Småsten - om Theo själv får välja.
Jakten går vidare för Garpvägens egen damsugare. Även om han börjat sleva i sig mat så går större delen av hans dagar åt till att jaga alternativa ätbara saker. Leksaker, fjärrkontroller, skor, skräp och småsten. Om jag var tvungen att äta någo av det skulle mitt sista val vara småsten...men Theo gör förståss precis vad han känner för. Huvudsaken är att han blir nöjd och glad.
Apropå nöjd och glad...så är inte Kian det och jag förstår honom. Han vill titta på bolibompa innan han sover och på barnkanalen visas...Biss och Kajs, två människor som är utklädda till kiss och bajs. Antar att tanken är att avdramatisera hela grejjen plus att barn ska gilla kiss och bajs, men snälla! Osmakligt!
Vad tänkte jag med när jag köpte fotbollsskor egentligen? Människor som uppenbarligen är utrustade med två vänsterfötter borde givetvis köpa två vänsterskor men den tanken slog mig inte förens det var försent. Gårdagens utomhuspremiär blev inte lyckad för min del, visserligen är inte snöfotboll min grej...men det är väl ingen annans grej heller. Jag lyckades varken med mottagningar, dribblingar eller passningar...det hör ju inte till vanligheterna att jag lyckas med allt men ibland händer det ju att jag lyckas med nåt. Lägg därtill att en förkylning gör mitt liv surt för tredje veckan i rad...nya tag på torsdag.
Kian skulle hjälpa till att leta efter nya fotbollsskor men var plötsligt spårlöst försvunnen tills pappa fick syn på en blå mössa. Kian berättade att han satt i fängelse....söt!
Förresten...vet inte om ni hört Svenska spels radioreklam där det sägs att "Varför är det bara i fotboll det sker skrällar? När du raggar på en snygg tjej på krogen får du alltid nobben, du skräller ju aldrig,"...det är inte sant.
I helgen lagade jag nämligen våran torktummlare...true story. Carolina berättade att den luktade bränt och lät en himmla massa. Reaktionen hos mig var förståss att svära, sparka på något och leta efter plånboken för att hosta upp lite deg. Givetvis gjorde jag den obligatoriska kollen på den trasiga apparaten men istället för att bara skaka på huvudet och åka till elgiganten...så skrällde jag. Jag lokaliserade en metallbit av något slag som fastnat i kanten på trumman och lyckades pilla loss den. Inte hjärnkirurgi, inte raketforskning...men det räckte för att torktummlaren skulle spinna som en...plågad katt igen. Är inte det en skräll om något?
Ciao!
/Jon
