summersense

Det blev en helg utan vare sig sovmornar, helnattssömn eller midagslurar men trots det kände jag mig osedvanligt pigg när Kian tassade upp imorse strax innan sju. Jag vakade över ungarnas morgonbus och lyckades tom ha barnen matade med frukost, tandborstade och påklädda när vi väckte Carolina vid niotiden. Så snart Törnrosa piggnat till någolunda högg jag tag i damsugaren och gjorde rent hus. Barnen bråkade om vem som skulle få ha leksaksdammsugaren och hjälpa till, ett problem som jag tror löser sig själv om något år då ingen kommer vilja hjälpa till. Efter ett par timmars hejdlöst städande ansåg jag mig klar och beslöt mig för att pumpa däcken på alla cyklar så att vi i gemensam trupp skulle kunna cykla till konsum för att köpa fika. Efter lite välförtjänt fikabröd ville Kian cykla mer så vi begav oss ut igen medans Theo tog en middagslur. Väl inne igen tog bränslet slut...helt slut. Jag hoppades på en liten powernap men eftersom Carolina precis målat naglarna (så lämpligt) och inte kunde skala potatis till lunchen så återstod det inte så många alternativ till den posten. Jag intog lunchen som en duktig zombie men jag kunde inte låta bli att tänka på hur jag skulle klara resten av dagen då Carolina skulle åka och jobba...

 

Jag räknade ut att jag inte på vilkors vis skulle kunna styra upp en någolunda vettig middag för egen maskin så jag cyklade snabbt och köpte två tuber risgrynsgröt. Vid kassan stod en liten kyl fylld med Red Bull...jag ryckte åt mig en i förbifarten. Det skulle visa sig bli min räddning. När Carolina åkt insisterade nämligen Kian på att vi skulle brottas. Brottning på Garpvägen 65 skiljer sig lite från exempelvis OS brottningen där man klär sig i tighta trikåer med balett-balle och kramas tills någon lottas i parterunderläge och därefter vinner matchen. Efter halva halvlitern med Röd Bulle kastade barnen mjuka bollar på en pappa som förgäves försöker freda sig sammtidigt som han då och då fångade en unge och kittlade den tills nästa unge valde att dänga en boll i nyllet på pappan och därigenom rädda sin bror. Svettiga blev vi alla tre och jag beslöt mig för att bada grabbarna, vilket ibland kan vara problematsikt när man är ensam förälder. Idag löste det sig dock på bästa sätt och efter lite barn-TV käkade vi kvällsmat. Trots att Kian VERKLIGEN ville ha gröt så ändrade han sig i samma stund som jag smög fram gårdagens rester av tacogratäng, det som blev kvar till mig räckte ungefär till att fylla fyra chips. Efter kvällsmaten satt grabbarna lugnt och kollade bolibompa i varsin fotölj med varsin nalle och filt...i tio minuter. Precis när jag började dröma om en lugn stund fram till läggdags bröt tredje världskriget ut. Kian slet ur alla soffkuddarna medans Theo öppnade kylskåpet och käkade sallad som han hittade. Sedan jagade dom varandra, kastade lite mer mjuka bollar på stackars pappan. Kian gjorde oljud med sin batteridrivna motorcykel medans Theo kastade skor runt hela hallen. Då fick pappan nog och förklarade med myndig stämma att Kian och Theo skulle ta det lugnt eftersom det alldeles strax var läggdags. Kian tittade förvånat upp och svarade:

"Vi är inte Kian och Theo, vi är Krasch-över-bang (Kraschelibang) och Plutteduns (klumpeduns)." Pappan sa ingenting utan gick och tog sig en till klunk Röd Bulle.

 

Annars då? Jag har till min förvåning upptäckt att alla otecknade barnprogram under min barndom inte var skit, vilket jag tidigare varit helt övertygad om. Numera anser jag att allt otecknat barnprogram under in barndom var skit förutom det här briljanta klippet ur fem myror är fler än fyra elefanter:

Jag har sett den pratande papegojan i slutet ca 40 ggr den senaste veckan och det blir fanimej bara roligare för varje gång. Jag borde skaffa en sån dräkt...den skulle NÄSTAN äga min juloutfit!

 

Trevlig kväll på er!

 

/Jon