Le grande finale
Idag hade vi fint besök i Garphyttan då grabbarnas farmor och farfar hälsade på. Carolina utnyttjade den extra tillsynen av barnen med att dra med mig ut på promenad...eller var det jag som erbjöd mig att följa med? Det låter ju helt troligt men jag tror att det var så det var. VArför gör jag så mot mig själv? Jag vet ju vad jag tycker om att gå i motionssyfte. Det blev ju inte bättre av att vi gick en rak väg ifrån Garpvägen 56 så när vi väl tröttnat och beslutades oss för att vända fans det inga genvägar tillbaka.
Vi åt iaf pizza, lekte och hade trevligt. Jag bedömmer det hela som en lyckad söndag!
I lördags hade vi också fint besök i form av grabbarnas mormor och morfar. Conny lade sista handen vid Kians rumbygge och med dörren på plats ser det fantastiskt ut. Nu fattas det lite målning och lite lister innan det är dags att flytta upp Kian för att göra plats åt Theo. Det går inte ens att föreställa sig hur skönt det ska bli att få ut Theo ur vårat sovrum och hans leksaker ur vardagsrummet.
Igår var det ju även den stora finalen i melodifestivalen och om jag ska se saken objektivt så ska det sägas att rätt låt som vann. Nu är ju inte objektivitet riktigt min grej och även om Loreens låt är den som troligtvis funkar bäst i Europa så var Thorsten Flincks låt kvällens höjdpunkt! Nej, vänta! Kvällens höjdpunkt var ju när dom europeiska jurygrupperna skulle avge sina poäng. I synnerhet Cypern...Vad hette han som skulle presentera Cyperns poäng? Klitos Klitou! Kan man heta så i svensk TV?!? Jag tyckte det var småkul...och det tyckte tydligen Sara Dawn Finer också.
Och Bosnien/Hersegovina (eller vad dom nu heter) sen då. Sara dawn presenterade poängpresentatören som Dejan Kockrich men namnskylten sa sanningen: Dejan Kukric. Your name is Kuk mister Kuk! (det är bara kul om man sett torsk på Tallin)
Slutligen till gåragens Kian:
Jag och och Kian tog en låååångsam promenad till konsum för att hämta ett paket och köpa lördagsgodis då vi mötte en mamma med ett barn i barnvagn och en liten son i släptåg. Vi häsade och hann gå ungefär tre meter innan Kian högt och tydligt utbrister: Pappa! Det där var en PISSENISSE!
Skämdes? Jo, kanske lite.
Ciao!
/Jon
