summersense

Vi får se hur länge till den överlever. Just nu hittar jag varken tid eller motivation...och bloggens "ägare" lär väl knappast kliva in och avlasta mig.

 

Allting snurrar iaf på med bra fart nu. Jag har mycket på jobbet, Carolina får jobba mycket på Maxi och barnen håller sig friska. (peppar, peppar ska man tydligen säga/skriva)

 

Det händer en del som jag borde skrivit om men en sammanfattning skulle ta mer tid än jag har. Men jag måste iaf nämna Carolinas pappa Conny -Han kan han! Om det behövs sättas upp en vägg i huset så vet Conny hur man gör, har man en skruttig bil som inte ens nästan går igenom besiktningen så vet Conny hur man fixar, och behöver man ett plank med dörr vid altanen för att inte ungarna ska smita så slår Conny upp ett. Och laga mat...i Helgen firade vi Carolinas mammas födelsedag och då bjöds det på mat, god mat, fruktansvärt god mat! Och vem låg bakom den om inte Conny....bland det absolut godaste jag ätit! Punkt!

 

Nu ska jag sova, jag är trött....

 

 

/Jon

 

 

Helgen började med en afterwork i fredags för min del. Trots en del Gin & Tonic klarade jag att passa bussen med marginal, jag hann dessutom med ett besök på donken - klass!

Att jag tvingades upp vid halv sextiden morgonen efter för att byta blöja höll inte samma klass...

 

Men det var lika bra att komma igång eftersom vi (Carolina) planerat in ett besök på Childrens upptäckarhus i Hallsberg. På vägen dit visade Carolina än en gång prov på sina förbluffande kartläsar-skills. "Ojdå, du skulle ha svängt där" följdes upp av "Nu, ska du snart svänga vänster...i förra korsningen" och "Nu åker du mellan två vägar på kartan".

Det ska sägas att stället inte såg mycket ut för världen. Ett avlångt kar i en korridor blev en fiskedam, massa tomma konsumentförpackningar på hyllor blev en affär och ett par plastdjur och käpphästar blev en bondgård. Det var så lyckat! Barnen fullkomligt älskade det! Kian fiskade träfiskar försedda med magneter i över en halvtimme medans Theo visade upp beslutsångest-deluxe i affären...plocka i och plocka ur. Efter tre timmar var det fortfarande ingen som ville åka hem - fantastiskt initiativ av mamman!

 

Söndagen började med en riktigt bra farsdagspresent - sovmorgon! Väl unnt ska sägas då det känndes som om jag var vaken halva natten med barn som ville göra allt annat än sova. Jag blev firad med två teckningar och ett jättefint armband som Kian gjort nästan alldeles själv. Vi åkte och firade Conny med tårta innan vi styrde vidare till Kumla. Barnen härjade och kvinnorna talade medans männen avnjöt Avengers - en synnerligen bra film, på min ära! Dessutom dök Theos Newcastletröjja upp sådär hux-flux, gött äre!

 

Helgen var alltså hellyckad! Mindre lyckat är att jag dragit på mig en JOBBIG förkylning - lämna mig lika fort som du kom, jag behöver träna!

 

Helgens sötaste: Kian som plötsligt nynnar på någon sorts avslutningssång för förskolegymnastiken

 

Adorable!

 

 

Brandmansrummet var Carolinas favorit även om hon inte kunde glida ned för stången

 

 

I lördags lånade mormor och morfar barnen så att jag och Carolina skulle få en välförtjänt kväll tillsammans. Vi utnyttjade tillfället för ett biobesök och valde Ted då vi hört mycket gott om den. Filmen var brilljant i sina stunder SPOILER! tex när två män beundrar vad som ska föreställa Lance Armstrongs nedfrusna och bronzerade pungkula. Sammtidigt som det fanns banala skämt för att dom riktiga nötterna i publiken skulle få sitt. Tyvärr satt det största nötet i dubbel bemärkelse snett bakom mig. Han skrattade så högt och så fult åt dom mest uppenbara poängerna och till råga på allt var han tvungen att avsluta varje gapflabb med att säga (skrika) "jag visste det" till det näst största nötet med det näst högsta och fulaste skrattet - hans flickvän?/date?/tama gorilla?

Inte nog med det. Precis innan filmen skulle starta kom det in en hen som såg ut att lukta möglig ost och satte sig framför mig. Denna människa/ tama apa luktade...möglig ost.

 

Stoppar in några bilder från Kians kalas...dom får tala för sig själv eftersom jag redan glömt det mesta av vad som hände. Det är åldern....

 

  

Jag hade tänkt lägga in bilderna från kalaset dagen efter...men det blir aldrig som jag tänkt, någonsin.

 

Tiden blir knapp när man är ensam med barn också, det känns inte som jag hinner med någonting. Men man ska inte klaga...dom har hållt sig snälla och glada. Det enda problemet är att dom turas om att vara vakna sent och gå upp tidigt. Lite sömn och lite egen tid....

 

Idag har det vart en pissdag. Efter åratal av funderande är jag äntligen tillfreds med mina valda tatueringsmotiv, planen var att boka tid idag...men så blev det inte. Det finns inga dineros att spendera på mig, som vanligt.

Och igår bytte föreningen till att ta emot TV sändningar via fibernätet vilket utökat antalet kanaler med 10 st. Kul tyckte jag, tills jag idag då insåg att den enda kanalen jag egentligen kollar på försvunnit. Ingen mer Comedy Central! Vad ska jag trösta mig med? YLE?...jävla Mumin-TV!

 

...och nu skulle det dykt upp lite bilder...om jag hade hittat överföringssladden till kameran...one of a kind förstås. Skitdag!

 

 

 

Gonatt!

 

 

/Jon