Sagostund

Äntligen har Kian blivit så pass stor att han vill lyssna på HELA sagor utan att avbryta när han ska lägga sig. Riktigt kul då jag föredrar att läsa exempelvis "Mästerkatten i stövlarna" från början till slut istället för att läsa dom två sidorna med bilder på en jätte och ett lejon om och om igen. Dessutom kan det ju hända att man lär sig något. Igår somnade Kian mitt i "Lilla sjöjungfrun" men den eftersom det var så spännande var jag tvungen att läsa klart. Föreställ er förvåningen när prinsen INTE styrde sitt skepp i magen på sjöhäxan och såg till att han och sjöjungfrun fick leva lyckliga forever after! Tydligen så går sjöjungfrun och dör i orginalet av den gamle pölsemannen H.C Andersen - vem hade anat det?

En annan sak som är bra just nu är att det strax är dags för fotbolls EM, vilket betyder att man kan läsa ALLT om Sveriges läger, uppladdningar, boende i Ukraina...rubbet. Jag är inte ironisk när jag berättar att jag älskar att läsa om att Zlatan valde racing på Gotland ring medans Kim lirade golf när spelarna fick välja aktivitet under EM-lägret. Vann gjorde dom idag också och det är ju alltid kul...det enda som stör mig är tröjorna som dom envisas med att bära! FULA!




Vad får man om man korsar H.C Andersen med Sveriges EM-tröjor?

Svaret: http://www.youtube.com/watch?v=7AT9fc1GgAc


Natti!

Sista rycket

Fyra dagar kvar till det stora lugnet, friden på jorden a.k.a pappaledigheten. Den näst sista jobbveckans höjdpunkt var givetvis när revisorn skulle undersöka hur vi sköter inventeringen på bolaget - "Skriv ut en lista på dom artiklar ni inventerat som har mest värde"
Sagt blev gjort, överst på listan återfans ett gäng plädar designade av Mr.Kirchstieger himself...tråkigt nog för lagerpersonalen var merparten av saldot spårlöst försvunnet. Lyckligtvis återfanns pallen med plädarna välbehållna efter en halvtimmes sökande. Näst överst på listan återfanns bänkar designade av barfotafantomen himself, 40 st för att vara exakt. Underligt med tanke på att några sådanna aldrig någonsin äntrat mitt lager. Min kollega hade vart lite för rapp i fingrarna när han matat i siffrorna i burken och vips hade fyran som hörde hemma i talet fjorton på en rad hoppat ner och ställt sig framför talet noll på nästa rad och bildat nuffran fyrtio. Are you impressed? I'm impressed! Revisorn var väl kanske inte riktigt lika imponerad men efter att vi glänst på resterande punkter och därtil rättat denna siffermänniska i enkla ekvationer så blev vi i allafall godkända, gott så!
Något som också blev godkänt var revisorns mustach! Män i forna Sovjetunionen hade vart gröna av avund! När David sa innan att det var en söt tjej men att hon hade mustasch hade jag inte kunnat föreställa mig dess like. Jag fick bita mig i tungan för att ordet mustach inte skulle slinka in i varje mening. Vaxa!

Vi kom överens med Kumlingarna om att kolla på Eurovision tillsammans med dom och någon föreslog att vi skulle göra en helkväll av det hela med lite grillat och något glas vin. För personen ifråga betydde "helkväll" tydligen att köra Gustavsbergsbussen efter 2,5 glas vin och missa hela tillställningen. Hörde jag allergisk reaktion?...nåja, ingen nämnd ingen klämd.
Euphoria var så värdig vinnare man kan bli, och hela showen var bra även om jag störde mig på tre svenska puckon. Christer Björkmans grisflin från öra till öra varje gång Sverige fick en 12:a var vidrigt att se. Sara Dawn Finer körde sin töntiga karaktär från svenska melodifestivalen, IDIOT! Ingen utanför Svea rikes gränser fattade ett skit och ingen innanför tyckte att det var roligt, med undantag för komentatorerna då. Kommentatorn som förövrigt var sist med att förstå när saken var klar även i teorin: "Nu krävs det Att Ryssland bara får höga poäng samtigt som Sverige bara får dåliga poäng" Då ledde Sverige med över 80 pinnar och även om Ryssland bara plockat tolvor och Sverige nollat så hade det inte räckt. Han fortsatte i samma stil tills det var tre land kvar att redovisa sina poäng och någon berättade för honom i sin hörsnäcka vilken dumjävel han var! "Nu får jag reda på att det är klart, det finns ingen teoretisk chans att någon ska kunna gå om Sverige" - no shit, Sherlock!

Nu lär jag sova så jag orkar med sista rycket...FREEDOM!

/Jon


Sju kvar

Sju arbetsdagar, sen stämplar jag ut för sommaren. Och dagarna går fort eftersom det finns hur mycket som helst att göra på jobbet. Jag har lovat att inventeringen ska vara klar innan jag går på föräldraledigheten men det blir knivigt eftersom det aldrig blir någon tid över till det. Ingen ersättare för mig har vi fått tag på heller...dom mörka molnen hopar sig på lagerhimlen. Men den 1:a juni skiter jag i det, då blir det hakuna matata.

Tänk om det kunde vara sånt här väder lite då och då i sommar. Allt blir bättre när solen skiner...förutom i fula bilen vars fläkt är automatinställd efter årstid. På vintern blåser det isande vindar ur fläkten och på sommaren kör den varmluft. Det gör mig irriterad...så pass irriterad att jag ska skriva upp dom fyra saker som irriterar mig mest just nu.

4:e plats - Big Brother
Tar det inte slut snart så att Carolina kan hitta andra, viktigare saker att styra sin fritid efter?

3:e plats - Gotye -  somebody that i used to know
Dom tio första gångerna gillade jag låten, tyvärr verkar ALLA fortfarande gilla den även efter att dom hört den 378 ggr. Det kalla kårar längs ryggen när jag hör plinkandet i början. Och vad är det för namn sedan?

2:a plats - sandlådan
Lagom till att barn nummer ett har lärt sig att sandlådan heter just "sandlådan" eftersom det är lådan i vilken sanden ska befinna sig så attackerar barn nummer två. Äta sand, sprida sand, kasta sand eller bli ett med sanden. Jag hatar sandlådan!

1:a plats - Fula bilens "klimatanläggning"
Fyyy, fula bilen. Stygg fula bil!


Idag har vi haft två "bebisar" till och från. När Theo blivit buren har Kian velat bli buren och dessutom insisterade Kian på att få sitta i Theos matstol. När sedan Theo skulle försöka äta själv kladdade han mest med händerna vilket förståss ledde till att Kian körde ena handen rakt i potatismoset.
-Men Kian, sådär gör man väl inte? Du kan väl äta med kniv och gaffel? Nu blev du ju alldeles kladdig!
-Det är ingen fara mamma, jag kan slicka. Svarade Kian glatt och skickade i andra handen i tallriken.
En längtar till föräldraledigheten, den andra ifrån den :)

Godnatt!


/Jon

Svårt att komma igång

Jag skulle kunna dra ursäkterna och sammanfatta vad som hänt sen sist, men jag testar att börja om på nytt och ser om jag får någon fart på fingrarna.

Jag och barnen har vart i Borlänge i helgen medans Carolina arbetat och fått lite egen tid. Det är så fruktansvärt skönt att komma hem, speciellt när både mamma och pappa är lediga så att man får rejält med avlastning. Jag kommer inte ihåg när jag fick sova ut så sist, även om Kian försökte störa min sömn genom att föreslå godisshopping klockan 04.30 på lördagsmorgonen.

Den goda sömnen och den stressfria miljön har fått mig att känna mig frisk...och det var ett tag sedan. Därför tyckte jag att det skulle bli extra kul med B-lagsmatch idag men det gick snabbt över. Alldeles för mycket lekstugeinställning och vissa medspelare som är så spelkåta att dom tvunget ska vara på plan fast dom inte orkar springa en meter åt något håll tog död på lusten. Det funkar inte att ha ett tränarlöst lag som ska bestämma sinsemellan (simsemellan? vad säger man?) om man vill få ut något av det hela. Men sammtidigt: Jag fick vara ute i friska luften och jag fick lite motion.

Jag hann hem lagom till att se ÖSKs desperata försök att undvika ytterligare en förlust, det sket sig och superettanspelet närmar sig med stormsteg. Nästa säsong ska jag se en match på Behrn, men det blir fan i Bragetröja på bortasektionen. Ät skit Sixten, ät skit ÖSK!

För er som väntar på den där efterbilden från biggest looser-tävlingen (vi leker att det faktiskt finns folk som väntar på den) så är den kraftigt försenad. Jag firade nämligen vinsten med att genast äta upp mig några kilon, kilon som jag skulle träna bort på en gång men som blev kvar pga sjukdom. Och eftersom bilden ska gör mig själv rättvisa så ska jag ta tag i dom kilona först...jag börjar...nu!

Fjärren är borta och återigen får man uppleva hur det var på stenåldern när man fick masa sig fram till TVn för att byta kanal, slözappa är liksom inte att tänka på.

Hoppas vi hörs snart igen!

/Jon

RSS 2.0