summersense

blir det när jag bloggar, men en bild säger ju mer än tusen ord ;)

Igår hade jag fixat en överraskning till Jon när han kom hem från jobbet....

 

....det började väl som en vanlig tråkig Måndag. Men när jag kom hem efter jobbet på kvällen så tyckte Jon att jag skulle gå upp o bada. Jag fick ju nätt o jämt komma innanför dörren innan han schasade upp mig......

o där hade han fixat med tända ljus, avslappnande musik, fruktfat och ett varmt skönt bad till MIG! ♥ 

Jag som trodde det var slut på överraskningar efter helgen blev ju VÄLDIGT glatt överraskad kan jag säga :)
Och han sa att det var det som var meningen, eftersom jag hade varit så frågvis inför helgen så tyckte han inte att det hade blivit en sån överraskning som han hade tänkt. Men nu fick han till en övveraskning utan att jag anade någonting ;)

  
♥ Helt underbart ♥

Jag tyckte Jon var elak när han bestämde grejjer med folk i helgen utan att ens höra med mig om jag tyckte det var oki. Det jag fick veta var att vi skulle vara barnvakt åt Ella och Jolie på Fredag kväll och att hela familjen från Kumla skulle komma över på Lördagen och vara kvar till Söndag. Det tyckte jag skulle bli kul, MEN han konstaterade bara att det var så det var utan att ens höra med mig om jag tyckte det var oki. Då blev jag lite sur :P
Men det är förlåtet nu! Jon hade planerat in en överraskningsfest/kalas till mig vilket jag inte hade an aning om! :)

På lördag kväll var Jon in till stan och hämtade Johan som kom lite senare än den övriga familjen hem till oss. När dem kliver in genom dörren ser dem ut såhär:

Här sitter jag och lovar kalasbilder och det visar sig att jag har 0. Dom bilder jag tagit fotade jag tydligen med Carolinas kamera och det hjälper ju inte mig nu.

Vi började iaf kalasa redan på fredagen (alltså förra fredagen) med Carolinas släkt på besök. Paket, bulle, tårta och en Kian som fick sova en stund för at bli pigg och glad...med motsatt effekt, han tackade knappt för paketen och var allmänt grinig.

På lördag var det piratkalas. Kanske det sista barnkalaset någonsin med mig boende på Garpvägen 56. Klockan 02.00 avbröts dekorationerna och förberedelserna för att återupptas 08.00. Det var mayhem trots att det bara handlade om totalt 6 femåringar. Jag hade gravt överskattat min förmåga att hålla ordning på barn och efter två timmar som piratkapten var jag så färdig för plankan som jag någonsin varit. Söndagens kalas för mina närmaste gick på autopilot, vi MÅSTE börja slå ihop kalasen om jag ska överleva fler födelsedagar.

 

Den här helgen har det bara varit jag tillsammans med barnen...eller jag emot barnen vid vissa tillfällen. Carolina har jobbat och vart på ladies night medans jag och barnen har busat, bråkat, gosat och gått på bio. Flygplan i lördags var en redig besvikelse, nu för tiden förväntar man sig att barnfilm har lite vuxen humor insmugen i sig men icke. Som tur var uppvägdes det av trailern till Frost, jag skrattade så jag nästan kissade ner mig http://www.youtube.com/watch?v=0ihZ2_co7QA

 

På tal om ladies night så ryktas det om att Carolina blitt salongsberusad och hamnat på scén med ett framträdande. Mer om det i nästa blogginlägg signerat idolen själv, vad sägs om den för en cliffhanger?

 

Inga kalasbilder men väl lite annat.

 

 

Dagens träning på fat camp - Garpvägen edition bestod av en timmes cykel och TV-spel. Jag är tvungen att lira på gamla boxen eftersom jag för tillfället bara äger en 360. Idag blev det NHL05...vilka minnen det väcker. Hur många matcher lirade vi inte på den gamla goda tiden, jag, Nordin, Mackan och Limpan - bärs och TV-spel, där snackar vi förfest. Förutom gamla minnen så väcktes även hockeysuget till liv igen. HUR kommer det sig att jag inte lirar? Jag säger som Jarmo - Riktiga män spelar hockey...och kn*llar! http://www.youtube.com/watch?v=3HstlOVuu3I

 

Igår lyckades 10:an ännu en gång pricka in den NFL-match som innehöll krampaktigast anfallsspel. Det är fanimej standard att det saknas en huvudkomponent varje söndag klockan 19. Eagles utan Vick igår, Lions utan Calvin Johnson för någon vecka sedan. Roligare var det tydligen i natt när mitt Colts tvålade till Broncos som var 6-0 inför. 39-33, jo, man tackar! En sådan seger hade gjort en toppendag...det var bara det att jag inte kom mig för att kolla resultatet för än i eftermiddag. Jag missade med andra ord bra många timmars sugande på karamellen. Är det fortfarande en toppendag när man missat anledningen till varför det är det?

...och hur coolt är inte Calvin Johnsons nick? Fatta hur bra man måste vara för att bära upp "Megatron"!

 

Hur länge till måste man köra bil själv? Bilar kan fickparkera själv, hålla hastigheten själv, stanna själv när den kommer för nära framförvarande bil...kan den börja köra helt själv någon gång?!? Det är astråkigt att köra till och från jobbet.

 

Våran lilla, stora kille fyllde fem år idag. FEM ÅR! Det var kalas fredag, lördag och söndag samt firande i morse. Det ska skrivas och berättas mer om det när jag bearbetat det hela ett par varv. Jag blir nämligen trött bara jag tänker på allt kalasande!

 

Nu...gonatt!

 

/Jon

 

 

 

Så hann min skadade höft bli tillräckligt rehabiliterad för att jag skulle tycka att det var en bra idé att kränga på mig gamla målvaktstights size "för små" till årets första inomhusträning. Nya thights med rejäla höftskydd är beställda men inte anlända. Men inte nog med att jag tvingades lida av pung-kraftigt-i-kläm träningen igenom, dessutom åkte jag på en släng av "dubbel knäskål" efter en till synes harmlös duell. Ska det vara såhär framöver? Ska alla smällar som renderade ett pytteblåmärke för ett par år sedan leda till 50% invaliditet i en veckas tid bara för att man snart är 30? Fuck if it does, jag planerar fortfarande att spela vidare tills jag måste bäras av plan.

 

Vi åkte till Borlänge i helgen där vi hade det bra, åt gott, sov gott och mådde gott. Det ger en energi, även fast Kian envisas med att sova hos Mamma och vara en Mammagris och väcka en ett antal gånger på morgonen så är det skönt att få sova lite längre än vanligt :) 
Var på 50 årsfest en stund på Lördags kvällen, annars tog vi bara dagen som den kom.

 

När vi kom hem gjorde jag en lite nyttigare variant av piroger....
och dem blev faktiskt helt okej :)

Nu ska jag hoppa i säng jag också, barnen har precis somnat! (Klockan är 22:40!) Dem var inte trötta eftersom dem sov i bilen på vägen hem förut, så inte en lugn stund har man fått ikväll :P

♥

Här är det förkylt, igår kändes det som att jag var på väg o bli frisk men idag var det ett jäkla bakslag. Värre än det varit någon av de andra dagarna, inget vidare alltså! :/

 

Theo har skaffat sig en ny rutin på morgonen innan han ska ta på sig skorna och gå till dagis. Då säger han "Vänta, måste sminka mig först" o så går han in på sitt rum och tar sin leksaksvisp och målar sig på ögonen.

 

 

Imorgon är det kanelbullens dag, glöm inte det! ;)
Bleka bullar?....

 

 

 

 

 

 

Nu är man tillbaka efter reklamen. Ska du ta dig rätten att komma med sådant på MIN blogg så får du bidra med betydligt fler givande inlägg, Carolina. Annars kostar det multum men den här gången kommer du undan med en symbolisk summa...vi tar det i natura.

 

Fy fan vad trött jag har varit den här veckan. Fotbollssäsongen som skulle ha slutat med ett not so happy ending efter sträckingen i B-matchen tog en vändning mot det värre. En inställd NFL-kväll på pitchers och ett telefonsamtal senare så befann jag mig på samlingen till A-lagets sista för säsongen - som målvakt. Att det blev förlust mot Sannahed var en parentes, 5:a eller 6:a i serien var ju lite skit samma när det gått som det gått. Vad som inte går under rubriken parentes var mitt ingripande vid Sannaheds 1-3 mål i slutet av 1:a. Jag skulle avstyra ett friläge men var på väg att bli rundad, jag skulle skjuta ifrån rejält för att nå bollen i sidled... Istället slant jag med foten i det hala gräset och landade TUNGT på höften.

Jag dog lite grann men spelade klart matchen. Inte ens i mina bakfullaste stunder har jag haft så svårt att ta mig ur sängen som i måndags morse. Sedan dess har jag vaknat varje gång jag rullat över på höger sida, det har ingen god inverkan på dygnsvilan.

 

Fixar en blogg där jag lägger ut mina handgjorda smycken :)

Idag har vi....

...o så har vi spelat spel och haft lördagsmys. Jag älskar verkligen mina lediga helger!! (Såna borde man ha fler) :P

/Carolina

 

Gårdagens VM-kvalmatch mellan Kazakstan och Sverige var bland det tråkigaste jag sett i sportväg på år och dar. Nu är väl inte Kazakstans landslag det sexigaste man kan tänka sig i fotbollsväg, men jag blev så pass uttråkad att jag somnade med tio minuter kvar. Då hade jag ändå spenderat nästan hela första halvlek på att tillreda en fruktsallad med chokladpudding och grädde. Två timmar senare vaknade jag i soffan, trött som få med dreglet hängandes ur mungipan. Jag slängde mig i duschen, slängde till Theo en vällingflaska och han bli klarvaken precis lagom till att jag kröp ned i sängen. Det blev tre timmars sömn utöver tuppluren i soffan.

Ni kan nog räkna ut hur kul jag haft idag. För hur trött man än är så ska jobbet skötas, barnen utfodras och nattas, disken diskas, tvätten vikas...lite uppmuntran vore på sin plats.

 

Jag har en god och en dålig nyhet angående min garderob.

Den goda nyheten först: Carolina anser inte längre att ett av mina absoluta favoritplagg, Penguinströjan med nr 71 på ryggen är det fulaste jag äger i klädväg! (yeay!)

Den dåliga nyheten: Anledningen till att den numera bara är näst fulast är att hon hatar mitt senaste inköp, tillika min nya favorit ännu mer. But fuck if I care! Det blir Coltströja så ofta som den är ren.

Hur snygg är inte den här?!?

 

I am a Färg-och-Former (tänk Transformer) no more! Jag har faktiskt hunnit med en hel vecka på Hygienshoppen redan. Inga mer försenade Kinaleveranser och inga tusen restorder som varje försening innebär, ingen mer hjärnsläppsplanering beträffande packning, inget mer klättra över pallar på knökfullt lager - sweet!...men inga mer roliga designprodukter att hållas med, ingen flashig mässa och ingen mer Ernst.

Nu ser jag tillbaka på fyra år av blandad kompott med mässan i Paris och julfesten med inledningen hos Ernst som absoluta höjdpunkter. Och även om jag lämnar med känslan av att företaget inte utvecklat sig i den riktningen det hade potential att göra så kommer jag förevigt vara tacksam för chansen att lämna det moderna slaveriet i bemanningsbranchen.

 

 

Nya firman då? En jättechans för mig förstås!

Jag tycker mig se en bättre grundidé och en klarare vision. Däremot har man inte alls kommit lika långt i utförande, men det är väl där jag kommer in i bilden. Det roliga är att jag efter den här veckan inser hur mycket erfarenhet jag sitter på efter mina år i branchen, jag är fanimej rätt man för jobbet. En annan kul grej är att jag efter 10 år på lager fått min första jobbmobil...med kortnummer 666 dessutom! Vad kan gå fel?

 

I helgen har jag spelat mer fotboll. En halvtimme med A-laget igår som slutade med en rejäl lårkaka. Det blev 2-2 i en plattmatch mot seriens jumbo, en poäng som dock i praktiken säkrar fortsatt spel i div.6 även nästa säsong. Idag blev det seger för B-laget med 0-2, även det mot den seriens jumbo. Med låret insmort i Voltaren och ett par Ipren i kroppen stod jag för säsongens kanske sämsta prestation. Jag får försvara mig med att inläggsspelet som normalt sett är lite av min grej att förvalta var klappruttet långt bortom div.8 klass, Trots ett massivt spelövertag kom jag bara till en riktigt bra målchans och det på en djupledslöpning. Tyvärr hade det bara gått två minuter och jag hade inte hunnit inse att jag mötte försvarare som jag faktiskt kunde springa ifrån, jag kan inte minnas att det hänt tidigare under min karriär. Avslut istället för avancemang och friläge - fotboll som det kan vara när det är riktigt dåligt.

Dessutom avslutade jag med en lätt sträckning i baksidan av låret under matchens absolut sista minut - fotboll när den är som absolut sämst.

 

Annat var det för en vecka sedan då jag blixtinkallades som mittback till A-lagets bortamatch mot Åmmeberg. Anlände 10 minuter innan matchstart, på helt ny position och blev utsedd till matchens lirare - något jag inte heller kan minnas att det har hänt tidigare under min karriär. Choke on that!

 

Nu grottar jag ner mig i kvällens andra NFL-match. Äntligen! Football is back!

 

Det här är Tree Rex-nånting och han är en Skylanders...och han får mig att känna mig gammal. Kian blev väldigt glad när den dök upp i hans happy meal här om dagen medans jag inte hade en aning om vad den är till för. Jag vill tro att jag har koll på ungarnas värd, att jag är "down with the kids" - jag kollar på Bolibompa, spelar TV-spel, läser leksaksreklam. Och visst har jag hört talas om dom här rackarna men för första gången var jag tvungen att googla för att hänga med...sorgligt.

Det visade sig att dom är TV-spelsrelaterade. Och eftersom han och några av hans kompisar på "Raketen" gillart samtidigt som jag gillar TV-spel så ansåg föreslog jag att vi skulle fördjupa oss i ämnet. Jag beställde ett Xbox starter pack på nätet, men tyvärr är jag less på Skylanders redan innan dom anlänt. Kan det ha att göra med att vi redan besökt Giganten, Media Markt och ICA i jakten på ovan nämnda paket? 

 

På tal om paket så var det lilla julafton idag, iaf för mig. Efter många om och men fick jag äntligen tag på mitt paket med Newcastle-prylar från England. Ett kit till Theo, matchtröja till mig och Kian, ett par t-shirts, badlakan, fotboll och påslakan, gissa vem som kommer sova gott inatt!

 

I helgen passerade vi en milstolpe när vi var på Parken zoo för femte eller sjätte gången i år. Kian vågade...hör och häpna...krama en maskot. Ni vet en sån där människa i en mjuk läskig dräkt, typ Lisebergskaninen. Efter att Theo blev tvångskramad medans han satt i Carolinas famn så insåg Kian att "Kalle Kunskap" kanske inte äter små barn trots allt. Utav bara farten fick Kalles kompis lejonet-som-jag-inte-vet-namnet-på också en bamsekram! Behöver jag säga att dom inte fick någon kärlek från mig? Lärorik lek är inget jag förespråkar!

En inblick i livet som Jon - vanemänniska.

Skulle beställa pizza idag och eftersom jag satt i min kontorstol och ringde på min jobbtelefon öppnade jag förstås med: "Hej, Jon heter jag och ringer från f(här kom jag på att jag inte ringer i egenskap av anställd på Färg & Form utan i egenskap av pizzasugen privatperson)...fö..för att beställa en pizza!"

Tur att sånt händer mig oftare än genomsnittet, jag har liksom vanan inne på att rädda upp pinsamheter så snyggt som jag gjorde här ovan.

 

Och på tal om anställd på Färg & Form - imorgon är det sista dagen...borde jag baka nu?

 

 

/Jon

Antingen så händer det inte ett skit eller så har man röven så full att man inte ens hinner få ihop ett par rader.

Det känns som om jag spelar fotbollsmatch varannan dag, jag har vart till Stockholm i mässärenden tre ggr sedan vi hördes sist. Vi har sprungit på banken för att frigöra lite likvida medel till en ny bil och barnen har vart sjuka...

 

Dessutom har jag käkat pitchersburgare med He-Man och Kick-ass. I samband med det har jag nåtts av nyheten att Johan ska sluta med airsoft bl.a. för att frigöra tid och dineros. Som om inte det var chockerande nog så visade det sig att han smidde planer, planer på Kostymkvällar. Att idén kom från en av dom sista personer jag väntat det ifrån och att jag faktiskt gillade upplägget kan bara betyda två saker: Värden är lite upp-och-ned för tillfället...eller så håller vi på att växa upp. Hur coolt vore inte det?

 

Frågan är om jag ens äger en kostym...

 

Nu laddar jag inför sista fysiska veckan på Färg & Form, mentalt är jag längre och längre därifrån. Carolina säger att jag måste baka något, jag var helt säker på att det var tvärt om...hur ska det sluta?

 

Och nu är Premier League-säsongen tillbaka med den vånda och ångest det innebär. Newcastle har som enda klubb i Engelska högstaligan misslyckats med att köpa in en seniorspelare, vilket i förlängningen betyder att man till att börja med ställer upp med samma påsar med nötter som sladdade in på en 16:e plats förra säsongen...minus förra säsongens bästa spelare som av oklar och underlig anledning inte funnits med i truppen. Tur att man är härdad, jag bär dom svartvita ränderna med stolthet, förluster och trolig nedflyttningskamp till trots. Och jag klär mina barn i samma färger så länge dom inte aktivt gör valet att byta till ett framgångsrikt lag

 

natti/ Jon

Två matcher, två segrar, två mål och två lårkakor - där har ni facit när vi summerar helgens fotbollseskapader.

För A-lagets prestation igår följdes upp med en blytung B-lagsseger idag, och när vi ändå talar blytungt så måste jag passa på att nämna mina ben. Jag tror inte att det hann gå mer än tre minuter innan jag fick en lårkaka som matchade den jag redan hade sen igår.

I dagens möte med Grythyttan var det bortalaget som stod för finliret medans vi varvade långa höjdbollar med långa djupledsbollar. Inte helt fel med tanke på den forwardsbesättning vi ställde upp med, felet låg i att dom höga bollarna hamnade på den unga, snabba, löpstarka Felix som är två äpplen hög och djupledsbollarna hamnade på...mig (behöver jag säga mer?)

Missmatchen till trots tog vi ledningen på en djupledslöpning i mitten på första, en ledning som kvitterades nästan omgående i andra. Vid det tillfället satt undertecknad på bänken och jobbade på återhämtningen. En Snickers, en Powerking, ett byte och ett perfekt inlägg senare knoppade jag in 2-1. Gästerna var ofina nog att replikera omgående men efter en hörna dök chansen till ny ledning upp. Bollen letade sig fram till mig där jag stod ensam mitt i boxen två meter från mål, därifrån är jag "livsfarlig" och sätter säkert 7 av 10...lyckligtvis var det här en av dom sju gångerna.

Efter en nickduell landade jag på höften, som tur är består jag mest av mjukdelar så båren behövde inte kallas in. Smällen var dock tillräcklig för att jag skulle få följa matchens sista tio från bänken, där fick jag till min stora besvikelse se gästerna kvittera ytterligare en gång. Men precis som känslan att en poäng inte skulle vara så dumt ändå tryckte Benny in segerbollen och tre poäng var säkrade.

 

Efter helgens skeenden i tryck vill jag passa på att klargöra ett par saker:

Folk som inte känner mig tillräckligt väl kan få intrycket av att jag anser mig vara rätt skaplig på fotboll...dom kunde inte ha mer fel. Om det finns en gud så hans grymmaste handling (efter att inte avstyra krig, fattigdom, förtryck etc.) att begåva någon som mig med ett så otroligt stort fotbollsintresse samtidigt som jag fått så snålt med talang. Att jag aspirerar på en topp 3-placering då vi listar Garphyttans största bollmongon är något jag är fullständigt införstådd med, när jag säger något annat (vilket händer) är det ironi och drift med mig själv. Men det faktum att jag håller halvtaskig div.8 klass skiter jag fullständigt i. Jag har så jävla kul när jag spelar fotboll, känslan jag fick när Benny avgjorde mot Grythyttans B-lag i div.8 Norra var troligtvis samma känsla jag fått om det hade vart Newcastles 4-3 mål mot Mackems i Premier League.

Jag tycker att det är fantastiskt att det liksom jag finns folk som engagerar sig tillräckligt för att bli arga på sig själv och andra när man släpper in ett mål i en div.8-match, att det finns folk som dyker upp till matcherna vecka ut och vecka in trots att man för länge sedan släppt tankarna på allt vad professionell fotboll heter och trots att man väger ett par kilo för mycket för att göra sig själv rättvisa över 90 minuter. Tyvärr är vi inte så många kvar som vi borde vara i Garphyttans herrlag men jag är väldigt tacksamma över att dom som fortfarande kämpar på gör det. Den i laget som vill klaga på att vi spelar som en förståndshandikappad påse nötter får gärna göra det, så länge ni fortfarande dyker upp och ger hundra procent varje lördag, söndag, onsdag eller när helst det råkar vara match - det tänker iaf. jag göra.

 

Forza rödblåa hjältar!

 

/Jon

Greetings from the Backyard!

Av någon anledning är det etthundra grader inomhus och därför har bloggen högst tillfälligt flyttat ut i en solstol. Efter att ha masserat Carolinas stela rygg till Supersize Me ligger jag nu under en rosa mozfilt och förbannar senaste dagarnas förfall. Dubbla burgarmenyer i torsdags följdes upp med ytterligare ett besök på donkens igår. Det skulle kunna ses som ett olycksfall i arbetet men dagens "näringsintag" vittnar om en nedåtgående spiral:

Frukost: 200g Marabou Schweizernöt, 250ml Powerking

Lunch: Tacochips, en Hot Amigo (ölkorv) och 500ml Pepsi

Kvällsmat: Supersizeportion med tacogratäng  

Dessutom har det någonstans mellan fredag kväll slinkit ned ca 700g lösgodis, en burkcola och ytterligare två Powerking. Det var med andra ord helt rätt kväll för en tankeställare.

 

 

Idag var jag tillbaka på fotbollsplanen igen, som utespelare tack och lov. Senaste gästspelet som målvakt i B-lags matchen slutade med 1-5 förlust mot Hovsta, ingen överdrivet positiv upplevelse även om jag resultatet till trots såg mig som en av planens bättre aktörer. Hur en målvakts karriär allt som oftast varar längre än en utespelares är dock mysterium för mig då en match i buren får min 29-åriga kropp att kännas dubbelt så gammal dagen efter.

 

Dagens A-match borta mot Kilsmo lägger jag på minnet som en udda fotbollsupplevelse. Lite på grund av att min kostuppladning berövade mig en hel del ork, men mest på grund av lagets helt miserabla förberedelser.

Bilen från Garphyttan med mig och ytterligare tre lagkamrater anlände i tid. En halvtimme innan utsatt tid faktiskt, vilket gav oss tid att känna på planen lite extra, fundera på vad det var för vitt ludd som flög omkring i massor samt beskåda den här affischen.

  

Herregud vad jobbigt det är att jobba! Sju veckors ledighet räckte gott och väl för att jag skulle hinna förtränga ekorrhjulets tristess. Men nu är man tillbaka på firman om än bara månaden ut, sedan tar jag nya tag på nytt jobb.

 

Den har vart bio på schemat två gånger sedan senast. Hela familjen såg hela "Dumma mig 2" utan att störa övriga besökare nämnvärt vilket får ses som en jättebedrift. Det är tur att man har barn så att man får anledning att kolla tecknad film, det blev målfoto på vem av mig och Kian som tyckte bäst om filmen. Jag gillade den iaf så mycket att jag sprang raka vägen hem och beställde ettan som vi av någon anledning missat tidigare. Jag vet inte varför, jag vet bara att jag älskar Minioner http://www.youtube.com/watch?v=ygEbjskzhdU (Sara K ansvarar för att Mackan ser det här klippet om han inte gjort det förut!)

 

Är det någonting jag älskar mer än Minioner så är det människor som styr stora robotar som slåss med stora monster. Därför var det rejäl fjongevarning när jag tillsammans med Kick-Ass och He-Man beskådade "Pacific Rim". Där snackar vi mycket av det goda...och nej, det var inte en ihoprullad bionytt jag hade i fickan: Mark-5 Jaeger, neural handshakes, category 4 Kaijus!!!  Fem plus - iväg och se, marsch pannkaka!

 

Filmerna till trots är veckans snackis ändå Theos akrobatnummer nedför halva trappen, ett brutet ben i handleden får ses som ett lindrigt pris att betala för den uppvisningen. Våran lilla vilding är vid gott mod men måste tyvärr opereras då läkarna inte är helt nöjda med hur benet ligger. Jag hoppas plutten blir lite mer försiktig efter det här men det lär väl knappast inträffa. Stackars liten!

 

Till sist har Carolina efter år av funderingar kommit fram till vem jag är lik och det blev inte björnen Baloo som har fått många av förhandstipsen. Av miljarder människor, fiktiva karaktärer, snöflingor och grönsaker så hittar vi tydligen flest gemensamma drag hos....Farbror Melker i Saltkråkan.

 

Sug på den jag själv!

 

 

/Jon