt en ninja lyckades han tyst dra ut en köksstol och i löndom tog han sig via den upp på köksbordet. Väl där bet han i nästan alla frukter i fruktskålen innan han slutligen tog en kiwi och stoppade den i ett tomt glas, sneaky!

Kian smög in på toaletten och hällde ut en halv flytande tvål på badrummsmattan, inte alls samma finess.

 

Nu har jag och Carolina kommit igång ordentligt med träning. Vi kör kondition eller styrka nästan varje dag och vi har slutat med sötsaker mitt i veckan. Hur länge håller det den här gången?

 

Dags för kvällsnöjet nr.one - tvättvikning!

 

Höres!

 

/Jon

Vi har en skofetischist i familjen och det är inte Carolina. Theo tycker nämligen att våra skor är alldeles för fina för att stå undangömda på skohyllan. Därför har han sedan en tid tillbaka börjat "pynta" nedervåningen med skor. Det kan vara skor i sovrummen, i köket eller i vardagsrummet. Det kan vara skor i trappan i soffan eller på bord, ja överallt där våran lilla rackarunge tycker att det passar. Och när han inte pyntar med dom så provar han dom...mammas fina skor, pappas lortiga fotbollsskor och Kians snabba springskor, allt med varierande resultat men själv tycker han alltid att han är så fin. Och skor är ju praktiska som har många användningsområden. Man kan ju även tex smaska på dom och stoppa saker i dom. Det senaste han kommit på när det gäller skor är ett bus: När någon (i synnerhet jag) tar på sig sin ena sko så tar han den andra och springar för glatta livet med ett flin som sträcker sig från öra till öra, jättekul! Åhhh, dessa skor!

 

Jag misstänker att jag inte är allergisk. Och det är ju bra kan man tycka men riktigt så enkelt är det inte. För ungefär en vecka sedan tog jag tag i mig själv och ringde vårdcentralen för att få hjälp med mina förkylningsbesvär som drabbar mig allt för ofta för att inte säga jämt. Det lät som allergier tyckte tanten i luren och rekomenderade att jag provade en nässpray och en allergitablett. Men som det känns nu har det haft dålig effekt, men jag skulle ha lite tålamod så jag har väl det. Min täppta näsa hindrade mig dock inte från att göra två mål i dagens B-lagsmatch. Till saken hör väl att jag hade chanser till att göra minst 4 och att matchen slutade 1-9, och att vi borde gjort minst 9 mål till...men det behöver jag ju inte skriva.

Fast nu gjorde jag ju det ändå...crap!

 

Jag har listat ut varför Kian jämt stökar till så på sitt rum (och på alla andra ställen han befinner sig). Det visade sig att det inte bara sitter i våra gemensamma gener utan han har helt enkelt missuppfattat alltihopa. För när jag klev in i hans mayhem igår och utbrast "Oj, vad stökigt du har på det rum, Kian!" så svarade han glatt "Åhh, tack så mycket!"

Gör om gör rätt!

 

 

Ha det! /Jon

 

Jag är inte helt nöjd med sparandet i den här familjen. På det stora hela fungerar ekonomin bra men jag känner mig lätt irriterad på hur sparandet fördelas. Med tanke på att vi för tillfället sparar för Carolinas skull borde väl hon vara den som föregår med gott exempel, så är icke fallet. Idag (igår...) stod det korv med bröd på menyn till kvällsmat, gott och ekonomiskt....beroende på hur man väljer att handla. Carolina valde att unna sig bullens wienerkorv (för att det är så gott) medans jag och Kian nöjdes oss med Icas egna grillkorv. Theo ville inte ha korv alls, han tyckte det var äckligt. Men småsten, sand, dammråttor och tappad mat som ligger på golvet är mumma det...konstigt. Nåja, efter nogrann uträkning kom jag fram till att mina och Kians korvar landade på ca 2,50-2,70 st(inkl. bröd) beroende på hur mycket tillbehör man hade på medans Carolinas lyxkorvar slutade på ca 5,50 st. Visserligen snackar vi ett par kronor hit och dit men det är en principsak! Och samma trend genomsyrar allt den här familjen gör! Magstarkt var ordet, sa Bull!

 

Idag var det tänkt att jag skulle spelat match med Garphyttan men tyvärr blev det inställt pga vattensjuk plan. Till saken hörde att vi tvingades slösa en dryg timme föratt åka dit och konstatera att planen var ospelbar vilket var skrattretande. En blind hade sett att planen var ospelbar, planen såg ut som ett vattenland och det kan ha gömt sig en U-båt nere där hörnflaggan borde stått. Istället för att tjura hela kvällen satte jag mig på träningscykeln följt av lite upphopp. Jag är på gång! Kan jag bara få hålla mig någorlunda frisk nu?

 

Sist men inte minst det som kommer bli det bestående minnet från dessa olympiska spel!

Fjongen på kille nummer två ifrån vänster jag mig otroligt glad, det är fantastiskt att någon kan brinna så för sin idrott och jag avundas honom verkligen för det. Vad som inte gör mig fullt lika glad är att han kännde behovet av att bortförklara det hela: "Jag hade inte stånd, jag vet inte hur den hamnade i det läget"  Tråkigt :(

Om jag någon gång skulle hamna i samma situation önskar jag att jag hade modet att säga "Ja, jag tog en bronsmedalj i ett olympiskt spel. Ja, vi är tredje bäst i världen på det vi gör och JA, det var en väldigt skön känsla"

 

...Och ska det smygas in tuttar till vänster och höger i TV så kan det i rättvisans namn banne mig dyka upp en och annan snorre också! Basta!

 

Gonatt/ Jon

Idag var hjärnsläppet totalt. Jag trodde att det var söndag och beslöt mig för att springa till Ånnaboda för att ta en simtur och därefter springa hem. Och det var jobbigt...guuuud så jobbigt det var. För er som inte vet det lutar nämligen vägen upp för Kilsbergen så nära 90 grader som det bara går.

Jag släpade mig hela vägen upp och möttes av resten av familjen som tagit bilen för att plaska lite och gräva i sanden. Jag simmade och jag passade på att bada lite med Kian (hämtade leksaker som han slängde ut på djupt vatten) innan jag stapplade ner för berget på stumma ben. Någonstans på vägen kom jag på att det var månag och därmed fotbollsträning på kvällen. Planeringmiss med extra lök och ost. Men väl på träningen tror jag inte någon märkte någon större skillnad på min prestation...det såg med andra ord lika stelt och segt ut som vanligt.

Jag menar, vem spelar ensam på topp i 60 minuter i en match som slutar 8-0 utan att göra mål? Yours truly i lördags förståss. Men man måste ju börja någonstans jag kör "hårt" nu så släpper förhoppningsvis stelheten snart.

 

Kian är inne i en lite jobbig fas nu. Hans överlägset mest använda meningar just nu är "det kan du glömma" och "det tänker jag ALDRIG göra"...ni kanske förstår hur vi har det. Lägg därtill att Theo agerar speedad, klåfingrig duracellkanin så inser ni förståss att krafterna tryter och att man blir lite upprörd. Men allt går över när man ligger och läser en gonatt saga för Kian och han viskar:

"Pappa, jag tycker det är jättemysigt att läsa saga med dig"

"Jaa...det är nästan som fredagsmys!"

 

Det gäller att ta till sig mysstunderna för att orka med ibland :)

 

På tal om att orka med så är det sängen som gäller för mig nu, Carlina jobbar imorgon så barnen blir 2 mot 1 halva dagen. Puh!

 

Gonatt!

 

/Jon

 

 

 

Nu har Carolina ändrat lite på presentationen på bloggen. Vi är tyvärr inte längre 26 år vilket vi enligt bloggen varit i ca 3 års tid. Det positiva är väl att jag slipper bli förvirrad och kanske klarar av att hålla ordning på min egen ålder. Något som inte är lika positivt är bilden på oss där vi är tjockisar. Carolina hade ju iaf en ursäkt för sin jättemage men mina moobs är svårare att förklara. Nog borde man väl åtminstone bli tillfrågad när det ska göras sådanna drastiska ändringar.

 

Carolina körde en klassiker när hon skulle ringa och fråga om ytterligare ett ICA-kort knutet till vårat matkonto. (så vuxna vi är)
"Hej det är Carolina! Eller...ehh...ja...ehh....jag heter Carolina...."

Haha...alltid lika kul!

 

Ha en trevlig dag!

 

/Jon

, 

Jag klarar inte mer OS, det blir tilt i hjärnan varje gång dom svenska deltagarna river, missar, halkar, trampar över, kommer 4:a, kommer sist och åker ur. Jag börjar förstå varför vi inte skickade fler deltagare när man bli bedrövad nog som det är. Ryktet går att vi trots alla underprestationer och misslyckanden tagit medaljer men det kan jag avfärda på en gång. Alla guld räknas oavsett om det gäller schack, fickpingis eller boule, detsamma gäller tyvärr inte silverpengar i skytte och häst. Med mitt sätt att räkna står vi alltså fortfarande på 0 medaljer. Om jag kunde titta med mindre engagemang så skulle jag....

 

Att vara vuxen innebär bl.a. att man själv är tvungen att ansvara för sitt eget välbefinnande något som kan vara nog så svårt har det visat sig. På grund av en usel förhållning till sötsaker bland dom vuxna på Garpvägen 56 den sista tiden har vi åkt på ett förbud mot sötsaker. Förbudet är absolut sånär som på en fri lördag varannan vecka och inkluderar hårda bestraffningar...tror jag, vi har än så länge bara kommit överens om att bestraffning ska ingå i reglementet. Frågan är om det räcker för att hålla fingrarna från kakburken.

 

Som om det inte var pinsamt nog att man som vuxen tvingas förlägga (belägga? eller...?) sig själv med godisförbud så har jag även tvingats förbjuda mig själv att spela dator idag. Tre dagar i rad har jag grovt överskridit den tid jag avsatt till att lira Starcraft II vilket är fullständigt oacceptabelt...men fruktansvärt kul. Jag känner ju att jag har en liten nörd inom mig som jag borde ta hand om på ett bättre sätt men för den skull får jag inte slarva med sömnen. Därför accepterar jag påföljden och står över idag.

 

På tal om nördar och vuxna människor så måste jag tipsa om ett artikel jag läste i NA här om dagen:

http://na.se/helalivet/1.1755780-sa-blir-du-en-brony-

Det här är humor på extremt hög nivå. För er som inte orkar läsa hela texten om killar som gillar my little pony så kommer höjdaren här:

...men jag kanske är fördomsfull som inte kan ta till mig det fantastiska i att klä ut sig till ponny.

 

Oj, nu drunknade nästan Therese Alshammar när hon låg på medaljplats i 50m fritt-finalen, ingen medalj där heller.

 

Sämsta svenska insats i OS hittills (enligt mig): Handbollsdamerna - hur svårt kan det vara? Skulle dom ha haft en realistisk chans att nå top 8 vilket var SOKs krav för att få åka? Tror inte det du!

 

Gonatt!

 

 

/Jon