I will rise
Jag förnekar å det bestämdaste dom rykten som gör gällande att tidsbrist håller mig ifrån bloggandet. Hollands mangel av Sverige i EM-kvalet för nån vecka sedan kändes som ett slag i magen som fick mig att tappa bloggluften. Det var inte det att jag förväntade mig en seger eller ens oavgjort mot vice världsmästarna, jag ville bara ha lite spänning. Komentatorns "Det känns som att Sverige tagit över matchen helt efter 4-1 målet" var det som knuffade mig över kanten. Tacka fan för att man lyckas hålla i taktpinnen när motståndarna duschat, bytt om och sitter i bussen på väg till flyget.
Sedan klarade jag inte av att kravla mig upp i sadeln igen samtidigt som jag krigade mot sockerberoendet. I och med att Kian fylde år och att Carolina bakar så goda kakor så blev det jobbigt. Jag åt extra mycket av ALLT förutom tårta och marängswisch (sug på den stavningen), det var nämligen banan i dom. De enda bananerna jag gillar är B1 och B2. Bananer i pyjamas, dom skojar och står på. Bananer i pyjamas dom kommer två och två... Den melodin knäcks bara av "Hakuna matata" på japanska eller "Bananer i pyjamas" på danska. Hursomhelst, nu när fighten förlorad knackar jag lite på tangenterna igen.
I will rise again!
Vi skrev ju högskoleprovet förra helgen och trots att jag förbättrade mitt resultat var höjdpunkten Carolinas samanfattning av det hela: En del kunde man, och det mesta kunde man inte.
Trots att jag tycker att jag är ganska klipsk slutar jag aldrig förvånas över hur vilsen jag kan bli ibland, "Kvalmig" - Torr och dammig, nä skulle inte tro det. Av tre sista sekunder ändringar gick jag från rätt till fel på samtliga. En rejäl mental pungspark - och inte på ett bra sätt.
Men jag tog revanch på pizzabuffén vi käkade till lunch. Ofta inte jag skulle kunna käka pizza för 129 spänn.
Kians nya säng har blivit en jättesuccé...för alla som inte gillar skön sömn och att vakna utvilad. Runt klockan 01.00 får vi sällskap av en liten gris som bufflar runt, lever om och sparkas. På nåt konstigt sätt drabbas den som behöver mest sömn värst. För det slutar ALLTID med att jag tar upp 30% av min sänghalva, Kian tar resterande 70% medans Carolina har hela sin halva. Skev fördelning! Jag protesterar! Snarkar gör dom också mina sängkamrater.
Det får räcka för nu, jag känner mig lite rostig.
Hejhopp!
