Vänder det snart?

Theo har vart sjuk i helgen igen och har effektivt raderat alla möjligheter till sömn för föräldrarna. Idag var det kanske tur att jag inte var utsövd när jag åkte till Forema för en servicerådgivning, sömnbristen fungerade lite som bedövning för hjärnan och det behövdes.
Det märktes på en gång åt vilket håll det hela var på väg när dom började gå igenom bilen. Den rostskadade balken motsvarade ungefär halva underredet och att byta den kostade ju förståss därefter. Carolina gissade på att hela kalaset skulle landa runt 7.000 spänn...bara den balken, med arbete inräknat skulle landa på 10 laxar. Det var INTE slut där...27 lakan, 27.000 bagis! Jag har haft det på känn med tanke på att vi inte haft dineros till att serva bilen på lääääänge men det kändes ändå som om det var lite i saftigaste laget.
"Din bil är i trängande behov av service, betala 27.000 kronor eller gå direkt i fängelse utan att passera gå"

Som tur är har jag ju min stöttande fru som jag kan lita på i alla väder. När jag satt vid köksbordet och sörjde att samtliga riksdaler jag lyckats spara ihop under fem års tid kommer att stryka med så lyckades hon pressa fram några tröstande ord:
"Det var kanske lika bra att det blev så här, annars hade ju pengarna bara legat där på kontot"
What?!? Det är ju det som är meningen med sparandet...att pengarna ska ligga på kontot. Jag förstod att hon syftade på att jag hellre sitter på pengar än använder dom men det är ju av precis den här anledningen. Jag vet att du menar väl gumman men det var fanimej en rejäl spark på kulorna...och INTE på ett bra sätt!

För att slippa tänka mer på tråkigheterna åkte vi till Kumla och umgicks lite med kumlingarna. Vi siktade på att ta oss till pulkabacken men kom bara till lekparken. Väl där han Ella göra en fantastisk bakåtvolt ner från en klätterställning jag tror samtliga vuxna hann föreställa sig hur hon landade på nacken medans hon var i luften, lyckligtvis blev det en kattlandning på alla fyra. En halvminut senare var det full fart igen. Sedan tajmade Kian in ett lass i blöjan så det vara att planera för hemgång igen. Stinkbomben ville rida på mina axlar men jag passade, vi tar det nästa gång gubben.

Ciao!


/Jon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0