summersense

Idag tänkte jag unna mig själv lite egen tid utöver tvättvikningstjänsten eftersom Carolina är iväg på friskis och tränar men det blir fanimej pannkaka varje gång. Idag låg vi efter tidsmässigt vid kvällsmaten och jag kunde inte påbörja läggningsrutinerna förens kvart över sju. Halv åtta stuvade jag ned Theo i sin säng och tio minuter senare låg jag och läste för Kian. I vanliga fall somnar han på tredje sidan av en Pettson & Findus men idag skulle han ABSOLUT läsa "Vi letar konstiga bilar" - en perfekt bok om man inte vill få sitt barn att somna.

Efter att ha pekat på och kommenterat någonting på alla sidor (jättemysigt när man är på rätt humör) fick jag äntligen börja på "Rävjakten" och han somnade som en stock.

 

Trots att det bara rör sig om ett par timmars fritid så blir man som ett barn på lisseberg. Det spritter i kroppen och man vet inte riktigt vart man ska börja. Spela starcraft? XBOX? Läsa dagens NA på skithuset? Göra sit-ups? Grejja med Xperteleven?...Jag lever ett spännande liv, jag vet.

Jag hann precis ned för trappan när Theo vimlade ut från sitt rum alldeles yrvaken. Jag grabbade tag i sängrymlingen och återbördade(Finns det ordet? jag menade iaf stoppa tillbaka) honom i sängen. För att säkerställa omedelbar sömn la jag mig bredvid och klappade honom på ryggen. Det funkade utmärkt för båda två. Nu har jag precis vaknat och inser att det inte är någon idé att unna sig själv, det krävs liksom mer tid för att man ska kunna njuta. Jag inser också att min 45 minuters tupplur kommer att kosta mig ett enkelt insomnande för natten lite senare.

Sensmoralen i den historien: Man ska veta sin plats. Så jag skriver ett inlägg, plockar ur diskmaskinen och viker tvätten....

 

I helgen kom grabbarnas farmor och farfar på besök, jag och Carolina utnyttjade barnvakten till att smita iväg på "Berättelsen om Pi". Filmen var bland det bästa jag sett på länge, det finns inget som en riktigt bra story. Det enda som störde var Tarzan i stolen bredvid som ibland kände sig manad att ta rollen som komentator. När jag påpekade det för Carolina efteråt fick jag den vanliga uppläxningen: "Sluta bry dig om alla andra, gör som jag och koncentrera dig på filmen så hör du inte sånt ändå"

Kloka ord från en klok människa, ett råd som jag givetvis kommer följa nästa gång även om jag tror att den största anledningen till att Carolina inte hörde omgivningen var....att hon sov.

 

För övrigt anser jag att det är fruktansvärt orättvist att Carolina kommer i form medans jag inte ens kan titta på hantlarna utan att bli förkyld.

 

hej på er!

 

PS. För er som inte bidragit med något av dom 400.000 klicken som redan gjorts på "Gagnef stajl" så är det inte för sent. Så mycket bättre som vi gör det i Dalarna! http://www.youtube.com/watch?v=mJW123dtji4

 

 

/Jon