Om att hitta sig själv på ett oväntat ställe
Nej, jag har inte vart jättefull. Det är skillnad på att vakna upp på ett oväntat ställe och att hitta sig själv på ett oväntat ställe.
...och jag är inte hög heller för den delen.
En natt för ett par dygn sedan skrev jag om sömnstörning-deluxe. Den natten dröjde det till någonstans mellan 02.30 och 03.00 innan jag äntligen somnade. Efter att ha provat alla 97 sömnställningar jag kom på så gav jag upp och kröp in under bäddmadrassen och kände hur ett lugn strömmade genom mig, det var helt enkelt rätt. Då slog det mig att jag gjort samma sak förut, flera gånger när jag var yngre. Det finns en trygghet i värmen bland kvalstren som är svår att hitta någon annan stans. När jag vaknade började jag fundera på saker som det hände att jag gjorde förut och tyckte om. Genast fick jag klart för mig att jag i min iver att vara pappa, sambo och anställd glömt bort att vara Jon. Jag brukade gå ut sent och stirra upp mot en stjärnklar himmel och förundras över hur liten jag var. Jag kunde lyssna på Vivaldis fyra årstider trots att jag inte kunde lära mig vilka stycken som hörde till vilken årstid...det finns säkert massor av saker som jag mår bra av att göra som jag liksom glömt bort.
Från och med nu ska jag fortsätta att vara pappa och sambo och allt det där...men jag ska även leta fram och bejaka dom sidor som det innebär att vara Jon.
Jag vet att det gått nästan en vecka sen Kians kalas men ni får ha tålamod. När barn inte vill lägga sig i tid och mina och Carolinas jobbtider går om varandra så finns det inga rekordmängder med tid över. Tänkte jag skulle stoppa in lite bilder och sån tar ju tid.
Nu ska jag somna in till tonerna av någonting som skulle kunna vara...hösten? kanske?
/Jon
Femte sjukan
Sitter o dricker varm choklad mot mitt halsont, men snuvan är nog värst..fy sjutton för o va förkyld!
Efter att läst på tavlan på Theos dagis om att det går Femte sjukan där så är jag ganska säker på att det är det jag åkte på. Hade först feber en vecka och när den gått över så fick jag utslag över hela kroppen (mådde fortf dåligt fast jag inte hade feber) Utslagen försvann efter 2-3 dagar och då började jag få extremt ont i båda armarna/ut i fingrarna så jag kunde nästan inte använda händer/armar, det gick över efter ett dygn och när det gått över blev det samma sak i båda benen...fy f-n vad ont det gjorde!
Nu en vecka senare är jag förkyld, snacka om dåligt immunförsvar tänkte jag. Men det stod på tavlan på dagis att det var vanligt med förkylning en vecka efter femte sjukan, och allt det andra stämde också väl in. Så nu har jag haft det..det har man tydligen bara en gång i livet.
Men den här förkylningen får mer än gärna försvinna nu!!
Nu är det Hollywoodfruarna på tv så hinner inte skriva mer nu ;P
Vad är det som händer?
Nu är det klart, jag har med 100% säkerhet förlorat min enda superkraft. Den fruktansvärt underskattade kraften att kunna sova vart som helst, när som helst och hur som helst oberoende av hur trött eller pigg jag varit. Jag har tom kunnat somna under pressen att veta att jag måste sova precis NU för att få någon sömn över huvudtaget, orka ta barn på nätter eller för att vara utsövd till något viktigt.
Idag somnade jag som en stock samtidigt som jag skulle söva Theo strax efter sju och vaknade inte förens två timmar senare. Det såg ut som skit i köket och jag kännde ett enormt duschbehov då jag svettats som en gris bredvid lilla elementet. För ett år sedan hade jag lugnt städat undan i köket och tagit en härlig dusch innan jag gosat in mig i kudden och somnat på ett par minuter. Nu stressade jag undan allting i köket sammtidigt som jag svor över att Carolina satt sig och kollat på "Ensam mamma söker bonde ombord på färja"...eller vad det nu kan tänkas heta, istället för att väcka mig. Jag tvättade mig i ett tempo som omöjliggjorde någon form av den njutning som det vanligtvis innebär när jag nära på kokar sig själv i en ångande långdusch innan jag kastade mig i sängen.
Där har jag nu legat vaken sedan 21.35 utan minsta tecken på sömnighet. Ensam är jag också eftersom Carolina tydligen sover bättre på soffan....
Jag irriterar mig som faaan på att jag inte fått någonting gjort ikväll, något som kan vara okej ibland. Tex om man offrar sina dagliga sysslor för att lägga sig i tid och betala av lite på sin sömnskuld. Med facit i hand kunde jag ju gjort nytta i flera timmar...men det är ju så dags nu.
Nu gäller det att ta ett djupt andetag och lugna ner sig. Försöka att inte tänka på hur varje vaken minut innebär en jobbigare uppstigning imorgon, för att inte tala om en jobbigare dag. Men det är nog kört...känner hur en miljon jobbiga tankar försöker göra sig påminda. Läge att drömma om enklare tider....
Dey borde egentligen finnas ett kalasinlägg här någonstan. Det var en av dom saker som stod på listan ikväll tills jag somnade hos Theo...det får bli imorgon, eller senare idag (ser att klockan passerat midnatt, det var ju tråkigt)
god...eller jobbig natt!
/Jon
It's sooo big!
Yeah! It's soooo big! Oooohh yes! It's huge!
Vad är? Min mun förståss!
Jag förstår inte varvör jag inte kan vara tyst. Bara för att jag berättade att Theo var så duktig och sov i sin säng utan att kliva upp så var det precis det han INTE gjorde igår. Vi la honnom, han klev upp. Vi la honnom, han klev upp och morrade åt oss. Vi la honnom, han klev upp och lekte med bilar. Runt tiotiden glömde Carolina av att han lekte själv på sitt rum...då somnade han.
Men det är precis lika jämt. Säger jag att jag att jag känner mig frisk blir jag sjuk. Säger jag att jag har en bra idé går det på röven. Säger jag att jag vet bäst så har jag fel. Jag borde ju ha lärt mig hur det går...och det har jag faktiskt. Man tycker att jag iom denna insikt borde sluta jinxa mig själv...men jag vägrar. Det är bara sån jag är.
Jag fortsatte i vanlig stil när jag kom hem idag. Efter att ha lekt noshörningar och bufflar - en lek som genererar uppspelta barn, stekte jag på lite blodpudding och försökte få barnen att lugna ner sig lite när det var dags att käka. Jag kom på en så bra idé att jag helt enkelt var tvungen att berömma mig själv litegrann: Klassisk musik!
Jag är 92% säker på att jag hört talas om studier som gör gällande att klassisk musik har en lugnande effekt på barn. Dessutom hoppades jag på dubbel effekt, alltså att det även skulle lugna mina nerver en smula. Det sket sig direkt när autocorrect envisades med att skriva "vivalla" eftersom jag stavade Vivaldi med två "l". När jag tillslut lyckades söka på dom fyra årstiderna som egentligen är det enda klassiska stycke jag vet att jag gillar och kan namnet på så vägrade spotify att spela upp "sommar". Jag försökte med alla fyra årstider men det enda som hände var att låttiden tickade på som om allt var normalt samtidigt som det var knäpptyst. Jag fick RAGE!!! men lyckades undvika svärord genom att skrikande kalla min mobil för "fjantiga skruttellefon med äcklig musik", ivrigt påhejjad av ännu mer uppspelta barn. Slutsats - Klassisk musik har INTE ALLS någon lugnande effekt...PÅ NÅGON!
Medans jag var på jobbet idag passade Carolina på att ställa upp en julstjärna i fönstret. Vad handlar det om? Är det någon som ska tjuvstarta julen så är det ju jag! Inte paragraffryttaren som bestämde att man bara får ha en julgran och att överblivna julgranskulor upphängda på väggen inte är tillåtna! Men visst, är det så du vill ha det Carolina? It's ON now! Jag skapar en julplaylist paralellt med det här inlägget!
Annars då? Jag har lärt Theo lite gangnam style moves, hans newcastletröjja är spårlöst borta sedan tre veckor tillbaka och jag har beslutat mig för att läsa någontning av årets nobelprisvinnare i litteratur... Var det Mung Bo han hette? Ah, dom heter ju så lika varandra i Kina...
Nu är det dags att lägga bort datorn. Barnen sover, Carro jobbar, chipsen i skålen,dippen är blandad, colan är kyld...nu blir det kvalitetstid!!!
Hej hopp, luden....tå!
/Jon
Scary monsters
Tjong makafjong på er gott folk, hundar, katter, eskimåer, mormödrar...och mamma (fast du ingår i gott folk)...(det gör mormödrar och troligtvis eskimåer också)! Jag hade ju kommit igång så bra med bloggandet men det krävs så lite för att tappa flowet. Nu är jag tillbaka, vi får se för hur länge.
Theo har blivit en stor kille. Vi har bytt hans spjälsäng mot Kians gammla barnsäng och hittils fungerar det svinbra. Han kliver inte ur sin större säng fast han kan utan ligger nöjt kvar. Bra jobbat!
På tal om större sängar så är jag i desperat behov av en eftersom jag ständigt tvingas dela med Kian. Runt tre varje natt kryper han ned och stångas, sparkas, puttas och rummlar. Hur irriterande det än är kan man ju inte bli arg på en liten kille som tror att det finns monster på hans rum. Det händer ju faktiskt fortfarande mig...i vuxen ålder. Man blir lite rädd den där sekunden innan man vaknar till och inser att Carolina och Kian SNARKAR IKAPP! GE MIG SÖMN!!!!
Det har tagit tid, lång tid. Jag har grubblat och funderat. Nu har slutligen alla bitar fallit på plats. Nu fattar jag varför fotboll aldig får fäste i USA. Jag spenderade söndagskvällen med att kolla in NFL-mötet mellan Philadelphia Eagles och Detroit Lions....som tydligen ska vara två mediokra lag, men vilken underhållning! Jag brukar förvisso förundras över superbowl men det här var inte ljusår ifrån. Sjukt mycket folk och fantastisk stämning...spännande som fan var det också. Hade jag exponerats mer mot amerikansk fotboll som liten hade jag med största sannolikhet lirat i NFL nu...om man bortser från att jag kastar som en flicka, springer som en pensionär och tenderar att göra illa mig oftare än nödvändigt. Nä, det får bli soffan varje söndagkväll ett bra tag frammöver istället.
Annars har det vart en tråkig helg bestående av sedvanlig tvätt, disk och städning...billiga barn hade jag till salu igår också. Nu får det ta och hända lite roliga grejjer, jag börjar bli lite otålig här hemma....
/Jon
Taskigt är det...
Igår var det avslutning med fotbollen, ett gäng fotbollstävlingar följdes upp med pizza och snack. Jag inledde starkt med att pricka den kon som vi skulle komma närmast med en fotboll, tyvärr räckte inte det till seger utan det var längst bort varje omgång som åkte ut tills bara en var kvar. Jag åkte ut i tredje omgången och sedan gick det bara utför. Det är så taskigt att jag som begåvats med ett sådant stort fotbollsintresse har begåvats med så otroligt lite talang.
Jag drack min första strongbow vid ett-tiden och fyllde på i ett jämt flöde resten av kvällen. Det kollades fotboll, det togs ett par starka på Stora Örebro och det skakades loss på Satin till Gangnam style. En lyckad kväll som slutade i sängen runt tre.
Idag blev det följdaktligen tyngre och det var självförvållat på mer än ett sätt. För när barnen vaknade vid 06.50 så drog jag inte kudden över huvudet, jag klev upp och tog en Red Bull. Jag kollade bolibompa, jag lekte, jag stoppade i dom frukost och borstade tänderna på dom innen vi lekte igen. Kan jag ha vart full fortfarande? Två och en halv timme senare klev Carolina upp...och det var precis i samma veva som bränslet tog slut. Jag sov gott tills jag blev väckt av en piratklädd Kian som kastade kanonkula(mjukisfotboll) i huvudet på mig.
Vi tog en tripp till Marieberg för att införskaffa en vinteroverall till Kian samt lite annat smått och gott. Det blev precis lika jobbigt som vanligt med barn som inte ville prova skor, som inte ville stanna hos mamma och pappa men som däremot ville gnälla högljut och slänga sig på marken i protest när dom inte fick åka rultrappa för hundrade gången. Tur att Carolina scoutat i förväg så att allting gick relativt snabbt.
Väl hemma led jag mig igenom Newcastles brakförlust hemma mot Man U. 0-3 går inte att snacka bort men att som Glenn Strömberg påstå att Newcastle var bortkollrat och utspelat tyder ju på att det var fler än jag som inte hade en helt nykter kväll igår.
Nu har jag precis hämtat bilen som jag lämnade vid klubbstugan igår och nu tänker jag kolla på Zlatan...
tack för idag!
/Jon
Check!
Jobbat - Check!
Fått tummen ur och bokat tid hos naprapat - Check!
Cyklat med barnentill konsum (mycket jobbigt samt tålamods- och tidskrävande) -Check!
Blivit nerbrottad av barnen 20 ggr om - Check!
Haft pannkaksmayhem -Check!
Fredagsmyst med Kian - Check!
Vikt all tvätt - Check!
Kört ett hårt träningspass - Check!
Städat undan dagens röra - Check!
Man får ändå en del gjort även om det inte alltid känns så, det går liksom per automatik. Nu är det helg igen och jag tycker ändå att jag betat av dom flesta tråkiga måsten den här veckan, därför var det med gott samvete jag åkte och köpte ett par extra öl till morgondagens fotbollsavslutning efter jobbet. Funderar på om jag kanske ska dra i mig en redig mängd pilsner...bara för att, liksom. Nu är det väl iof så att det troligtvis inte behövs så stora mänger för att bli rund under fötterna, jag kommer inte ens ihåg när jag tog mer än tre öl senast...
Och frågan är om jag klarar av att lyfta armarna tillräckligt för att föra flaskan till munnen. Jag lyckades nämligen sätta ihop en så otroligt bra spellista till träningspasset att jag peppades till att ta ut dom där extra procenten plus lite till. Det ska nog inte vara någon fara men jag tar med ett sugrör bara utifall.
Nu ska jag göra någonting jag gör alldeles för sällan...
Lägger mig i tid! - Check!
/Jon
Inte fredag idag :(
Idag är det INTE fredag, det är torsdag...och det är jobbigt. Vi hade månadsmöte på jobbet idag och det har vi haft på en fredag så länge jag kan minnas, nu frångick vi den rutinen och vände uppoch ned på min värld. Hur ska jag klara av att jobba en dag "extra" när jag redan gått in i weekend mode?
Jag får trösta mig med att det är avslutning med fotbllslaget på lördag, det blir nog skoj.
Theo är liten men har ändå fattat vad saker och ting handlar om. Igår när jag kom hem från jobbet möttes jag som vanligt i hallen av lillgrabben som skulle ge mig en attack-kram. Men i sista stund hejdade han sig. Istället pekade han på mig och ropade upphetsat: Hejja! Hejja!
Jag fattade ingenting och frågade honom vad som var "hejja, hejja" varpå han gick fram till mig och pekade på in halsduk. Just det! Jag hade inte en tanke på att jag hade Newcastlehalsduken på mig. 1½ år och associerar klubbmärket med hejja, hejja...det är klass! Undrar vad som krävs för att storebror ska hitta rätta entusiasmen?
Till sist vill jag slå ett litet, litet slag för Gangnam style dansen. Jag körde ju själv några av dessa moves lite före deras tid, för en sisådär 10 år sedan. Hur mycket brudar man fick på den back in the days? Inte en enda! Men vem hade anat att den skulle bli så populär nu? Kul för den...
Gonatt!
/Jon
Nya TV-spel
Jag har inhandlat ett st "Borderlands 2" och ett "FIFA 13"...behöver jag säga mer?
Man skulle ju kunna tro att bloggens ägarinna skulle kliva in och ta ansvaret så länge men det händer ju tydligen inte. Därför får jag berätta om senaste tidens största besvikelse. I veckan var det gruppfotografering för barnen och jag lyckades övertyga Carolina om att Newcastletröjorna var vägen att gå. Jag satte ner foten och berättade för Carolina att vi kunde välja outfit för barnen vid varsitt tillfälle, givetvis ville hon välja till barnens singelkort. Besvikelsen? Efter två timmars letande tvingades jag ge upp tanken på att Theo skulle få vara finklädd, hans tröja var och är spårlöst borta. Anar jag en konspiration?
Annars är det som vanligt... förutom att jag planerat in Eddie Izzard på Friends arena i april. Det blir fantastiskt!
Jag har fått ett nytt smeknamn också. Förra veckan lagade jag mat och fick hjälp av Kian. Kian vispade så att det stänkte och jag bad honom lugna sig lite. Han tittade nedlåtande på mig och sa: "Ja, ers majestät"! Med den blicken! Och med den rösten! Frågan är om han visste om att han hånade mig?
Nu börjar project runway Sverige...så nu måste jag förflytta mig från den här TVn. Project runway utan Tim, I don´t think so!
/Jon
