Det var det det
Jag har lagt ner liv och själ i min...eh...BARNENS snökoja, när grabbarna lagt sig har jag ibland gått ut och jobbat extra för att få den färdig. Under julhelgen har den stått som ett mäktigt monument över min offrade tid på baksidan. Men vad händer? Jo, lagom till nyårshelgen som i regel är årets mest djupfrysta så blir det regn och plusgrader i massor. Ingen räddning i sikte då det varma vädret spås hålla i sig ca en vecka. Men istället för att vara bittra över att högen smälter bort gjorde vi rutchkana av hela härligheten och skapade oss en rolig dag. Det var det det.
Vi är ganska nyligen hemkomna från vårt andra julfirande, det i Borlänge och vi kan därmed summera julen på samma sätt som brukligt: God mat, mys, julklappar och halvtaskigt tomte-skådespeleri. Tydligen hade vi vart snälla i familjen för vi fick julklappar som föll i smaken.
En bil som kunde vända 180 grader när den körde in i en vägg fick se sig besegrat av "Mato mato" som Kians favoritjulklapp. Spelet där man ska få sin mask att krypa snabbast till mål uppskattas av hela familjen. Äntligen ett spel där inte jag kan vinna när jag känner för det, faktum är att det verkar vara ett spel där jag inte ens KAN vinna!!!
Theo gillade sitt DUPLO-safari och det gjorde Kian också, men det är svårt att säga vilken julklapp han tyckte bäst om då han sedan tomtens ankomst visat intresse för nästan samtliga sina julklappar, nästan samtliga Kians julklappar, nästan samtliga av sina gamla saker som han upptäckt på nytt och dessutom allt inslagningspapper med tillhörande snöre.
En bubblare bland Theos leksaker är katten som upprepar det man säger med heliumröst. Sjukt ful, sjukt irriterande och sjukt asrolig!
Själv fick jag bl.a. en nässköljare av Carolina. För någon som är förkyld oftare än inte satt den som svansen på åsnan. Vilken Carolinas favvoklapp är kanske hon skriver i sitt nästa inlägg - där har ni en cliffhanger att suga på fram till mitten på mars!
För att bryta av det hela ska jag berätta att Carolina instalerat en "automatisk airfreshner" på toaletten. Eftersom det kan vara för jobbigt att trycka på en knapp varje gång det luktar skit så sprutar manicken med jämna mellanrum ut en fräsch doft av helsyntetisk midsommaräng. Jag gillar den INTE men någonting positivt ska man ju försöka säga om man kan och i det här fallet är det väl att bra att den sitter där den gör. För när den "fräschar upp" miljön så gör den det med det förvånande, väsande ljudet av en arg kobra som tänkt hugga dig i vänster skinka...och då är det ju superbra att du redan är på toaletten när du blir så skraj att du skiter ner dig.
Tack för idag!
/Jon
Min snökoja!
Jag har egentligen inga behov av att jämföra storlek, jag är trygg i mig själv ändå. Men någon gång måste man frångå sina egna normer...så, hur stor har du?
Snökoja alltså!
Min är mustig!
Om det var rörigt igår så var det fullt kaos idag när barnen skulle börja leka med sina nya leksaker. Till en början gick det ganska lugnt till. Theo lekte med sin träjärnväg medans Kian ritade med kritor på sin svarta tavla. Sedan hoppade Kian med i järnvägsleken och alla hade trevligt...sedan gick det utför. Jag började stoppa batterier i sakerna som rör sig, lyser och låter och resten kan ni gissa...men jag berättar ändå.
Kian attackerade allt och alla med ett gevär som sköt mjuka skumskivor samtidigt som det lät illa.
Theo blev otålig när jag inte fick i batterier i hans lilla hund som skulle gå och skälla på en gång och började tjata om stajl (Gangnam style), jag tror jag hörde ordet stajl en bra bit över hundra gånger idag.
Theos hund, som han envisades med att kalla katt börjde gå och skälla medans jag fick avväpna Kian som gick bananas med sitt gevär.
Jag fick igång en bil som vände sig upp och ned när den kom till en vägg och började köra åt hållet den kom från, Kian jagade den med sin gamla bateridrivna motorcykel...med sirenerna på.
Theo försökte rida på sin stackars lilla hund...eller katt, den lät plågad.
Bilen, motorcykeln och Kian plöjde rakt igenom träjärnvägsstaden vi byggt upp, i efterhand kan jag erkänna att det var en taktisk miss att inte plocka undan den i ett tidigare skede.
Theo försökte rida på julbocken.
Jag bad barnen att fridfullt sitta still och tänka på Jesusbarnet en stund, dom fattade inte vad jag menade.
Jag klädde på barnen och gick ut med dom.
Carolina fastnade med bilen för andra gången den här vintern. Men idag var hon inte ensam om att behöva skottas ut på stora vägen. Bil nummer två fick dessutom en härlig dusch av plogbilen där den stod med snö upp till regskylten. Jag är oerhört tacksam att jag tog mig tid att se det hända.
Avslutar dagens inlägg med att bli lite visuell.
Dansen kring granen var inte obligatorisk, därför körde Theo Gangnam style lite vid sidan av.
Pappa på madrassen, Kian på pappa - Fun for all!
Ser att datumen inte stämmer på korten, någon borde verkligen ta tag i det....
Hur går det med din snökoja Sara?
/Gonatt!
God Jul
Dagens...nej, vänta, årets I-landsproblemdrabbade mig IGEN när jag körde hem från Borlänge igår. Vi åkte sent för att barnen skulle sova i bilen och fortsätta sova när vi kom hem. Jag sov middag för att inte bli trött vid ratten men för säkerhets skull köpte jag med en röd bulle (red bull) som jag knäppte på halva vägen. När jag kom till sista skvätten insåg jag ännu en gång att jag var för lång för att tömma burken upp och ner och låta innehållet rinna ner i strupen, kanten på burkens botten slår i taket innan den når lodrät position. Att hasa ned på sätet hjälper inte eftersom jag i den positionen inte kan böja huvudet tillräckligt långt bakåt utan att bryta nacken. Alltså tvingas jag slänga en burk med skvalpet kvar på passagerarsidans fotmatta. Burken studsar runt där på golvet tills skvalpet banat sig väg ned på mattan och bildar ett kladd. Jag kan inte nog framhålla vikten av problemet! Förslag på åtgärder till detta?!?
Barnen och jag tog en repa till Borlänge när Carolina jobbade på inför högtiden till minne av Jesu födelse. Jag är knappast djupt religös...jag hittar till kyrkan vid något dop, har gått på midnattsmässa någon gång vid jul. Jag bryr mig inte om den djupa kränkning pepparkaksgubbesången innebär för...dom som kommer från pepparkakeland (eller?) och skiter egentligen fullständigt i om man tar bort den roliga svarta dockan på tomtens verkstad. Men om man förfasas över att barn påtvingas det horribla ödet att ha skolavslutningen i en kyrka där man kan få råka höra en kristen psalm och berättelsen om stallet i Betlehem...då kan man fan jobba under julen, utan OB!
Vi hade iaf trevligt i Borlänge! Det åktes en hel del pulka/snowracer/madrass och jag hann med att göra slut på lidandet för en stjärtlapp som häng med sedan tidigt 90-tal. Barnen gjorde sitt bästa för att begränsa min fritid genom att helt enkelt vägra sova...och det funkade bra.
Idag har vi firat jul hos Carolinas förändrar. Vi åt gott, vi kollade på Kalle men jag missade början på tomtarnas verkstad när renarna borstar tänderna (vilket snart är den enda scenen som inte får det att krypa i kroppen av obehag) och tillslut kom tomten - Kvällens behållning för både vuxna och barn. Och det var för en gång skull inte Kian som stod för underhållningen.
-Finns det några snälla barn här?
-Jaa, jag har varit snäll heeeela dagen! (det räckte inte långt på min tid)
-Nu måste Tomten vidare, jag har många paket att dela ut!
-Skynda dig så du inte kommer för sen till dom andra barnen!
Kian gjorde förstås också sitt bästa:
-Om tomten tar av sig den där (tomtemasken) så är det morfar därbakom! (Nej! Du är för ung för att sluta tro på tomten!)
Nu sitter jag här hemma och njuter av den bästa stunden på julen. För hur härligt den än är med förberedelser, folk, tomtar, klappar och mat så är det ändå skönt när allt tagit slut och barnen lagt sig. När man äntligen kan sjunka ner i sin egen soffa och njuta av en stunds julefrid. Snart är det dags att samla ihop sig för julefirandet i Borlänge!
God Jul på er!
/Tomte...ähum...Jon
Vad som försegår i Carolinas hjärna
Inatt knackade Theo på sovrummsdörren klockan tre och ville ha välling. Jag puttade på Carolina eftersom jag gick upp natten innan och således borde det vara hennes tur. Som svar fick jag en putt tillbaka.
Jag puttade på henne igen och till svar fick jag ett surt "Varför kan inte du ta honnom?"
-Men jag tog ju honnom igår?
-Aaa, men då hade du väl kunnat väcka mig igår istället, jag hade heller gått upp då!
...okej, jag skulle förstås tänkt på det då.
Jag svor en ramsa på väg mot dörren, men sen går det inte att vara arg när sötnosen står där alldeles yrvaken med flaskan i handen. "Dä" (det där) säger han, sträcker fram flaskan och lägger sig i sängen och väntar.
När jag kom hem på eftermiddagen fick jag veta vad som gick genom Carlinas tankar där vid tretiden. Hon berättade att vid första puttan tänkte hon "inte katt" och vid andra putten "INTE katt"...jag hade alltså helt omedvetet gjort tecknet för att vi borde skaffa katt. När kvinnan äntligen talar klarspråk och sätter ord på sina tankar så är det alltså fullkomligt obegripligt... men roligt!
Nu har jag gått ca 48 timmar utan sötsaker och det värsta suget börjar släppa. Jag kännde mig tvungen att träna för att på så sätt känna mig berättigad till en gainomax med vaniljsmak, den var god. Bara att hålla i nu, första dagarna är alltid dom värsta....
Carolina bakade sin åttonde eller nionde julgodissort när jag kom hem från träningen, alldeles för sent för julgodisbak. Men istället för att låta henne skylla sig själv så uppmuntrade jag henne genom att klippa omslagspapper och hjälpa henne att förpacka chokladkolor...jag är för snäll för bådas bästa...
Natti
/Jon
.
Så var vi där igen....
Totalt sockerförbud fram till jul. Det går inte att göra på något annat sätt när man klättrar på väggarna bara för att man inte får något sött till söndagkvällens amerikanska fotboll. Fem minuter innan kick-off slängde jag mig i bilen för att köpa lite dip till minna torra morötter. Smärtsamt men otroligt nödvändigt så snälla, stoppa mig med våld om så krävs.
Idag gick hela familjen och la sig tidigt, vilken chans för lite egen tid! -Vad jag gjorde? Vek tvätt och tittade på TV såklart!
BTW -Min snökoja är större än din snökoja!
/Jon
Här ni får extra
Hear, hear! Extra tjock pre-julutgåva!
Jag spår varken i kaffesump eller läser av naturens egna tecken men jag kan ändå avslöja att det blir en himmla god jul! -Hur jag kan veta det? För att det händer ju bra saker hela tiden. Det kan inte vara en slump.
Det började med att någon vred på stora snökanonen och glömde att stänga av den. Undertecknad som bytte däck på ena bilen i början på november för att SMHI tyckte att "Det var en bra idé" väntade iskallt med att byta på lilla bilen tills det blev snöstorm och snålblåst som letade sig in både under jackan och ner i springan, men jag var glad ändå...två tummar upp!
Anledningen var dom två bilar som stod snyggt parkerade i diket vid sidan av vägen från stan till Garphyttan samma dag. Säkert som en fotstukning varje inomhussäsong med fotbollen kör det av minst en tomte mellan Örebro och Garphyttan när den första riktiga snön faller. När ska man bli varm i hjärtat om man inte blir det då?
När vi ändå talar om bilar i behov av hjälp så kan jag inte låta bli att nämna RJF909. I det fallet pratar vi förstås inte längre bärgningshjälp utan mer life-support. Men som i en riktigt solskensberättelse om underdogen som reser sig mot alla odds höjde sig Forden när det som mest behövdes. Eftersom Carolina investerat en större summa pengar i sig själv så är julklappsbudgeten aningen begränsad i år, gissa hur uppskattat det var när RJF909 rullade igenom besiktningen utan att kräva reparationer för drösavis med pengar? Svaret är mycket. Kanske hade det att göra med att det var just Carolina som åkte till bilprovningen och såg snygg ut, vi borde nog fortsätta att skicka skönheten istället för odjuret.
Innan vi lämnar halka och bilar bakom oss vill jag berätta att den person som utnämnt sig själv till familjens bästa bilförare en solig vintermorgon inte klarade att backa ut från carporten, utan var tvungen att be familjens näst bäste bilförare om hjälp! Väldigt kul såhär i efterhand, inte lika kul när jag var tvungen att slösa frukostrasten och halva lunchen på att hasta hem och backa ut en bil (på 30sekunder). Kämpa på Carolina, öva flitigt så kanske du blir nästan lika bra på att köra som jag ;)
Ni fattar att det är en del kvar va? Jag bryter med lite sköna barncitat.
En inte så vacker vintermorgon skulle jag och Kian äta frukost...
-Vad vill du ha till frukost, Kian? Smörgås eller yoghurt?
-Jag vill ha sån!
-Fil?
-Mmm
-Men jag tror att datumet gått ut, den är gammal.
-DU är gammal!
....Vad säger man då? Jag sa ingenting.
Theo säger inte så mycket mer än tjatet om "mamma", "pappa", "ia" (Kian), "dä"(det där) och "mea" (mera) men han börjar iaf lära sig namnen på förskolebarnen. Gulligast blir det när man frågar vad hans kompis på dagis heter. Först svarar han pappa men frågar man igen säger han Knut...fast han kan inte säga Knut så han drar till med "Tut". Sötnos!
Nåja, vart var vi?
En annan fruktansvärt bra grej är att min viaplaybox har anlänt. Jag har kunnat se på premier league-fotboll ett tag nu men det har vart i mån av tid och möjlighet eftersom jag tvingats kolla på TV:n uppe via datorn. Det har funkat sådär när båda barnen velat vara med eftersom dom tröttnar snabbt. Theo kan inte gå ut ur rummet eftersom vi har trappen som går alldeles utmärkt för små barn att ramla ner i varpå han väljer att rota i den osanolika mängd sladdar och kablar som finns att tillgå istället. Och "får" Theo ska Kian förstås göra likadant...och någonstans där dör fotbollsfriden. Nu kan barnen härja fritt på den mindre livsfarliga nedervåningen medans pappan kan få sin stund på lördageftermiddan. Att sedan Newcastle envisas med att förlora nästan varenda match är en annan femma....
På det har Metallica äntligen hoppat med på Spotifytåget och Färg & Forms anställda får ledigt med betalt i mellandagarna efter hårt arbete. Det kändes som om det nästa gick lite för bra, det gör det aldrig utan orsak så man ska akta sig för att jinxa sig själv genom att tala högt om det. Nu kunde jag inte låta bli utan berättade om flowet och oron som kommer med det för Johan. Han tackade för förtroendet genom att superjinxa mig -"...så är det alltid, då går XBOXen sönder..." det hann gå tre dagar, DAMN YOU!. Men det kunde vart värre, jag har ju fortfarande en XBOX kvar....
Idag har familjen klätt granen. Resultatet var förbluffande. Theo kom över två av mina finaste julgranskulor och kraschade dom i golvet, därefter fick han hållas med plastkulor som han envist också försökte krascha samt spela fotboll med. Kian hängde ett par kulor på samma ställe men övergick sedan till glittret.Han kastade upp det i granen från soffkanten, blev missnöjd med placeringen, rev ner glittret och gjorde om proceduren...MÅNGA gånger. Jag dokumenterade och Carolina klädde granen...men det viktigaste var att alla hade kul...vi dansade lite till julmusiken och sedan var det gonatt, nu har Carolina styrt upp granen och ikväll får den iaf vara fin...den som lever får se vad som händer med den sen.
Bilder? -Mañana!
Gonatt!
/Jon
