pissenisse och rosa batteridrivet

Klockan halv fyra imorse klev en dyngsur Kian in i vårat sovrum. Han hade klunkat i sig massor med vatten innan läggdags och resultatet blev en överfull blöja. det gick att vrida ur pyjamasen. En snabbdusch med pappa och en flaska mjölk så var allt frid och fröjd och han sov till klockan sju vilket kan ses som sovmorgon i jämförelse med dom senaste veckorna.
Pappa lagade risgrynsgröt och Kian ängnade sig åt sin nya favoritsysselsätning: Hälla vatten mellan saker vid diskbänken. Sedan hjälptes vi åt att tvätta hans sängkläder.
Kin sprang runt i blöja ett tag och till pappas stora glädje sa han till när han behövde kissa. Snabba ryck till pottan och välförtjänt beröm, pappas förhoppningar om en rumsren son växte.
Det han gå tio minuter innan Kian med glad röst informerade pappa om att stod och kissade på golvet.
Han fick tvätta av sig och gå in och väcka mamma som undrade:
-Kian, kissade du på golvet?
-Jaaa, pappa torka!
-Men Kian, så får man väl inte göra?
-Nä...det e INTE bla(bra).

Dagens familjeaktivitet bestod av att Carolina sydde upp gardiner medans jag vek tvätt. Kian kättrade på stegen som Carolina plockat fram och påstod att det var hans tur att använda den så fort Carolina behövde låna den. Tillslut tyckte Kian att det var dags för pappa att släppa tvätten och röra lite på sig:
-Pappas tur!
-Nej, pappa orkar inte Kian.
-Nää, pappa e tjock!
-Va sa du?
-Pappa är för tjock!
Carolina fick ett gott skratt och undrade om pappa verkligen var för tjock för att klättra på stegen. Jaa, svarade Kian bestämt.
Därför sa jag till Carolina att jag skulle gå ut och springa när hon kom hem efter jobbet. 
-Klä på dig, tyckte hon.
Jag funderar på om det var av omtanke, att jag skulle slippa bli förkyld eller om hon är orolig för att jag ska bli någon sorts nudistlöpare med tanke på tidningsprotesten.

Carolina verkar ha lite tråkigt på kvällarna och jag förstår om hon känner sig lite ensam när jag är på sena träningar. Därför åkte jag och köpte henne en liten rosa batteridriven pryl som inte är större än att man kan ta med den i väskan. Så har hon något att göra när jag är borta på kvällarna menar jag. Jag håller på att provköra den nu och jag tror att hon kommer att bli väldigt nöjd med sin...mini-pc.

Jag ser att besökarantalet är tillbaka på mer normala nivåer efter smått otroliga (med mina mått mätt) 24 st besökare. Vad var det för några? Kan någon upplysa mig om vad det var frågan om?

arrivederci tutti!

/Jon

Det bra humöret

Carolina har hittat en ny favoritkudde att sova med. Hon säger att den får henne att sova skönare och hon har inte ont i nacke, huvud elller rygg när hon vaknar...och det är ju bra. Problemet är att det är min kudde som hon har norpat åt sig. Jag brukar inte vara kinkig med kuddar och madrasser, jag har ju sovit gott på stenar när det begav sig...men den här kudden och jag har ju hängt ihop ett tag och jag vet inte hur jag ska tackla det:/ Det underliga är att den här kudden har vart Carolinas favorit förut, det har alla fyra kuddar som trängs i sängen varit under någon period. Hon går liksom runt mellan dom och tenderar att välja just den som har blivit över åt mig lagom tills jag har nötit in den som jag vill ha den. Är det kanske så att jag är en fenomenal kuddpuffare?

Nu till själva poängen. Trots att jag blivit av med min sovkompanjon är jag fortfarande på bra humör, vart ska detta sluta egentligen?

Imorse när jag tuggat i mig kanterna (jag äter upp kanterna på alla mina smörgåsar först så att det göttaste är kvar till sist) på mina kärleksfullt preparerade skinkmackor kom Kian och försökte knycka en. Jag viftade bort honom och läste vidare i tidningen. Precis när jag skulle sträcka mig efter den sista (den sista är alltid den bästa) så körde Kian en hit and run. Innan jag fattat vad som hänt och jagat ikapp honom i vardagsrummet hade han mulat in hela härligheten i truten. Han spottade förvisso ut en del men så länge jag fortfarande är ung nog och har orken kvar att tugga min egen mat så föredrar jag att göra så. Trots detta - bra humör!

Igår på ICA-maxi parkeringen var det ett pucko som betedde sig väldigt konstigt åt. Jag förklarar så här: Vad får man om man kombinerar en hastigt öppnad bildörr och en oförberedd nysning? -Jon Fredborg som skallar ett jack i huvudet på sig själv och väldigt mycket smärta. Då blev jag äntligen på mindre bra humör....men det gick över...innan vi ens hade kommit ut på motorvägen var ilskan som bortblåst.

Inte ens det faktum att jag försakar sömn för att spela XBOX ändrar humörbalansen...vad återstår det att göra? Det här är inte normalt.

Idag var Kians farmor, farfar och faster på besök från Borlänge. Va kul, tyckte Kian och busade på. Sedan åkte vi till Carolinas farmor och åt smörgåstårta och glass (inte sammtidigt). Jag behöver väl inte säga att jag är på ännu bättre humör efter det. Jag kanske borde satsa på sport-ätning...eller vad man kallar det, ätsport kanske. Tyvärr är ju ätsportens motsvarighet till Formel 1 varmkorvsätning. Det är ju synd att det är där dom stora pengarna finns eftersom jag inte är så förtjust i just varmkorv, men jag skulle nog kunna bli något inom taco, cheesburgare äller smörgåstårta.

Jag ska lägga in en bild på min fina gears-tröja så snart jag orkar, men det är jobbigt att hämta kameran på nedervåningen när man lagt på sig extra julkilon.

Hej på er!

/Jon 


Julsummering

Nu är glada julen slut slut slut.

Vi firade den "riktiga" julen hos Carolinas föräldrar och jag fick äntligen trycka i mig min beskärda del av julmat md intakt smaksinne. Vi anlände som vanligt långt mycket senare än vad som anses vara fashionabelt (ca 15 min medans vi prickade en timme efter utsatt tid) och tvingade på så sätt ihop schemat så till den milda grad att julmaten krockade med kalle anka. Vad gjorde väl det, nu måste det snart vara dags att lägga ner? Det åldras inte längre med värdighet. Modern tecknat görs i 3D medans kalles vänner dubbas med samma röst till alla figurer. SUCK! Men tomtarnas verkstad håller även om jag inte var tillräckligt onykter för att uppskatta det hela fullt ut.

Julafton flög iväg nu när Kian och Jonna är tillräckligt stora för att underhålla hela kvällen, det blir liksom inga sega pauser utan plötsligt har dagen gått och man ligger i sängen och blir sparkad av Kian.

Julkalappssummering:

Kians bästa - Det står mellan En brandstation och en lustig kulbana som man kan bygga på massa olika sätt, med en bob som god trea. Pappas favvo var kulbanan som idag har underhållit både far och son i ca 2 timmar men den fallar på att Kian inte kan leka med den själv...och sen låter den ju inte. Brandstationen däremot..PUH! Tre brandbilar, blinkande saftblandare, komradio, fyra knappar med anrop följt av högljudda sirener...behöver jag säga nåt mer? Egentligen inte men jag gör det ändå. - "Kalla på helikopter TUUUTUUUUTUUUTUUUT! Bil kör i fel färdriktning TUUUTUUUUTUUUTUUUT!" Jag har glömt bort ett men det sista kommer jag ihåg för det låter verkligen som om den säger "Öl till stationen" Man borde snickra ihop något liknande till nästa costumeparty man går på - pris till bästa utkädnad går till...Jon! utklädd till brandstation med blåljus på huvudet. När det är dags för tacktal trycker jag bara på knappen: "Öl till stationen TUUUTUUUTUUUTUUUT!"

Carolinas bästa - Rihannabiljetterna jag köpte förståss, koncert och hotell i början på november. Om hon gillar något annat bättre så får hon väl sätta sig och skriva nån gång, det här är MITT inlägg.

Jons bästa -  Det såg ut att vara klappat och klart när jag fick Assasins creed: Brotherhood till xbox av Carolina. Trots att överraskningseffekten uteblev (eftersom jag gav henne två titlar att välja på och sa att jag INTE ville att hon skulle lägga massa dineros på juklapp åt mig) så var det en väldigt bra gåva, given etta! Men så hände det sig att familjen Fredrikson-Mansikka kom på besök igår och Johan hade i löndom inhandlat en julgåva till mig. Och det var något av det finaste man kan få - Inte fred på jorden eller något bidrag till nån skola i afrika utan nåt ÄNNU större: En "gears of war" t-shirt med tillhörande svettband! (paus för förundran) Jag har haft t-shirten på mig sedan jag öppnade paketet och den börjar lukta konstigt under armarna men den är bara så fin (foto senare). Spank you Johan! Spank you VERY much!

Min förkylning har max två dagar kvar att leva vilket är BRA eftersom dieten av choklad, skinkmackor och julmust (vi slängde in en annandags-pizza idag också) börjar få mig att känna mig..fluffig. Som ett mulligt litet moln. Och jag som har lovat mig själv att vara i form till sommaren.

Sist men inte minst måste jag dela med mig av min olustkännsla jag har. Jag har vart på alldeles för bra humör på sistone och jag blir liksom inte av med det. Jag kan inte luta mig tillbaka och njuta eftersom det inte känns riktigt rätt. Ligger det någonting och lurpassar på mig inom en snar framtid?

Stort tack till först och främst min lilla familj, men även alla andra som på något sätt vart med och bidragit till att göra det här till världens toppenjul. TACK!

Egentligen var det tänkt att Jesus skulle födas i Norge men det sket sig när dom inte fick ihop till tre vise män.

Nu: uppesittarkväll med AC Brotherhood! Gonatt!

Nu är det jul igen

Imorse, tekniskt sett igår morse eftersom klockan passerat 24.00 men jag låtsas som om det är den 23:e fortfarande. Nåja, klockan 04.00 hoppade jag ur sängen och i tofflorna för att hämta posten. Jag valde tidpunkten med hänsyn till att vårt kvarter i huvudsak bebos av barnfamiljer. Detta var enbart en personlig protest mot det rådande klimatet och det var viktigt att ingen oskyldig kom till skada...psykiskt. Jag riggade en kamera för insamling av bevismaterial och gav mig iväg. Trots kylan sprintade jag med lätta obehindrade steg till postlådan och tillbaka. Det var förvånansvärt uppfriskande och det verkar ha hjälpt med tanket på att termometern numera håller sig runt -15 jämfört med -24 vid tiden för protesten. Sammanfattningsvis en stor succé förutom att bevisfilmen blev så mörk att det var svårt att urskilja vad det egentligen var frågan om, vad som däremot gick att urskilja var en alldeles för stor bakdel som lyste vitare än snön. Träning som nyårslöfte igen kanske?

Förkylningsläget är som följer: Jon - på bättringsvägen, Kian - dragit på sig lätt hosta, Carolina - läget oförändrat. Vi håller tummarna.

Jag lyckades galant med mina juluppgifter (koka gröt och skala potatis) så nu är jag helt redo för julen. Nu återstår bara för mig att önska alla en God Jul!

/Jon

Jag ser ljuset

Jaha, då var det dags igen. Bärbara datorn har fått en knäpp och går inte att använda. Det var bättre förr när grejjerna pallade för en stöt eller två. Så nu sitter jag uppe på stationära datorn vid, hör och häpna...ett fungerande skrivbord - inget ont som inte för något gott med sig.

På förkylningsfronten kan vi konstatera att jag har blivit marginellt bättre...medans Carolina förståss har blivit sämre. Vad är det frågan om egentligen? Ska det vara såhär, karma vart är du?

Idag var det sista dagen på jobbet innan julledigheten och det känns som att jag har klivit in i ljuset. Det här blir mitt första jullov sedan jag slutade skolan och det känns GÖTT! Trots kraftig förkylning med ihållande trötthet var jag på strålande humör när jag hämtade Kian efter jobbet. Och humöret sjönk inte trots att Kian grinade när han inte ville klä på sig för att gå hem. Och trots att han grinade när han fick blodpuddding till middag istället för pankaka som han ville. Och trots att han grinade när han inte fick pepparkaka till efterrätt. Och trots att han stortjöt när han inte fick kladda i slasken som var full med gammal gröt och äggskal. Jag tror att det var mitt goda humör som fick honom att ge med sig och sluta vara en grinputte. Vi lekte med bilar och byggde dupplo, han böt blöja utan minsta gnäll han var sådär härligt glad och busig som han kan vara när han sätter den sidan till. Tandborstningen skedde med något som kan liknas vid tvång (som vanligt) eftersom han tvärvägrar, men efter det var det bara glada miner igen. Det ska bli super att få vara hemma hos min skrutt i mer än en vecka!

Julafton närmar sig med stormsteg och tack vara det tidiga julfirandet i Borlänge har jag kommit in i julstämning...trots att min enda julrelaterade uppgift i år är grötkokning. Carolina är nog rädd för att uppmuntra mig när det gäller julstök, hon vet vad som kan hända om man gläntar för mycket på den dörren.
Men jag är sagolikt nöjd med min julklapp till min älsklingsgumma, jag brukar vara kass på presenter men i år har jag träffat helt rätt.

Jag måste bara ta upp kylan innan jag slutar. Ska det vara så här? Man hinner knappt utanför dörrn innan det hänger istappar från pungen. -26 grader är inte OK! Som protest ska jag imorgon bitti trotsa kylan och hämta posten UTAN kläder. Vi kan bara inte ha det så här, någon måste göra något...och den någon får bli jag!

juliga gonatthälsningar alles!

/Jon


Jävla skit!

Igår var det julbord på blablablas(bortglömt) gästgiveri i Borlänge. Jag hade sett fram emot det sedan det blev bestämt i höstas och det blev om möjligt ännu viktigare när jobbets julbord blev inställt. Orosmolnet var Carolinas förkylning, skulle hon kunna känna någon smak över huvudtaget? Men när morgonen kom stod det klart att den stora förloraren var *trumvirvel* jag själv...förståss! Carolina kände sig bättre men min medelförkylning bröt ut i en dunderförkylning och jag var ett snäpp ifrån utslagen. Utan smaksinne fans det bara en sak att göra - jag gick på kvantitet. Jag fick inte njuta av smaken på jansons, julskinkan eller köttbullarna men jag fick iaf känna på den speciella julbordsmättnadskänslan.

Vi hade julklappsutdelning i Borlänge också, Kian hade föga överraskande vart snällast. Kian var livrädd för tomten...och det var jag med. Inte nog med att masken var läskig, när tomten smög runt knuten var det inte helt utan likheter med Gollum. Men en stor eloge till min far som tog på sig ansvaret trots viss motvilja och obefintlig förberedelse.

Vad är det som är sex tum lång, två tum bred och gör kvinnor upphetsade?...En femhundring! Tillika min favvojulklapp. Juletider är räkningstider och femhundringarna trängs ju inte i plånboken precis. Kians bästa julklapp var nog BRIO-tågbanan.

Det blev ett taskigt inlägg...men jag är så jävla förkyld! Jävla skit!

/Jon


Sjukstugan

Kian har vart lite förkyld, Jag har vart "lagom" förkyld ett tag nu, men mest synd är det om Carolina vars förkylning aldrig verkar ge med sig. Med förkylningen har tröttheten kommit och vi har inte orkat göra någonting. Vi har jobbat på så gott det går och sedan slöat i soffan, inget att skriva om alltså.

I torsdags ryckte jag ändå mig själv i kragen och var med på jobbets lilla julfest. Jag hann bara vara med på maten och diverse julklappsutdelningen. Jag missade allt roligt alkoholskvaller eftersom jag kände mig tvungen att avvika för MIKs prestigefyllda skinkturnering. Jag lyckades iaf bärga en Gladiator-DVD i det Norska julklapps-bytet, racet eller vad det nu hette.

Skinkturneringen slutade i moll efter straffavgörande i semin, jag behöver väl knappast säga att jag drog mitt strå till stacken med en straffräddning och ett straffmål, tyvärr räckte det inte längre än till en ännu värre förkylning.

Nu har vi iaf tagit oss till Borlänge och förhoppningsvis kan vi ladda batterierna med god mat och sömn.

Avslutningsvis vill jag upplysa om hur nöjd Carolina är med hur jag använder mitt inflytande på min son. Jag har INTE lärt honnom att äta ordentligt, jag har INTE fått honom att sluta kasta saker men jag HAR lärt honom att säga "romphaaaaa" i bästa Sean-Banan stil.

http://www.youtube.com/watch?v=Jgru5giPkkQ

/Jon

Måndag 13 december

Middagen Jon bjöd på var jättegod! Till förrätt blev det toast med svampstuvning
(++ - - -) 
Till huvudrätt klyftpotatis och nötinnanlår med fetaost på samt bearnaisesås (++++-)
till efterrätt digistivecheescake med lime/citron (+++++)
Kändes verkligen lyxigt att bli serverad en trerätters middag sådär på lördagskvällen efter jobbet :)

Filmen vi hyrde däremot den var inte mkt att hurra för, vi såg typ 20-30min sedan ville varken jag eller Jon se mer för den var så dålig. Vi la oss och sov brevid våran lilla sjukling istället :P

På söndagen hade nog Kian sovit bort all feber för då var han lika busig och pratglad som vanligt.
Medans jag var och jobbade och Jon var på marieberg och stod i garderoben (för fotbollslaget) så hade Kian sin morfar och cilla hemma hos sig.

Idag var jag ledig. Men fick inte mycket egen Kian tid eftersom han lekte med Jesper (grannpojken) hela dagen. Men jag var med dem ut och åkte pulka en sväng, det var roligt :)
Kian är så härlig och glad jämt, världens bästa lilla guldklimp!! ♥

Jag hoppas att Kian kan sova inatt, han har fått sådan besvärlig rethosta på nätterna :/
Min förkylning vill aldrig ge sig heller, snorig och täppt i näsan och ont i halsen. Det kommer och går hela tiden.
Jons halsont kommer och går den också..usch usch! :P

Hoppas att Jon kan komma på vad han önskar sig i julklapp btw för imorn ska jag och Kian upp på stan och det är den enda dagen jag har tid att gå i affärer. Det är faktiskt den enda julklappen jag har kvar också. Hoppas att du känner pressen nu älskling! Tänk tänk ;)

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen sova....

natti natti!


Sjukling! :(

Inatt blev det inte mkt sömn för någon i familjen, allra minst för Jon. Kian ville nämligen INTE sova. Jag som skulle jobba var tvungen att få lite sömn så att jag skulle orka med dagen.

Men det gick väldigt bra att jobba idag, var inte alls så trött som jag trodde att jag skulle vara. Kanske berodde på att det var folk i rörelse hela tiden och mycket att göra. Det var nämligen någon sorts julhandel på stan..tiden gick iaf väldigt fort :)

Jon och Kian skjutsade mig till jobbet. På hemvägen stannade vi och hyrde en film till kvällen, "20 years after" blev det. Den verkar bra iaf, hoppas jag kan hålla mig vaken hela filmen för ovanlighetens skull :P

När vi kom hem tyckte jag kian verkade blank om ögonen och han har inte velat äta på hela dagen, dessutom var han kokhet. Jag tog febern på han som visade 39,8c. Stackars lillplutten, jag tog ner gästmadrassen till vardagsrummet där han ligger och kollar på "Pippi lopp lopp" och dricker massa saft.

Jag får inte gå in i köket för Jon håller på med en "överraskningsfinmiddag", ska bli spännande och förhoppningsvis supergott! Han är en sån duktig hemmafru min karl som diskar, tvättar, städar och lagar mat. Jag har det bra jag! ;)
Själv har jag haft en liten svacka för egentligen är ju jag den ordningsamma och pedantiska i den här familjen, men har inte haft ork till nånting på senaste tiden och har inte brytt mig heller. Usch vad sämst jag känner mig! :P

Nu sover min lilla sjukling ♥


Åhh nu kom Jon och sa att det snart blir förrätt....spännande....

Trevlig kväll på er!


Här kommer....

...underbara bilder på min älskade lilla pluttskrutt! ♥


Uj uj vilket högt torn Kian har byggt! :)


Min söta lilla tomtenisse ♥


Kian klär granen. Jättefin blev den!


Här har Kian tagit en tupplur. Ser ju jätteskönt ut (not!) :P


Mamma och Kian ute o åker pulka






Världens sötaste! ♥





Kian äter apelsin


Hejsan hoppsan!..vad händer med mammas chokladkalender!? :O


Här gömde sig Kian under vagnen när vi skulle skutta iväg till dagis en morgon :D

Möte i Nappes fan-club

Det blev rörigt igår. Jag knepade med en ansökan till ett TV-program samtidigt som jag kollade på champions league-match med tjeckisk kommentator, tror inte det behövs sägas att det blev en rätt klen ansökan. Synd med tanke på att jag var väldigt sugen på att vinna TV-tävling. Efter det lyckades jag lägga upp en film på mig som pulkaklant på youtube och länka till bloggen. Efter väl (någolunda väl) utfört arbete var det läggdags...trodde jag. Då hade lilla snutte-Kian vaknat och han ville ha koll på vad som hände. Han fick sitta i knät och han skrattade gott åt pappas vurpa. Sen gick hela familjen och la sig i mamma och pappas säng. Kian ville INTE sova och han gjorde sitt bästa för att hålla alla vakna.
Med hög röst sjöng han "I ett hus vid skogens slut", eller vad den nu heter:
"I huuus skogen sluuut, liten hare titta uuuut, haren skutta fooooort, knack knack, hjälpa meeeeeej, annas sjute meeeeej, komma komma...ehhh Nappe* kommer Nappe, Nappe, NAPPEEEEEEE! Nappe, Nappe, NAPPEEEEEEE!
Det vore nice om Nappes fanclub kunde ha möte någon annan gång än klockan ett på natten, men Kian är ju så skön att varken jag eller Carolina kunde låta bli att skratta. Han snurrade runt, sparkade och klättrade tills klockan var två, då frågade Carolina om han skulle gå till sin säng och sova. Jaaaa, svarade han bestämt och gick och la sig.

Jag var så trött att jag knappt mindes vad som hände på jobbet idag, men det kändes som om det gick bra. Ett tag trodde jag att jag fått världens snilleblixt men ju mer jag hinner fundera på det desto sämmre värkar idén, vi får la se. Under tiden fick Kian besök av mormor så han har haft fullt upp. Jag sov en stund när jag kom hem och sen åkte jag på träning. Det blir roligare och roligare med fotbollen i takt med att fettprocenten i kroppen sjunker och att fötterna blir rappare. Jag har en bra bit kvar men ljusglimtarna blir fler, och möjligheten finns att jag kommer att kunna bidra med något mer än en gedigen kämpainsats i sommar.

*Nappe är Kians smeknamn på Linda och Johans hund Jason.

natti!

/Jon

Bubbelbad

Igår blev det ingen blogg. Precis när Kian skulle somna klockan 19.30 kom mamma in genom dörren, nyfiken i en strut sa: Vem komme? skuttade ur sängen och sprintade ut i hallen. Sen ville han inte sova förns klockan 21. Han ville inte sova då heller men eftersom han fick sällskap av en envis pappa i sängen så gav han tillslut upp, det gjorde pappas ögonlock också. Trots att jag fick 9 timmars sömn så var jag INTE pigg imorse. Tror det har att göra med ett elakt virus som försöker sprida sig från min hals ut i resten av kroppen. Typiskt, bara för att man kommit igång lite med träningen.

Jag köttade igenom jobbet och efteråt hämtade jag Kian på dagis. Vi skulle handla och Kian insisterade på en promenad dit, det gick ungefär lika fort som att rasta en sköldpadda. Det slank ner ett 4-pack "pepparkaksrullar", som punchrullar fast bruna och vita, hur skulle man kunna låta bli att testa? Dom smakade sådär...så jag åt bara tre och en halv.

Jag lyckades få kian att somna i tid och sjönk ned i soffan. När carolina hittade sin eländiga karl halvdöd på soffan så tappade hon upp ett bad som avslappning. Tacksamt gled jag och kaptenen (nej, det är inget kinky smeknamn på Carolina utan ett glas med Captain Morgan) ned bland bubblorna. En dryg timme senare klev en ny man ur karet, tyvärr var den nya mannen lika stel i kroppen som den gammla men det är sånt som händer.

Bet24 hade en kod som gav tillgång till en valfri champions league-match, jag valde Zilina - Spartak Moskva eftersom jag tippat på den. Det visade sig att det var med slovakisk komentator men vad gjorde det. Eftersom det gällde fotboll får man för sig att man förstår precis vad han menar. "Gbrier novak ossnief stroganoff!" - Ja, det var så sant som det var sagt, riktigt ful tackling!

Shit vad sent det blev.

Bjuder på denna http://www.youtube.com/watch?v=D6u59iwAYBY (ingen fara, det är INTE bubbelbadet)

/Jon

Ointressanta helgen

Det har inte hänt mycket på Garpvägen 56 på sistone. Om man inte heter Kian förståss, då händer ALLT! När Kian väl valt att gå och sova har jag och Carolina haft noll krafter kvar. Vi bara sitter och degar innan vi tillslut går och lägger oss. Det roligaste som hänt i veckan har förståss vart pulkaåkningen. Jag och Kian har åkt fredag och lördag, i söndags körde hela familjen och idag var det Carolina och Kians tur. Kian tycker att det är lika roligt att putta ner en tom pulka som att åka själv, men roligast är det förståss när pappa ramlar...och det händer ju lite då och då eftersom jag inte är så smidig.

Julkalendrarna på TV blir ju inte bättre med åren. "Hotell gyllene knorren", hur kul är det? Ingen humor, ingen julstämning och ingen SNÖ, iaf inte i dom två första avsnitten som jag såg. Plus dock för mammans finska brytning, allt blir roligare på mumindalska. Tacka vet jag Sunes jul, det var grejjer! Pappa Rudolf är en förebild för julfirare världen över. Resultat kan variera men det är tanken som räknas. "Ta av laxen Sune, det är dyrt...jag menar gott".

Ibland känner jag mig som pappa Rudolf, vissa saker händer bara mig. I fredags skulle jag unna mig lunch från donkens. När det var dags att veva ner rutan på skruttbilen för att beställa hade den frusit fast. Trots full fart på fläkten blev det till att öppna dörren, pinsamt. Samma sak när det var dags att betala. Men när maten väl skulle räckas över hade jag lyckats vålda upp rutan.

Julmiddagen på jobbet är inställd. Jag som hade ställt in magen på trippeltalrik får nu tänka om, för inte kan jag väl äta dubbelt vid julbordet i Borlänge?

Världen är som en kexchoklad, det kunde man iaf tro efter att ha läst förra inlägget. Egentligen var det bara jag som var sugen på kexchokladen som jag hade i kylen. Men guldfisk som man är hade man glömt den när jag skrivit klart. Den slutade i Carolinas mage. Tur var väl det för nu satsar jag på beach 2014.

Hej på er!

/Jon


The story continues...not

Nu har ni förstås setat som på nålar i väntan på vad som ska hända härnäst i min kariär på jobbet. Kommer det att hända något? Ska jag säga upp mig? Kommer jag att sitta på lagergolvet iklädd endast ett rosa molnbarnförkläde och äta havregryn direkt ur påsen? Svaret är.......nej!
Jag har lugnat ner mig och befinner mig i ett skapligt harmoniskt tillstånd. Det blev ingen rafflande fortsättning på den historien.

Anledningen till att ni fått vänta är att jag haft fullt upp. I förrgår skulle jag skriva men halkade in på en ansökan till ett nytt tävlingsprogram på 5:an. Och är det något jag gillar mer än min familj, tanken på fred i världen och "El Taco" på American take away så är det ju att vara med i TV.
-Sakta i backarna Mr.Fredborg, du har vart på TV en endaste gång. Det låter som om det vore en drog för dig och att du är med mest varje dag.
My bad! Det var inte meningen att det skulle låta så, men faktum är att har man fått känna smaken en gång så vill man ha mer. Slutsats - Att vara med i TV är som kexchoklad, punkt.

Igår när jag skulle skriva hade jag fullt upp med Kian. Kian sprang, Kian hoppade, Kian slängde sig, Kian hängde i mamma, Kian klättrade på pappa, Kian gapade, Kian klängde i soffan. Ja, Kian var lite överallt...utom i sin säng. Och Kian gjorde allt...utom att sova. Jag och Carolina hade siktat in oss på en mysig glöggkväll med nybakta saffransbröd som Carolina och Kian bakat (Carolina bakade och Kian åt deg, detta ledde till att Kian blev avvisad från bakandet men slutade med att han smög fram till bunken och lyckades sno åt sig mera deg). Nu fick man fika med ena handen och fäkta bort en helgalen bulltjuv med den andra. Det var INTE avslappnande. Man skulle kunna bli knäpp på honom om det inte vore för att han jämt är så härlig. Oavsett om det är jättesent och han egentligen är jättetrött så är han ändå go'och gla'. Slutsats - Kian är som kexchoklad.
Istället för att bli knäpp så blev jag bara trött och gick och la mig...utan att blogga!

Annars då? Jag halkade in på en tipstävling på bet24 - last man standing. Lägg ett spel varje dag, missar du är du ute. Av 7000 startande är det 1000 kvar. Förstapriset är 140 laxar, det skulle ju smaka.
Det är svinkallt ute, man lär tom ta på sig kläder för att hämta tidningen. Öhhh, jag brukar inte hämta den naken jag menar ju täckbrallor. Hmm...hämta tidningen naken...hmm?

Världen utanför Garphyttan?
Det är okej med Hijab (muslimsk spökdräkt som täcker ansiktet) bland lärarstuderande. Någon måtta får det väl ändå vara DO? Man är inte islamofob bara för att man använder lite sunt förnuft. Är det någonstans man ska ha ansiktskontakt så är det i skolan eller på dagis - gör om gör rätt!
Wikileaks! Svinbra! Makten tycker alltid det är jobbigt att hamna i ljuset och det förstår man ju när man ser den här topplistan på omdömen om världens ledare:

3:a Kim Young-Il, Blekfet gammal gubbe - Inte så fantasifullt, men blekfet är underskattat.

2:a Nicolas Sarkozy, Kejsaren utan kläder - Fantasifullt, och ack så träffande. Briljant!

1:a Putin och Medvedjev, en är blek och tvekande den andra är en alfahane. Batman och Robin, gissa vem som är Batman? Klockrent! Jag älskar det! Allt som refererar till Batman ska respekteras men det här är ju guld!

Nu ska jag äta bulle och sova! Tjohej!

/Jon

RSS 2.0