summersense

Det här är Tree Rex-nånting och han är en Skylanders...och han får mig att känna mig gammal. Kian blev väldigt glad när den dök upp i hans happy meal här om dagen medans jag inte hade en aning om vad den är till för. Jag vill tro att jag har koll på ungarnas värd, att jag är "down with the kids" - jag kollar på Bolibompa, spelar TV-spel, läser leksaksreklam. Och visst har jag hört talas om dom här rackarna men för första gången var jag tvungen att googla för att hänga med...sorgligt.

Det visade sig att dom är TV-spelsrelaterade. Och eftersom han och några av hans kompisar på "Raketen" gillart samtidigt som jag gillar TV-spel så ansåg föreslog jag att vi skulle fördjupa oss i ämnet. Jag beställde ett Xbox starter pack på nätet, men tyvärr är jag less på Skylanders redan innan dom anlänt. Kan det ha att göra med att vi redan besökt Giganten, Media Markt och ICA i jakten på ovan nämnda paket? 

 

På tal om paket så var det lilla julafton idag, iaf för mig. Efter många om och men fick jag äntligen tag på mitt paket med Newcastle-prylar från England. Ett kit till Theo, matchtröja till mig och Kian, ett par t-shirts, badlakan, fotboll och påslakan, gissa vem som kommer sova gott inatt!

 

I helgen passerade vi en milstolpe när vi var på Parken zoo för femte eller sjätte gången i år. Kian vågade...hör och häpna...krama en maskot. Ni vet en sån där människa i en mjuk läskig dräkt, typ Lisebergskaninen. Efter att Theo blev tvångskramad medans han satt i Carolinas famn så insåg Kian att "Kalle Kunskap" kanske inte äter små barn trots allt. Utav bara farten fick Kalles kompis lejonet-som-jag-inte-vet-namnet-på också en bamsekram! Behöver jag säga att dom inte fick någon kärlek från mig? Lärorik lek är inget jag förespråkar!

En inblick i livet som Jon - vanemänniska.

Skulle beställa pizza idag och eftersom jag satt i min kontorstol och ringde på min jobbtelefon öppnade jag förstås med: "Hej, Jon heter jag och ringer från f(här kom jag på att jag inte ringer i egenskap av anställd på Färg & Form utan i egenskap av pizzasugen privatperson)...fö..för att beställa en pizza!"

Tur att sånt händer mig oftare än genomsnittet, jag har liksom vanan inne på att rädda upp pinsamheter så snyggt som jag gjorde här ovan.

 

Och på tal om anställd på Färg & Form - imorgon är det sista dagen...borde jag baka nu?

 

 

/Jon

Antingen så händer det inte ett skit eller så har man röven så full att man inte ens hinner få ihop ett par rader.

Det känns som om jag spelar fotbollsmatch varannan dag, jag har vart till Stockholm i mässärenden tre ggr sedan vi hördes sist. Vi har sprungit på banken för att frigöra lite likvida medel till en ny bil och barnen har vart sjuka...

 

Dessutom har jag käkat pitchersburgare med He-Man och Kick-ass. I samband med det har jag nåtts av nyheten att Johan ska sluta med airsoft bl.a. för att frigöra tid och dineros. Som om inte det var chockerande nog så visade det sig att han smidde planer, planer på Kostymkvällar. Att idén kom från en av dom sista personer jag väntat det ifrån och att jag faktiskt gillade upplägget kan bara betyda två saker: Värden är lite upp-och-ned för tillfället...eller så håller vi på att växa upp. Hur coolt vore inte det?

 

Frågan är om jag ens äger en kostym...

 

Nu laddar jag inför sista fysiska veckan på Färg & Form, mentalt är jag längre och längre därifrån. Carolina säger att jag måste baka något, jag var helt säker på att det var tvärt om...hur ska det sluta?

 

Och nu är Premier League-säsongen tillbaka med den vånda och ångest det innebär. Newcastle har som enda klubb i Engelska högstaligan misslyckats med att köpa in en seniorspelare, vilket i förlängningen betyder att man till att börja med ställer upp med samma påsar med nötter som sladdade in på en 16:e plats förra säsongen...minus förra säsongens bästa spelare som av oklar och underlig anledning inte funnits med i truppen. Tur att man är härdad, jag bär dom svartvita ränderna med stolthet, förluster och trolig nedflyttningskamp till trots. Och jag klär mina barn i samma färger så länge dom inte aktivt gör valet att byta till ett framgångsrikt lag

 

natti/ Jon

Två matcher, två segrar, två mål och två lårkakor - där har ni facit när vi summerar helgens fotbollseskapader.

För A-lagets prestation igår följdes upp med en blytung B-lagsseger idag, och när vi ändå talar blytungt så måste jag passa på att nämna mina ben. Jag tror inte att det hann gå mer än tre minuter innan jag fick en lårkaka som matchade den jag redan hade sen igår.

I dagens möte med Grythyttan var det bortalaget som stod för finliret medans vi varvade långa höjdbollar med långa djupledsbollar. Inte helt fel med tanke på den forwardsbesättning vi ställde upp med, felet låg i att dom höga bollarna hamnade på den unga, snabba, löpstarka Felix som är två äpplen hög och djupledsbollarna hamnade på...mig (behöver jag säga mer?)

Missmatchen till trots tog vi ledningen på en djupledslöpning i mitten på första, en ledning som kvitterades nästan omgående i andra. Vid det tillfället satt undertecknad på bänken och jobbade på återhämtningen. En Snickers, en Powerking, ett byte och ett perfekt inlägg senare knoppade jag in 2-1. Gästerna var ofina nog att replikera omgående men efter en hörna dök chansen till ny ledning upp. Bollen letade sig fram till mig där jag stod ensam mitt i boxen två meter från mål, därifrån är jag "livsfarlig" och sätter säkert 7 av 10...lyckligtvis var det här en av dom sju gångerna.

Efter en nickduell landade jag på höften, som tur är består jag mest av mjukdelar så båren behövde inte kallas in. Smällen var dock tillräcklig för att jag skulle få följa matchens sista tio från bänken, där fick jag till min stora besvikelse se gästerna kvittera ytterligare en gång. Men precis som känslan att en poäng inte skulle vara så dumt ändå tryckte Benny in segerbollen och tre poäng var säkrade.

 

Efter helgens skeenden i tryck vill jag passa på att klargöra ett par saker:

Folk som inte känner mig tillräckligt väl kan få intrycket av att jag anser mig vara rätt skaplig på fotboll...dom kunde inte ha mer fel. Om det finns en gud så hans grymmaste handling (efter att inte avstyra krig, fattigdom, förtryck etc.) att begåva någon som mig med ett så otroligt stort fotbollsintresse samtidigt som jag fått så snålt med talang. Att jag aspirerar på en topp 3-placering då vi listar Garphyttans största bollmongon är något jag är fullständigt införstådd med, när jag säger något annat (vilket händer) är det ironi och drift med mig själv. Men det faktum att jag håller halvtaskig div.8 klass skiter jag fullständigt i. Jag har så jävla kul när jag spelar fotboll, känslan jag fick när Benny avgjorde mot Grythyttans B-lag i div.8 Norra var troligtvis samma känsla jag fått om det hade vart Newcastles 4-3 mål mot Mackems i Premier League.

Jag tycker att det är fantastiskt att det liksom jag finns folk som engagerar sig tillräckligt för att bli arga på sig själv och andra när man släpper in ett mål i en div.8-match, att det finns folk som dyker upp till matcherna vecka ut och vecka in trots att man för länge sedan släppt tankarna på allt vad professionell fotboll heter och trots att man väger ett par kilo för mycket för att göra sig själv rättvisa över 90 minuter. Tyvärr är vi inte så många kvar som vi borde vara i Garphyttans herrlag men jag är väldigt tacksamma över att dom som fortfarande kämpar på gör det. Den i laget som vill klaga på att vi spelar som en förståndshandikappad påse nötter får gärna göra det, så länge ni fortfarande dyker upp och ger hundra procent varje lördag, söndag, onsdag eller när helst det råkar vara match - det tänker iaf. jag göra.

 

Forza rödblåa hjältar!

 

/Jon

Greetings from the Backyard!

Av någon anledning är det etthundra grader inomhus och därför har bloggen högst tillfälligt flyttat ut i en solstol. Efter att ha masserat Carolinas stela rygg till Supersize Me ligger jag nu under en rosa mozfilt och förbannar senaste dagarnas förfall. Dubbla burgarmenyer i torsdags följdes upp med ytterligare ett besök på donkens igår. Det skulle kunna ses som ett olycksfall i arbetet men dagens "näringsintag" vittnar om en nedåtgående spiral:

Frukost: 200g Marabou Schweizernöt, 250ml Powerking

Lunch: Tacochips, en Hot Amigo (ölkorv) och 500ml Pepsi

Kvällsmat: Supersizeportion med tacogratäng  

Dessutom har det någonstans mellan fredag kväll slinkit ned ca 700g lösgodis, en burkcola och ytterligare två Powerking. Det var med andra ord helt rätt kväll för en tankeställare.

 

 

Idag var jag tillbaka på fotbollsplanen igen, som utespelare tack och lov. Senaste gästspelet som målvakt i B-lags matchen slutade med 1-5 förlust mot Hovsta, ingen överdrivet positiv upplevelse även om jag resultatet till trots såg mig som en av planens bättre aktörer. Hur en målvakts karriär allt som oftast varar längre än en utespelares är dock mysterium för mig då en match i buren får min 29-åriga kropp att kännas dubbelt så gammal dagen efter.

 

Dagens A-match borta mot Kilsmo lägger jag på minnet som en udda fotbollsupplevelse. Lite på grund av att min kostuppladning berövade mig en hel del ork, men mest på grund av lagets helt miserabla förberedelser.

Bilen från Garphyttan med mig och ytterligare tre lagkamrater anlände i tid. En halvtimme innan utsatt tid faktiskt, vilket gav oss tid att känna på planen lite extra, fundera på vad det var för vitt ludd som flög omkring i massor samt beskåda den här affischen.

  

Herregud vad jobbigt det är att jobba! Sju veckors ledighet räckte gott och väl för att jag skulle hinna förtränga ekorrhjulets tristess. Men nu är man tillbaka på firman om än bara månaden ut, sedan tar jag nya tag på nytt jobb.

 

Den har vart bio på schemat två gånger sedan senast. Hela familjen såg hela "Dumma mig 2" utan att störa övriga besökare nämnvärt vilket får ses som en jättebedrift. Det är tur att man har barn så att man får anledning att kolla tecknad film, det blev målfoto på vem av mig och Kian som tyckte bäst om filmen. Jag gillade den iaf så mycket att jag sprang raka vägen hem och beställde ettan som vi av någon anledning missat tidigare. Jag vet inte varför, jag vet bara att jag älskar Minioner http://www.youtube.com/watch?v=ygEbjskzhdU (Sara K ansvarar för att Mackan ser det här klippet om han inte gjort det förut!)

 

Är det någonting jag älskar mer än Minioner så är det människor som styr stora robotar som slåss med stora monster. Därför var det rejäl fjongevarning när jag tillsammans med Kick-Ass och He-Man beskådade "Pacific Rim". Där snackar vi mycket av det goda...och nej, det var inte en ihoprullad bionytt jag hade i fickan: Mark-5 Jaeger, neural handshakes, category 4 Kaijus!!!  Fem plus - iväg och se, marsch pannkaka!

 

Filmerna till trots är veckans snackis ändå Theos akrobatnummer nedför halva trappen, ett brutet ben i handleden får ses som ett lindrigt pris att betala för den uppvisningen. Våran lilla vilding är vid gott mod men måste tyvärr opereras då läkarna inte är helt nöjda med hur benet ligger. Jag hoppas plutten blir lite mer försiktig efter det här men det lär väl knappast inträffa. Stackars liten!

 

Till sist har Carolina efter år av funderingar kommit fram till vem jag är lik och det blev inte björnen Baloo som har fått många av förhandstipsen. Av miljarder människor, fiktiva karaktärer, snöflingor och grönsaker så hittar vi tydligen flest gemensamma drag hos....Farbror Melker i Saltkråkan.

 

Sug på den jag själv!

 

 

/Jon