Strumpmemmory - en sport utan vinnare
På tal om tävlingar utan vinnare så är det dags för upplösningen på biggest looser tävlingen....nu finns det ju iof vinnare i den tävlingen men det är troligtvis inte jag och Carolina. Min viktnedgång stannade av iom min eviga förkylning, Carolinas viktnedgång har inte stannat av...men å andra sidan har den inte riktigt börjat heller. För att vi ska ha en chans ska det nog till att både jag och Carolina tajmar in ett ordentligt toabesök fem minuter innan invägning...och att gravitationen som vi känner till den upphör att verka.
Men jag är nöjd ändå...jag är lättare och utöver förkylningen känner jag mig piggare än på länge. Jag förvarnar redan nu om att det kommer en före och en efterbild inom kort.
Rihanna ska tydligen ha börjat dejta Ashton Kutcher (stavning?) vilket är lite irriterande. Min framtida fru får givetvis träffa vem hon vill så länge hon dumpat honom lagom till P&L i sommar, men hon kunde väl valt någon annan än den fjanten?
Ciao!
/Jon
Trötta jävlar
Med långa mellanrum släpps det spel som motiverar en spelkväll för mig och Johan. I fredags var det dags för "Resident evil: Operation Racoon city" och med den rutin vi skaffat oss gällande spelkvällar ansåg vi det vara bästa att åka hem och vila en stund efter jobbet istället för att köra pang på rödbetan. På det sättet räknade vi med att pigga kunna köra en bra bit in på natten. För min del sket det sig med sömn eftersom jag var tvungen att ändra i jobbschemat och sluta senare än vanligt för att Carolina skulle kunna vara med på en öppning på Maxi. Vid åtta sparkade vi igång kalaset med att vi öppnade varsin öl...det var som att dricka outspätt sönmedel. Och spelet sen då? Vi satt i ett nedsläckt rum och stirrade på skärmar där det utspelade en mörk historia i skumma, skuggiga och nattliga miljöer...ögonen tröttnade fort. Som tur var hade jag investerat i lite energidryck...som var totalt verkningslös. Trots att spelet var spännande var jag tvungen att kallprata för att hålla mig vaken men tillslut hjälpte inte ens det och jag började nicka. Jag insåg att det var kört och meddelade Johan att jag var tvungen att kasta in handduken men fick inget svar...han sov nämligen. När jag tänkte efter hade jag inte fått svar på mitt kallprat på länge och när jag kollade på hans skärm insåg jag att hans gubbe stod kvar på ett ställe där vi passerat för åtminstone en kvart sedan. Klockan måste åtminstone vara runt 2 tiden...den var kvart i elva! Pensionär var det här!
När vi ändå är inne på ämnet trötthet så kan jag passa på att ta upp vad mina söta små barn pysslar med bara för att de är jag som ska ta hand om dom och Carolina som ska jobba. Eller jag kan berätta vad dom INTE gör. Dom sover INTE middag sammtidigt så att jag hinner med en middagslur och dom lägger sig INTE i det som jag anser vara lämplig tid för små barn...minst en vaken till över 21 två dagar i rad trots att båda brukar sova vid 19. Däremot sover dom INTE längre på morgonen...vilken överraskning!
Bjuder på en historielektion signerad Carolina.
Kian spelade ett drag-and-drop spel på Carolinas iPhone i vilket har massa olika figurer som man kan stoppa in i en miljö. Varje figur som han satte på "kartan" gjorde ett säreget ljud och när Carolinas telefon trumpetat "TOOOOIIIIIIT" ungefär 173 gånger var Carolina tvungen att fråga vad det var som lät så.
"En elefant" sa Kian. Det verkade osannolikt då temat på just den karta som Kian spelade var Dinosaurier, grotton och annat förhistoriskt. Carolina fick titta och sa med pedagogisk stämma:
"Ahaaa...en elefant med betar, alltså en MAMMUT"
"Och vanliga elefanter har inte betar då?" frågade jag
"Ehh...jo, det har dom ju. Men vad är det som skiljer elefanter från mammutar då?"
"Tänk efter nu...."
"Hmm....dom har hår på huvudet?"
"PÅ HUVUDET!?!"
Efter att ha tittat på skärmen igen kunde hon glatt konstatera att mammuten hade hår på hela kroppen.
Vad har vi då lärt oss idag? En mammut är som elefant med hår på huvudet...och på resten av kroppen...och med betar!
Gonatt!
/Jon
For the cause
Dagens positiva aspekt var förståss att jag slutade när Carolina började vid tio-snåret. Planen var att jag skulle passa på att sova samtidigt som Theo sov och Kian var på dagis. Tyvärr gick det lite som det brukar för mina planer eftersom telefonen ringde en kvart efter att jag somnat och ytterligare en kvart efter att jag somnat om igen...Murphys lag i ett nötskal, i vanliga fall ringer telefonen oväntat max två gånger per vecka.
Strax innan ett begav sig jag och Theo ut i det vackra vädret för att hämta Kian. Solen sken och fåglarna kvittrade, det är verkligen jättejobbigt att vara hemma med barnen Carolina ;)
På väg hem stannade vi till i lekparken där det befann sig lite andra barn och föräldrar för att leka. Jag fick mig en funderare då det framkom att det finns folk som man "känner"/"vet vilka dom är" som faktiskt läser det som skrivs i just den här bloggen. Jag har alltid trott att det vart mamma som kikat in på olika IP-nummer. Med tanke på att det som skrivs eller dom bilder som läggs upp påverkar den allmänna uppfattningen om mig så kanske jag borde fundera ett varv extra innan jag publicerar något...men det verkar jobbigt att bry sig om sånt. Så jag säger samma sak som jag säger till Carolina när hon tycker att jag ska tänka på grannarna och klä på mig när jag struttar runt i huset: "Man tittar in på egen risk och får skylla sig själva!"...det gäller alltså er!
Jag vill passa på att gnälla lite på dom "framsteg" som görs och har gjorts inom medicin. När jag var liten fans det hostmedicin som var bra mot...hosta (surprise, surprise!). Nu finns det en medicin som är bra mot rethosta, en som är bra mot hosta med segt slem, en som är bra mot torr rethosta med lättflytande slem och en som är bra mot hosta med ketchup, gurkmajonäs och rostad lök. Var det inte bättre när man hade en superhostmedicin som funkade mot alla hostor och man slapp analysera sin egen slemkonsistens? Nu tog jag iaf den hostmedicin vi hade hemma, även om den kan vara gammal och troligtvis är mot fel sorts hosta. Den smakade lakrits och var god...alltid nåt!
Gonatt!
/Jon
Välkommen tillbaka!
När jag nu återvände till sovrummet räknade jag med ett varmt välkomnande...och det fick jag. Mitt i natten vaknade jag av att Carolina ruskade på mig.
"Vad är det?"
"Du andas!" (jag andas tydligen för högt)
"Jag ska försöka sluta"
Det han gå någon timme innan det var dags igen:
"Du kan väl andas åt ditt håll åtminstone!"
"Mmm...om jag nu nödvändigtvis måste andas"
Barnen sover alldeles utmärkt på sina nya rum. Kian sover hela nätter och Theo vaknar inte lika ofta...vilket jag kan förstå. Strax efter fyra vaknade jag av det jag trodde var en jordbävning...det visade sig vara snarkningar. Välkommen tillbaka!
Måste bara kommentera en grej jag läste i måndagens NA. Det är fågelskådarsäsong vid tysslingen, det hade samlats svanar och fågelskådare vid sjön när det plötsligt small av raketer mitt i härligheten. Svanar trampade ihjäl varandra, svanar flög in i stängsel och svanarna kom inte tillbaka på flera timmar. Missförstå mig rätt, givetvis är det inte bra att det skjuts raketer på djur...men man får ta ett pojkstreck där förövarna inte var medvetna om konsekvenserna för vad det är. Ungdommarna ifråga erkände ångerfullt efteråt. Synd om svanarna...men INTE om kalkonknu...hrm...fågelskådarna. Guidens komentar efteråt "Svanarna kom inte tillbaka på flera timmar, många blev besvikna och arga, några svor" vad säger man om det? Buhu!!!
Att det dagen efter i kommentarsfältet kunde läsas om att det skulle "ställas inför rätta" och det skulle till "kännbara straff" är ju störtlöjligt. Gå hem och kramas med en uppstoppad gås eller nåt!
/Jon
Tatuering, experiment, premiär och eget rum
Kian har fått ett eget rum, äntligen! Stora killen har flyttat upp och Theo har tagit hans rum och det är så himla skönt att få undan Theos grejjer från vardagsrummet. Visserligen fortsätter han att sprida saker över nedervåningen men nu kanske det finns 10 saker att plocka undan istället för 70. Kians rum blev jättebra och han verkar stortrivas, när vi frågade om han tyckte det blev bra svarade han med ett stort leende att "Det är nästan som fredagsmys" - fem plus med andra ord!
För någon vecka sedan köpte jag ju böcker med lite vardagsexperiment men jag har liksom inte fått tummen ur förens idag. Idag körde vi experiment med ytspänning något som Kian tyckte var jättekul. Det var "igen" och "mera" om vartannat, jag tror att det var nytt rekord i att sitta still och fokusera på en sak om man bortser från bolibompa och titta på film. Carolina och Theo agerade åskådare men Carolina är mej veterligen inget större fan av experimentlusta och Theo var bara nöjd så länge han fick ett kex att tugga på. Men som det verkar på Kian så kanske vi kan hålla honnom borta från sina egna experiment (som slutar med översvämmning på köksbänken) om vi fortsättar att köra med lite ordnade former.
Flyter eller sjunker? Jag och Kian experimenterade...
...Ivrigt påhejade av Theo
Sist men inte minst en liten närbild på Carolinas fina tatuering som hon gjorde idag
Kian, Theo och...nähä, Jon fick väl inte plats
Ciao!
/Jon
Hembakt El taco är INTE El taco!
Det är dags för fredagsmyyyyyyys...eller det var för några timmar sedan iaf. Hembakt pizza stod på menyn och Carolina hade kommit på den brillianta idéen att försöka piratkopiera pizzornas pizza: El Taco! Jag misslyckades förståss med att köpa mogna avocado till guacamolen trots att jag klämde och kände i en halv evighet. Jag gillar inte luriga avocados...tacka vet jag lök. Inga konstigheter där inte, man vet när man klämmer på ett par schyssta lökar.
Först skulle Kian baka sin egen lilla pizza. Han inledde med att lägga på en liten skinkstrimla...sen var han nöjd, efter lite övertalning fick han ihop redigt med fyllning och resultatet verkade lyckat då han smaskade i sig ordentligt.
Våra El Taco-kopior blev också lyckade, så tillvida att dom kunde benämnas som mycket goda. Men Hembakt El Taco blir aldrig El Taco. Faktum är att hembakt pizza aldrig blir köpt pizza...kanske borde man bara låta proffsen sköta sitt.
Annars skulle man väl kunna säga "Det går bra nu"...
Carolina har fått jobb på ICA Maxi och förhoppningar om att det ska rulla in lite kulor ökar...för att inte tala om att jag kommer att kunna ta ut min efterlängtade föräldraledighet under sommaren. Fotbolls EM och sommar OS...I´ll be watching.
Med detta flytet lyckades jag även komma till en busshålplats precis innan bussen gick (istället för efter), genomföra en mycket simpel bilreparation (inte simpel för mig), byggt en superkoja (enligt Kians bedömning) samt att jag lyckats spika upp en dörrkarm utan att riva huset...vilka stordåd som framtiden håller får tiden utvisa 
Pirat El Taco
Superkoja
Ciao!
/Jon
Lek & Buslandet - inte så barnvänligt som man kan tro
Efter en mängd tomma hot om inställt besök på Lek & Buslandet så kunde vi inte neka Kian även om han idag trotsat nästan precis allt vi sagt till honom. Men tråkigheter glömms snabbt när man får se Kians min när han får syn på dinosaurierna utanför entrén. Sann glädje i sin renaste form! Och väl inne blir han som duracellkaninen...inte en gång får man höra hans nya favorituttryck "Jag orkar inte".
Snabb har han blivit också, sengångaren i den enorma klätterställningen är ett minne blott. Nu får man lägga på ett kol för att hinna med den lilla vesslan. Idag gick det tom för fort för mitt eget bästa...Kian slängde sig över en bom och för att hinna med tvingdes jag till en gränslemanöver i hög fart. Givetvis slant jag med knät jag satt på bommen vilket resulterade i en klassisk "skrev vs. för hög cykelram-olycka". Nu är det ju redan färdigavlat för min del...men hade jag haft funderingar på att skaffa fler ungar hade jag kunnar sluta fundra runt 18 tiden idag (igår, klockan är över tolv) - "barnvänligt" my ass!
Jag tror inte riktigt att Kian förstod vad som hände, hade han förstått hade han nog låtit bli att glatt ropa "Det är ingen fara pappa!"
Carolina besökte arbetsförmedlingen idag för att utröna möjligheten att hitta ett jobb och efter ett besök på Willys senare under dagen så är utsikterna för åtminstone ett "sommarjobb" goda, dessutom hörde ICA Maxi där hon lämnat in en spontanansökan av sig...missat samtal förvisso, men det är ju lite spännande. Jag håller iaf tummarna för att det ska dyka upp något.
Gonatt!
/Jon
Le grande finale
Idag hade vi fint besök i Garphyttan då grabbarnas farmor och farfar hälsade på. Carolina utnyttjade den extra tillsynen av barnen med att dra med mig ut på promenad...eller var det jag som erbjöd mig att följa med? Det låter ju helt troligt men jag tror att det var så det var. VArför gör jag så mot mig själv? Jag vet ju vad jag tycker om att gå i motionssyfte. Det blev ju inte bättre av att vi gick en rak väg ifrån Garpvägen 56 så när vi väl tröttnat och beslutades oss för att vända fans det inga genvägar tillbaka.
Vi åt iaf pizza, lekte och hade trevligt. Jag bedömmer det hela som en lyckad söndag!
I lördags hade vi också fint besök i form av grabbarnas mormor och morfar. Conny lade sista handen vid Kians rumbygge och med dörren på plats ser det fantastiskt ut. Nu fattas det lite målning och lite lister innan det är dags att flytta upp Kian för att göra plats åt Theo. Det går inte ens att föreställa sig hur skönt det ska bli att få ut Theo ur vårat sovrum och hans leksaker ur vardagsrummet.
Igår var det ju även den stora finalen i melodifestivalen och om jag ska se saken objektivt så ska det sägas att rätt låt som vann. Nu är ju inte objektivitet riktigt min grej och även om Loreens låt är den som troligtvis funkar bäst i Europa så var Thorsten Flincks låt kvällens höjdpunkt! Nej, vänta! Kvällens höjdpunkt var ju när dom europeiska jurygrupperna skulle avge sina poäng. I synnerhet Cypern...Vad hette han som skulle presentera Cyperns poäng? Klitos Klitou! Kan man heta så i svensk TV?!? Jag tyckte det var småkul...och det tyckte tydligen Sara Dawn Finer också.
Och Bosnien/Hersegovina (eller vad dom nu heter) sen då. Sara dawn presenterade poängpresentatören som Dejan Kockrich men namnskylten sa sanningen: Dejan Kukric. Your name is Kuk mister Kuk! (det är bara kul om man sett torsk på Tallin)
Slutligen till gåragens Kian:
Jag och och Kian tog en låååångsam promenad till konsum för att hämta ett paket och köpa lördagsgodis då vi mötte en mamma med ett barn i barnvagn och en liten son i släptåg. Vi häsade och hann gå ungefär tre meter innan Kian högt och tydligt utbrister: Pappa! Det där var en PISSENISSE!
Skämdes? Jo, kanske lite.
Ciao!
/Jon
Våren snöade in
Men jag tänker fan inte skotta!!!
Dagens lunch avnjöts på Pizza Hut och David introducerade mig för en udda mix. Pizza och...potatissallad...
...
...
konstigt värre...men den står ju faktiskt där på salladsbordet så någon måste ju ha kommit på idén att testa. Och det var faktiskt överaskande gott. Men det kan ju ha att göra med att det mesta troligtvis är gott till tjockbottnad pizza...lite "allt klär en skönhet"...typ...eller..ja...
Men jag röstar fortfarande för att det öppnas en American Take Away i Örebro...för trots att det är gött att käka på Pizza hut så går det ju inte att jämföra med...El Taco!
Hemligheten till ett fungerande förhållande är att inte bara hålla på att tjafsa om ekonomi, barnuppfostran etc...det gäller att även hitta andra småsaker att tjafsa om. (tid för varandra, vad är det för larv?) Jag och Carolina har en grej som dyker upp lite då och då...vi bråkar om vem som är ägare till CD-skivan "Coast to coast" från år 2000 med Westlife som ligger nedpackad i en kartong på övervåningen. Det roliga är att ingen av oss nekar utan att båda gör anspråk på den (och vi är 27 år gamla). Jag hävdar att jag fått den i julklapp av mamma och pappa medans Carolina säger sig ha fått den av sin kompis. Men om Carolina verkligen har haft skivan i sin ägo i över 10 år, hur kommer det sig att hon bara kan sjunga med i enstaka refränger. Och hur kan hon hävda att låten "Puzzel of my heart" (som är skivans botennapp) är en av skivans bästa? DET ÄR MIN SKIVA!!!
Dagens Kian:
Familjen sitter samlad vid bordet och äter pannkaka när Kian plötsligt får för sig att lämna bordet.
-Men Kian, ska du inte äta upp din pankaka?
-Näpp!
-Men varför då? Du tycker ju om pannkaka.
-Hmmm...ja! Jag tycker om pannkaka! Pappa tycker om pannkaka! Theo tycker om pannkaka! Men mamma tycker INTE om pannkaka!
-Gör hon inte? Vad tycker mamma om då?
-Hmmm...Mamma tycker om sköldpaddor som hoppar i poolen!
Först blev jag lite fundersam på hur han kom fram till det men vid närmare eftertanke, vem tycker inte om sköldpaddor som hoppar i en pool?
Gonatt på er!
/Jon
Nu förstår jag!
Aftonbladet förgyllde min dag två gånger upp. I sommar är det Peace & Love-festivalen som gäller och som av en ren tillfällighet så presenterades min lilla köttbit Rihanna som en av huvudakterna idag. Eller är det en tillfällighet? Kan det vara så att hon såg mig långt upp på E-läktaren under hennes spelning i globen och har längtat tillbaka till Sverige (och mig) sedan dess? Nu har iaf jag och Carolina en riktig höjdare att se fram emot.
På tal om höjdare att se fram emot så såg jag en trailer på ett kommande spel i en av mina absoluta favoritspelserier idag. Assasins Creed III kommer att utspela sig under Amerikanska inbördeskriget med en ny hjälte, expansiva miljöer och med sköööön grafik - det finns inte på kartan att jag ska kunna bli besviken!
Ni förstår att jag var på bra humör på väg hem från jobbet, tyvärr han det inte hålla i sig så länge. Väl hemma frågade Carolina mig om det var klockan sex föräldramötet började. FÖRÄLDRAMÖTET! NEJ! Jag visste att jag glömt något! Varför är det alltid föräldramöte när jag ser fram emot en lugn och avslappnande hemmakväll? (Jag har gått på två föräldramöten i hela mitt liv). Snacka om pungspark...och inte på ett bra sätt.
Nåja, bara att pallra sig iväg.
Mötet började med 40 minuter pladder och gruppdiskussion om förskolans utformng och om deras nya arbetssätt med fler fria val för barnen. Svårt för mig som aldrig är på dagis och ser skillnader...men det är säkert till det bättre.
Sen fick man gå och prova på lite av dom aktiviteter som barnen erbjuds att välja mellan...och herregud vilken upplevelse! Vad kul det är på dagis! Jag förstår att Kian längtar dit! Jag kladdade fingerfärg, spelade XBOX (det är sant, dom har kinect...PÅ DAGIS!) , filurade på problem och tittade på experiment. Och nu fattar jag ÄNTLIGEN mig på min son...iaf lite. Han har en förkärlek för att stoppa ned precis ALLT i behållare med vatten, djur, äppelskal, knivar, u name it. Och jag har alltid trott att det bara vart sattyg...men det är ju experiment! Han testar ju om saker och ting flyter...som på dagis! Fantastiskt! Jag sprang hem och beställde två böcker med vardagsexperiment för yngre på raken, här ska experimenteras!
Sen måste vi förståss införskaffa kinect till min XBOX...för barnens utveckling, eller hur Carolina? ;)
Natti!
/Jon
Tjejkväll - topless kudkrig?
Efter tre veckors förkylning kunde jag i torsdags börja andas igen, precis lagom till säsongens första grusträning. Efter en bedrövlig måndagsträning var jag tvungen att skärpa mig, en dålig träning är ingenting men två dåliga träningar och man riskerar att hamna i tränarens "fack för hopplösa snedsparkare". Det vore ju synd om det blev så på div.6 nivå. Men att kunna andas var tydligen precis vad jag behövde...plötsligt kände jag orken från timmarna på träningscykeln och jag kunde springa nästan hur mycket som helst, vilket är absolut nödvändigt för någon som saknar känsla i föterna men som gillar att riva, slita och jaga. Kul! Två veckor till första tävlingsmatchen för säsongen.
I fredags hade Carolina som bekant tjejkväll, jag blev tillfrågad om jag ville vara med eller om jag ville ta med mig ungarna och åka någonstans. Nu råkar jag veta att dagordningen på en tjejkväll lyder som följer:
1. Dricka vin
2. Klä av sig kläderna...vänta, stryk det...klä av varandra kläderna ska det ju vara.
3. Ha kuddkrig.
Jag valde att åka till Kumla eftersom tjejerna med största sannolikhet hade gaddat ihop sig mot mig. fyra mot en! Ofta man vill köra kuddkrig med ojämna lag!
Väl i Kumla dröjde det inte länge föräns Theo blev übergrinig så till den milda grad att vi blev tvugna att åka hem långt innan planerat klockslag. Utflykten fyllde dock sin funktion eftersom Carolina och hennes vänner var färdigkuddkrigade när vi kom hem, puh! Kian försökte fylla funktionen som manlig strippa så gott han kunde medans tjejerna sjöng Lips, sötaste nakenfisen någonsin. Tjejerna drog ut och jag hörde inte av Carolina förens klockan 01.34: "Hur ska jag göra nu då? Jag har missat bussen hem."
Man kunde höra besvikelsen i hennes röst men det kanske var tur att hon kommit fem minuter för sent för tänk vad förbannad hon blivit om hon kommit i tid...och insett att bussen gått från resecentrum och inte ifrån järntorget. För sen och på fel plats...det är min älskling det ;)
Lördagen blev av förklarliga skäl lugn, jag gav mig ut på en liten löptur och frammåt kvällen dök våra Favoritkumlingar upp för att följa andra chansen. Tyvärr stötte mina favoriter Thorsten Flinck och Sean Banan på varandra i semifinalen och jag fick nöja mig med "Jag reser mig igen"...hade Sean Banan fått mötta fjantarna i Top Cats så vet vi ju alla hur det hade slutat ;)
Nu är det dags att sova, imorgon väntar Lek & Buslandet!
/Jon
Vad bor jag med för folk?
Kian tar varenda chans han får att slita av sig kläderna och springa naken runt i hela huset, vart ska det sluta?
Och smidig är han ju inte heller. Igår skulle vi gå över vägen för att gå till konsum och jag sa åt honom att man var tvungen att se sig för.
Kommer det några bilar frågade jag?
Nä, men där kommer det en tant! Hej Tanten!
Inte ett dugg diskret, stackars skröpliga tanten med rollator hade hört honom även om hon glömt hörapparaten hemma. Men hon hejjade i alla fall tillbaka. Då ropar kian Mamma! Han sa att han var en tant!
Jag skämdes!
I förrgår gick Jon och la sig åtta för att börja jobba tidigt dagen efter, jag mötte honom i hallen strax efter två när jag skulle fixa mat åt Theo. Då skulle han äta frukost! Senare fick jag reda på att han vaknat och inte kunde somna om. Han var trött men tyckte att man skulle fokusera på det positiva. Jag frågade vad som var positivt med att gå upp vid halv tre. Jo, man kunde tydligen hämta tidningen utan att klä på sig! Förstår ni hur jag har det?
Theo är ganska oskyldig än så länge, men han har vaknat för ofta på nätterna. Istället för att ge honom flaska så skulle Jon byta blöja på honom. Så fort han fick av sig byxorna blev det tydligen knäpptyst, jag ser vartåt det lutar.
Nudistkolonin på Garpvägen 56, där bor jag!
Nu ska jag måla naglarna, imorgon blir det tjejkväll!
Carolina
