Mayhem!
Idag gjorde vi gemensam sak med kumlingarna och drog till Ånnaboda för lite avancerad pulkåkning. Strålande väder, fin backe och lite folk gjorde det hela till en härlig måndagsupplevelse. Carolina överraskade med att våga åka ända uppifrån toppen och jag var mäkta stolt efteråt. Pappornas snowracer-uppgörelse slutade med en seger vardera, bra för stämningen och synnerligen rättvisande.
...Åh, just det! Barnen hade också kul :)
Johans tekniska styrning gav utdelning i första heatet, en ledning som Jon sedan kvitterade med aggresiv åkning i returmötet....
...Inför ögonen på åskådare som var lika imponerade som dom var glada.
Efter pulkandet återvände vi till garpvägen för att softa lite. Efter lite gemensamt umgänge (det låter ju nästan snuskigt men det var det INTE) beslöt oss jag och Johan för att dra oss tillbaka till TV-spelsrummet för lite välförtjänt gameing, det blir alldeles för sällan nu för tiden. En avslappnande stund senare var det dags för våra gäster att åka hem. Vi hann vinka av dom innan jag vände mig om och såg KAOSET! Ordet mayhem har fått en ny innebörd för mig. Att tre personer med en samanlagd ålder som inte överstiger tio år hinner stöka till så pass mycket är näst intill helt otroligt. Det var inte soprent någonstans innan...men herre jösses!
...och då hade jag ändå fått undan det värsta. Nåja, så länge alla har kul så var det ju in hela världen.
Carolinas snabbintervju verkar ha gått bra, det kändes bra enligt henne själv och nu är det bara att hoppas att hon går vidare till slutaudition.
Period ett i biggest looser tävlingen är avklarad och jag landade på minus 3 kilo...ett resultat som kunde var bättre om jag inte sladdat på slutet. Men med en ny månad kommer nya tag och jag återgår till nolltollerans mot sötsaker. Hur det går för min lagkamrat låter jag vara osagt men hon är iaf på gång efter en seg start.
Saknar faktiskt min iPhone...eller iaf wordfeud. Så pass mycket att jag tjuvspelar i Carolinas matcher när jag tror att hon inte ser/märker det.
Ciao!
/Jon
Det var bättre förr!
Idag tog jag (av alla människor) med mig familjen till Marieberg för lite shopping. Det är inte så häpnadsväckande som det låter utan det bottnar i min envishet att inte lägga pengar på mig själv. Jag har vägrat att ersätta min gamla uttjänta vinterskor med stora hål i med argumentet att det knappast blir någon vinter i år. Tillslut fick min mamma nog och erbjöd sig att betala ett par åt mig bara jag fick tummen ur för att åka och köpa dom, det tog en månad men nu är det gjort!
Min sambo är lite rolig. När jag fick idéen frågade jag mina barn som lekte i vardagsrummet "Vem vill följa med pappa till Marieberg?"
"Jag" sa Kian.
"Äääähhh" sa Theo
"JAAAAAAG" skrek Carolina ifrån badrummet.
Snacka om selektiv hörsel, undrar om hon hade hört mig om jag frågat om något annat än shopping.
Dessutom hade den lilla fisken mage att fråga om hon behövde ta med plånboken, trots att vi för en gångs skull har ungefär lika mycket på kontot, nice try babe ;)
Vi kom iaf hem med ett par rejäla vinterdojjor, billiga inomhusskor, ett tefat, en vattenflaska, ytterligare en rosa stickad tröja, ett svart linne och en långhalsad dinosaurie...LYCKAT!
Fiiina skor!
Imorgon är det dags för Carolinas snabbintervju för jobbet på Willys i Nora och jag håller tummarna som en galning. Jag ser nämligen framför mig hur vi återigen får råd med kanaler som visar fotboll på helgerna. Jag minns förr när jag kunde sätta mig från lördag strax efter lunch och se kvalitetsfotboll fram till söndag kväll om jag så ville. Idag när jag knäppte på TV:n i hopp om nån italiensk drabbning så fick jag se...handboll. Trots att det var EM-final så ryckte det inte ens lite i baguetten. Handboll är lamt!
Och efter handbollen var det typ brittiska cops...på "TV4 sport"!?! Fick vänta till 20.45 för att se Milan pissa på nåt mediokert mittenlag. Det var bättre förr!
Nu blir det lite närke-gnäll över det här inlägget men vad gör man när NA envisas med att trycka snyft-historier om tjejer som fått komplikationer pga sin PIP plast-tuttar (ni hänger väl med i nyhetsflödet?). "Buhu, jag litade på doktorn" -Men sa doktorn verkligen att det är helt riskfritt att stoppa in plast i kroppen?
Visserligen håller jag helt med om att det är förjävligt att oseriösa aktörer har härjat i något så betydande som plasttutte-industrin och att klinikerna borde operera bort skiten gratis. Men när så inte är fallet borde man väl kunna offra 10 papp på att operera bort något som är hälsovådligt när man kan lägga 40 papp på att operera in något bara för syns skull.
Vill man testa andra bröstförstoringsmetoder än operation så rekomenderar jag kakor, bullar och sånna grejjer...det funkade himla bra för mig ett tag!
Ciao!
/Jon
Sist in
Jag har ju vart lite fientlig mot nymodigheter men i och med att jag fick en iPhone av Carolina har jag mjuknat lite. Därför beslöt jag mig idag för att gå med i facebook. Vad jag ska göra där? Vet ej, men alla andra är ju där. Och någon måste ju vara sist.
I helgen har vi haft min mamma och pappa här. Kul för barnen att få busa lite och skönt för oss med lite avlastning.
Har lite skrivkramp idag så jag skickar in ett klipp på Carolina som lördagsnöje istället. Klippet har flera år på nacken och är godkänt av Carolina.
http://www.youtube.com/watch?v=EnQbE3Y2lw8&context=C341fcc9ADOEgsToPDskKizskZDuV_xHXt3zzJNleH
kolla in glaset efter 24 sekunder!!!!
Ciao!
/Jon
Vad är det som händer?
Jag fick kämpa mig igenom jobbet idag. Halv fem körde jag igång så det är inte konstigt att man blir trött, men det går ändå tungt jämfört med för låt säga ett år sedan då jag kunde rada upp dagar då jag började runt fyra snåret. Kanske beror det lite på att Theo envisas med att vara hostig och störa min skönhetssömn, kanske har jag blivit äldre (Klart att jag blir äldre, jag menar att åldrandet inverkar på min prestationsförmåga).
Hur som haver hade jag ett besök på O´Learys inplanerat med Johan efter jobbet så glad i hågen puttrade jag hemmåt för att svida om. Plötsligt bestämmer sig superbilen (superful, superlångsam och superrostig) för att lägga av halvvägs hemma. Som om jag inte haft nog med oflyt på sistone. Jag var tvungen att ringa efter Carolina som fick hämta mig. Bensinmätaren är paj sedan den blev snodd, därför går jag på mätarställningen för att avgöra när det är dags att tanka. Det borde inte ha varit det som var felet men efersom det inte gick att utesluta drog vi och köpte en dunk. Jag var mer uppgiven än arg mär jag tänkte högt i bilen:
"Om inte h-vetet startar när jag häller i bensin, så kommer jag sparka in rutorna, putta ner den i diket och ringa försäkringsbolaget och säga att den blivit stulen"
"Vad ska det vara bra för?" Sa Carro, som uppenbarligen tänkt på något som jag missat.
Då slog det mig med:
"Nä, det kanske inte hjälper när bilen bara är trafikförsäkrad"
Nåja, man kunde ju ha fått känt sig rätt korkad en extra gång om inte annat. Nu fick jag iof chansen att göra det ändå när det visade sig att jag fått bensinstopp och inget annat. Men aldrig har det gamla Kinesiska ordspråket "Bättre att känna sig korkad och slippa betala dyr reparation än tvärt om" känts mer passande.
Efter många om och men tog jag mig iaf till O´Learys och hade en himla trevlig "date" med min favorithombre, om än kanske med ett glas cola för mycket. Vi pratade om livet medans vi såg Örebro vända och vinna den allsvenska hockeymatchen mot Leksand. Konstigt hur jag sedan jag flyttade från dalarna fått allt starkare känslor för sådant som man förknippar med mitt födelselandskap. Som Leksand, IK Brage och falu rågrut...det krävdes en flytt för att jag skulle hitta min inre mas.
Jag lyckades även överyga Johan om att vi behöver göra en provträning med HC Örnen, jag saknar hockey så jag nästan dör.
Avslutar med dagens Kian, hämtad från när familjen plockade upp en frusen Jon efter vägen mot garphyttan:
"Men pappa! Har inte du varit på jobbet idag?"
-Nix, jag säger bara att jag åker och jobbar men egentligen sitter jag och fryser i en bil vid vägkanten hela dagarna.
Ciao!
/Jon
Fortsätter på den inslagna vägen
Och som om inte det var nog så väller det in grejor på jobbet sammtidigt som det är tänkt att det även ska välla ut grejjor, jobbigt när man är lageransvarig. Funderar på att inrätta ett litet krypin i omklädningsrumet så att jag kan bo där närmaste veckan, det kommer bli en heeeel del att göra. Men jag ser ljuset i tunneln, idag var Carolina på infomöte för ett jobb på Willys hemma i Nora och på måndag är det dags för snabbintervju. Om det finns någon rättvisa i världen så får hon jobbet så att jag kan få stanna hemma och "vila upp mig".
Och som om det inte var nog, idag är det premiär för Winter Wipeout...och jag är inte med...den här gången heller. Jag vet inte vad jag ska skriva, vad jag ska klä ut mig till för att få vara med. Om dom bara kunde berätta det så skulle det inte vara något problem för jag skulle ställa upp. Kan jag inte bara få vara meeeeeeeeed!!!!
Egentligen borde jag bojkotta programmet i protest...men det är ju bara för bra för det!
Jag får trösta mig med att Kian är så himla rolig. Glömde bort att berätta en liten detalj från när han var och lekte med Ella. Mitt uppe i allt tyckte han att dom kunde leka "fredagsmys" varpå han tog av sig brallorna:
"Nu kan vi ha fredagsmys!" utropade han överlyckligt.
Det känns som det här är ett bra tillfälle att dementera att vi kör fredagsmys "Ankeborg-style" (inga byxor, bara tröjor) på Garpvägen 56.
Låt mig avsluta med gårdagens visdomsord från Kian:
"En fjärt kan inte vara ett lejon, den är för tjock!"
Svårare än så behöver det inte vara, gott folk!
Nu ska jag kolla in wipeout med hatkärlek i bröstet...vad fan gör Christin Metzelder (eller vad fan hon nu heter) där? Måste hon förpesta det här programmet också!?!
Ciao!
/Jon
Jag har svikit mig själv!
Men det är inte så att jag helt plötsligt bara vek ner mig, jag blev nämligen rejält knäckt i fredags då forden INTE gick igenom besiktningen. Förvisso har den varit lite av en tidsinställd bomb som väntat på att brisera med tanke på att det inte funnits likvida medel till att skicka in den på rejäl service. Nu har jag ändå lyckats spara ihop en liten budget för just sånna här tillfällen men jag blir så bitter över att pengarna hela tiden bara "räcker till". Man jobbar och sliter som ett as men ändå blir det aldrig något över när man betalt räkningar och underhållit fru och barn, en lön och lite bidrag räcker inte långt. Jag skojar verkligen inte när jag skriver att allt kändes meningslöst hela fredagen.
Så jag gjorde det enda rätta, jag tog en kaka på jobbet...och en till...och en till. Sen var det igång. Konstigt nog så fungerade det, på fredagkvällen kände jag mig återigen någolunda harmonisk. Trots att vi spenderat några timmar på sjukhuset med Theo för en undersökning som, om det bara funnits lite personal, hade tagit högst 20 minuter. Därefter skickade jag ut Carolina för att göra Örebro osäkert medans jag tog hand om barnen medans jag och Kian hade myskväll med lite McDonalds.
Lördagen gick till en början i lugnets tecken, mycket pga av Theos feber och Carolinas överkonsumtion av alkoholhaltiga drycker. Carolina tog iaf lärdom och har svurit på att det var sista gången hon drack mer än två glas vin. (Jag tror det när jag ser det)
På kvällen dök Felix, Johannes och Theo från fotbollslaget upp för lite avancerat XBOX-spelande. Vi passade även på att botanisera bland husets rusdrycker och jag fastnade för min gamle kompis Captain Morgan. Det är något visst med pirater (menat på ett väldigt manligt och...ja, ni vet)
Tyvärr gjorde jag det ödestigra misstaget att inte sluta dricka i tid och tog den sista groggen alldeles för sent.Shit happens, men kul hade vi!
Idag delade vi på oss. Jag och Kian åkte till Ella på kalas medans Carolina och Theo åkte till Carolinas föräldrar.
Kian var för himla duktig och rolig dessutom. På vägen dit berättade han hur mycket Ella betyder för honom:
"Pappa, nu ska vi åka till Ella! Jag har har saknat Ella. Jag tycker om Ella....pappa, jag tycker om makaroner också."
Tänk att bli omnämnd tillsammans med makaroner, dit har man en bit kvar.
På väg hem berättade Kian att han minsan inte ville åka ifrån Ella men eftersom han nu var tvungen till det så skulle han åtminstone åka tillbaka imorgon!
Inte konstigt att han ville åka tllbaka till Ella där man kunde klä upp sig så fint. Han ville givetvis att vi skulle köpa en likadan som han kunde ha hemma men vi får fundera på det.
Nåja, efter helgen känner jag mig inte lika nere och jag kommer att återuppta mitt nya liv. Det finns ingen återvändo.
Gonatt på er!
/Jon
Hur f-n träningscyklar jag?
Jag hade räknat med en soft dag och det började alldeles strålande, jag sov hur skönt som helst i bilen på väg upp. Väl framme inbjöds vi till att käka hotellfrukost med dom delar av personalen som inte hade gjort det. Vi hade tänkt betala för oss, vi hade verkligen det men vi hittade liksom ingenstans att göra det. Den kassa om fanns i matsalen var nedsläckt och obemannad så vi högg in och tänkte spara betalningen till senare. De var bara det att det inte blev något senare, VI SNYLTADE! Jag är verkligen hemskt ledsen för det...eller...det är jag inte alls det. Det var för jävla go frukost och dom får skylla sig själv, lite svinn får dom räkna med :)
Sedan var det dags att svänga förbi montrarna och skåda dom i all sin glans:
KIDS-montern var aningen mer uppstyrd än när vi lämnade den i måndags
David poserar framför den otroligt snygga älgen i MOZ-montern
Ernst softar i sin egendesignade stol i HOME-montern
So far so good, sen började eländet. Jag har träningscyklat säkert 13 gånger på dom senaste 19 dagarna och det har gått himmla bra. Men så plötsligt igår lyckades jag cykla till mig ett skavsår på insidan av låret... Inte helt bekvämt med tanke på att egen sightseeing stod på programmet. Jag gick säkert två mil med jeans-sömmen skavande rakt på "the sweet spot". Jag avled minst två och en halv gång men tog mig ändå igenom dagen på något sätt. Freeballin' och linnebyxor imorgon till jobbet? Skulle tro det!
Ciao!
/Jon
Två formidabla segrar!
Imorgon flyr jag från verkligheten på mitt jobb till Formex-mässan. Våra inköpare har köpt in smått fantastiska volymer i förhållande till storleken på lagret och jag är inte säker på att mitt pusslande med platser kommer att räcka till den här gången. Kalla mig gammeldags men jag tycker faktisk att det hör till god sed att bjuda på två-tre fina middagar innan man drar över någon på det viset.
Hur som haver hoppas jag finna lite nya krafter medans jag vandrar runt bland fina saker och hänger med min arbetskompis Ernst.
Höll förresten på att halka dit i affären igår. Reflexmässigt sög jag in en förpackning med punchrullar och tog den med ända till kassan innan jag motvilligt skiljdes (skilldes...hur skriver man?) från den. Tur det med tanke på att det kommer hotfulla nyheter från nordväst om att Sara och Mackan kommit igång med sitt smala liv. 17 dagar utan sötsaker...ingen är mer förvånad än jag.
Besökarantalet ökar sakta men säkert igen...det är helt OK att berätta om bloggen för en vän. Jag lovar att inte ladda upp stötande bilder...på några dagar...
Ciao!
/Jon
Det var ju lite mer...
Jag var ju och byggde mässa i Stockholm igår vilket som alltid är ett välkommet avbrott i vardagen. Nog för att hela Älvsjömässan fortfarande ser ut som skrutt när vi lämnade igår men det blir himmla snyggt när det är klart. Den här gången är det tänkt att jag och David ska få se hela härligheten i sin glans på torsdag. Det blev en lång dag som började redan klocka 05.30 och vi var inte tillbaka förns 20.15 men det var det värt...jag hann nämligen fjäska lite för chefen och upptäcka några låtar som jag missat. Blev på hemvägen ombedd att rota fram en skiva ur chefens CD-case och valde Dire Straits eftersom jag vet att han gillar dom, plus att jag kännde igen några bra klassiker. Cefen blev på mycket bra humör och gav mig en föreläsning om Dire Straits sound som var banbrytande på...något tal, jag upptäckte "The man´s to strong" och "Your latest trick".
Ofärdig monter
Väl tillbaka i örebro stannade jag på maxi för att köpa lite ersättning åt Theo när jag såg ett jättesött bilgarage med jättesöta småbilar, ordentligt nedsatt var det också. Med tanke på att jag vart borta en hel dag kände jag att en present var på sin plats.
Dessutom tyckte jag att Carolina var värd sovmorgon så jag arbetade ut en plan. Kian brukar vakna 05.45 och vilja kolla på film så jag laddade DVDn med nalle Puh. Tyvärr brukar han tröttna efter en halvtimme och väcka den barnansvarige föräldern. För att förhindra det ställde jag fram det nyinköpta bilgaraget...
klockan 05.40 väcktes jag av ett "Pappa...fiiiilm" så jag stapplade upp och sparkade igång filmen. Kian såg garaget och ville självklart öpnna det och leka med det så jag satte planen i verket. "Du får leka med garaget när filmen är slut". Genialt! Jag skulle få sova en timme och 20 minuter, gå upp och pussla ihop garaget innan jag skulle få skutta tillbaka till sängen och sova tills Kian tröttnade.
Hur korkad får man bli!?! Trots överflöd av IQ kunde jag inte räkna ut att Kian skulle stänga av TVn efter 10 minuter och sedan hämta mig och säga att filmen var slut? Backfired är bara förnamnet. Jag hade räknat med sovmorgonsrekord för barnansvarig men fick sitta och plocka ihop ett bilgarage klockan 05.50...härliga tider!
Är i hysterisk Wordfeud-form just nu, 22 raka segrar! Förvisso inkluderar det typ 5 segrar vardera mot Sara och Carolina som inte är topprankade, men även två segrar mot erkännt knepiga Annika K och en skön revansch mot min syster. Igår var det dock nära att köra ihop sig då Carolina höll på att ta en historisk seger. Förvisso finns det viktigare saker i Wordfeud än att vinna, nämligen att skriva snuskiga ord! Även om det ger fattigt med poäng. Jag fick in två riktiga homeruns i samma match mot Carolina och lyckades ändå gå om med sista bokstaven SWEET! IamFredis - alltid redo.
Fan, det fanns material till ett mycket bättre inlägg men jag fick inte riktigt ut det...nåja.
Har ni förresten sett reklamen för Burger Kings Hot texas whopper, där det står en cowboy och väntar tills någon beställer en hot texas. Sedan säger han Thats my job och styr upp den. Fanns det jobbet på riktigt skulle jag krypa naken genom Örebro för det...det är något visst med cowboys!
Ciao!
/Jon
Min kraft har sinat
Direkt från duschen, mina damer och herrar....JOOOOON!
Nej, jag bloggar inte sittandes i duschen utan jag gick direkt från duschen till sängen för att lägga mig och skriva lite.
På tal om dusch så är en sak jag rekomenderar nästan lika mycket som min favoritrekomendation nässköljning...tvätt med skrubbhandskar. Inte på något vis omanligt trots att man blir len som en nyrakad hamsterrumpa. Enda minuset är att det är lite läskigt att ta på sig dom, mina är svarta och trånga och det känns precis som om jag drar på mig mördarhandskarna för att dölja mina fingeravtryck...creepy. Nog om det!
Jag brukade vara en superhjälte...eller jag hade superkrafter. Egentligen så var det bara en superkraft och nu har den sinat. Nej, jag kunde inte bli osynlig och jag hade ingen röntgensyn...men jag kunde kontrollera sömn. Det var inte så att jag kunde få andra att sova genom att hålla långa och utförliga monologer (även om det vart nära några gånger) men jag kunde kontrollera min egen sömn. Jag utvecklade min kraft under militärtjänstgöringen där det gällde att samla kraft så fort man fick en ledig stund. Fem minuter över i stekande solsken - powernap. En stor sten under din liggplats i tältet - tough luck, deal with it. -30 grader och stelfrusna tår - vicka, sov, vicka, sov.
Sedan dess har jag kunnat sova när som helst och vart som helst. Jag har kunnat sova tre timmar på dagen och ändå somnat gott på kvällen. Jag har kunnat ta en powernap utan att vara det minsta trött när jag vetat att det dröjer till nästa sovtillfälle. Men nuplötsligt kan jag inte ens sova när jag är svintrött klockan 2 på natten. Jag är som Batman utan bältet...som pannkaka utan sylt. Fortsätter det så här är jag rökt.
Funderar på att skaffa egen blogg, jag blev nämligen censurerad av ägaren till summersense där jag tydligen fortfarande bara är gästskribent. Men jag gör ett nytt försök att publicera ett konstverk (Konstigt verk) som jag skapat, den här gånen utan att berätta vad det föreställer och ser om jag har mer tur.
Anledningen till att den ser ut som den gör är att jag totalt saknar konstnärlig talang.
Bilden kom till när Kian insisterade på att jag skulle måla fingerfärg med honom...han målade en noshörning.
Noshörning.
Det är fritt fram att gissa vad mitt konstverk föreställer!
Att det fattas bokstäver här och var beror inte på att jag är full, tangentbordet börjar bli schletet
Ciao!
/Jon
Utslagen men inte nedslagen
I andra matchen mot div.2-laget vägde vi lite för lätt även om vi på intet sätt var utspelade. Jag hängde inte riktigt med i alla svängar MEN jag kunde ha blivit odödlig. Vid ställningen 1-1 skickade någon upp en "lycka till boll" som jag på något sätt hamnade i närheten av. Med ryggen mot mål och bollen i axelhöjd snurrade jag runt och drog jag på en "lycka till spark" - precis som jag gjort massa gånger på tränng med resultatet att jag missar bollen och slår knut på mig själv. Den här gången träffade jag perfekt, det gick ett sus genom publiken när bollen smekte stolpens yttersida. Hade jag satt den hade jag slitit av mig tröjan hoppat upp på läktarn och hjulat hem till Garphyttan. Nu blidde det bara ett nästan och 3-1 till rynninge :(
Vinst mot frövi och vi hade skaffat oss ett guldläge att gå vidare. Det såg bra ut till sista minuten då Frövi vände 3-2 till 3-4...skrutt
I sista matchen var vi tvungna att vinna sammtidigt som vi behövde ha andra resultat med oss. Vi började bli sega och Karlslund gjorde 1-0 tidigt i matchen och vi var tillbakapressade. Men med en minut kvar fick jag av alla människor en boll på offensiv planhalva. Meden snubblande vändning kom jag förbi sista backen, i obalans fick jag iväg ett avslut som tog på målvakten och gick rätt upp i luften. Två Karlslundsspelare höll på att stryka med i kampen om bollen när jag nådde fram först med långa tån. 1-1! Hur oväntat var inte det? Tyvärr slutade tillställningen oavgjort och MIK var utslaget. Givetvis tråkigt men jag för mig har fotboll inte varit så här kul på länge. Vem hade kunna tro att träning faktiskt ger resultat? Jag kan ju när jag har orken!
Jag var på ett fantastiskt humör när jag kom hem, men där blev man nedtagen på jorden direkt. Inga frågor om jag haft kul, om det gått bra för mig eller något sådant. Däremot ett surt "jag trodde du skulle plocka undan i köket när vi var borta" (barnen och Carolina åkte till mormor och morfar ca 55 minuter innan jag åkte på samling, tid som jag bett om att få för att ladda inför cupen). Kollade på blocket under "bytes" om det var någon som var intresserad av en sur 27-årig tvåbarnsmorsa i utbyte mot något lite trevligare...möjligtvis av yngre årsmodell men konstigt nog var det tomt.
Ciao!
/Jon
Komunikation...det är hela grejjen
Nu har det hänt igen, jag har gjort ytterligare en (med mina mått mätt) bra fotbollsträning. Och till råga på allt är jag uttagen i det lag som ska representera MIK i AIF-cupen (Örebros viktigaste innomhuscup). Jag trodde först att coach hade skickat kallelse-SMS till fel person men sedan ringde han och frågade om personnummer och önskat tröjnummer, vilken skräll. Jag hade räknat med en av dom två reservplatserna på läktaren men när jag pratade med en av killarna i laget visade det sig att han utförligt fått förklarat för sig att han var med som reserv. Är det så att det till och med är tänkt att jag ska spela? Det här skulle kunna bli bollmongots stora revanch. Det skulle också kunna bli pannkaka och magplask inför över 500 personer på läktaren, men vad som helst kan ju hända. Universum är ju proppfullt av oväntade händelseförlopp. Big bang till exempel, var det någon som kunde ana det?...varför skulle då inte jag kunna göra skapligt ifrån mig i en ynka fotbollsmatch på 17 minuter?
Här om veckan fick jag ett relationstips av Johan, min absoluta favorit Kumla-bo i hela världen: "Komunikation...det är hela grejjen" Nu menade han nog att man skule prata med sin partner om viktiga och vuxna saker...sådär som vuxna människor gör. Men jag tror att det är minst lika viktigt att man småpratar lite om allt mellan himmel och jord. Så jag satsade på lite småprat med Carolina medans hon filade på en matlista.
J: Jag tror inte jag orkar kolla klart på Bear Grylls (min idol) och "Extrem överlevnad".
C: Du måste inte
J: Men jag tycker han är för jävla söt. Jag skulle vilja vara lite mer som han.
C: Hmm
J: Bli nedsläppt vart som helst, i coola utmanande miljöer och sen överleva och ta sig tillbaka till civilisation.
C: Hmm
J: Hitta vatten bakom nån sten.
C: Hmm
J: Göra fällor och fånga ödlor som man kan äta.
C: Hmm
J: Du kan väl iaf lyssna när jag försöker pratar med dig?
C: Jag lyssnar ju
J: Vad sa jag då?
C: Hmm...fånga gorillor, var det så?
J: Göra fällor, fånga ÖDLOR! innan det då?
C: Det var ju nästan rätt...hmm..Vara som han?
J: Det var ju i början...innan ödlor?
C: Äh..jag kommer inte ihåg.
Där har ni det, komunikation i sin renaste form. Mer än så behövs inte för att man ska känna sig "sedd" av sin partner. Sug i er nu och komunicera mera ni också!
Trött är jag! Var på jobbet 04.15 och plockade in ett stort lass med pappburkar som stod i vägen på inleveransytan. Fyllde på inleveransytan med rislampor som stod i gångarna eftersom dom inte fått plats på inleveransytan. Sorterade pappburkarna. Plockade in pappburkarna i lagret lagom. Runt 07.45 var ytan tom och redo för en container med klockor som skulle komma klockan 08.00... 08.15 fick jag reda på att det strulat i hamnen och att containern kommer idag (fredag) istället. Whoa whoa whooaaaaaaaa (lång näsa-ljudet)
Så vad fan gör jag uppe nu? Jag borde ju sova...inleveransytan lär ju inte tömma sig själv om några timmar.
Ciao!
/Jon
Hitman
Igår gav jag mig själv ledigt från bloggen och idag fick jag träningsledigt, jag är himmla medgörlig när jag sätter den sidan till.
Vad gör man när ens sambo/man/partner/flickvän/hund tycker att dom är alldeles för bra på wordfeud? När det gått så långt att man stör sig på skrytet om hur den självutnämnde wordfeudmästaren äger allt och alla? Nej, det är inget problem vi har här hemma eftersom jag jobbar hårt på min ödmjuka uppenbarelse och skulle jag någon kommentera mitt wordfeudande så hmm-ar Carolina, nickar och fortsätter kolla på Sveriges mästerkock.
Nu handlar det om Åsa på jobbet och hennes man. Tydligen har han inte visat prov på gott sportsmanship och behövdes sättas på plats. Vi kom överens om att jag anonymt skulle utmana honom, förhoppningsvis plocka ner honom och därefter håna honom innan Åsa skulle avslöja allt. Lite som en slags wordfeud-hitman (eller barnslig fjant). Nu kunde inte Åsa hålla sig tills matchen var klar utan avslöjade allt i förväg (surprise, surprise!) men jag vann iaf så jag hoppas att hon fick ha lite kul åt det. Så har ni någon fru/granne/krukväxt/undulat som förtjänar en omgång så kan ni vända er till "IamFredis"- hitman!
Idag när jag kom hem hade Carolina tänt ljusen i kronan ovanför middagsbordet och lagat en supergod middag med ris som var upplagt som en boll. Gött varé! Tänk om det kunde vara Sveriges mästerkock på TV året runt ;)
Finmiddag på en onsdag, tur att jag hade fintröjan på mig så att jag inte
kände mig underklädd.
Idag var det en jobbannons i tidningen för Willys hemma som ska öppna i Nora. Det känns som ett tecken...ska Carolina äntligen få komma tillbaka i arbetslivet? Hon har ju jobbat både på Willys hemma och på Willys så det känns ju som hennes grej. Skulle sitta fint med lite pappaledigt, det är ju både sommar OS och fotbolls EM i år ;)
Dags att sova nu, räknar med att vara på plats på jobbet runt fyra för en av årets mest hektiska dagar.
Ciao! (jag skiter i att det är töntigt Johan)
/Jon
Modeblogg
Mycket lite talar för en modellkariär, jag kände mig bekväm i en pose...den är inte med på bild.
En bild från gårdagens lekturné, det är skrämmande i hur tidig ålder motorcykelgängen rekryterar nya medlemmar
Temptations
Idag har Carolina jobbat (!) vilket betydde att jag fick vara hemma med barnen. Det betydde också att jag var barnansvarig natten som gick vilket självklart också betydde att barnen INTE sov som stockar. Dom måste känna det på sig.
Hemmapappandet kändes helt OK...men det hade kännts betydligt bättre o jag vetat att sama sak gällt för imorgon...och nästa vecka...och nästa månad.
När jag fick lite tid över gjorde jag det som jag tror att folk gör när man är hemmaförälder, jag läste en blogg. Så här i efterhand så kändes det dumt med tanke på att inlägget handlade om mitt nya livs kryptonit - cheesecake. På dom nio långa dagar jag varit utan sötsaker har jag inte saknat någonting föräns nu. I det ögonblicket jag la ögonen på en mumsig, saftig liten älskling så öppnades dammluckorna. Jag kännde smärta när jag passerade kakorna på konsum. Jag vill haaaa sötsaker nuuuuu! Efter ett träningspass känns det liiite bättre men nu krävs det vilja, fokus och support. Ge mig styrka!
Ska ta och raka mig så jag känner mig lite hårdare, behöver det nu.
Sen ska jag ta och lägga in bilder på "kejsarens nya kläder"...kom igen...det blir kul...det blir som en modeblogg...fast med billiga kläder...och utan sillikon.
Jag måste sluta skriva ciao, jag blev hånad (med eller utan mening) av min favorithombre igår...
hejhopp! (jag får fila på det)
/Jon
Kampen mellan kvinna och man
Kampen mellan man och kvinna - spelet som går ut på att svara på frågor som anses ligga inom det motsatta könets expertisområde. Det gick som det gick när Carolina fick bilfrågor och jag fick modefrågor, enkel seger för mig. Jag vet inte om det säger mest om mig eller Carolina, men vadå...man har ju ändå sett ett avsnitt eller två av project runway. Roligast hade vi åt den här frågan:
J: "Vad hette den svenske äventyrare som 1996 cyklade till och besteg Mount Everest utan syrgastuber?"
C: "Hmm, jag känner igen det där"
J: "Ledtråd, han rimmar på snopp"
C: "ÅH, då borde ju jag kunna!"
...för om Carolina skulle tävla i Kvitt eller dubbelt så skulle hon ha "saker som rimar på snopp" som ämne.
När vi vände på steken och körde egna könets frågor blev det betydligt jämnare. Carolina hade segern som i en liten ask när hon fick frågan: "Vilken ingridiens i curry ger den gula färgen?" rätt svar var gurkmeja men Carolina drog till med....SOLLJUS?!?!? När jag tittade undrande på henne konstaterade hon att "De brukar kunna vara det".
Värt att notera är att en av oss ansåg att telepati betyder tidsresor "man liksom telepaterar sig frammåt och bakåt i tiden"
...Ja...vi drack några drinkar, OK?
Idag har vi vart ute på lekturné. Vi började i Marieberg där grabbarna fick leka med sina kusiner innan vi fortsatte till Kumla för att busa med Ella och Jolie. Under tiden som Kian och Theo busademed Jonna och Wilma så smet jag iväg själv till Marieberg köpcentrum för att shoppa kläder (!) Jag förstår varför Carolina är så mån om att komma väg dit då och då, det var en skön känsla. Inga barn som gnäller om glass, ingen sambo som förgäves försöker att klä mig snyggt utan bara jag som klädde mig som...mig själv. Nu lät det nedlåtande om Carolina men det var inte alls meningen, det är hon som står för den goda smaken i den här familjen...men det måste inte alltid vara den goda smaken som styr. När ekonomin tillåter ska jag unna mig nya kläder lite oftare och inte bara för att jag fått ett presentkort på H&M. (tack mamma)
Jag kanske lägger en bild eller två till det här imorgon...nu är det försent för att vara visuell.
Fundering:
Vad betyder det att man drömmer att man är naken på platser där man inte borde vara det? Är man naken för ofta, för sällan eller borde man bli naturist?...eh...en kompis till mig undrar....
Ciao!
/Jon
Abstinensen sätter in
Sockerberoende är inget att leka med när det väl sätter in, fråga Carolina. Trots att vi kommit överens om nolltolerans mot glas, godis, fikabröd och dess like dröjde det inte mer än fyra dagar innan jag fick ett meddelande med texten "jag tänker äta marängswisch (stavas det så?) bara så att du vet det". När jag kom hem och påtalade att vi satt upp regler och att eventuella överträdelser var förenat med straff höll hon på att bryta ihop. Men eftersom jag inte bara är vältalig och intelligent utan också väldigt snäll så såg mellan fingrarna med min lilla sockerpundare för den här gången. Själv är jag sötsaksfri sedan nyårsdagen.
Idag var det en jobbig dag. Det började egentligen redan igår med en fotbollsträning trots en förkylning som givetvis eskalerade därefter. Sedan ställde jag klockan för att bevittna JVM-finalen i hockey. Jag kravlade mig till TVn vid två och fem minuter senare satt jag och slumrade i soffan. Vaknade till i första pausen men han somna igen innan andra perioden drog igång, jag ryckte till ytterligare en gång och insåg att det var hopplöst och kravlade tillbaka till sängen och sov väldigt illa. När klockan var sju var det dags för pappatjänst och så var det med den sömnen.
Eftersom jag inte bara är stark och snygg utan också väldigt snäll lät jag Carolina åka till Marieberg och shoppa upp vårt marginella överskott. Jag kan ju inte neka henne när det är rea på rean. Det slutade precis som när jag shoppade i Paris i sommras, det blev någonting till Carolina, något till Theo, något till Kian och inget till mig...lika bra det kanske. Jag är inget större fan av att köpa bara för köpandets skull.
Sen kom grabbaras farmor och faster på besök och jag kunde smita undan och ta en välbehövlig tupplur innan vi gav oss iväg till lek och buslandet. Kian har blivit så snabb i klätterställningen att man knapt inner med längre...jag längtar tills barnen blir så stora att man kan följa några av dom andra föräldrarnas exempel och bara sjunka ner i en soffa medans ungarna leker sig trötta. Efter 2,5 timmes skoj var jag tvungen att slita Kian från en stolpe för att få med honom hem. Väl hemma slocknade Kian direkt medans Theo kämpade på till strax efter 23, jobbigt med tanke på att Kian troligtvis anser sig utsövd runt 6 tiden.
Lek och buslandet - Kul för hela familjen
Fundering:
Är det bara jag som tappar bort telefonen hemma, använder en annan telefon för att ringa upp den och på så sätt lokalisera den. Hittar den, upptäcker att jag har ett missat samtal och tänker "Spännande, vem kan det vara?" innan jag inser att det var det samtal jag ringde nyss för att hitta den. Inte bara en och två gånger...tankspridd, någon annan?
host, host...
Ciao!
/Jon
Nytt år, nytt liv...igen
Det blev 2012 i Garphyttan också. Jag och Carolina deporterade barnen till hennes föräldrar för att kunna dricka alkohol i sällskap med våra gäster från Borlänge och det blev synnerligen lyckat. Ingen spårade, alla upplevde tolvslaget och ingen fick åka ambulans, GÖTT!
Det började med en synnerligen välsmakande trerättersmiddag signerad Carolina. Dom pluspoängen förbrukade hon nästan helt genom att slänga resterna av oxfilén i slasken (!) Tänk på dom stackars barnen i afrika...och på mig som gillar goda matlådor.
*Den obligatoriska Shrek-matchen vanns av favoritlaget Jens/Jon
*Jens överaskade genom att vinna den norska karaoken
* team Sara/Mackan/Jens körde över ett för kvällen blekt motståndarlag.
*Jon och Mackan stod för kvällens skräll när man besegrade favorittippade Jens och Nordin i NHL-matchen.
Till raketskjutningen hade vi 2-paket raketer en rejäl tårta och en såndär flygande papperslykta som sätter eld på. Eller försöker sätta eld på... Jag gjorde misstaget att ta med två tändare ut varpå jag satte mig och fipplade med den förbannade papperslyktan. Efter hundra år fick jag tillslut fjutt på eländet och såg det stiga upp ca 20 meter i luften innan den brann upp - succé! Under tiden hade Mackan hetsskjutit av alla raketer så det missade jag förståss.
Sedan skulle vi tolka ABBAs happy new year till tonerna av Jens gitarr men trots att jag tidigare under kvällen övat in två verser ordentligt bidrog jag bara med "hum hum champagne..." och "happy new year" det blev inte bra gjort...men det blev gjort!
Sedan åt vi lite ost och kex, snackade och sov gött!
Dagen efter var det invägning i biggest loser tävlingen, jag och Carolina vs Sara och Mackan. Även om jag inte kom upp i 100 så var jag överlägset tyngst men sedan dess har jag kört på den hårda vägen. Inget socker, bara träning....jag kan ha skrivit det här förut men nu är det allvar - det nya livet har börjat.
God förrätt för dom som gillade räkor.
God fördrink...för dom som gillar sprit
TV-puckhög på vinnaren av norsk karaoke
Sara tar lite ost och...inget kex.
