En timme extra
Eftersom det under natten skruvats tillbaka klockor runt om i landet har det dykt upp en extra timme att gör vad man behagar med. Själv tänkte jag knacka i några rader här eftersom det var ett tag sedan.
Den stora händelsen sedan sist har förståss vart Kians treårsdag förra fredagen och kalasen som kom med det. Vi hade Carolinas släkt på besök på fredagen, lite kompisar på lördagen och min släkt på söndagen. Det är ju bra att dela upp det med tanke på att vi inte har det tillräckligt stort för att rymma ett fungerande jättekalas för alla samtidigt. Fast å andra sidan kan tre kalas på lika många dagar resultera i att man blir helt färdig, så gick det för mig. Jag sov mig igenom andra halvan av sista kalaset i soffan...
Inför kalaset kom vi överens om att vi skulle köpa bakverk och kakor eftersom vi har ganska ont om tid med tanke på barn, jobb och studier. Det resulterade föga förvånande i att Carolina bakade tårtor till två av kalasen, bullar, chokladbollar, chokladsnurrar, spökmaränger, kokosbollar och en äppelkaka som troligtvis är det godaste jag någonsin stoppat i munnen (det smäller högt med tanke på att jag hunnit med en hel del stoppande i mina dagar)...har jag glömt något? Ni kan ju kanske föreställa er hur det ser ut när hon bestämmer sig för att hon ska baka till ett kalas.
Precis när man trodde att Kians rum var proppat med leksaker och att det inte fans plats för en pryl till visade det säg att ett helt berg med födelsedagspresenter fick plats bara man knödde lite. Årets bästa var en liten trehjulig "motorcykel" som man sitter på och sparkar sig fram med, ett bra initiativ av Johan och Linda med tanke på att det alltid blir pallaver om dom två cyklar som fins hos dom i Kumla när tre barn ska dela på dom. Nu har han en egen som vi givetvis tog med när vi besökte dom igår, det blev väldigt lugnt och stilla ner tre barn raceade järnet i vardagsrummet...INTE!
Eftersom det velas för mycket i den här familjen har jag kommit fram till att vi lär börja göra saker ordentligt.
1. Fatta beslut.
2. Genomföra.
I den andan beslutade vi oss för att åka till Marieberg en vardag efter jobbet som en liten utflykt hela familjen och styra lite grejor och äta burgare på Donken. Eftersom vi hade en plan lyckades vi förvärva ett stycke XBOX-spel, en overall till Kian, ett par vantar till Kian samt lite badmintonutrustning. Trots att vi besökt fler affärer än jag någonsin gjort för att köpa en sak (overallen) så blev det inte bra ändå, därför är Carlina och fixar en ny själv nu men det har inte med saken att göra. Poängen är att jag ser det som ett framsteg, det är slut på allt funderande fram och tillbaka...när vi gör så gör vi ordentligt fr.o.m nu!
Nu när både jag och Carolina fått tummen ur med det någolunda nytiga livet och stöttar varandra så känns det som vi har något på gång. Man får uppmuntran när det behövs och en spark i röven när det behövs vilket funkar utmärkt för mig. Nu ska vi börja lira badminton vilket vi faktiskt gjort en gång förut. Det var så länge sedan att jag inte mins varför det bara blev en gång men tyvärr fans det säkert en anledning. Jag är sjukt taggad men tyvärr har Carolina gått och blivit förkyld till den stora premiären imorgon, antingen får jag ge mig till tåls eller så får jag hitta en reserv. Någon som känner sig manad?!?
/Jon
Den stora händelsen sedan sist har förståss vart Kians treårsdag förra fredagen och kalasen som kom med det. Vi hade Carolinas släkt på besök på fredagen, lite kompisar på lördagen och min släkt på söndagen. Det är ju bra att dela upp det med tanke på att vi inte har det tillräckligt stort för att rymma ett fungerande jättekalas för alla samtidigt. Fast å andra sidan kan tre kalas på lika många dagar resultera i att man blir helt färdig, så gick det för mig. Jag sov mig igenom andra halvan av sista kalaset i soffan...
Inför kalaset kom vi överens om att vi skulle köpa bakverk och kakor eftersom vi har ganska ont om tid med tanke på barn, jobb och studier. Det resulterade föga förvånande i att Carolina bakade tårtor till två av kalasen, bullar, chokladbollar, chokladsnurrar, spökmaränger, kokosbollar och en äppelkaka som troligtvis är det godaste jag någonsin stoppat i munnen (det smäller högt med tanke på att jag hunnit med en hel del stoppande i mina dagar)...har jag glömt något? Ni kan ju kanske föreställa er hur det ser ut när hon bestämmer sig för att hon ska baka till ett kalas.
Precis när man trodde att Kians rum var proppat med leksaker och att det inte fans plats för en pryl till visade det säg att ett helt berg med födelsedagspresenter fick plats bara man knödde lite. Årets bästa var en liten trehjulig "motorcykel" som man sitter på och sparkar sig fram med, ett bra initiativ av Johan och Linda med tanke på att det alltid blir pallaver om dom två cyklar som fins hos dom i Kumla när tre barn ska dela på dom. Nu har han en egen som vi givetvis tog med när vi besökte dom igår, det blev väldigt lugnt och stilla ner tre barn raceade järnet i vardagsrummet...INTE!
Eftersom det velas för mycket i den här familjen har jag kommit fram till att vi lär börja göra saker ordentligt.
1. Fatta beslut.
2. Genomföra.
I den andan beslutade vi oss för att åka till Marieberg en vardag efter jobbet som en liten utflykt hela familjen och styra lite grejor och äta burgare på Donken. Eftersom vi hade en plan lyckades vi förvärva ett stycke XBOX-spel, en overall till Kian, ett par vantar till Kian samt lite badmintonutrustning. Trots att vi besökt fler affärer än jag någonsin gjort för att köpa en sak (overallen) så blev det inte bra ändå, därför är Carlina och fixar en ny själv nu men det har inte med saken att göra. Poängen är att jag ser det som ett framsteg, det är slut på allt funderande fram och tillbaka...när vi gör så gör vi ordentligt fr.o.m nu!
Nu när både jag och Carolina fått tummen ur med det någolunda nytiga livet och stöttar varandra så känns det som vi har något på gång. Man får uppmuntran när det behövs och en spark i röven när det behövs vilket funkar utmärkt för mig. Nu ska vi börja lira badminton vilket vi faktiskt gjort en gång förut. Det var så länge sedan att jag inte mins varför det bara blev en gång men tyvärr fans det säkert en anledning. Jag är sjukt taggad men tyvärr har Carolina gått och blivit förkyld till den stora premiären imorgon, antingen får jag ge mig till tåls eller så får jag hitta en reserv. Någon som känner sig manad?!?
/Jon
Bloggen...
Orken tryter med bloggen. Det händer liksom inte så mycket spännande nu för tiden. Man jobbar, man kommer hem, leker med barnen, hjälper Carolina att plugga, sover och så börjar det om.
Ekonomin gör ju inte sitt till precis. Det kanske inte är så illa som Carolina vill ha det till men det är klart att det suger när det sällan blir cash över att göra något extra för.
Men det händer ju bra saker också. Carolinas pappa Conny som hjälper oss att fixa saker titt som tätt har sparkat igång gamla fulingen. Den vita polon går igen och jag kan cruisa till jobbet helt utan stil. GÖTT!
Jag och Carolina har tagit av på den smala vägen (igen) och den här gången kommer det funka. För första gången på länge satsar vi sammtidigt vilket kommer vara till stor hjälp då den ena förhoppningsvis inte förstör för den andra med att erbjuda onyttiga alternativ. Nu ska vi bara ta os igenom Kians födelsedagsfirande utan att gå ner oss helt i sockerträsket.
natti!
/Jon
Ekonomin gör ju inte sitt till precis. Det kanske inte är så illa som Carolina vill ha det till men det är klart att det suger när det sällan blir cash över att göra något extra för.
Men det händer ju bra saker också. Carolinas pappa Conny som hjälper oss att fixa saker titt som tätt har sparkat igång gamla fulingen. Den vita polon går igen och jag kan cruisa till jobbet helt utan stil. GÖTT!
Jag och Carolina har tagit av på den smala vägen (igen) och den här gången kommer det funka. För första gången på länge satsar vi sammtidigt vilket kommer vara till stor hjälp då den ena förhoppningsvis inte förstör för den andra med att erbjuda onyttiga alternativ. Nu ska vi bara ta os igenom Kians födelsedagsfirande utan att gå ner oss helt i sockerträsket.
natti!
/Jon
Deprimerad
Alltså mitt humör brukar inte påverkas när det gäller ekonomin. Jon brukar vara den som gräver ner sig och surar när det är knapert. Men just nu är det jag som är den mest deprimerade pga dessa jä-la pengar, varför måste allt kännas så värdelöst o tråkigt när man inte har några pengar för? Det är en hel vecka kvar till barnbidraget och jag har -50kr på mitt konto och Jon har 22kr...o ändå har vi inte lagt pengar på nåt speciellt den här månaden. Vi får leva på knäckebröd o vatten en vecka nu, Kian får leva på makaroner så långt det räcker. O så får han sluta dricka så mycket mjölk :P
Heh ne i värsta fall får vi väl "nalla" ifrån sparkontot IGEN (inte så mkt kvar där heller dessvärre) Men man brukar ju alltid klara sig på nåt sätt.
Nog om det!!
Just nu har vi fredagsmys, eller det var meningen att vi skulle ha det iaf. Kian kollar film (Timon & Pumba) och snuttar på nallen. Jag sitter i soffan med datorn i knät och Jon går runt med Theo som är trött...
men nu ska jag sätta mig brevid Kian och titta på filmen med han ♥
Trevlig helg!!
Heh ne i värsta fall får vi väl "nalla" ifrån sparkontot IGEN (inte så mkt kvar där heller dessvärre) Men man brukar ju alltid klara sig på nåt sätt.
Nog om det!!
Just nu har vi fredagsmys, eller det var meningen att vi skulle ha det iaf. Kian kollar film (Timon & Pumba) och snuttar på nallen. Jag sitter i soffan med datorn i knät och Jon går runt med Theo som är trött...
men nu ska jag sätta mig brevid Kian och titta på filmen med han ♥
Trevlig helg!!
Vi är bäst tillsammans
I fredags var Carolina på tjejkväll men innan jag skutsade henne hade vi "dejt"...eller hon bestämde att vi skulle sjunga lips så att hon hann få i sig ett glas vin. Med tanke på hennes alkoholvana var det kanske inte så konstigt att det räckte med just detta glas för att hon skulle bli märkbart påverkad. I bilen sjöng hon glatt med i Kians barnlåtar och jag var helt säker på att det skulle barka åt h-vete. Som tur var bevisade hon för mig att hon mognat genom att inte ringa tusen gånger och berätta vad hon gör precis hela tiden hur "intressant" det än må vara, komma hem någolunda städad, göra ett tappert försök att bälga i sig vatten samt vara överraskande pigg och glad dagen efter.
Medans Carolina fortfarande sov snurrade jag och ungarna runt på nedervåningen när vi plötsligt såg att det var ovanligt mycket folk i rörelse utanför fönstret.
-Carolina? Vet du någonting om att det skulle vara såndär städdag med bostadsrättsföreningen idag?
-Oj! (Jo, när hon väl hörde det så kändes det bekant men hon hade helt glömt bort att säga det till mig)
Lite pinsamt att inte vara med när man ändå är hemma! Vi smög runt i huset tills vi bestämdes oss för att åka till Kumla och ha det trevligt. Planen var att komma dit ovanligt tidigt men ett helt fantastiskt uttdraget besök på marieberg gjorde att vi landade samma tid som vanligt. Väl där visade det sig att Johan var dubbelbokad...dels med oss och dels med sitt airsoftlag. Han prioriterade givetvis helt galet och lämnade oss vid femsnåret, men vi kvarvarande gjorde det bästa av situationen och hade en trevlig kväll ändå.
Idag har jag busat med barnen medans Carolina har pluggat och jag har funderat på hur det kan komma sig att Kians beteende kan variera så mycket från dag till dag. Vissa dagar ska det knuffas, kastas, skrikas, gnällas och grinas medans han andra dagar är fullkommligt nöjd med allting. Idag var det som tur var en dag av den senare sorten, till och med tandborstning gick problemfritt. Vi lekte i lekparken, vi lekte med djur, han hjälpte till att diska och att tvätta. Han var snäll mot Theo som på sitt vanliga nöjda sätt bara hängde med och han krånglade inte vid matbordet. Och när hela dagen gått och det var dags att sova passade han på att sätta en extra guldkant på tillvaron.
- Gonatt Kian! Jag älskar dig, vi ses imorgon! sa, jag.
I bästa fall brukar man kunna få ett "ja" tillbaka men idag slog han till med:
-Pappa...Vi är bäst tillsammans!
...fan vad värt allting det var!
gonatt/ Jon
Medans Carolina fortfarande sov snurrade jag och ungarna runt på nedervåningen när vi plötsligt såg att det var ovanligt mycket folk i rörelse utanför fönstret.
-Carolina? Vet du någonting om att det skulle vara såndär städdag med bostadsrättsföreningen idag?
-Oj! (Jo, när hon väl hörde det så kändes det bekant men hon hade helt glömt bort att säga det till mig)
Lite pinsamt att inte vara med när man ändå är hemma! Vi smög runt i huset tills vi bestämdes oss för att åka till Kumla och ha det trevligt. Planen var att komma dit ovanligt tidigt men ett helt fantastiskt uttdraget besök på marieberg gjorde att vi landade samma tid som vanligt. Väl där visade det sig att Johan var dubbelbokad...dels med oss och dels med sitt airsoftlag. Han prioriterade givetvis helt galet och lämnade oss vid femsnåret, men vi kvarvarande gjorde det bästa av situationen och hade en trevlig kväll ändå.
Idag har jag busat med barnen medans Carolina har pluggat och jag har funderat på hur det kan komma sig att Kians beteende kan variera så mycket från dag till dag. Vissa dagar ska det knuffas, kastas, skrikas, gnällas och grinas medans han andra dagar är fullkommligt nöjd med allting. Idag var det som tur var en dag av den senare sorten, till och med tandborstning gick problemfritt. Vi lekte i lekparken, vi lekte med djur, han hjälpte till att diska och att tvätta. Han var snäll mot Theo som på sitt vanliga nöjda sätt bara hängde med och han krånglade inte vid matbordet. Och när hela dagen gått och det var dags att sova passade han på att sätta en extra guldkant på tillvaron.
- Gonatt Kian! Jag älskar dig, vi ses imorgon! sa, jag.
I bästa fall brukar man kunna få ett "ja" tillbaka men idag slog han till med:
-Pappa...Vi är bäst tillsammans!
...fan vad värt allting det var!
gonatt/ Jon
