summersense

Det var länge sedan jag kände mig frisk. Jag kommer knappt ihåg hur det känns att vakna utvilad, att känna sig pigg, att kroppen svarar på träning...det är ju inte så att jag är sängliggande men man blir så matt av att aldrig känna sig helt hundra. Förra veckan var jag alldeles extra matt, jag kännde mig faktiskt så trött att jag tillslut fick tummen ur och ringde vårdcentralen.

 

Jag berättade om mina symptom. Ofta halsont, hostig, lätt anfådd osv. Jag berättade att ja dragits med problemen under en längre tid och att jag tappat i livskvalitet. "Kan det vara allergier?" frågade tanten i luren. Nja, mina digra erfarenheter av läkaryrket säger mig att det är någonting annat...

Jag berättade att jag sökt hjälp i höstas och att diagnosen som ställdes över en telefon var just allergier, jag berättade även att jag blev uppmanad att testa mediciner som skulle hjälpa men utan resultat.

"Det kanske är brist på någonting då?"

Är det så sjukvården fungerar idag? Jag ger svaren och ni ställer frågorna? Jag tänkte dumförklara tanten med att fråga om det inte vore bättre att låta en doktor avgöra det men lät bli, det borde hon ju komma fram till själv efter ett tag. Nummret gick ju trots allt till "rådfrågning och tidsbokning", men icke!.

"Du kanske borde ringa din doktor på hans telefontid?"

Jag visste inte ens vem som var min doktor men det visste hon, och han hade tydligen generösa telefontider - måndag och torsdag 8.00-8.45...

Jag väntade till torsdagen för att få reda på att tiden var inställd just den dagen...då lackade jag och ringde "rådfrågningen och tidsbokningen" igen. Samma tant konstaterade att det var tråkigt att telefontiden var inställd och att jag ju kunde sjukskriva mig tills vidare om besvären var för jobbiga. NEEEEEEEJ, ÄR DU DUM ELLER!....tänkte jag, men jag frågade snällt om det fanns någon möjlighet att få träffa en doktor. Det kunde man....om man åkte dit på morgonen och tog en kölapp.

Sagt blev gjort, jag fick vänta på min tur, jag fick träffa en sköterska som tyckte att det var bäst för mig att träffa en doktor. Jag fick sätta mig i väntrummet och det skulle snart bli min tur...men det blev det inte. Det gick en timme, jag slumrade till, vaknade, personer kom och gick i väntrummet man jag blev kvar...till sist var vi bara tre stycken kvar och alla som träffade en sköterska samtidigt som jag hade lämnat för länge sedan. På en lapp stod att man skulle säga till om man väntat mer än 15 minuter på en bokad tid men att om man kommit in på en kölapp kunde det ta betydligt längre tid. Efter 2 timmar och 15 min gick jag till receptionen och fick reda på att jag hamnat mellan stolarna. Någon av doktorerna som hade hand om "akuttiderna" hade råkat bocka i mig som påbörjad...typiskt mig! att hamna mellan stolarna sådär...skäms!

Tillslut fick jag iaf träffa en doktor som konstaterade låg syremättnad i blodet. Jag gjorde tester som inte visade någonting och jag gjorde fler tester som skulle analyseras. Jag fick mediciner som ännu inte gjort någon skillad men doktorn skulle iaf ringa i vckan och kolla om jag mår bättre...kanske att jag äntligen är inne i systemet, kanske att dom hittar ett sätt att få mig hundra igen.

 

Mamma! Ring inte och fråga hur jag mår, jag är INTE döende....jag är bara riktigt less på alla småförkylningar som förstör mina möjligheter att komma i form.

 

 

/Jon