summersense

Jag blir tröttare och tröttare av övertidsjobbet och det märks, jag känner mig mindre trevlig och hjälpsam ju längre det går på veckan. Tur då att Carolina fått upp farten med studierna så att jag slipper hjälpa till så mycket. Det räckte med att hon rådfrågade mig om ett par ströuppgifter för att jag skulle känna mig lika skoltrött som i gymnasiet.
Istället för att lägga mig tidigt när jag är trött så släpper jag diciplinen och slarvar uppe längre. Att jag är uppe ikväll beror förståss inte på bristande diciplin, jag sitter nämligen och följer Bear Grylls äventyr i "Extreme survival". Jag kan utan tvekan säga att han är min nya idol. "Extreme survival" går ut på att Bear blir nedsläppt i hård miljö och därifrån visar han hur man på bästa sätt överlever för att därefter ta sig tillbaka till civilisation eller öka sina chanser att bli räddad och jag sitter som klistrad varje program, han är KUNG!

Undrar om någon TV-kanal skulle vara intresserad av ett avsnitt där jag blir avsläppt i skogarna runt Kilsbergen och därifrån ta mig hem i ett stycke...spännande.

Nu ska jag kolla klart och sedan ta mig i säng.

Gonatt!

/Jon

Hej och välkomna till Sveriges kanske minst uppdaterade blogg. Jag har mycket att göra på jobbet och kör extra medans Carolina har börjat plugga.När jag kommer hem tar jag barnen så att Carolina får studera en liten stund i lugn och ro...ni förstår hur mycket tid det blir över.

Hursomhelst var förra veckan avsatt till ett litet äventyr för mig, vilket fick ett abrupt slut...vi talar inte mer om det. Vad vi däremot kan tala om är vad det blidde istället - ULLARED. Jag hadde sedan länge dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig åka dit men det blev som det brukar kunna bli när jag yttrar mig - jag fick äta upp det och hoppa in i bilen. Carolina insisterade på att köra eftersom jag låg väldigt många sömntimmar back. Jag höll mig vaken som sällskap ett tag men en kvart till Mariestad blev ögonlocken väldigt tunga, med orden "Väg 26 mot Skövde" somnade jag. en dryg halvtimme senare väckte Carolina mig med orden "jag tror vi har kört fel"...vilken skräll. Vi chansade på att vi skulle kunna snirkla oss tillbaka in på våran rutt genom att ta nästa avfart men det sket sig. Vi tog den minsta och krångligaste vägen som fanns till Ge-Kås men anlände ändå strax efter öppningsdags. Till min stora glädje var det inte alls så proppat med folk som under den kvarten jag sett på TV-programmet.
Carolina vill säkert berätta mer om vistelsen om hon får chansen. Själv nöjer jag mig med att berätta om hur jag sov på en bänk medans Carolina provade kläder, antar att dom förbipasserande kände medlidande med min sambo som fått med sig en så fruktansvärt oengagerad människa. Efter fem timmar ansåg vi båda att jag fullgjort mina skyldigheter och jag lade mig i bilen och sov medans Carolina gick in i "förlängningen".
Oh..just ja...vi blev fattiga.

På lördagen hände något som jag aldrig trodde skulle ske. Vi åkte till Kumla för att hålla Linda sällskap medans Johan var på maffigt Air Soft-spel och tjejerna beslöt sig för att ta en drink. Tyvärr fanns det bara alkohol till en drink...och tjejerna var mera törstiga. Jag ställde upp och drog en vända till garphyttan för att fixa påfyllning...väl tillaka skedde det oväntade. Linda drack upp i rask takt medans Carolina sackade, plötsligt låg hon en drink efter. en drink blev två drinkar och hon närmade sig inte på hela kvällen. Det kan förståss bero på att det var första alkoholen på väääääldigt länge men det är ändå värt att hålla ett extra öga på utvecklingen. Det var i vilket fall en trevlig kväll. Carolina propsade på att Lindas syster skulle köpa billiga solskydd på något IKEA i norrland eftersom det inte fanns i Örebro och med tanke på hur pinsamt det är att jag går runt naken i hemmet. När vi edan kom fram till att alla var lika goda kålsupare var tjejerna plötsligt rörande överens om att det var att betrakta som en "det bjuder vi på" om någon nyfiken granne skulle få syn på något. I mitt fall rörde det sig mer om att nyfikna grannar får skylla sig själv.
Kvällen utmynnade iaf i ett muntligt avtal mellan Carolina och Linda vilket Carolina skulle kunna berätta mer om...men jag kan nästan garantera att hon låter bli.

Det får räcka för nu...vi ses när vi ses...eller hörs...eller läses...

Ciao!


/Jon

Nu är det ju så att jag är egentligen för trött för att blogga, men gör ett försök iaf....

I Söndags åkte ju Jon som sagt va till Frankrike tidigt på morgonen (inte ett dugg avis jag inte) ;)
Jag och barnen skjutsade honom till jobbet där dem skulle träffas, sedan åkte vi hem till mina föräldrar. Vi gjorde väl egentligen inget speciellt där men det var skönt med lite sällskap o hjälp med barnen. Caroline och tjejerna kom också över. Kian och Jonna hade kul, dem lekte o busade en hel del :)

I Måndags var Kian på dagis 9-14. På vägen hem ville han stanna och leka i lekparken, då sa han "du kan gå hem mamma, du behöver inte vara ojolig"..haha sköning! Ett nytt ord i förrådet ;)
På kvällen kom farmor Agneta (Jons mamma) och sov kvar till Tisdag. Det var skönt med lite avlastning. Theo är tung att gå o bära på längre stunder och Kians humör går verkligen upp och ner nu för tiden, så jag är väldigt tacksam för all hjälp!

I Onsdags var Kian till dagis igen och sedan kom mormor o morfar (mina föräldrar) på eftermiddagen. På kvällen skulle Jon komma hem, men eftersom flyget dem skulle åka med inte fanns så kom han hem på natten istället. Jag kunde inte sova så jag var vaken ända till han kom hem vid 01:45. Sedan sov jag sisådär eftersom Theo vaknade två gånger och sen var det tydligen uppstigning kl 06:10 på torsdag morgon tyckte Kian :P

Kian var på dagis, Jon på jobbet och jag tog hand om Theo som hade fått hög feber på natten. Stackars liten var hängig och helt slut.
På eftermiddagen började Theo skaka otroligt mycket (feberfrossa) och febern steg ända upp till 40,5 grader på kvällen. Jag gav han alvedon och väntade på att den skulle värka, men efter 1 1/2 timme hade han fortfarande 40 grader i feber så jag ringde sjukvårdsupplysningen, dem tyckte jag skulle ta med han till akuten på en gång bara för att kolla upp det. Så kl 21:30 satt jag i väntrummet på akuten. Kl 23:00 hade läkaren kollat lite på han och vi skulle vänta på provsvar. Jag frågade hur länge det skulle ta med provsvaren för jag hade ingen ersättning med mig och Theo började bli hungrig. Jag hoppades att det skulle gå fort så att jag kunde åka hem och ge han mat. Men det blev inte riktigt som jag tänkte mig. Det var något i urinen som inte såg bra ut (antagligen urinvägsinfektion), så vi fick bli kvar över natten och skickades upp på barnavdelningen. Där fick vi ett rum och Theo fick ersättning och sedan började helvetet. Dem skulle få in en infart på hans arm var det tänkt med det gick inte i någon av armarna, då provade dem händerna och fick till slut in den i en hand. Stackars Theo gallskrek ju varenda gång dem stack han. Sedan kom läkaren upp och skulle tömma blåsan på urin med en stor nål som han körde ner där urinblåsan sitter, det fick han göra två gånger eftersom det inte fungerade första gången. När det var klart så var kl.02:00 och Theo somnade gott i sängen. Dem kom och skulle ge han antibiotika i infarten medans han sov, men det lyckades inte. Så då ringde dem på en sköterska från Neonatal som skulle försöka få i infarten nånstans. Hon provade på bägge fötterna och ännu en gång i handen men det lyckades inte. Så det fick bli i huvudet där han har synliga kärl. Då brast det för mig, jag hade bitit ihop och försökte trösta Theo så gott det gick när dem stack han med nålar överallt. Men när dem skulle sätta in en nål i huvudet på min lilla bebis så forsade tårarna och jag kände mig så elak och ond som bara tittade bort när dem höll fast han och satte i nålen (aj aj aj i mammahjärtat!!)
Där satt den tillslut iaf (kl.03:00) och dem kunde ge han Antibiotikan.
Efter det kunde jag inte lägga ner Theo i sängen, han gallskrek och var bara tyst när han var i mammas trygga famn. Så jag gick runt till kl.05:30 med min lilla älskling. Då satte jag mig till slut ner med han i en fotölj. Han vaknade flera gånger, men då gick jag lite så somnade han igen.
På morgonen var det lång väntan på läkaren och sedan var det lång väntan på att bli skickade till ultraljudet som dem skulle ta på hans njurar. Sedan var det lång väntan på provsvaren och det var lång väntan på att få ett svar på om vi skulle få åka hem idag. Det är lååångtråkigt på sjukhus!! Jag är glad att jag slipper vara där ofta, tänker på barn med cancer. Stackars stackars dem! :/
Till slut fick jag iaf veta att provsvaren från ultraljudet såg bra ut och dem trodde fortfarande att det var urinvägsinfektion så jag fick prova att ge Theo antibiotika oralt, om det fungerade så skulle vi få åka hem. Som tur var så fick han i sig all medicin och kl.16:30 kom Jon och Kian och hämtade oss :)
Theo har inte lika hög feber och ser ut att må mycket bättre än igår när jag åkte in med han, så det går förhoppningsvis åt rätt håll nu. Dem skulle ringa på Tisdag och ge mig svar på blodproven dem tog.
När vi kom hem stupade jag i säng och sov två timmar, jag var inte utvilad efter det men var tvungen att hjälpa till med Kians läggning.
Nu ska jag stupa rakt ner i sängen o sova igen. Hoppas jag får sova ända till jag vaknar av mig själv (men det tror jag inte) :P

God natt!


P.s Jag och Jon skulle ha åkt till Ullared imorgon, men det uteblev såklart. Hoppas att Jon kan avvara EN dag av sin semestervecka och följa med mig till Ullared, då skulle jag bli glad!

Glömde ju slutknorren på resan igår, konungens återkomst så att säga. Det låter som storhetsvansinne men det var så det kändes när vi hade presentutdelning morgonen efter Parisäventyret. Jag hann rycka lite i resväskan och säga något i stil med "nu ska vi se vad pappa har med sig" innan Kian frågade vart djuren var.
-Det är bäst för dig att du har köpt djur nu, fyllde Carolina i.
Jag gjorde en mental high five med mig själv för SJÄLVKLART hade jag köpt djur i stora lass. Det var djur i hela huset när jag kom hem så jag antog att det föll i god jord. För att klargöra: Jag köpte plastdjur, jag tror inte ens att det är OK att ta med 12 vilda djur...tull och grejor, flygbolagspolicy.
Sen skrällde jag med att shoppa kläder till Carolina...coola strumpbyxor OCH en tröja...som passade..och uppskattades! Sug på den!
Det såg t.o.m ut som Theo gillade sin übersöta mössa så jag tycker att vi säger 3 av 3 möjliga!

Tyvärr drunknade all form av tacksamhet i oro över Theo. Lilla stackarn hade 40,5 graders feber och det blev raka spåret till USÖ för honom och Carro vid 22-tiden igår. Lyckligtvis var det inte allvarligare än en urinvägsinfektion men det är klart att det tar på en femmånaders bebis att genomgå massa tester mitt i natten. Nu är iaf lilla grisen hemma och på bättringsvägen.


Fick en fantastisk erotiskt laddad bild överskickad till mig från Annika B K, den föreställer mig när jag blir upphetsad över julgranskulor på mässan i Paris. Att dömma av min styva vänstra bröstvårta skulle man kunna tro att jag gillar julgranskulor JÄTTEMYCKET men så är INTE fallet, det är ett piercingminne.


Nu när både hemresor och Annika B K kommit på tal vill jag avsluta med ett statement: 
Annika, du är en fantastisk människa och jag hoppas att jag blir mer som du när jag blir stor....men om det blir någon nästa gång för hemresa mitt i natten så kör jag. Anledningen till att folk blinkade med hellyset mot oss var INTE att vi var baktunga pga. resväskorna och att vår ljuskägla därmed skulle vara högre än normalt. Det berodde enbart på att du slog av och på hellyset till synes på måfå. Att farbror blå stoppade oss lämnar jag däremot därhän, det kunde han hänt vem som helst.

Bon nuit!

/Jon

Nej! Det här är ingen "extended version" av Paris Hiltons sextape utan ett helt vanligt (kanske extra långt beroende på om jag orkar) blogginlägg om mina intryck av F&Fs Parisresa...det börjar nu.

Jag kan inte minnas att jag skrev någonting om några förberedelser och det fanns överhuvudtaget inte många ledtrådar som pekade mot att jag skulle utomlands (inte utlandet). Det ska finnas ett inlägg där jag rotar igenom mitt bristfälliga franska ordföråd men mer än så tror jag inte att det var...och nej, jag hade ingen nytta av vare sig Il y a un chat dans le sac (det finns en katt i påsen) eller Je voudrais un glace au fraise, s'il vous plaît (Jag skulle vilja ha en jordgubbsglass, tack).
Jag förstår om ni blir överaskade över att jag vart på en liten tripp för det är jag med, plötsligt var jag bara där.

Söndagen var inte mycket att orda om. Åka till Arlanda, vänthall, flygplan, transfer, hotell...ni vet hur det funkar. Kvällen avslutades iaf med en mysig liten restaurant som var väldigt svår att hitta. En av kvällens höjdare var att ägaren såg ut som en liten hobbit (sagan om ringen-figur) medans kvällens absoluta bottennapp var att alla skulle smaka snigel. Medans alla andra sög i sig sin slemmiga aptitretare med god min (respekt) och i vissa fall uppskattande komentarer så tog det tvärstopp för mig. Jag höll på att fega ur men tog mod till mig och gapade stort. Smaken var OK men konsistensen var vidrig, jag ville bara svälja och glömma men hade jag gjort det hade den kommmit i retur lika snabbt. Jag tuggade tills krypet inte längre kunde göra något motstånd och sköljde ner...aldrig mer.


Tu voudrais une slemmig snigel, monsieur?


Det som slog mig under den första dagen var hur fint det faktiskt var i Paris, precis så fint som det sägs och lite till. Förutom kvarteret vid vårat hotell då, vi hamnade inte i turistdistriktet så att säga. Rummen var inte stora men det är ju dumt att klaga även om man hamnade i badrumet om man tog ett för långt kliv ur sängen.


Den andra dagen var jobbdagen. Vi snurrade runt på en gigantisk mässa med uppdrag att samla idéer och inspiration. Jag hakade på Annikorna och hade en trevlig dag. Tyvärr var det inte tillåtet att fota men vid närmare eftertanke var det kanske lika bra eftersom Carolinas kamera trots allt har ett begränsat minne. Det fanns nämligen mängder av julgranskulor i mängder av utföranden och den inspiration jag inhämtade på mässan ledde mestadels bara till en idé om öppnandet av en julgranskuleshop.


Med risk för att få kameran beslagtagen fotade jag den här prinsessan på ärten-montern. Klass!



Tredje dagen var den stora upptäck-Paris-som-du-vill-dagen. Efter en gemensam tur till Sacre coeur delade vi upp oss efter intresse. Den überkulturella gruppen som gick på muséum, den ickekulturella gruppen som drog på shoping samt den tredje, semikulturella gruppen som hoppade på en turistbuss. Den sistnämnda gruppen bestod enbart av mig men det låter ju lite tråkigt att skriva så jag tycker att vi kallar det för en grupp.

Den semikulturella gruppen hann med att se dom flesta sevärdheterna och bestiga eifeltornet, givetvis till fots i möjligaste mån och hade en trevlig dag. Givetvis slutade det hela med att gruppen fastnade i trafiken på en turistbuss och tvingades springa genom Paris icke-turistkvarter för att hinna till hotellet i tid för återsamlingen. Men jag säger som Bobban: "Don't worry about a thing, 'Cause every little thing is gonna be all right."

Här kommer dom efterlängtade bilderna:

Sevärdhet? I think not!


Själv är jag tolerant, men jag förstår att folk kan tycka att fransmän är dryga när dom ställer trafiklysen precis där man ska fotografera.


Fixat frillan? Check! Snyggt monument i bakgrunden? Check! Ställt tillbaka zoomen i utgångsläge sen förra bilden? ....inte check...


Det ÄR lite högt och det ÄR lite läskigt...men se cool ut ändå...


Tomte! Sälj kameran och köp ett dragspel.



Hemresan sket sig förståss! Flighten som vi var inbokade på gick bara under sommaren och således var vi flyttade till den 4 timmar senare flighten. Nu blev det extra timmar på Charles de Gaulle istället för extra timmar i Paris eftersom den infon inte nått oss. Vart på vägen kan den ha stannat måntro? Nåja, hem kom vi ju iaf och resan var i mitt tycke jättelyckad! Tack härliga kollegor för ert sällskap!

Det hände som sagt mycket kul men jag har sparat mina favoriter till sist.

Den ena favvosen var mannen som skötte frukostserveringen på hällsoresan (jag åt nästan bara croissanter med nutella till frukosten och minst 4 st varje tillfälle). Han såg precis ut som en tvättäkta, snorkig grodätare ska göra och han kände ingen anledning till att dölja vad han kände för mig. Varje frukost tittade han på mig med den mest besvärade min jag någonsin sett och den kan bara ha betytt: "Nu kommer turistjäveln som inte kan franska, som tänker äta upp alla croissanter och som tänker skräpa ner mer än vad den genomsnittliga frukostätaren gör. Kära Gud låt mig få dö nu och komma till himmlen där allt är gjort av mögelost" -Priceless, varför tog jag inte kort på honom?

Den andra grejjen var ett telefonsamtal hem när Carolina såg det var jag som ringde och lät Kian svara:

K - Hallå!

J - Hej Kian!

K - (med glad röst) Hej pappa! (med misstänksam röst) Vad gör du med David då?

J - (med förvånad röst) Ehhh...vi turistar lite...nu ska vi titta på en kyrka....

K - (med glad röst, uppenbarligen nöjd med svaret) Okej, puss, puss, hej då!

Vad fan handlade det om? Vaddå "Vad gör du med David"? Visst, jag och David fick nöja oss med en twin bed på rummet men det visste ju inte Kian. Och jag vill klargöra att det INTE pågick någon monkey buisness där...eller någon annan stans heller för den delen. Vad menade han egentligen?

Till sist vill jag försvara mitt frukostval. Det fanns knapt något att äta, yoghurt som smakade sur fil och hårdkokta ägg som lika gärna kunnat gått som kastvapen. Jag ångrar ingenting!

Bon nuit!

/Jon

Jag har vart trött, jättetrött. Därför har jag bloggat sparsamt. Det började samma kväll som Carolinas senaste inlägg. Jag hade börjat tidigare än vanligt på jobbet och haft träning direkt efter så jag var rätt seg i kroppen när jag kom hem. Efter att affärerna sängt kom Carolina på att vi saknade ersättning till en ständigt skrikande Theo. Jag chansade på att statoil skulle ha det i sortimentet men så var det förståss inte.
Som tur var visade det sig att man kunde göra iordning pulverersättningen vi hade i förväg så att man slapp pyssla med det mitt i natten.

Klockan elva gick jag och la mig men kunde inte somna eftersom Theos gallskrik nästan kunnat väcka döda till liv, vid tolv tänkte jag att det var lika bra att hjälpa Carolina eftersom jag ändå inte kunde sova. Jag fick tyst på Theo men kunde inte få honom att sova förens halv ett, efter två timmars usel sömn i soffan vaknade han tjöt och igen. Carolina matade honom och sen försökte jag söva stackarn genom att gå runt, runt, runt, runt och runt med honom i famnen. Jag tror det tog en timme innan han slog igen ögonen men varje gång jag försökte lägga ner honom så börjades det igen. Klockan fyra lutade jag mig desperat tillbaka i soffan med lillgrisen i famnen för att åtminstone få vila ögonlocken en stund. Det lyckades och jag hann sova två timmar innan det var dags att glatt skutta iväg till jobbet (raka motsatsen till glatt släpa sig till jobbet).

 Ta ett snitt på fem timmars sömn och addera med ett snitt på två timmars övertid. Multiplicera det med antalet barn jag har att leka med när jag kommit hem samt addera fotbollsträning och match. Summan blir en trött människa som inte orka blogga.

Men nu har båda barnen hittat formen på sovandet så allt käns lite lättare, förhoppningsvis håller det i sig nu inatt när jag lovat att ta barnen för att Carolina ska få lite prinsessömn.


Annars då? Med tröttheten kommer tankspriddheten, häromdan var det lite folk på jobbet och jag blev tvungen att svara i telefonen. Tre samtal på raken samtidigt som jag åt gröt och drack te blev för mycket för min förvirrade degklump till hjärna. Vid första samtalet hade jag precis tagit upp tepåsen utan att droppa på bordet och ville inte stoppa tillbaka den i koppen så den blev blöt igen. Eftersom jag byggt ett fint litet indiantält av papperet föll valet på gröttallriken och där blev den liggande tills sista samtalet var avslutat. Därefter tog jag glatt upp den med teskeden och vred ur den...över gröten...mmm...tasty!
Hur yttrar sig högt IQ? -Väldigt sällan eller inte alls!

Mina fina tofflor är på väg att joina min gamla jacka i dom sälla jaktmarkerna. Mina Jacka gav som bekant upp i våras efter lång och trogen tjänst och nu verkar det som om den kommer att få sällskap. Sulan på min i övrigt totalslitna högertoffla har släppt från tåspetsen och 15 cm bakåt. Den ser ut som en likblek krokodil utan tänder.
Jag ska ta en bild och lägga upp så att vi tillsammans kan vårda minnet av mina tofflor.

Jag trodde nästan att jag hittat ett användningsområde för Carolinas "fantastiska" Iphone. "word..nånting" - Ett alfapetspel som man spelar mot andra Iphoneare. Det verkade hur kul som helst men det gick lite segt eftersom man tydligen har 72 timmar på sig att göra ett drag. Som tur var kunde man ha igång hur många matcher som helst och för att få lite action så fixade jag till en 10-15 matcher. Men när det var dags att sluta upptäckte jag att telefonen plingade till för varje drag en motståndare gjorde - problem!
Men det värsta var förståss att jag fölorade hela tiden. Medans jag förgäves försökte passa in zirkon eller zenit la min motståndare ut "lätta" ord på rätt ställen. Spiken i kistan var när jag blev fullständigt krossad och förnedrad av en filur som inte bara var fullständigt överlägsen, han var ofin nog att avsluta med ordet "ÄGD". Ägd var ordet, sa Bull. Sälj era Iphones och köp dragspel för pengarna.

Vila i frid Lokomotiv Yaroslavl.

/Jon

Gaahh!...jag är helt förstörd nu när jag varit själv med ungarna hela dagen fram till 20:30 (Jon kom hem och åt efter jobbet och drog på träning) Theo skrek heeeela tiden, det gick inte o göra nånting. Stackars Kian som ville leka med mamma fick bara höra en sur och irreterad mamma som inte alls hade tid att leka o lägga sin uppmärksamhet på han. Får sådan ångest!! ;(
Ont i nacken får jag av att gå runt med en grinig Theo också, han har blivit en liten klump.

Jag undrar hur det ska gå när jag blir själv sönd-onsd med ungarna, Jon ska till Frankrike med jobbet :/
Bara hoppas att Theo är snäll o glad så att jag får ägna lite tid åt Kian också!...tyvärr har han blivit en liten grinig bebis på sistone, speciellt på kvällar och nätter.

Oh NO!...har bara pulver ersättning hemma kom jag på nu, affären har ju stängt såhär dax. Aja det blir nog inte mycket sömn inatt heller för min del. Jag döööör!!!

Hej då

TACK alla som var med på Theos dop idag! ♥