summersense

Det var en väldigt trött Jon Som med möda lyckades ta sig upp ca 43 minuter efter att klockan ringde första gången, så istället för lugn start på dagen blev det flingtallrik under påklädnad. Ont om tid? ja, visst. Stresssad? Hell yeah! I tid till jobbet? As always! Jag börjar trivas bättre och bättre på ford i takt med att jag kommit in i det och inte behöver spendera halva dagen med att ställa dumma frågor. Med det inte sagt att jobbet inte längre går att jämföra med en envis blåsa i munnen som sitter preciiiis där man vanligtvis tuggar eller en mygga som surrar i mörkret alldeles vid örat när du ska sova men är spårlöst försvunnen när du tänder lyset.

Det verkade bli en vanlig dag med mörker i sinnet. Det blev inte bättre av att jag dagen till ära hade med mig till frukost, hör och häpna: En dubbel macka med...SMÖR! Hurra för mig mitt lata as som inte orkar gå upp i tid för att fixa ordentlig frukost! Jag äro en narr vid livets hov!
Jag citerar den gode Tony Irwing när jag säger: MEN... Dagen tog en oväntad vändning när jag fick ett mystiskt telefonsamtal...Jag tryckte på svara-knappen och sa:"Ja, det är Jon" *cliffhanger"
"Hej, det var Marita här på färg & form, du var på intervju hos oss i våras" -sant
"Han som fick jobbet då ska gå tillbaka till sin gamla tjänst på Atlas" -Say what!?!
"Vi undrar om du fortfarande är intresserad av tjänsten och om du har lust att komma på intervju igen?" - HAAALELUJA!
Det kompakta proffice-mörker som tynger mitt sinne sprack upp och jag såg ljuset. Min förra intervju med tillhörande rundtur på färg och form fick mig att förstå vad som menas med himmelriket för en gammal (nåja),  sliten lagerslav . Och jag vill dit.

Det måste vara karma. Jag sliter hårt för att försörja min familj. Jag unnar mig knapt någonting utöver det nödvändigaste. Jag försöker i största möjliga mån att underlätta livet för mina medmänniskor när tillfälle ges. Jag sätter sällan mig själv i främsta rummet. Här kommer belöningen! Eller? När jag ransakar mig själv kan jag inte minnas att jag pissat på ringen på toaletten, startat några kärnvapenkrig eller sparkat på hundvalpar. Endast något så grovt skulle kunna motsvara att ge mig hoppet åter för att sedan rycka bort det IGEN.

För en anställning på färg och form skulle jag gladeligen klä mig i rosa kläder, ha långa öron och sjunga: "jag är en vanlig kanin" in public. Jag skulle klä av mig naken, smörja in mig i ister och glida runt som en säl på golvet inne på F&F givetvis skulle jag klappa händerna och göra autentiska ljud. Jag skulle tillochmed dricka kaffe, som jag hatar. Ge mig jobbet!

Hmm...såg karma min offensiv mot myrorna? Jag älskar nippon, myrorna tror att det är godis och tar med sig det till boet där alla låter sig väl smaka, Men..det är ett gift som verkar efter ett tag och alla går en långsam, plågsam död till mötes. Pretty sneaky! Jag ler bara jag tänker på det. Dö äckliga myror! Gör det mig till en dålig människa, ska karma straffa mig?


/ Jon