Don't supersize me!
Greetings from the Backyard!
Av någon anledning är det etthundra grader inomhus och därför har bloggen högst tillfälligt flyttat ut i en solstol. Efter att ha masserat Carolinas stela rygg till Supersize Me ligger jag nu under en rosa mozfilt och förbannar senaste dagarnas förfall. Dubbla burgarmenyer i torsdags följdes upp med ytterligare ett besök på donkens igår. Det skulle kunna ses som ett olycksfall i arbetet men dagens "näringsintag" vittnar om en nedåtgående spiral:
Frukost: 200g Marabou Schweizernöt, 250ml Powerking
Lunch: Tacochips, en Hot Amigo (ölkorv) och 500ml Pepsi
Kvällsmat: Supersizeportion med tacogratäng
Dessutom har det någonstans mellan fredag kväll slinkit ned ca 700g lösgodis, en burkcola och ytterligare två Powerking. Det var med andra ord helt rätt kväll för en tankeställare.
Idag var jag tillbaka på fotbollsplanen igen, som utespelare tack och lov. Senaste gästspelet som målvakt i B-lags matchen slutade med 1-5 förlust mot Hovsta, ingen överdrivet positiv upplevelse även om jag resultatet till trots såg mig som en av planens bättre aktörer. Hur en målvakts karriär allt som oftast varar längre än en utespelares är dock mysterium för mig då en match i buren får min 29-åriga kropp att kännas dubbelt så gammal dagen efter.
Dagens A-match borta mot Kilsmo lägger jag på minnet som en udda fotbollsupplevelse. Lite på grund av att min kostuppladning berövade mig en hel del ork, men mest på grund av lagets helt miserabla förberedelser.
Bilen från Garphyttan med mig och ytterligare tre lagkamrater anlände i tid. En halvtimme innan utsatt tid faktiskt, vilket gav oss tid att känna på planen lite extra, fundera på vad det var för vitt ludd som flög omkring i massor samt beskåda den här affischen.
Yes, indeed! Folk betalade för att se mig spela idag!
Vid utsatt samlingstid var vi 5 stycken, när motståndarna påbörjade sin uppvärmning 45 min innan match var vi fem stycken, ytterligare en kvart senare var vi åtta.
Jag undrar vad som gick igenom Kilsmo-spelarnas huvuden när vi arrangerade en nick-volley-match med 6 deltagare på en närbelägen 5-mannaplan som uppvärmning...
10 minuter innan match dök det upp en till lirare... fullt lag plus tränare blev vi lagom till avspark.
Dessutom lyxade vi till det med ytterligare avbytare efter 15 respektive 60 minuter spelade. Det är klass!
Matchen då? En hyffsat jämn tillställning där vårt nyförvärv dribblade upp hela Kilsmos försvar på läktaren två gånger om innan avslutet satt i gaveln - Div 6 förvisso, men det var något utöver det vanliga.
Ett straffmål och ett turskott senare var ställningen 1-2 till oss. Dom som betalat dyra pengar för att se mig hade än så länge fått dålig valuta för pengarna. Men jag hade sparat det "bästa" till sist.
Kommer ni ihåg Markoolios Mera Mål? Biten där Arne komenterar Markoolios insats...riktigt så illa var det inte när "Jons show" inleddes i 88 minuten men det kunde låtit ungefär såhär:
Jon tar ner en crosspass och får direkt en försvarare på sig, han försöker lura denne med en elegant klack men missar bollen, försvararen stannar upp och tycks inte riktigt ta honom på allvar, med lite tid kvar på klockan beslutar sig för att hålla bollen vid hörnflaggan. Han täcker bollen med supersize kroppen och försvararen kommer inte åt den förens han med en medspelares hjälp lyckas erövra den. Jon tar tillbaka den, springer in i den ena försvararen, vänder bort honom och snubblar sig förbi den andra innan han kör "sälen" rakt över bollen. Frispark? Dommaren viftar avvärjande. Jon kravlar sig upp med bollen vid fötterna innan han tofflar den vidare till en medspelare som rycker in i straffområdet. Inspelet går snett tillbaka till Jon som missar bollen igen! Bollen hamnar först hos ingen eftersom området utanför straffområdet är soprent. Kilsmo återtar kontrollen och satsar på ett anfall när Jon gör en monsterglidtackling, bollen är lös men Jon hasar efter den, vinner ytterligare en duell och tofflar den till en medspelare. Kilsmo bryter anfallet igen (vid det här laget behöver Jon syrgas) och passar ner till en back som ska dra en långboll. Jon jagar efter men det liknar mer en Walking Dead-zombie än en pressande fotbollsspelare. Motspelaren skickar en långboll men dommaren sätter pipan i munnen och blåser av matchen.
Det där gjorde sig nog bäst sett med egna ögon, hade spektaklet beskådats av Carolina hade det blivit ett återkommande samtalsämne resten av vårt gemensamma liv.
Natti!
/Jon
Kommentarer
Trackback
