Småsten - om Theo själv får välja.
Jakten går vidare för Garpvägens egen damsugare. Även om han börjat sleva i sig mat så går större delen av hans dagar åt till att jaga alternativa ätbara saker. Leksaker, fjärrkontroller, skor, skräp och småsten. Om jag var tvungen att äta någo av det skulle mitt sista val vara småsten...men Theo gör förståss precis vad han känner för. Huvudsaken är att han blir nöjd och glad.
Apropå nöjd och glad...så är inte Kian det och jag förstår honom. Han vill titta på bolibompa innan han sover och på barnkanalen visas...Biss och Kajs, två människor som är utklädda till kiss och bajs. Antar att tanken är att avdramatisera hela grejjen plus att barn ska gilla kiss och bajs, men snälla! Osmakligt!
Vad tänkte jag med när jag köpte fotbollsskor egentligen? Människor som uppenbarligen är utrustade med två vänsterfötter borde givetvis köpa två vänsterskor men den tanken slog mig inte förens det var försent. Gårdagens utomhuspremiär blev inte lyckad för min del, visserligen är inte snöfotboll min grej...men det är väl ingen annans grej heller. Jag lyckades varken med mottagningar, dribblingar eller passningar...det hör ju inte till vanligheterna att jag lyckas med allt men ibland händer det ju att jag lyckas med nåt. Lägg därtill att en förkylning gör mitt liv surt för tredje veckan i rad...nya tag på torsdag.
Kian skulle hjälpa till att leta efter nya fotbollsskor men var plötsligt spårlöst försvunnen tills pappa fick syn på en blå mössa. Kian berättade att han satt i fängelse....söt!
Förresten...vet inte om ni hört Svenska spels radioreklam där det sägs att "Varför är det bara i fotboll det sker skrällar? När du raggar på en snygg tjej på krogen får du alltid nobben, du skräller ju aldrig,"...det är inte sant.
I helgen lagade jag nämligen våran torktummlare...true story. Carolina berättade att den luktade bränt och lät en himmla massa. Reaktionen hos mig var förståss att svära, sparka på något och leta efter plånboken för att hosta upp lite deg. Givetvis gjorde jag den obligatoriska kollen på den trasiga apparaten men istället för att bara skaka på huvudet och åka till elgiganten...så skrällde jag. Jag lokaliserade en metallbit av något slag som fastnat i kanten på trumman och lyckades pilla loss den. Inte hjärnkirurgi, inte raketforskning...men det räckte för att torktummlaren skulle spinna som en...plågad katt igen. Är inte det en skräll om något?
Ciao!
/Jon
Korthelg
Helgen har gått fort, mycket beroende på att jag för ovanlighetens skull ska jobba imorgon. Vanligtvis är jag ledig måndagar, men det ska rotas i lite grejjor som jag gärna vill ha koll på imorgon och är man flexibel så är man.
Att helgen har gått fort kan även delvis lastas på alkoholintag vilket jag nu för tiden sysslar med enbart vid enstaka tillfällen. Givetvis blev det lite mer att dricka än det var tänkt men jag var ändå städad och vid mina sinnens halvfulla bruk. Men man märker ändå av sin ålder och sin minskade resistens mot alkoholrelaterade dagen-efter-åkommor. Hade det här vart för en fem år sedan hade man hoppat och sudsat vid 12-tiden efterföljande lördag...kanske även med mersmak. Nu gick det ett dygn till återhämtning.
Idag har jag gjort något så ovanligt som att spendera pengar på mig själv, jag har köpt nya fotbollsskor! Tyvärr kommer nog inte heller detta par att göra underverk med mitt spel...men jag kan ju iaf trösta mig med att det är högst osannolikt att jag skulle kunna bli så mycket sämre.
Skulle skrivit något längre om jag inte spenderat hela kvällen med att bestiga "Mount Tvätthög". Jag fattar inte hur det kan finnas så mycket kläder med tvättbehov i en familj där två av tre personer med förmåga att uttrycka sin egen vilja i frågan helst skulle springa runt nakna.? Hur!?!
Önskar att jag kunde komma ihåg något av dom fantastiskt fantasifulla citat som Kian bjudit på om sistone men nu när dom ska publiceras är dom som bortblåsta och jag får nöja mig med en intressant konversation.
"Pappa? Vad har du på tröjan?"
"Det är en häst...en häst med vingar."
"Vaaa?"
"Mmmm..konstigt va? Det finns ju inga hästar med vingar."
"Öhh...jo! Uppe i himmlen finns det hästar med vingar...och dom blir jagade av grävskoporna med vingar!"
Jag tänker precis samma sak som ni, det är så mycket man inte har en aning om...men man lär sig iaf något nytt varje dag.
Ciao!
/Jon
Att helgen har gått fort kan även delvis lastas på alkoholintag vilket jag nu för tiden sysslar med enbart vid enstaka tillfällen. Givetvis blev det lite mer att dricka än det var tänkt men jag var ändå städad och vid mina sinnens halvfulla bruk. Men man märker ändå av sin ålder och sin minskade resistens mot alkoholrelaterade dagen-efter-åkommor. Hade det här vart för en fem år sedan hade man hoppat och sudsat vid 12-tiden efterföljande lördag...kanske även med mersmak. Nu gick det ett dygn till återhämtning.
Idag har jag gjort något så ovanligt som att spendera pengar på mig själv, jag har köpt nya fotbollsskor! Tyvärr kommer nog inte heller detta par att göra underverk med mitt spel...men jag kan ju iaf trösta mig med att det är högst osannolikt att jag skulle kunna bli så mycket sämre.
Skulle skrivit något längre om jag inte spenderat hela kvällen med att bestiga "Mount Tvätthög". Jag fattar inte hur det kan finnas så mycket kläder med tvättbehov i en familj där två av tre personer med förmåga att uttrycka sin egen vilja i frågan helst skulle springa runt nakna.? Hur!?!
Önskar att jag kunde komma ihåg något av dom fantastiskt fantasifulla citat som Kian bjudit på om sistone men nu när dom ska publiceras är dom som bortblåsta och jag får nöja mig med en intressant konversation.
"Pappa? Vad har du på tröjan?"
"Det är en häst...en häst med vingar."
"Vaaa?"
"Mmmm..konstigt va? Det finns ju inga hästar med vingar."
"Öhh...jo! Uppe i himmlen finns det hästar med vingar...och dom blir jagade av grävskoporna med vingar!"
Jag tänker precis samma sak som ni, det är så mycket man inte har en aning om...men man lär sig iaf något nytt varje dag.
Ciao!
/Jon
Nya krafter
I helgen var vi i Borlänge på en liten insamlingsrunda,vi samlade kraft...jag hittade iaf lite.
Ett ljus i det tillfälliga mörker som råder är faktiskt rishö...jag menar bilen. Det är givetvis inte bilen i sig som är ljuspunkten, utan det är Carolinas pappa Conny. Vi var ytterst nära att lämna in aset...jag menar bilen till Forema och hosta upp 27 lakan för att få den fixad. Istället tog Conny hjälp av en arbetskamrat och lappade ihop bilen medans vi var i Borlänge, för mindre än hälften av degen. Familjen kommer alltså inte att vara tvugna att leva på vatten och bröd...än på ett tag. Vad skulle vi göra utan Conny?
Vi slapp vatten och bröd men eftersom bilen var på...eh...bättringsvägen så var vi tvugna att ta tåget till Borlänge. Låt mig säga så här:
Skillnaden mellan att ta tåget jämfört med att ta bilen är att när man tar bilen frågar barnen hur långt är det kvar?...när man tar tåget är det föräldrarna som frågar.
Som vanligt blev vi väl omhändertagna i Borlänge, att sova hela nätter är ingenting man vant sig vid hemma så det var lika bra att passa på. Carolina passade på att göra stan osäker tillsammans med Sara och dom hade tydligen VÄLDIGT roligt...tills dom tappade bort varandra och jag var tvungen att kliva upp mitt i natten och hämta Carolina.
På lördagen spanade vi in vad som måste ha varit den sämsta deltävlingen någonsin
tillsammans med Mackan och Sara. Att ranelid gick vidare var ju en bedrövelse i sigmen iställe för att "rasa" mot honom kanske man ska ta en funderare på vad övriga bidrag hade att komma med. Det ramlar ju in tusentals bidrag och det säger ju sig självt att det måste finnas något bättre om man försöker. Nåja, jag fick min El Taco och även jag och Carolina delade på en medium istället för en large (nya livet) så gjorde den synnerligen gott för själen.
Min avskedsföreställing i MIK blev kanske inte vad jag hade tänkt mig. Lite för övertaggad, lite för bollkär, lite för benägen att välja svåraste alternativet. Men vad gjorde det, jag blev avtackad med en kasse godis (som Kian åt upp det mesta av på tåget) och ett litet tal. Nu är det full fokus på Garphyttan som gäller...och på fysiskt välmående i stort. Läs mer -> http://www.laget.se/MARIEBERGS_IK/3743-nyhetsarkiv-item-2101851.html
Dagens Kids say the darndest thing (kommer ni ihåg det?...med Cosby):
Kan har börjat intressera sig för att pussla och spela spel på våra telefoner men ibland sitter han bara och bläddrar. Vid ett sådant tillfälle frågade Carolina vad han gjorde och fick svaret:
-Jag betalar dina räkningar.
Frågan är vad som är mest udda: Att en treåring kan använda ordet räkningar i en mening eller att han hört den frasen så många gånger att han snappat upp den. Och vart har han hört den? För här på Garpvägen 56 betalar välalla sina egna räkningar...eller?
Eftersom vi pga magsjuka var tvugna att ställa in Allahjärtansdags-firande så passade vi på att insupa lite sann kärlek hos Mackan och Sara...och jag vill dela den sanna kärleken med er....
Ahhhh...kärlekens sanna budskap....släng in tvätten i tumlaren!
Ciao!
/Jon
Ett ljus i det tillfälliga mörker som råder är faktiskt rishö...jag menar bilen. Det är givetvis inte bilen i sig som är ljuspunkten, utan det är Carolinas pappa Conny. Vi var ytterst nära att lämna in aset...jag menar bilen till Forema och hosta upp 27 lakan för att få den fixad. Istället tog Conny hjälp av en arbetskamrat och lappade ihop bilen medans vi var i Borlänge, för mindre än hälften av degen. Familjen kommer alltså inte att vara tvugna att leva på vatten och bröd...än på ett tag. Vad skulle vi göra utan Conny?
Vi slapp vatten och bröd men eftersom bilen var på...eh...bättringsvägen så var vi tvugna att ta tåget till Borlänge. Låt mig säga så här:
Skillnaden mellan att ta tåget jämfört med att ta bilen är att när man tar bilen frågar barnen hur långt är det kvar?...när man tar tåget är det föräldrarna som frågar.
Som vanligt blev vi väl omhändertagna i Borlänge, att sova hela nätter är ingenting man vant sig vid hemma så det var lika bra att passa på. Carolina passade på att göra stan osäker tillsammans med Sara och dom hade tydligen VÄLDIGT roligt...tills dom tappade bort varandra och jag var tvungen att kliva upp mitt i natten och hämta Carolina.
På lördagen spanade vi in vad som måste ha varit den sämsta deltävlingen någonsin
tillsammans med Mackan och Sara. Att ranelid gick vidare var ju en bedrövelse i sigmen iställe för att "rasa" mot honom kanske man ska ta en funderare på vad övriga bidrag hade att komma med. Det ramlar ju in tusentals bidrag och det säger ju sig självt att det måste finnas något bättre om man försöker. Nåja, jag fick min El Taco och även jag och Carolina delade på en medium istället för en large (nya livet) så gjorde den synnerligen gott för själen.
Min avskedsföreställing i MIK blev kanske inte vad jag hade tänkt mig. Lite för övertaggad, lite för bollkär, lite för benägen att välja svåraste alternativet. Men vad gjorde det, jag blev avtackad med en kasse godis (som Kian åt upp det mesta av på tåget) och ett litet tal. Nu är det full fokus på Garphyttan som gäller...och på fysiskt välmående i stort. Läs mer -> http://www.laget.se/MARIEBERGS_IK/3743-nyhetsarkiv-item-2101851.html
Dagens Kids say the darndest thing (kommer ni ihåg det?...med Cosby):
Kan har börjat intressera sig för att pussla och spela spel på våra telefoner men ibland sitter han bara och bläddrar. Vid ett sådant tillfälle frågade Carolina vad han gjorde och fick svaret:
-Jag betalar dina räkningar.
Frågan är vad som är mest udda: Att en treåring kan använda ordet räkningar i en mening eller att han hört den frasen så många gånger att han snappat upp den. Och vart har han hört den? För här på Garpvägen 56 betalar välalla sina egna räkningar...eller?
Eftersom vi pga magsjuka var tvugna att ställa in Allahjärtansdags-firande så passade vi på att insupa lite sann kärlek hos Mackan och Sara...och jag vill dela den sanna kärleken med er....
Ahhhh...kärlekens sanna budskap....släng in tvätten i tumlaren!
Ciao!
/Jon
Den dynamiska duon
På fredag smäller det, familjen tar tåget till Borlänge men väl där går vi skillda vägar för kvällen. Jag och barnen åker hem till farmor och farfar medans Carolina ansluter till Sara för att göra staden osäker. Hur ska det sluta? Två i vanliga fall lugna individer som i varandras sällskap och med inverkan av alkohol förvandlas till en dynamisk duo eller tom en sk unstoppable force! Nu ska dom alltså utan insyn av "övevakare" släppas lös, det kan gå hur som helst men det är bara att hoppas på det bästa.
Carolina är väl förberedd, hon har vart på systemet och provat kläder. Detta leder till att bloggen återigen förvandlas till....MODEBLOGGEN! Vad är snyggast? Vad passar bäst? Borde hon ha något på sig alls? Hjälp Carolina!
1. svart klänning med nåt plagg som heter....något över axlarna
2. En annan svart klänning med litte glitter (?) högst upp
3. Same pose, different dress! Svart (igen) med lite guldigt grejs högst upp
4. Tuff svart (suprise,suprise) klänning (me like!)
5. Vit topp och jeans
6. SVART!!!...topp och jeans
7. ehh...svart top och jeans (vi kunde ha sparat färg och haft alla bilder i svart-vitt)
8. JA! Den är rosa! Äntligen en färg!
Och sist men inte minst en bild med Carolina utan käder! Va?!?...vaddå fick inte plats?!?...vaddå bortklippt?!? Jag fattar ingenting????
Imorgon är det stor avskedsföreställning då jag gör min sista träning med MIK innan övergången till Garphyttan. Jag siktar högt men räknar med magplask.
Ciao!
/Jon
Carolina är väl förberedd, hon har vart på systemet och provat kläder. Detta leder till att bloggen återigen förvandlas till....MODEBLOGGEN! Vad är snyggast? Vad passar bäst? Borde hon ha något på sig alls? Hjälp Carolina!
1. svart klänning med nåt plagg som heter....något över axlarna
2. En annan svart klänning med litte glitter (?) högst upp
3. Same pose, different dress! Svart (igen) med lite guldigt grejs högst upp
4. Tuff svart (suprise,suprise) klänning (me like!)
5. Vit topp och jeans
6. SVART!!!...topp och jeans
7. ehh...svart top och jeans (vi kunde ha sparat färg och haft alla bilder i svart-vitt)
8. JA! Den är rosa! Äntligen en färg!
Och sist men inte minst en bild med Carolina utan käder! Va?!?...vaddå fick inte plats?!?...vaddå bortklippt?!? Jag fattar ingenting????
Imorgon är det stor avskedsföreställning då jag gör min sista träning med MIK innan övergången till Garphyttan. Jag siktar högt men räknar med magplask.
Ciao!
/Jon
Här kommer ett rörigt inlägg!
I'm okay, really I'm okay...
Det här inlägget däremot kanske inte är helt i sin ordning. Det beror helt på att jag faktiskt inte har riktigt koll på när saker och ting hände. Men här kommer ett litet sammandag från lördag till tisdag:
Magsjukan har iaf gått igenom hela familjen med varierande styrka men förhoppningsvis slipper vi ett varv till. Nu mår alla bra förutom jag som inte riktigt hämtat mig än.
Något som jag faktiskt vet när det inträffade var Garphyttans IFs miniturnering och upptaktasmöte i lördags (eftersom jag kunnat läsa om det i efterhand). Med två timmars sömn i bagaget pga Theos och Carolinas hälsotillstånd presterade jag ändå skapligt..i en eller två matcher, precis som det svarta laget (mitt lag). Sen blev de pinsamt och det slutade med en förnedrande sistaplats. Mötet var väldigt positivt, mycket folk och genomtänkta idéer...det blir transfer!
Väl hemma var det tänkt att jag skulle få njuta av något så ovanligt som premier league-fotboll! Här! Hemma! På min TV!!! Dyra fotbollskanaler var nämligen något som bortprioriterades alldeles för tidigt när det skulle skäras i budgeten. Nu blev Sunderland-Arsenal förvisso söndertrasad av två barn som helt plötsligt visade noll sjukdomssymptom, dom var som sådanna gamla leksaker som man vrider upp med nyckel så att dom låter och rör sig i all oändlighet...men jag fick ändå den där härliga tipslördag känslan från förr. Ordnar ekonomin upp sig så kommer jag tveklöst att investera i fotbollskanaler, basta!
Min gamle favoritpirat lyckades med sina till synes ändlösa kontakter fixa ett nytt glas till min iPhone och därmed är jag tillbaka i wordfeudandet. Väl i Kumlaby fick jag delta i en konversation som kanske var betydligt roligare "om man var där" men jag ska ändå försöka återge den så gott jag kan:
Johan: -Fy faan vad mätt jag är, jävlar som jag har käkat tacos.
Jon: -Gött! Jag är också mätt och belåten. Jag svängde förbi min gamle kompis Ronald och han svängde ihop ett par burgare åt mig.
Johan: -Ronald!?! Det var inte illa, du har alltså en kompis som heter Ronald?
Linda: -McDonald kanske!?!
Johan (i sin egen värld, blicken i fjärran, väldigt faschinerad över att någon skulle kunna heta Ronald): -Ronald? Vad är det för kille? Är det någon från fotbollslaget?
Linda: -McDONALD!
Jon: -Jag var förbi donken
Johan: -Åh! Åh fan...nu är jag med.
Det var hundra gånger roligare när man såg Johans drömmande min...och Lindas dumförklarande...
Kian håller på att bli riktigt stor. Leker själv med kompisar i lekparken..förvisso med äldre kompisar som kan ha koll på honom..men ändå. Och konversationerna sen:
-Kian, visst är det kul att vara ute såhär bara du och jag?
-Bara du och jag? Inte mamma och Theo?
-Precis, jag tycker att det är jättekul när vi leker själva
-Men...varför då?
-För att jag tycker om dig! Tycker inte du om mig!
-Jag tycker om det där trädet, jag tycker om gungan, jag tycker om...(en hel massa saker inklusive mamma och Theo.
-Men tycker du inte om pappa?
-Nääääää! (med världens klurigaste leende)
Theo håller på att bli...ja, vad håller han på att bli egentligen? http://www.youtube.com/watch?v=Ytd7WB4e5Lg
Annars då? Carolina ville att jag skulle titta på Project runway med henne idag eftersom "det blir roligare när du komenterar". Tänk om hon kunde tala klarspråk oftare. Hur skulle jag kunna veta att hennes irriterande hyschande när min käft glappar varannan minut är ett tecken på uppskattning.
Har blivit en del TV iom sjukdommar och skrutt och det finns ju för tillfället reklamer som lyser upp, dels comviqs som har hängt med ett tag http://www.youtube.com/watch?v=cJqDdvqzTPY
men även ICAs senaste som är ett guldkorn i en serie som dalat betydligt sen glansdagarna http://www.youtube.com/watch?v=fMEbPbn7nrE&feature=player_embedded "Frukt o grönt veckor, gör din egen fruktflöjt" -Jag väntar med spänning på veckan med blillig fläskfilé...gör din egen köttflö...eh..nää
Ciao!
/Jon
Det här inlägget däremot kanske inte är helt i sin ordning. Det beror helt på att jag faktiskt inte har riktigt koll på när saker och ting hände. Men här kommer ett litet sammandag från lördag till tisdag:
Magsjukan har iaf gått igenom hela familjen med varierande styrka men förhoppningsvis slipper vi ett varv till. Nu mår alla bra förutom jag som inte riktigt hämtat mig än.
Något som jag faktiskt vet när det inträffade var Garphyttans IFs miniturnering och upptaktasmöte i lördags (eftersom jag kunnat läsa om det i efterhand). Med två timmars sömn i bagaget pga Theos och Carolinas hälsotillstånd presterade jag ändå skapligt..i en eller två matcher, precis som det svarta laget (mitt lag). Sen blev de pinsamt och det slutade med en förnedrande sistaplats. Mötet var väldigt positivt, mycket folk och genomtänkta idéer...det blir transfer!
Väl hemma var det tänkt att jag skulle få njuta av något så ovanligt som premier league-fotboll! Här! Hemma! På min TV!!! Dyra fotbollskanaler var nämligen något som bortprioriterades alldeles för tidigt när det skulle skäras i budgeten. Nu blev Sunderland-Arsenal förvisso söndertrasad av två barn som helt plötsligt visade noll sjukdomssymptom, dom var som sådanna gamla leksaker som man vrider upp med nyckel så att dom låter och rör sig i all oändlighet...men jag fick ändå den där härliga tipslördag känslan från förr. Ordnar ekonomin upp sig så kommer jag tveklöst att investera i fotbollskanaler, basta!
Min gamle favoritpirat lyckades med sina till synes ändlösa kontakter fixa ett nytt glas till min iPhone och därmed är jag tillbaka i wordfeudandet. Väl i Kumlaby fick jag delta i en konversation som kanske var betydligt roligare "om man var där" men jag ska ändå försöka återge den så gott jag kan:
Johan: -Fy faan vad mätt jag är, jävlar som jag har käkat tacos.
Jon: -Gött! Jag är också mätt och belåten. Jag svängde förbi min gamle kompis Ronald och han svängde ihop ett par burgare åt mig.
Johan: -Ronald!?! Det var inte illa, du har alltså en kompis som heter Ronald?
Linda: -McDonald kanske!?!
Johan (i sin egen värld, blicken i fjärran, väldigt faschinerad över att någon skulle kunna heta Ronald): -Ronald? Vad är det för kille? Är det någon från fotbollslaget?
Linda: -McDONALD!
Jon: -Jag var förbi donken
Johan: -Åh! Åh fan...nu är jag med.
Det var hundra gånger roligare när man såg Johans drömmande min...och Lindas dumförklarande...
Kian håller på att bli riktigt stor. Leker själv med kompisar i lekparken..förvisso med äldre kompisar som kan ha koll på honom..men ändå. Och konversationerna sen:
-Kian, visst är det kul att vara ute såhär bara du och jag?
-Bara du och jag? Inte mamma och Theo?
-Precis, jag tycker att det är jättekul när vi leker själva
-Men...varför då?
-För att jag tycker om dig! Tycker inte du om mig!
-Jag tycker om det där trädet, jag tycker om gungan, jag tycker om...(en hel massa saker inklusive mamma och Theo.
-Men tycker du inte om pappa?
-Nääääää! (med världens klurigaste leende)
Theo håller på att bli...ja, vad håller han på att bli egentligen? http://www.youtube.com/watch?v=Ytd7WB4e5Lg
Annars då? Carolina ville att jag skulle titta på Project runway med henne idag eftersom "det blir roligare när du komenterar". Tänk om hon kunde tala klarspråk oftare. Hur skulle jag kunna veta att hennes irriterande hyschande när min käft glappar varannan minut är ett tecken på uppskattning.
Har blivit en del TV iom sjukdommar och skrutt och det finns ju för tillfället reklamer som lyser upp, dels comviqs som har hängt med ett tag http://www.youtube.com/watch?v=cJqDdvqzTPY
men även ICAs senaste som är ett guldkorn i en serie som dalat betydligt sen glansdagarna http://www.youtube.com/watch?v=fMEbPbn7nrE&feature=player_embedded "Frukt o grönt veckor, gör din egen fruktflöjt" -Jag väntar med spänning på veckan med blillig fläskfilé...gör din egen köttflö...eh..nää
Ciao!
/Jon
Magsjuk
Tillslut fick även jag magsjuka, återkommer när jag piggnat till.
Det bådar inte gott
Kian är på bättringsvägen men nu är det tydligen Theos tur att kämpa med magsjukan...och Carolina verkar inte heller helt kry. Jag ser ett mycket oroväckande mönster här. Visserligen är de synd om den som drabbas av magsjuka, men jag tror att det är snäppet värre att vara den som är frisk och tvingas torka efter övriga. Den här smittan tycks vara av det lindrigare slaget men jag minns med fasa senaste utbrottet av magsjuka på Garpvägen 56, det var INTE att leka med...och då var det bara två insjuknade. Risken för att det upprepas i framtiden med tre "fontäner" tycks överhängande! Panik! Damn you imunity!
Idag har jag varit sanslöst överambitiös. Trots fattiga 5½ timmes sömn har jag diskat, lagat mat, plockat undan tusen leksaker...och jag har tvättat, åh store glass i kartong (It´s a religious thing) vad jag har tvättat. När jag började i morse stod jag med tvätt till knäna och nu, 5 maskiner senare kan jag iaf utan problem äntra tvättstugan. Vuxet värre!
Kians senaste påhitt: Låssas vara kissnödig, klä av sig alla kläder "för att kunna kissa", gå på toa, säga "nä...jag kunde inte kissa och sedan nöjt konstatera -"Så, nu kan jag vara nakenfis".
Vad som helst för att slippa ha kläder, han måste ha det från...eh...Carolina.
Kollade på den efterlängtade (för min del) premiären av "Hell on wheels" medan jag körde Theo i vagnen och fan vad bra den var! Till min glädje visade det sig vara dubbelavsnitt...dubbel njutning för mig:
"-How do you put your trousers on in the morning, son?
-Excuse me?
-Over those big balls of yours!"
...jävla bra!
Dags att köra Theo i vagnen igen eftersom han tydligen bara sover ca 30 minuter åt gången, kul natt!
Ciao!
/Jon
Idag har jag varit sanslöst överambitiös. Trots fattiga 5½ timmes sömn har jag diskat, lagat mat, plockat undan tusen leksaker...och jag har tvättat, åh store glass i kartong (It´s a religious thing) vad jag har tvättat. När jag började i morse stod jag med tvätt till knäna och nu, 5 maskiner senare kan jag iaf utan problem äntra tvättstugan. Vuxet värre!
Kians senaste påhitt: Låssas vara kissnödig, klä av sig alla kläder "för att kunna kissa", gå på toa, säga "nä...jag kunde inte kissa och sedan nöjt konstatera -"Så, nu kan jag vara nakenfis".
Vad som helst för att slippa ha kläder, han måste ha det från...eh...Carolina.
Kollade på den efterlängtade (för min del) premiären av "Hell on wheels" medan jag körde Theo i vagnen och fan vad bra den var! Till min glädje visade det sig vara dubbelavsnitt...dubbel njutning för mig:
"-How do you put your trousers on in the morning, son?
-Excuse me?
-Over those big balls of yours!"
...jävla bra!
Dags att köra Theo i vagnen igen eftersom han tydligen bara sover ca 30 minuter åt gången, kul natt!
Ciao!
/Jon
Magsjuka åt folket...
...eller bara åt Kian än så länge. Låg och vred mig på madrasserna på ovanvåningen då jag hörde det bekanta omissigenkännliga (finns det ordet?) ljudet av någon som bakar en pizza. Mycket riktigt Kian satt lugnt i sin säng med en härlig hög av lax, morötter och potatismos framför sig. Nallen hade också fått sin beskärda del:
-Pappa, vi måste tvätta Nallen!
-Ehh, ja...det är inte det enda som måste tvättas.
Sagt blev gjort! Lakan och bäddmadrass i tvätten, täcke och kudde ut på baksidan medans barn och nalle hamnade i duschen. Jag och Kian lade oss i den gästsäng som för tillfället gästspelar i vardagsrummet och kollade på Nicke Nyfiken, givetvis med hinken bredvid. Jag höll mig vaken eftersom jag kände på mig att Kian skulle strunta i hinken om han förblev obevakad ett ögonblick. Någon gång i mitten av andra vändan av Nicke Nyfiken så somnade Kian...och mina ögonlock blev tuuuunga, men jag kämpade på.
Tillslut höll det inte längre och jag blundade till, i samma stund hostade Kian till innan han "ropade på Ullrik"
-Uuuuuullrik!
-Hinken Kian, hiiiinken! ropade jag och lyckades slita upp den från golvet
Mina reflexer ledde till att dom sista dropparna hamnade rätt...tyvärr hamnade resten i sängen och på golvet...och på nallen.
Sängkläder ut på baksidan, barn och nalle in i duschen.
Plockade fram dom sista sängkläderna och jobbade hårt på att hålla mig vaken och fick resultat, Kian fattade galoppen och nästa lass hamnade i hinken.
Jag och Kian kämpade oss igenom natten och klockan fem fick jag slutligen krama kudden. Nu verkar Kian må bättre och förhoppningsvis är det hela över för hans del och förhoppningsvis klara vi andra oss även om Carolina nyss påpekade att magsjuka är ett bra sätt att gå ner i vikt.
På tal om att gå ned i vikt misslyckades jag kapitalt med det idag genom att be Carolina om en godispåse i samband med att hon skulle köpa glass åt Kian. Jag verkligen proppade i mig hela påsen och jag var nära att kasta upp trots att magsjuka inte tycks få fäste på mig.
Kian mådde bättre och under tiden Carolina var och handlade hann sockergrisen med att säga ordet glass ungefär 300 ggr.
-Pappa,köper mamma glass åt mig?
-Ja
-Köper mamma glass åt dig?
-Nej, men jag kanske kan få smaka av dig?
-Nä, det räcker inte till dig.
-Jo, men jag tror att mamma ska köpa en hel kartong med glass.
-Hmm..nää, jag tror inte på glass i kartong.
Och vi har ju religionsfrihet i Sverige så man får ju tro på eller inte tro på vad man vill.
(Jag tror på glass i kartong)
Gjorde en skaplig andra träning med Garphyttan idag trots att jag kände mig seg. Vem hade kunnat ana att lite sömn och mycket godis INTE fungerar som prestationshöjare?
Märker att det börjar bli kallt igen, jag trodde verkligen att vi skulle kunna få det avklarat utan naken trotsprotest i år men vi får se. (Någon som kommer ihåg den? fan vad det funkade!)
Ciao!
/Jon
-Pappa, vi måste tvätta Nallen!
-Ehh, ja...det är inte det enda som måste tvättas.
Sagt blev gjort! Lakan och bäddmadrass i tvätten, täcke och kudde ut på baksidan medans barn och nalle hamnade i duschen. Jag och Kian lade oss i den gästsäng som för tillfället gästspelar i vardagsrummet och kollade på Nicke Nyfiken, givetvis med hinken bredvid. Jag höll mig vaken eftersom jag kände på mig att Kian skulle strunta i hinken om han förblev obevakad ett ögonblick. Någon gång i mitten av andra vändan av Nicke Nyfiken så somnade Kian...och mina ögonlock blev tuuuunga, men jag kämpade på.
Tillslut höll det inte längre och jag blundade till, i samma stund hostade Kian till innan han "ropade på Ullrik"
-Uuuuuullrik!
-Hinken Kian, hiiiinken! ropade jag och lyckades slita upp den från golvet
Mina reflexer ledde till att dom sista dropparna hamnade rätt...tyvärr hamnade resten i sängen och på golvet...och på nallen.
Sängkläder ut på baksidan, barn och nalle in i duschen.
Plockade fram dom sista sängkläderna och jobbade hårt på att hålla mig vaken och fick resultat, Kian fattade galoppen och nästa lass hamnade i hinken.
Jag och Kian kämpade oss igenom natten och klockan fem fick jag slutligen krama kudden. Nu verkar Kian må bättre och förhoppningsvis är det hela över för hans del och förhoppningsvis klara vi andra oss även om Carolina nyss påpekade att magsjuka är ett bra sätt att gå ner i vikt.
På tal om att gå ned i vikt misslyckades jag kapitalt med det idag genom att be Carolina om en godispåse i samband med att hon skulle köpa glass åt Kian. Jag verkligen proppade i mig hela påsen och jag var nära att kasta upp trots att magsjuka inte tycks få fäste på mig.
Kian mådde bättre och under tiden Carolina var och handlade hann sockergrisen med att säga ordet glass ungefär 300 ggr.
-Pappa,köper mamma glass åt mig?
-Ja
-Köper mamma glass åt dig?
-Nej, men jag kanske kan få smaka av dig?
-Nä, det räcker inte till dig.
-Jo, men jag tror att mamma ska köpa en hel kartong med glass.
-Hmm..nää, jag tror inte på glass i kartong.
Och vi har ju religionsfrihet i Sverige så man får ju tro på eller inte tro på vad man vill.
(Jag tror på glass i kartong)
Gjorde en skaplig andra träning med Garphyttan idag trots att jag kände mig seg. Vem hade kunnat ana att lite sömn och mycket godis INTE fungerar som prestationshöjare?
Märker att det börjar bli kallt igen, jag trodde verkligen att vi skulle kunna få det avklarat utan naken trotsprotest i år men vi får se. (Någon som kommer ihåg den? fan vad det funkade!)
Ciao!
/Jon
Garphyttan, here I come!
Vad f-n är det för rubrik? Jag bor ju redan i Garphyttan, eller? Of course! Men nu handlar det om fotboll. Jag tackade nämligen nej till ett fantastiskt erbjudande idag, min favorithombre gav mig möjligheten att spela hockey. Oturligt nog var det ett sista minuten erbjudande och pga tidsbrist var jag tvungen att tacka nej. Inget ont som inte för något gott med sig, nu fick jag ju möjligheten att göra en första provträning med Garphyttans fotbollslag. Trots att jag haft det väldigt bra i MIK så känns det här rätt, jag promenerade till träningen på fem minuter och var hemma innan Carolina gått och lagt sig till skillnad mot att träna med MIK - ett halvdagsprojekt som inkluderar restid och bensin. Det var det bra stämning och gott om folk och dessutom skulle min lilla familj ha betydligt större möjligheter att se mig spela fotboll i sommar. Lutar starkt åt att jag signar inom kort...tyvärr blir det nog inga rubriker och övergångssummor men man kaske kan hoppas på en gott & blandat iaf (carolina, du fixar!)
Tyvärr har jag inga goda nyheter om Carolinas jobbsökande på Willys, jag har iof inga dåliga nyheter heller. Man brukar ju säga att No news is bad news eller No news is good news men i det här fallet får vi nog nöja oss med att konstatera att No news is...no news.
Efter en kort diskussion med min far överväger jag numera att låta vår bil gå till dom sälla jaktmarkerna, inte mig emot. Jag har liksom aldrig fäst mig vid den...den är ju inte som min opel som den var tänkt att ersätta. Den har ju ingen...själ, den kanske inte ens hamnar i dom sälla jaktmarkerna...det blir nog rakt ner i grytan för den.
På tal om att inget ont inte för något gott med sig så är det bara att konstatera: It works the other way around! I och med att det byggs rum åt Kian så har gästsängen fått ge plats åt byggsaker, det betyder att den som behöver sova hela nätter för att orka jobba eller dyl inte längre får bre ut sig i en dubbelsäng utan får nöja sig med dubbla madrasser i datarummet/tv-spelsrummet/tillfälliga skräphörnan...så här ligger man nu och laddar för sömn med påföljande ryggvärk och jag som la en massa stålar på våran sköna säng därnere, lifes a bitch and the you die.
På tal om die så tycker ju Fredrik Reinfelt att man (vanliga knegare) ska jobba till 75-års åldern. Snacka om svettig pung i nacken...jag hade ju siktat in mig på att avlida vid just den åldern. Jag får nog börja rita om min mentala karta som det så fint heter. Men inte just nu...nu ska jag sova!
Natti natti!
/Jon
Tyvärr har jag inga goda nyheter om Carolinas jobbsökande på Willys, jag har iof inga dåliga nyheter heller. Man brukar ju säga att No news is bad news eller No news is good news men i det här fallet får vi nog nöja oss med att konstatera att No news is...no news.
Efter en kort diskussion med min far överväger jag numera att låta vår bil gå till dom sälla jaktmarkerna, inte mig emot. Jag har liksom aldrig fäst mig vid den...den är ju inte som min opel som den var tänkt att ersätta. Den har ju ingen...själ, den kanske inte ens hamnar i dom sälla jaktmarkerna...det blir nog rakt ner i grytan för den.
På tal om att inget ont inte för något gott med sig så är det bara att konstatera: It works the other way around! I och med att det byggs rum åt Kian så har gästsängen fått ge plats åt byggsaker, det betyder att den som behöver sova hela nätter för att orka jobba eller dyl inte längre får bre ut sig i en dubbelsäng utan får nöja sig med dubbla madrasser i datarummet/tv-spelsrummet/tillfälliga skräphörnan...så här ligger man nu och laddar för sömn med påföljande ryggvärk och jag som la en massa stålar på våran sköna säng därnere, lifes a bitch and the you die.
På tal om die så tycker ju Fredrik Reinfelt att man (vanliga knegare) ska jobba till 75-års åldern. Snacka om svettig pung i nacken...jag hade ju siktat in mig på att avlida vid just den åldern. Jag får nog börja rita om min mentala karta som det så fint heter. Men inte just nu...nu ska jag sova!
Natti natti!
/Jon
Vänder det snart?
Theo har vart sjuk i helgen igen och har effektivt raderat alla möjligheter till sömn för föräldrarna. Idag var det kanske tur att jag inte var utsövd när jag åkte till Forema för en servicerådgivning, sömnbristen fungerade lite som bedövning för hjärnan och det behövdes.
Det märktes på en gång åt vilket håll det hela var på väg när dom började gå igenom bilen. Den rostskadade balken motsvarade ungefär halva underredet och att byta den kostade ju förståss därefter. Carolina gissade på att hela kalaset skulle landa runt 7.000 spänn...bara den balken, med arbete inräknat skulle landa på 10 laxar. Det var INTE slut där...27 lakan, 27.000 bagis! Jag har haft det på känn med tanke på att vi inte haft dineros till att serva bilen på lääääänge men det kändes ändå som om det var lite i saftigaste laget.
"Din bil är i trängande behov av service, betala 27.000 kronor eller gå direkt i fängelse utan att passera gå"
Som tur är har jag ju min stöttande fru som jag kan lita på i alla väder. När jag satt vid köksbordet och sörjde att samtliga riksdaler jag lyckats spara ihop under fem års tid kommer att stryka med så lyckades hon pressa fram några tröstande ord:
"Det var kanske lika bra att det blev så här, annars hade ju pengarna bara legat där på kontot"
What?!? Det är ju det som är meningen med sparandet...att pengarna ska ligga på kontot. Jag förstod att hon syftade på att jag hellre sitter på pengar än använder dom men det är ju av precis den här anledningen. Jag vet att du menar väl gumman men det var fanimej en rejäl spark på kulorna...och INTE på ett bra sätt!
För att slippa tänka mer på tråkigheterna åkte vi till Kumla och umgicks lite med kumlingarna. Vi siktade på att ta oss till pulkabacken men kom bara till lekparken. Väl där han Ella göra en fantastisk bakåtvolt ner från en klätterställning jag tror samtliga vuxna hann föreställa sig hur hon landade på nacken medans hon var i luften, lyckligtvis blev det en kattlandning på alla fyra. En halvminut senare var det full fart igen. Sedan tajmade Kian in ett lass i blöjan så det vara att planera för hemgång igen. Stinkbomben ville rida på mina axlar men jag passade, vi tar det nästa gång gubben.
Ciao!
/Jon
Det märktes på en gång åt vilket håll det hela var på väg när dom började gå igenom bilen. Den rostskadade balken motsvarade ungefär halva underredet och att byta den kostade ju förståss därefter. Carolina gissade på att hela kalaset skulle landa runt 7.000 spänn...bara den balken, med arbete inräknat skulle landa på 10 laxar. Det var INTE slut där...27 lakan, 27.000 bagis! Jag har haft det på känn med tanke på att vi inte haft dineros till att serva bilen på lääääänge men det kändes ändå som om det var lite i saftigaste laget.
"Din bil är i trängande behov av service, betala 27.000 kronor eller gå direkt i fängelse utan att passera gå"
Som tur är har jag ju min stöttande fru som jag kan lita på i alla väder. När jag satt vid köksbordet och sörjde att samtliga riksdaler jag lyckats spara ihop under fem års tid kommer att stryka med så lyckades hon pressa fram några tröstande ord:
"Det var kanske lika bra att det blev så här, annars hade ju pengarna bara legat där på kontot"
What?!? Det är ju det som är meningen med sparandet...att pengarna ska ligga på kontot. Jag förstod att hon syftade på att jag hellre sitter på pengar än använder dom men det är ju av precis den här anledningen. Jag vet att du menar väl gumman men det var fanimej en rejäl spark på kulorna...och INTE på ett bra sätt!
För att slippa tänka mer på tråkigheterna åkte vi till Kumla och umgicks lite med kumlingarna. Vi siktade på att ta oss till pulkabacken men kom bara till lekparken. Väl där han Ella göra en fantastisk bakåtvolt ner från en klätterställning jag tror samtliga vuxna hann föreställa sig hur hon landade på nacken medans hon var i luften, lyckligtvis blev det en kattlandning på alla fyra. En halvminut senare var det full fart igen. Sedan tajmade Kian in ett lass i blöjan så det vara att planera för hemgång igen. Stinkbomben ville rida på mina axlar men jag passade, vi tar det nästa gång gubben.
Ciao!
/Jon
God Jul
Det tog ett tag, sen tog det ett tag till....och sen tog det ett tag. Men i torsdags fick Carolina äntligen sin julklapp, en rosa mysdress att mysa omkring i. Givetvis hade det att göra med att jag är alldeles för seg med att få tummen ur och sköt upp beställningen...och helt plötsligt var det slut på lager. Oväntat värre (eller?)
Så här mysigt kan Carolina ha det nu för tiden.
Melodifestivaltippningen gick inte riktigt in...extra jobbigt eftersom jag deltog i en tävling på svenska spel där man skulle lägga ett valfritt spel på melodifestivalen och motivera vad som är roligast med att satsa stålar på just detta evenemang.
"Gött att kunna tjäna pengar på något man har så bra koll på" skrev jag och lade en 100 på att Sean Banan skulle gå direkt till le grande finale! woa woa woaaaaa! (långnäsa-ljudet)
Hoppas att någon på svenska spel fick sig ett gott skratt, it´s on the house.
Idag har bygget av ett Kian-rum på övervåningen börjat med Carolinas pappa Conny som byggchef och med mig som assistent. Conny mätte, skruvade, borarade och sågade medans jag...höll i reglar...ibland, när jag inte bara stod som ett fån. Kian tyckte att det var otroligt faschinerade och frågade morfar minst hundra frågor innan han blev trött och somnade på soffan tillsammans med sin stora nalle. Nu är reglarna uppe och det kommer med största sannolikhet att bli...jävla bra!
En trött byggnadssupporter!
Sist vill jag rikta ett par arga ord till spotify som är så irriterande korkat att det inte fattar att jag vill ha fram sånger med "OneRepublic" när jag råkar skriva "One republic" med mellanslag. Jag skulle kunna rikta dom arga orden till mig själv som är för korkad för att fatta att jag skrivit fel men det skulle ju kännas aningen missriktat...och det skulle inte vara till någon nytta.
Hur som haver är jag väldigt nöjd med att kunna lyssna på OneRepublic på spotify eftersom jag tycker att dom är...jävla bra!
Provträning med Garphyttan på tisdag, spännande spännande!
Ciao!
/Jon
Så här mysigt kan Carolina ha det nu för tiden.
Melodifestivaltippningen gick inte riktigt in...extra jobbigt eftersom jag deltog i en tävling på svenska spel där man skulle lägga ett valfritt spel på melodifestivalen och motivera vad som är roligast med att satsa stålar på just detta evenemang.
"Gött att kunna tjäna pengar på något man har så bra koll på" skrev jag och lade en 100 på att Sean Banan skulle gå direkt till le grande finale! woa woa woaaaaa! (långnäsa-ljudet)
Hoppas att någon på svenska spel fick sig ett gott skratt, it´s on the house.
Idag har bygget av ett Kian-rum på övervåningen börjat med Carolinas pappa Conny som byggchef och med mig som assistent. Conny mätte, skruvade, borarade och sågade medans jag...höll i reglar...ibland, när jag inte bara stod som ett fån. Kian tyckte att det var otroligt faschinerade och frågade morfar minst hundra frågor innan han blev trött och somnade på soffan tillsammans med sin stora nalle. Nu är reglarna uppe och det kommer med största sannolikhet att bli...jävla bra!
En trött byggnadssupporter!
Sist vill jag rikta ett par arga ord till spotify som är så irriterande korkat att det inte fattar att jag vill ha fram sånger med "OneRepublic" när jag råkar skriva "One republic" med mellanslag. Jag skulle kunna rikta dom arga orden till mig själv som är för korkad för att fatta att jag skrivit fel men det skulle ju kännas aningen missriktat...och det skulle inte vara till någon nytta.
Hur som haver är jag väldigt nöjd med att kunna lyssna på OneRepublic på spotify eftersom jag tycker att dom är...jävla bra!
Provträning med Garphyttan på tisdag, spännande spännande!
Ciao!
/Jon
Köttbullar...jävla bra!
Melodifestivalens första deltävling!
1. Sean Banana
Jävla bra! Han är ju bara för skön...lätt vidare!
2. Abalone dots
ehhh...jaha...sist
3. The Moniker
Konstig låt...men han är ju bra. Andra chansen.
4. Afrodite
Fel årtionde...men Kayo såg oväntat freeesh ut. Inte vidare.
5. Dead by april
Bästa låten, synd att dom är för taskiga på att sjunga live...ändå minst andra chansen.
6. Marie Serneholt
Vilken jobbig refräng...men hon är ju iaf sööt. Och jag vill å ha en sån dräkt. 5:a
7. Thorsten Flinck
Han har fan rätt när han säger att låten är för bra för att gå vidare, för det gör han väl inte. Men fan...själ!
8. Loreen
Cool låt, är det rätt forum? Slåss med Dead by april om direktplats.
Programmledarna...behöver jag säga mer?
Ringde och röstade på Sean Banan, värt det bara för att höra hans inspelade slinga. Kingen glider in!
hörs senare!
/Jon
1. Sean Banana
Jävla bra! Han är ju bara för skön...lätt vidare!
2. Abalone dots
ehhh...jaha...sist
3. The Moniker
Konstig låt...men han är ju bra. Andra chansen.
4. Afrodite
Fel årtionde...men Kayo såg oväntat freeesh ut. Inte vidare.
5. Dead by april
Bästa låten, synd att dom är för taskiga på att sjunga live...ändå minst andra chansen.
6. Marie Serneholt
Vilken jobbig refräng...men hon är ju iaf sööt. Och jag vill å ha en sån dräkt. 5:a
7. Thorsten Flinck
Han har fan rätt när han säger att låten är för bra för att gå vidare, för det gör han väl inte. Men fan...själ!
8. Loreen
Cool låt, är det rätt forum? Slåss med Dead by april om direktplats.
Programmledarna...behöver jag säga mer?
Ringde och röstade på Sean Banan, värt det bara för att höra hans inspelade slinga. Kingen glider in!
hörs senare!
/Jon
Formidabel succéför nya skorna
Kom precis hem från min första träning i mina nya fina inomhusfotbollsskor, när jag tänker efter så var det min första träning någonsin med riktiga inomhus fotbollsdojjor. Trots att jag haft en lång, mindre lyckad kariär har jag aldrig ägt ett par skor som vart ämnade för futsal (inomhusfotoll) utan klarat mig på vanliga gympadojjor eller till och med löparskor dom senaste tillfällena. Men idag tog jag ett steg i rätt riktning och snörade på mig mina tokrea-dojjor. Och vilken succé det blev! Vi delade upp oss på tre lag och körde vinnaren står kvar, jag gjorde mitt lags samtliga mål och jag kan helt ärligt för första gången i min fotbollskariär säga att jag var mitt lags bästa spelare!
Tyvärr sa det mer om mitt lag än om mig...vi lyckades nämligen bara vinna en match, däremot förlorade vi desto mer...ca 9-10 matcher. Och dom där samtliga målen jag nämnde var bara tre stycken. Vi fick iaf beröm efteråt för att vi kämpade på och inte hängde med huvudet. Det är ju alltid något, om man är åtta år eller så...nu var det bara tragiskt.
Tyvärr berättade coach att han börjat tröttna på den dåliga uppslutningen och det bristfälliga engagemanget, vill det sig illa så blir det ingen seniorfotboll alls i Marieberg. Tråkigt, men jag känner att jag ställt upp alldeles för mycket i förhållande till hur mycket jag spelat tidigare...jag kommer inte att vara den som räddar upp det här genom att leta nya spelare. Provspel i G-hyttan nästa vecka måntro?
Det drar ihop sig till melodifestival igen och jag brukar vara måttligt intresserad fram till finalen som jag följer med lika stort engagemang varje år. Men i år blir det andra bullar, för nu ska ju Sean Banan vara med i första deltävlingen. Sean Banan! Det är ju hur stort som helst, han är ju kung! Hoppas bara att låten iaf är lite bra så att det är motiverat att rösta. Tänk om den är i klass med hans formidabla jul-låt...det skulle kunna bära långt.
Det är kul med barn för det mesta. Man får gränslös uppskattning och kärlek, man får en ursäkt att se på tecknad film och leka med trolldeg. Tyvärr kan man numera också få sin mobiltelefon gömd av en unge som glömmer bort vart han gömt den 10 minuter senare, tack för den Kian!
Ciao!
/Jon
Tyvärr sa det mer om mitt lag än om mig...vi lyckades nämligen bara vinna en match, däremot förlorade vi desto mer...ca 9-10 matcher. Och dom där samtliga målen jag nämnde var bara tre stycken. Vi fick iaf beröm efteråt för att vi kämpade på och inte hängde med huvudet. Det är ju alltid något, om man är åtta år eller så...nu var det bara tragiskt.
Tyvärr berättade coach att han börjat tröttna på den dåliga uppslutningen och det bristfälliga engagemanget, vill det sig illa så blir det ingen seniorfotboll alls i Marieberg. Tråkigt, men jag känner att jag ställt upp alldeles för mycket i förhållande till hur mycket jag spelat tidigare...jag kommer inte att vara den som räddar upp det här genom att leta nya spelare. Provspel i G-hyttan nästa vecka måntro?
Det drar ihop sig till melodifestival igen och jag brukar vara måttligt intresserad fram till finalen som jag följer med lika stort engagemang varje år. Men i år blir det andra bullar, för nu ska ju Sean Banan vara med i första deltävlingen. Sean Banan! Det är ju hur stort som helst, han är ju kung! Hoppas bara att låten iaf är lite bra så att det är motiverat att rösta. Tänk om den är i klass med hans formidabla jul-låt...det skulle kunna bära långt.
Det är kul med barn för det mesta. Man får gränslös uppskattning och kärlek, man får en ursäkt att se på tecknad film och leka med trolldeg. Tyvärr kan man numera också få sin mobiltelefon gömd av en unge som glömmer bort vart han gömt den 10 minuter senare, tack för den Kian!
Ciao!
/Jon
