The number of the beast!

I am a Färg-och-Former (tänk Transformer) no more! Jag har faktiskt hunnit med en hel vecka på Hygienshoppen redan. Inga mer försenade Kinaleveranser och inga tusen restorder som varje försening innebär, ingen mer hjärnsläppsplanering beträffande packning, inget mer klättra över pallar på knökfullt lager - sweet!...men inga mer roliga designprodukter att hållas med, ingen flashig mässa och ingen mer Ernst.
Nu ser jag tillbaka på fyra år av blandad kompott med mässan i Paris och julfesten med inledningen hos Ernst som absoluta höjdpunkter. Och även om jag lämnar med känslan av att företaget inte utvecklat sig i den riktningen det hade potential att göra så kommer jag förevigt vara tacksam för chansen att lämna det moderna slaveriet i bemanningsbranchen.
 
Bye, bye Ernst!
 
Nya firman då? En jättechans för mig förstås!
Jag tycker mig se en bättre grundidé och en klarare vision. Däremot har man inte alls kommit lika långt i utförande, men det är väl där jag kommer in i bilden. Det roliga är att jag efter den här veckan inser hur mycket erfarenhet jag sitter på efter mina år i branchen, jag är fanimej rätt man för jobbet. En annan kul grej är att jag efter 10 år på lager fått min första jobbmobil...med kortnummer 666 dessutom! Vad kan gå fel?
 
I helgen har jag spelat mer fotboll. En halvtimme med A-laget igår som slutade med en rejäl lårkaka. Det blev 2-2 i en plattmatch mot seriens jumbo, en poäng som dock i praktiken säkrar fortsatt spel i div.6 även nästa säsong. Idag blev det seger för B-laget med 0-2, även det mot den seriens jumbo. Med låret insmort i Voltaren och ett par Ipren i kroppen stod jag för säsongens kanske sämsta prestation. Jag får försvara mig med att inläggsspelet som normalt sett är lite av min grej att förvalta var klappruttet långt bortom div.8 klass, Trots ett massivt spelövertag kom jag bara till en riktigt bra målchans och det på en djupledslöpning. Tyvärr hade det bara gått två minuter och jag hade inte hunnit inse att jag mötte försvarare som jag faktiskt kunde springa ifrån, jag kan inte minnas att det hänt tidigare under min karriär. Avslut istället för avancemang och friläge - fotboll som det kan vara när det är riktigt dåligt.
Dessutom avslutade jag med en lätt sträckning i baksidan av låret under matchens absolut sista minut - fotboll när den är som absolut sämst.
 
Annat var det för en vecka sedan då jag blixtinkallades som mittback till A-lagets bortamatch mot Åmmeberg. Anlände 10 minuter innan matchstart, på helt ny position och blev utsedd till matchens lirare - något jag inte heller kan minnas att det har hänt tidigare under min karriär. Choke on that!
 
Nu grottar jag ner mig i kvällens andra NFL-match. Äntligen! Football is back!
 
Sweet!
 
/Jon
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0