For the cause
Jag är alltid trött på morgonen men ibland är det värre än vanligt. Och hur vet man att det är värre än vanligt? Jo, det är värre än vanligt när man skummar igenom del 1 av NA på morgonen, börjar om igen när man läst klart och inte inser att man läser samma saker förns på sidan åtta. Nu var klockan iof kvart över tre på morgonen (natten) så jag anser mig ha haft goda skäl för att inte vara helt klar i skallen. Anledningen är att jag och Carolina försöker jobba runt varandra...eller jag försöker jobba runt Carolina så att hon ska få en bra start på sitt nya jobb.
Dagens positiva aspekt var förståss att jag slutade när Carolina började vid tio-snåret. Planen var att jag skulle passa på att sova samtidigt som Theo sov och Kian var på dagis. Tyvärr gick det lite som det brukar för mina planer eftersom telefonen ringde en kvart efter att jag somnat och ytterligare en kvart efter att jag somnat om igen...Murphys lag i ett nötskal, i vanliga fall ringer telefonen oväntat max två gånger per vecka.
Strax innan ett begav sig jag och Theo ut i det vackra vädret för att hämta Kian. Solen sken och fåglarna kvittrade, det är verkligen jättejobbigt att vara hemma med barnen Carolina ;)
På väg hem stannade vi till i lekparken där det befann sig lite andra barn och föräldrar för att leka. Jag fick mig en funderare då det framkom att det finns folk som man "känner"/"vet vilka dom är" som faktiskt läser det som skrivs i just den här bloggen. Jag har alltid trott att det vart mamma som kikat in på olika IP-nummer. Med tanke på att det som skrivs eller dom bilder som läggs upp påverkar den allmänna uppfattningen om mig så kanske jag borde fundera ett varv extra innan jag publicerar något...men det verkar jobbigt att bry sig om sånt. Så jag säger samma sak som jag säger till Carolina när hon tycker att jag ska tänka på grannarna och klä på mig när jag struttar runt i huset: "Man tittar in på egen risk och får skylla sig själva!"...det gäller alltså er!
Jag vill passa på att gnälla lite på dom "framsteg" som görs och har gjorts inom medicin. När jag var liten fans det hostmedicin som var bra mot...hosta (surprise, surprise!). Nu finns det en medicin som är bra mot rethosta, en som är bra mot hosta med segt slem, en som är bra mot torr rethosta med lättflytande slem och en som är bra mot hosta med ketchup, gurkmajonäs och rostad lök. Var det inte bättre när man hade en superhostmedicin som funkade mot alla hostor och man slapp analysera sin egen slemkonsistens? Nu tog jag iaf den hostmedicin vi hade hemma, även om den kan vara gammal och troligtvis är mot fel sorts hosta. Den smakade lakrits och var god...alltid nåt!
Gonatt!
/Jon
Dagens positiva aspekt var förståss att jag slutade när Carolina började vid tio-snåret. Planen var att jag skulle passa på att sova samtidigt som Theo sov och Kian var på dagis. Tyvärr gick det lite som det brukar för mina planer eftersom telefonen ringde en kvart efter att jag somnat och ytterligare en kvart efter att jag somnat om igen...Murphys lag i ett nötskal, i vanliga fall ringer telefonen oväntat max två gånger per vecka.
Strax innan ett begav sig jag och Theo ut i det vackra vädret för att hämta Kian. Solen sken och fåglarna kvittrade, det är verkligen jättejobbigt att vara hemma med barnen Carolina ;)
På väg hem stannade vi till i lekparken där det befann sig lite andra barn och föräldrar för att leka. Jag fick mig en funderare då det framkom att det finns folk som man "känner"/"vet vilka dom är" som faktiskt läser det som skrivs i just den här bloggen. Jag har alltid trott att det vart mamma som kikat in på olika IP-nummer. Med tanke på att det som skrivs eller dom bilder som läggs upp påverkar den allmänna uppfattningen om mig så kanske jag borde fundera ett varv extra innan jag publicerar något...men det verkar jobbigt att bry sig om sånt. Så jag säger samma sak som jag säger till Carolina när hon tycker att jag ska tänka på grannarna och klä på mig när jag struttar runt i huset: "Man tittar in på egen risk och får skylla sig själva!"...det gäller alltså er!
Jag vill passa på att gnälla lite på dom "framsteg" som görs och har gjorts inom medicin. När jag var liten fans det hostmedicin som var bra mot...hosta (surprise, surprise!). Nu finns det en medicin som är bra mot rethosta, en som är bra mot hosta med segt slem, en som är bra mot torr rethosta med lättflytande slem och en som är bra mot hosta med ketchup, gurkmajonäs och rostad lök. Var det inte bättre när man hade en superhostmedicin som funkade mot alla hostor och man slapp analysera sin egen slemkonsistens? Nu tog jag iaf den hostmedicin vi hade hemma, även om den kan vara gammal och troligtvis är mot fel sorts hosta. Den smakade lakrits och var god...alltid nåt!
Gonatt!
/Jon
Kommentarer
Trackback
