summersense

 

Under den senaste tiden har jag målmedvetet (ibland mer, ibland mindre) jobbat mot en någolunda respektabel beachkropp att visa upp under utlandsvistelsens två första dagar. Planen har varit att ta alla semesterbilder innan jag går lös på vad hotellets all-inclusive har att erbjuda, men nu när jag satt det som skulle vara punkt för årets beach utmaning så börjar jag tveka.

Jag har plågat mig. Jag har sporrat mig med musik, kosttillskott och Spartacus-avsnitt. Jag har hoppat över besöket på donken när jag velat ha det som mest, jag har käkat sallad och nöjt mig med en small-size tårtbit när det bjudits. Jag ser resultat och är stolt....men inte nöjd.

Det här är inte slutet. Jag har lovat mig själv att jag ska få äta...och H-E-R-R-E-G-U-D som jag ska äta. Dom ska jävlarimig få sätta upp restriktioner efter att jag är klar. Men sedan ska jag besöka hotellets gym. Och när den sista tax-free chokladen är uppäten ska jag inte låta allt förfalla....beach 2014 ska INTE behöva starta på noll!

 

 

Annars då?

Sommaren har börjat bra med lyckade besök till stadsparken, Ånnaboda och Parken zoo. Barnen har blivit "stora" och vi är inte längre tvungna att vara två föräldrar som vakar med falkögon för att uppnå en lyckad utflykt. Solen har lyst med sin närvaro och jag ligger gott och väl i fas med solbrännan.

 

Och efter sommaren ser jag fram emot miljöombyte, den sista augusti upphör jag att vara en Färg & Former (uttalas som transformer, min idé, coolt!) och övergår till att bygga upp Hygienshoppens logistikorganisation. Det händer grejjor!

 

Och på tal om att hända grejjor. Här om dagen insisterade Theo på att kissa pottan, något som istället slutade med att han lade en redig kabel. Firande med pankakstårta var förstås givet.

 

 

Idag körde jag en specialare. Istället för att klä mig efter väder som brukligt är klädde jag mig efter devisen "kläder efter det väder jag skulle vilja att det var". Till jobbet i jeanshorts, t-shirt, sandaler och solbrillor alltså. Mitt klädval påverkade förvånansvärt nog inte väderleken nämnvärt. Jag tyckte mig se en ljusglimt på hemvägen men den förbyttes mot mörka moln när jag styrde mot Garphyttan, det var som att köra raka vägen mot Mordor.

 

 

Det var ju ett tag sedan nu men jag och Carolina tog en barnfri helg och åkte till Göteborg. Vi planerade in ett casinobesök som sedemera ströks eftersom vi, hör och häpna INTE kom iväg i tid...så dom pengarna sparade vi in.

 

Efter en natt på hotellet begav vi oss till Liseberg för en dag full med bestående intryck. Jag minns besvikelsen när vårat tåg med mig och Carolina i loket blev stående på Lisebergbanans perong pga att tåget före fastnat högst upp i backen...självklart hade jag velat sitta still däruppe och avnjuta utsikt. Nu gick det nöjet till tjejgänget som trängde sig före småbarnsfamiljen....karma works in mysterious ways. Carolina var iaf nöjd med att slippa den traumatiska upplevelsen, för henne räckte det gott och väl med lilleskutt-tårarna efter att jag lurat med henne i uppskjutet och med utbrottet i lisebergshjulet när jag försiktigt sträckte mig efter kameran - något som enligt henne skulle kunna föranleda en lossad korg och en störtning mot en säker död.

 

Näst överst på listan över saker att fundera över: Trots att SMHIs väderprognos för Göteborg visade solsken hela dagen så dök det upp ett moln som öste ner ca 30mm regn på 1,5 timme. Jag och Carolina klagade inte, när hela nöjesfältet förvandlades till en stor wet t-shirt tävling agerade vi domare under markisen på uteserveringen med pizzaslice som tilltugg.

Inte ens när jag trodde att golvet var på väg att svepas med av strömmen behagade SMHI ändra sitt "timme för timme" väder. Antar att dom gav upp när det sket sig så fullt.

 

Intrycket som etsat sig fast allra tydligast var ändå det från kön till Kållerado, attraktionen där ett gäng seglar i en rund flotte ned för en fors och hoppas på att alla andra ska få en rejäl dusch medans man själv slipper undan. Där tvångsmatades massorna med budskapet "Välkommen till Kållerado! För att få åka här måste du vara 110cm lång, ha kläder på överkroppen och skor på fötterna"

!?!....

Är det fel på mig som på en millisekund kom att tänka på Kalle Anka? Bar överkropp i stekande sol är tydligen ett big no no men för den som känner för att lufta dongen är det fritt fram? Hur kommer dom undan med den?

 

 

Gonatt på er!

 

PS. Där jag skrev dongen kunde det lika gärna stått musen...det här är en jämställd blogg...fast utan ordet "hen"

 

 

/Jon