Ny dag, nytt försök
Att blogga med mobil igår gick sådär, problemet kanske inte gäller alla mobiler men det hjälper ju inte mig som valde den man fick "gratis" när man band upp sig för 24 månader. Ny dag, nytt försök och nu sitter jag vid ett riktigt tangentbord på vilket det till skillnad från mitt därhemma inte fattas en massa tangenter. Vardagslyx.
Ny dag, nytt försök var även titeln på förmiddagens löppass i mellsta. Tråkigt nog blev det en uppvisning i tunga ben och dåligt löpsteg, vilket var väntat med tanke på att dom redan trötta benen fick fler kilometer i sig igår. Glädjande var att viljan iaf var med mig och att jag skrapade ihop ytterligare en mil här på träningslägret i Borlänge. Ett träningsläger som förresten bjuder på alldeles för mycket gott att äta för att formkurvan ska peka åt rätt håll. I morse lovade jag mig än en gång att det skulle vara slut på gottandet men det är himla svårt när rabarberpajen dukas fram...och man vill ju inte vara ohövlig. Det får lösa sig när jag väl kommer hem.
Idag var vi i Valsan igen och jag har skrattat gott åt Kians retorik. Han har börjat prata precis som barnen i det där gamla programmet på TV när barn hade kluriga förklaringar på ord som man skulle gissa.
"Pappa! Vet du vad jag såg? Sånna där som är många, och som arbetar, och som har små små fötter!"
"Pappa? Kan vi inte leta efter sånadär som är röda och som man kan hitta bredvid vägen?"
Dessutom hade jag jättemysigt med Theo i vår madrasskoja som vi byggde i stugan, där låg vi under ett täcke och han viskade att vi måste vara tysta och att han var tvungen att hålla i mig för att inte lejonen skulle komma och ta mig.
Snacka om härliga tider!
Här kommer bilderna som vid gårdagens mobiluppladdningsförsök låste hela inlägget och lämnade det halvfärdigt:
Blickar upp mot stugan
Blickar ut över sjön
Blickar över..en fika på stranden
Då var det dags att duscha efter kvällens extrainsatta långpromenad, ett tappert försök att uppväga dagens kostintag på träningslägret. Pannkaka, muffins, paj och pizza...en glass slank det ner också, INTE helt enligt kostcirkeln.
Förresten, dom som är många, som arbetar och har små ben är en myrstack.
Och dom röda man hittar efter vägen är smultron.
Nu slipper ni ligga sömnlösa över det.
Natti, natti!
/Jon
Valsan ä bra
Stela ben från i lördags, 5min efter frukost = håll deluxe, runkeeper fuckar, 8 tunga km i spåret. Mellsta - got to love it!
Jag och barnen har tagit oss till Borlänge för lite välförtjänt avkoppling. Vi siktar in oss på god mat och mycket bus.
Efter den plågsamma morgonrundan i Mellsta begav vi oss till Valsan, och vilken gulddag vi fick. Jag o
ch Kian hittade mängder av smultron, vattnet va
r nästa
n ljummet, änderna fick äta sig mätta på kex och gav sjutton i att bita någon den här gången. Vad mer kan man önska än en fridfull dag i solen?
Väl hemma han vi med jordgubbar, en fotbollsmatch som utmynnade i "jaga" samt lite muffinsbak...behöver jag säga att barnen var tämligen lättsövda?
So much pain, so little glory
Aj..ajaj...ajajaj...ajajajajaj, jag har ont.
Maries skor gick som tåget i gruppen, 1-0, 1-0 och 1-0 i dom tre inledande matcherna borde ha vart mer men det är poängen som räknas. Men efter lite otur med resultat i övriga matcher kunde vi fortfarande missa kvartsfinalerna, vi fick inte förlora med mer än ett mål i vår sista match. Men efter 11 spelade minuter av de 15 var olyckan framme och en snedspark letade sig in i nätaskorna bakom Fille, då hade motståndarna i Tybble redan tagit ledningen på straff. Hastigt men mindre lustigt såg det ut att vara ridå redan innan det roliga skulle börja. Så långt hade jag inte bidragit med mer i turneringen än ett par målvaktsingripanden dom matcher det var min tur att stå och en klack i stolpen. Men då klev undertecknad in i handlingarna från bänken. Istället för att passa bakåt på avsparken tog jag med mig bollen framåt och utnyttjade en tillfällig förvirring i motståndarförsvaret. Jag skulle vilja säga att jag drog tre försvarare men det vore att fara med osanning, i sakta gemak dribblade jag mig faktiskt förbi den första innan jag via två vunna ihopslag fick fram bollen till Jojje som inte gjorde något misstag när han kom ensam mot målvakten. Frid och fröjd...om det inte var för att vi (jag) i beräkningen missat att Tybble inte spelade sin sista match utan hade chansen att fixa till sin målskillnad som för tillfället höll dom utanför finalspelet. Som tur är letade sig 2-2 in utav bara farten och istället för att halka ut så vann vi gruppen.
Vi det laget fick vi en liten paus innan kvartsfinalen, precis lagom att känna efter...
Dom stenhårda planerna var inte toppen för mina vader och ljumskar.
Kvartsfinalen blev en ensidig historia, vi seglade vidare efter 2-0. I semin hamnade vi underläge, Hattrick Närke hade två bollar i virket innan nästa ribbskott styrde i mål på en av våra spelare. Efter det tog vi över och kvitterade rättvist. Det gick till ett straffavgörande där Maries skor hade mest koll på nerverna. Samtliga fem straffskyttar nätade och därför räckte en målvaktsräddning till final.
Väl till finalen dök Carolina upp med Theo och Kian som support, tyvärr var soppan slut. Inte nog med att motståndarna i FC Kumla övertygat stort hela vägen fram, Maries skor hade bara två avbytare i inledningen av turneringen...i finalen var vi nere på en halv. Vi kämpade på så gott vi kunde men efter en slumpstuds på en hörna fick vi 1-0 emot oss. Vi skapade egentligen ingenting men fick en hörna i slutminuten och flyttade upp hela laget inklusive målvakt. Resultatet blev 2-0 öppet mål. Den lilla ära som fans att hämta i Kubanernas fotbollsturnering gled oss ur händerna....ingen kommer ihåg en två. Ändå är jag stolt och nöjd med hur vi genomförde turneringen.
Vad jag däremot är lite mindre nöjd med är mina näst intill krampande vader och stela ljumskar. Jag inser att det delvis är mitt eget fel eftersom jag borde veta bättre än att helt skippa stretching i min ålder. Den största skulden faller dock på Jojje som vägrade massera mina ljumskar, what´s up with that?
En annan besvikelse är bristen på lagfest till kvällen, vad är meningen med att dra ihop lag i en kompisfotbollsturnering, ta sig ända till final för att sedan inte ha någon som helst organiserat alkoholintag efteråt? Det ser ut som om någon blir skyldig mig en FIFA och ölkväll!
Dagens roligaste grej hände när jag på stapplande ben handlade med familjen på hemvägen. Jag är ju så långt ifrån något modeorakel man kan komma, men dom hängselbyxor som någon hoppat i bröt mot allt vad sunt förnuft heter. Det uppmärksammades även av Kian:
"Titta, där är en som ser ut som en clown" sa han, högt och tydligt.
"Hysssch" sa mamma och papa "Så säger man inte"
Men skadan var redan skedd. Jag var tvungen att köra omvägar i affären eftersom Theo utropade "Titta, där clownen" och pekade glatt vid varje åsyn av hängselbyxan. Roligt!
Såg precis en reklamsnutt där jag uppmanades att boka mina biljetter till årets julgala, dom är fanimej dumma i huvudet!
/Jon
Forza Maries skor!
Idag och igår har vart som natt och dag, fast båda har ju vart dagar...om ni nu får rätsida på det.
Igår gick jag upp med inställningen att något skulle bli gjort, och vips så blev det gjort. Punktligt tamejfan som i lumpen förutom detaljer som att det var barnprogram istället för morgonfys och burkpantning istället för logementsinspektion. Bam! - Bolibompa, Bam! - frukost, Bam! - tandborste, Bam! - påklädning.
Jag diskade, tvättade och plockade grejor så att det yrde leksaker, textilier och porslin...barn också i händelse av att dom kom för mycket i vägen. Vi drog till återvinningscentralen, vi slängde löv, grenar, gräs och ris. Innan klockan var elva hade vi hunnit tömt ett lass på tippen också. Vore man lika effektiv varje dag skulle huset blänka så att det stack i ögonen och lukta blomsteräng så att man blev allergisk.
Lyckligtvis finns det dagar som idag också, för att balansera det hela. Jag var stel som en pinne av en fantastiskt dålig sovställning på dom 30cm av sängen jag hade till förfogande efter Kians intåg. Jag var trött som min schletna mobil efter att ha offrat sömn för att försöka vänja av Theo med sin nattvälling vid fyratiden. Jag kröp ur sängen trots att jag inte unnat mig en droppe alkohol dagen innan. Det kunde blivit en jobbig dag men eftersom familjen Kumla med barn dök upp så fick barnen leka i harmoni och samförstånd medans jag fokuserade min insatser där det bäst behövdes (laga pannkaka och fixa vattenballonger).
Nu hoppas jag att imorgon blir en få något gjort dag. Imorgon är det nämligen kompisfotbollsturnering i Kubanernas (ÖSKs supporterförening) regi. Jag har fått den stora äran/tveksamma nöjet (beroende på resultatet) att representera "Maries skor" och jag har för avsikt att göra skapligt ifrån mig. Jag gjorde till och med ett träningsuppehåll idag för att vara så fräsch som möjligt inför morgondagen, det kan också ha vart för att äta godis och kolla på Walking Dead istället. I vilket fall som helst hoppas jag att mina lagkamrater tar lika seriöst som jag på uppgiften, jag hoppas även att dom är medvetna om att turneringen fungerar som try-out för en plats i Garphyttans IF inför höstsäsongen.
Forza Maries Skor!
/Jon
Den förlorade sonen
I söndags svängde barnens farmor och farfar förbi och med sig hem tog dom Kian. Stora killen klarade sig utan mamma och pappa i tre dagar innan det blev för mycket hemlängtan. Idag kom den saknade lilla vännen hem till familjens stora glädje och han fick en bamsekram av Theo som saknat honnom allra mest. Under tiden han var borta har det vart lugna gatan hemma. Theo gör för det mesta sitt i det tysta, ibland leker han själv, ibland ska man vara med och ibland smyger han undan och gör bus...mestadels vattenrelaterat bus. Och ibland funderar han över saker, igår var det skägg. Det började med att han i vanlig ordning kollade på sitt favoritavsnitt av Dora utforskaren - det när Dora och Boots träffar tomten. Kul, mitt i sommaren. Efter en stund upplyste han mig om att tomten har skägg. En stund senare när jag geggade in mig i raklödder upplyte han mig om att jag hade skägg...som tomten. Han passade även på att glatt säga - Hej tomten! Ho ho ho! Upprymd skuttade han iväg till sitt rum, men han var tillbaka på nolltid - Pappa! Jag har också skägg! Stolt som en tupp visade han upp ett tjockt, lurvigt, svart skägg - Sin nalle som han höll under hakan.
Förra veckan gick grillen varm, både bokstavligt och bildlikt. Vi hade besök från onsdag till lördag och jag är på gränsen till grillberoende, varje gång jag tittar på grillen får jag lust att fjutta igång och laga mig något gott. Kanske spelar det in att jag blir sugen på att dricka något gott också, för varje tugga grillat kött har sköljts ner med en klunk öl, cider eller kanske en liten drink. En liten fest om dagen gör underverk för magen, eller hur är det man säger. Lägg till allt godis och snacks som har haft sin självklara plats på bordet varje kväll så har du en diet som inte minskar midjeomfånget.
Jag orkade släpa magen ynka 4 km på första löpturen och toppade det med en lätt sträckning i ryggen på det efterföljande styrkepasset. Förvisso har det gått förhållandevis lätt att ta sig upp i skaplig nivå, men där ser man hur ofantligt lätt det är att sänka sig själv när man heter Jon och klarar av att äta hiskeliga mängder god mat. Nu har jag och Carolina slagit in på den hälsosamma vägen tillsammans och förhoppningsvis kan vi hjälpas åt att hålla oss där.
Nu hoppas jag att det fina vädret som jag beställde innan sommaren håller i sig så att man får fortsätta att grilla både sig själv och sin mat, det här är livet!
Finbesök 1 - Carolinas föräldrar och syster bjöd på gott sälskap i solskenet.
Finbesök 2 - Johan,Linda & kids njöt av av vädret på Garphyttans solsäkraste altan
...och om man tyckte att det blev för varmt fanns det lösningar att tillgå (själv tänker jag ALDRIG påstå att det är för varmt när jag fortfarande befinner mig i Svea rike)
Nu önskar jag en god natts sömn och en molnfri himmel tills imörö!
/Jon
You are not alone!
Idag var vi på Parken Zoo igen, mitt tredje besök för säsongen och troligtvis det mest lyckade. Snälla barn, någorlunda aktiva djur och dessutom fick vi extra gott sällskap när träffade vi på våra trevliga grannar där. Roligt!
En annan sak som jag tycker är roligt är när folk tar sig tid att läsa den här bloggen. Det är ju faktiskt inte bara för min egen och mammas skull jag skriver. Det som är lite synd är att ni läsare får känna er så ensamma. Det kanske tom är så att ni istället för att dela med er av sidan till folk som ni tror skulle uppskatta den känner er tvugna att smygläsa den i en mörk vrå. Jag förstår er, inte ens när jag fick hjälp med att sprida nyheten om Turkiet-inlägget av typ 3 personer på facebook tickade räknaren över tio personer...och vem vill komma ut som en av sex läsare?
Men sanningen var en annan, 40 unika besökare den dagen...inte mycket kan tyckas men det är ju ungefär lika många personer som jag känner.
Tydligen ligger det ett fel i räknaren som enkelt kan avhjälpas med att lägga in kod på rätt ställe i bloggdesignen, med andra ord är det inte något ni kan räkna med ska ändra sig inom överskådlig tid.
För er som undrar hur det går med återuprättandet av beachkroppen efter Turkietgenomklappningen...det går skruttigt!
Det är ju fruktansvärt konstigt att det blir mindre tid över till träning när det är semester. Och det är om möjligt ännu konstigare att jag fortfarade känner för att ens titta på produkter med hög sockerhalt efter allt jag stoppat i mig utomlands. En löptur sedan hemkomst är ju inget jag stolt berättar om men så är tyvärr läget.
På tal om konstigheter så såg jag precis Sverige bränna sin andra straff i EM-premiärmatchen mot Danmark, DET är konsigt! Damvarianten på FC Z?
Herrå!
/Jon
Turkietresan - eller ett omvänt biggest looser
Jag har hört rykten om dåligt väder i Örebrotrakten under min utlandsvistelse, tråkigt. Men vi fick också vår släng av sleven! Jag tror det var på onsdagen när jag vaknade som jag såg, hör och häpna...ett moln!!! Det var förvisso jättepyttelitet och aldrig riktigt nära att skymma solen...men ändå.
VI har haft det fantastiskt bra, Seven Seas Imperial Hotell i Side var verkligen ett ställe i min smak. Vi bodde bra, poolade hela långa dagarna, personalen var trevlig, det fanns lite underhållande uppträdanden för barnen, vi drack och åt gott...alldeles för gott.
Jag yppade ju min fantastiskt välgenomtänkta super-plan innan vi åkte, någonting om att försöka hålla mig från godsaker dom två första dagarna och ta lite trevliga beach-2013 bilder. Men det sket sig! Åh H-E-R-R-E-G-U-D som det sket sig!!! Vi anlände till hotellet på eftermiddagen och det blev aldrig läge för några poolbilder innan första middagsbuffén, Carolina tog en tråkig men iaf någorlunda rättvisande bild på rummet innan jag körde allt i botten
att jämföra med den här plufsiga sköningen, för er som kommer ihåg.
...Men planen gick iaf åt fanders redan vid första buffébesöket. Dom hade säkert 40 olika efterätter både till lunch och middag, vilket jag såg som en utmaning istället för en frestelse. Efter dom första dagarna lyckades jag besinna mig till en gräns på tre efteretter per måltid att jämföra med premiärens ca 12-13 st.
Lägg därtil minst tre pankakor med choklad (visst, snarare choklad med pankakor) till frukost...ah wtf, jag åt ALLT med choklad till frukost. Jag doppade toastar i choklad, jag doppade ost i choklad, jag doppade melon i choklad...och jag tvekade inte en sekund. Jag gick till gymmet en dag men det var skräp. Jag hittade inte två hantlar med matchande vikt, spärrarna till skivstångens vikter var paj, på den enda maskinen som jag skulle kunna ha nytta av hade vajern till vikterna gått av...det hela utvecklade sig till ett enda stort fat camp-in-reverse...
...men kroppen ska betala tillbaka för detta frosseri...med blod och svett.
Här kommer det bilder!
ena poolområdet från toppen av vattenrutchkanan
cool grodman
häng i poolbaren
familjen på stranden
Bamsekram
improviserat safari
palmer e nice
1...2....3!!!!!!
tuffing.
...typ så var det.
gonatt!
/Jon
