summersense

Två matcher, två segrar, två mål och två lårkakor - där har ni facit när vi summerar helgens fotbollseskapader.

För A-lagets prestation igår följdes upp med en blytung B-lagsseger idag, och när vi ändå talar blytungt så måste jag passa på att nämna mina ben. Jag tror inte att det hann gå mer än tre minuter innan jag fick en lårkaka som matchade den jag redan hade sen igår.

I dagens möte med Grythyttan var det bortalaget som stod för finliret medans vi varvade långa höjdbollar med långa djupledsbollar. Inte helt fel med tanke på den forwardsbesättning vi ställde upp med, felet låg i att dom höga bollarna hamnade på den unga, snabba, löpstarka Felix som är två äpplen hög och djupledsbollarna hamnade på...mig (behöver jag säga mer?)

Missmatchen till trots tog vi ledningen på en djupledslöpning i mitten på första, en ledning som kvitterades nästan omgående i andra. Vid det tillfället satt undertecknad på bänken och jobbade på återhämtningen. En Snickers, en Powerking, ett byte och ett perfekt inlägg senare knoppade jag in 2-1. Gästerna var ofina nog att replikera omgående men efter en hörna dök chansen till ny ledning upp. Bollen letade sig fram till mig där jag stod ensam mitt i boxen två meter från mål, därifrån är jag "livsfarlig" och sätter säkert 7 av 10...lyckligtvis var det här en av dom sju gångerna.

Efter en nickduell landade jag på höften, som tur är består jag mest av mjukdelar så båren behövde inte kallas in. Smällen var dock tillräcklig för att jag skulle få följa matchens sista tio från bänken, där fick jag till min stora besvikelse se gästerna kvittera ytterligare en gång. Men precis som känslan att en poäng inte skulle vara så dumt ändå tryckte Benny in segerbollen och tre poäng var säkrade.

 

Efter helgens skeenden i tryck vill jag passa på att klargöra ett par saker:

Folk som inte känner mig tillräckligt väl kan få intrycket av att jag anser mig vara rätt skaplig på fotboll...dom kunde inte ha mer fel. Om det finns en gud så hans grymmaste handling (efter att inte avstyra krig, fattigdom, förtryck etc.) att begåva någon som mig med ett så otroligt stort fotbollsintresse samtidigt som jag fått så snålt med talang. Att jag aspirerar på en topp 3-placering då vi listar Garphyttans största bollmongon är något jag är fullständigt införstådd med, när jag säger något annat (vilket händer) är det ironi och drift med mig själv. Men det faktum att jag håller halvtaskig div.8 klass skiter jag fullständigt i. Jag har så jävla kul när jag spelar fotboll, känslan jag fick när Benny avgjorde mot Grythyttans B-lag i div.8 Norra var troligtvis samma känsla jag fått om det hade vart Newcastles 4-3 mål mot Mackems i Premier League.

Jag tycker att det är fantastiskt att det liksom jag finns folk som engagerar sig tillräckligt för att bli arga på sig själv och andra när man släpper in ett mål i en div.8-match, att det finns folk som dyker upp till matcherna vecka ut och vecka in trots att man för länge sedan släppt tankarna på allt vad professionell fotboll heter och trots att man väger ett par kilo för mycket för att göra sig själv rättvisa över 90 minuter. Tyvärr är vi inte så många kvar som vi borde vara i Garphyttans herrlag men jag är väldigt tacksamma över att dom som fortfarande kämpar på gör det. Den i laget som vill klaga på att vi spelar som en förståndshandikappad påse nötter får gärna göra det, så länge ni fortfarande dyker upp och ger hundra procent varje lördag, söndag, onsdag eller när helst det råkar vara match - det tänker iaf. jag göra.

 

Forza rödblåa hjältar!

 

/Jon