Grilla korv

Igår var vi på dagis för avslutning med korvgrillning. Förra året var jag och Kian ensamma representanter från vår familj men den här gången var allihopa med. Det gjorde ingen skillnad eftersom Carolina var tvungen att ha koll på Theo medans jag försökte grilla samtidigt som jag höll ett öga på Kian. Grillningen gick sådär, det hade gått fortare om man tagit med en tändare och eldat på korven efersom grillen kan ha varit det bedrövligaste som någonsin skådats. Stämningen var det dock inget fel på, solen sken och barnen var glada. Kian försökte lära flickor som var minst två-tre år äldre hur man åker rutchkana:
-Vad gör du lilla barnet? Så man gör!
"Lilla barnet!" Haha, han vågade förståss inte åka själv om inte pappa höll i båda händerna.

När vi var hos Carolinas föräldrar i söndags passade han på att rätta mig också. Vi pratade om räkbåten och kom in på att jag inte gillar skaldjur. Inget konstigt med det. Jag äter inte spindlar som krälar på land och jag äter inte spindlar som krälar runt i vatten.
-Men Jon, du äter inte räkor?
-Nej
-Och inte kräftor heller?
-Nej, men hummer går bra.
Då sken kian upp:
-Pappa, du menar väl hummlorna!

Ciao!

/Jon

 


FCB

Barcelona är bäst! Man U blev nerpissade av europas bästa lag i Champions League-finalen. Fantastisk match, det fanns ingenting att klaga på. I andra änden av skalan mötte Öfvre MIK (Mariebergs IKs B-lag) Hovsta 2 i en allt annat än välspelad div 8 match. Där fanns det desto mer att klaga på. Egoism, lathet, okänsla och dålig kondis. Jag bidrog mest med dom två sistnämnda. Jag fick en halvtimme på plan och jag känner mig lättare och lättare i steget. Öfvre MIK var snäppet bättre än Hovsta på att inte vara helt bedrövliga och vann med 3-1.

Den som hänger med i nyhetsflödet la kanske märket till ett upphittat lik i Örebro. Jag såg lite polisbilar strax efter åtta igår på jobbet men tänkte inte mer på det, det är ju sånt som händer när man ligger granne med bandidos. På eftermiddagen klickade jag runt på aftonbladet och la märket till att dom hittat den skjutna mannen 30 meter från våran utlastningsport. Skum känsla. Det framkom att det hela handlade om ett personligt vendetta där en uppsagd man hämnats på fd chef, en trebarnspappa. Tragiskt för alla inblandade.

Det spekuleras i att Erik Amarillo har gjort årets sommarplåga i och med "Om sanningen ska fram". Själv tycker jag att den är SKIT, jag tröttnade efter halva låten första gången jag hörde den. Jag tror det står mellan Alexandra Stans Mr. Saxobeat och Jenifer Lopez Dance the night away. Jag hoppas jag får höra den förstnämnda betydligt fler gånger. Ni kanske vet vad jag tycker om sopiga remakes av ruggigt bra låtar. Om vi jämför hiten lambada med hiten piggelin. Om jag skulle stoppa dit en extra glasspinne på snedden i piggelinen, så onödigt är J Los bidrag till Lambada. Om jag sedan skulle huka och lägga en korv på piggelinen och kalla det för min otroliga hit så har jag gjort precis det J Lo gjort med Lambada. Sluta förstör Red One! Ät skit! Förstår ni ens vad jag menar? Jag gör det ju knapt själv.

Ciao!

/Jon

Ciao!

2011-05-29

Jag vill börja med en rättelse. Min farmor fyllde 75 år och inget annat! Dåligt av mig kan tyckas, men jag har förberett ett försvar som skulle hålla i vilken rättegång som helst:
1. Är inte 80 år och 75 år egentligen samma sak?
2. Borde det inte funnits någon ledtråd i form av x antal ljus på tårtan eller ålder inskrivet med glasyr?
3. Har man rätt att förvänta sig att någon som knappt kan hålla reda på sin egen ålder ska kunna hålla reda på någon annans ålder, i synnerhet när det börja röra sig om större siffror?

I onsdags hände det! Jag och Kian hade skattjakt hemma (vi rotade under soffan med ett skohorn). Vi hittade en lite boll, en tennisboll, en napp, lite skräp, en strumpa, mera skräp och dammråttor. Jag tittade en sista gång under soffan och utan att egentligen se något speciellt så jag skickade in skohornet. Som sprungen ur en annan dimension så tittade fjärrkontrollen fram. heureka! Jag blev så exalterad att jag körde min jag-har-hittat-fjärrkontrollen-dans. Hoppas att grannarna hade bättre saker för sig.

Jag tror det var i tisdags när jag förstörde för mig själv och min tipsidé. Svårt att förklara men jag var på mina sista slantar och enligt min idé skulle jag skicka in rubbet. Istället fegade jag ur och satsade bara en bråkdel av det jag skulle. Matchen gick förståss in och istället för att ha 12000 på spelkontot så är jag tillbaka på 3000. Det var precis som i postkodmiljonären för en massa år sedan.
-"I vilket j*vla skruttland låg den förbannade kaffefarmen?"
-"Jag är nästan säker på att det var Kenya men jag vågar inte ta chansen att vinna stort"
-"Tråkigt för dig, det var Kenya och istället för 100 000 och säkerhetsnivå så får du 50 papp efter att vi dragit skatten, hej då"

 Jag hade ju massor att skriva men nu har jag glömt bort det, jag får be att återkomma. Har det hänt något som jag borde ha kommenterat så är det fritt fram att påminna mig!

Ciao!

/Jon

Brist på fantasi

Jag funderar på att börja sätta datum på mina inlägg istället för rubriker. Vi gör trots allt ungefär samma saker vilket resulterar i att jag vill sätta rubriker som jag redan använt. Det här inlägget hade egentligen hetat någonting i stil med "helg i Borlänge" men nu blev det inte så.

Vi firade farmors 80-års dag (tror jag att det var) drygt ett år försent genom att äta gott med släkten. Kian hittade två äldre kompisar och hade hur kul som helst, han är väldigt tacksam att ha med sig ut eftersom han nästan alltid är på bra humör. Theo är också tacksam att ha med sig, han satt tyst i sin bilbarnstol tills klåfinger-Carolina lyfte upp honom. Kian förblev torr hela tiden trots att han envisades med att leka på kanten till en fontän som stod utanför gästgiveriet. Det tillsammans med det faktum att vi hade trevligt och blev mätta och belåtna resulterade i att kvällen fick fyra av fem sjörövare.

Förutom lite välbehövlig vila så hann vi gå igenom lite av mina gamla saker - konstverk, noveller etc från min skoltid. Genast gick det upp för mig hur djupt rotat mitt sockerberoende sitter. I knapt läsliga texter från min tidiga barndom förekom meningar som "Jag gillar kakor" och "När jag får en kaka blir jag glad" mer än både två och tre och fyra gånger. Tyvärr lyckades vi inte hitta min gamla saga om T-Rexen Snuffs äventyr, jag kommer så väl ihåg hur han trillade ner i en vulkankrater och upptäckte att den var full av....kakor (surprise, surprise!)

Sen vi kom hem arbetar barnen i skift för att man inte ska få en lugn stund, när man lyckats få en nöjd och belåten så kallar den andra på uppmärksamhet. Men jag ska inte klaga, vi snittar ju säkert 3-4 ggr så många sömntimmar per natt jämfört med när Kian var liten.

Ciao!

/Jon

Kul på riktigt

Ett tag var jag lite grinig över att Sverige förlorade finalen i hockey-VM och framför allt sättet som vi förlorade på. Besvikelsen gick över när man såg mumintrollens firande. Full som en kastrull fick andretränaren ledas av flyget och magplaskade på röda mattan. Påminde lite om mig och Mackan på den gamla goda tiden. Fast vi ramlade av en buss...och det var ju inte efter VM, det var efter en bortamatch mot Vansbro...och vi vann inte. Så likheten var egentligen att vi hade kostym (vi hade svidat upp oss på skoj med solbrillor och allt för att sedan torska mot katastrofjumbon Vansbro) och att vi var fulla.
Kolla in den här om du inte sett den redan:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=3s40NJr9fLA
Ska man fira ska man göra det ordentligt.

Sen har vi ju det här med pluras k*k eller kök vilket man nu väljer att kalla det. I säsongsavslutningen hade en redigerare varit lustig och klippt in...en penisch. Mellan svampsorterna kunde ett vaksamt öga skönja ett manligt könsorgan, så snabbt att ingen visste säkert om det var där. Men om man kollar ruta för ruta så är det kristalklart. Det är tamejfan kul på riktigt!

Ciao!

/Jon

Beach 2014

Igår tog jag ett steg i rätt riktning mot beach 2014...ett riktig steg. Ingen planering, inget inköp av träningsredskap utan hederlig regelrätt träning. Jag har kommit på världens idé. Jag parkerade min nyinköpta träningscykel framför TV:n på övervåningen och drog igång XBOXen. Innan jag visste ordet av hade jag brännt nästan 1000 kalorier. Jag har upptäckt höjden av att förena nytta med nöje! Det slår till och med allmänt erkända kombinationer som att nuppa medans man tvättar och att städa medans man kollar på hotell kantarell.

Det vilar som bekant en förbannelse över min bussåkning, ändå valde jag att ta bussen imorse för att pusslet med bilen skulle funka så pass att jag fick möjlighet att träna fotboll på kvällen. Nu blev det hela förgäves eftersom träningen blev flyttad till imorgon men bussresan sket sig ändå. 522:an har fått en ny sträckning för att det om möjligt ska ta ännu längre tid för mig att ta mig till jobbet kollektivt. Tyvärr så glömde chauffören bort det så han tog den gamla snabbare vägen, fint så. Det ena kruxet var att en enda passagerare skulle gå av efter den nya sträckningen och tvingade chauffören att vända. Det andra kruxet var att om det är någonstans i Örebro man inte ska köra fel så ärr det just där den nya och gamla sträckningen för 522:an skiljer sig, jag har provat förut. Ena avfarten leder ut på E20 mot Örebro och den andra mot Adolfsberg/Marieberg. Väl ute på E20 dröjer det innan man kan ta nästa avfart, sedan måste man snirkla runt ett bra tag innan man hamnar på rätt kurs och kan ta sig dit man ska. För 522:an tog det 10 extra minuter och jag missade anslutningsbussen till jobbet. Jag var rustad med löpardojjor och sprang till jobbet i enlighet med jakten på beach 2014-formen så det var inga problem. Men jag måste bara fråga: Är det alltid såhär att åka buss eller är det bara när jag ska med?

På jobbet hade Annika styrt upp glass eftersom hon också jobbar med hemglass. Tio minuter innan hade jag och sagt till David att jag måste sluta med socker helt efersom jag inte kan äta med måtta. Därför kände jag mig tvungen att avstå för att visa karraktär. En röst i huvudet grät och skrek om vartannat medans David retfullt mumsade i sig en magnum mandel-kopia. Efter jobbet åkte vi direkt till Carolinas farmor på kalas. Där bjöds det på smörgåstårta och fika. Efter tre kakor lyckades jag stoppa mig själv vilket jag efter omständigheterna är nöjd med då jag i vanliga fall brukar komma upp i minst det tredubbla. Och jag lovar att jag ska cykla bort dom så snart detta inlägg är färdigt.

Jag hade helt glömt bort mitt högskoleprov tills jag kom på det häromdagen. Två ggr på raken har jag prickat 105 poäng vilket varit lika med 1,8 av möjliga 2,0. Gränsen för 1,9 var vid båda tillfällena retliga 106. Även i år skrapade jag ihop 105 och var övertygad om min sista chans att höja mig gått om intet. Men äntligen studsade det stolpe in för mig, eftersom normeringspoängen avgörs av hur många poäng alla andra får så kan det variera lite och just den här provet bedömdes vara lite svårare. 105 points blev undre gräns för 1,9 istället för 1,8s övre gräns. nu kommer jag in på alla utbildningar i Sverige...om jag skulle vilja det ågon gång dom fem kommande åren. Nu görs högskoleprovet om, det grötas in massa låssasmatte (x och y) och jag kommer aldrig vara i närheten av några 1,9 igen.

Mitt hundrakilosmål gick i stöpet sammtidigt som jag bestämde mig för att cykla till jobbet den där dagen i förra veckan. Jag vägde säkert 4 kilo mindre när jag kom hem jämfört med när jag åkte. Jag får bli tung när jag blir äldre istället.

Nu ska jag ta några stadiga tramptag innan läggdags.

Ciao!

/Jon



helg

På fredag när jag åkte hem från jobbet var det upplagt för en superhelg. Det var vackert väder och MIX megapol lyckades bidra till stämningen genom att för första gången någonsin spela "Friday I´m in love" på rätt dag (!)
Sverige vann över Tjeckien i hockey-VM och allt var frid och fröjd.

På lördag åkte vi till Askersund för att titta på betessläppet, vilket vi inte var ensamma om. Mitt ute i ingenstans efter en lång tur på grusväg så dök det upp ett parkeringsfält med tusen bilar. Jag tyckte att kossorna underpresterade lite när det gällde hopp och skutt men Kian var nöjd och det är ju huvudsaken. Sen kastade vi oss in i bilen för att slippa sitta i kö en timme.

På söndagen förlorade ÖSK mot Malmö trots 1-0 ledning och sen förlorade Sverige mot Finland trots 1-0 ledning...ingen bra dag. Det här tvåbarnsföräldrandet tar ut sin rätt, det känns inte som jag hinner någonting, 0 TV-spelstimmar på en vecka är så långt ifrån godkännt som det går. Det är därför jag bloggar så sparsamt, men jag gör så gott jag kan.

Min mamma var iaf här med en El Taco och det höjde ju betyget på den här helgen. Dessutom har jag köpt en träningscykel på garageloppis (av grannen) - ännu ett steg mot beach 2014. Men nu ska jag ta ett steg mot köket för att inta lite rabarberpaj - hälsokost för själen!

Ciao!

/Jon

ESC

1. Finland - Bra låt, taskig röst, pajjig klädsel.

2. Bosnien Herzegovina - Buskis. Trumpet?

3. Danmark - Sing for me med löjlig text och konstigt stylade tårtor. Går hem i länder med engelska som 12:e språk

4. Litauen - Fel decenium. Teckenspråk!?!

5. Ungern - Eurodisco som funkar, topp 10.

6. Irland - Cool Beavis!, Simdynor på axlarna, Rongedahl med hår, jag skulle kuna håna det här heeeela kvällen, hur kan dom vara favorittippade?

7. Sverige - I det här sällskapet så är det ju riktigt bra, top 10.

8. Estland - Udda upplevelse...men inte på ett bra sätt. "one, two, seven, three"?!?

9. Grekland - Vad har hänt med nationen som aldrig sviker? Refrängen är mustig men rapen kan vara det bajsnödigaste jag sett på en scen.

10. Ryssland - Med alla gamla sovjetstater blir det aldrig fiasko, men det här är ju bedrövligt. Bara jag som tänker Greased Lightning?

11. Frankrike - MUSTIGT! Top 5, förhoppningsvis vinnaren.

12. Italien - lågmält och coolt, men för anonymt. Skippa trumpeten, tack!!!

13. Schweiz - Ukulele! Me like! Småtrevligt men det fattas något.

14. Storbritannien - Proffsigt men fel forum. top 10

15. Moldavien - Vad fan är det här? Vad gör ni här? En till j*vla rövtrumpet!?!

16. Tyskland - Blekt, lär er engelska!

17. Rumänien - Sluuuta trumpeta!

18. Österrike - Bra låt, top 10 eller bortglömd?

19. Adzerbajan (hur fan stavar man?) - Behaglig låt att lyssna på, top 10.

20. Slovenien - Gillart! top 10.

21. Island - Glada amatörer, jumbo!

22. Spanien - Skapligt bidrag som sänks av den otroligt fåniga dansen.

23. Ukraina - låten är bra men showen är fantastisk.

24. Serbien -  Crazy...inte på ett bra sätt.

25. Georgien - Halvägs in i låten fatar man att det faktiskt sjungs på engelska, nötter.

Tipset:

1. Frankrike - klart mustigast.
2. Ryssland - tio sovjetstater, one voice
3. Danmark - Musik für alle
4. Adzerbadjan - skrällen.
5. Sverige - för det vore ju kul.

jumbo:
Litauen eller Island



Det är som att cykla...

...säger man ju. Har man en gång lärt sig så går det inte ur. Men igår när jag skulle testa min nya (farfars gamla) cykel kändes de inte alls så. Jag trampade mot konsum när jag insåg att jag inte cyklat sen jag flyttat till Örebro. Jag fick panik. Skulle det ha hänt något oförutsett så hade det slutat i diket, men det gjorde det lyckligtvis inte. Vad gjorde jag när jag insett mina tillkortakommanden? Planerade in cykelträning? Parkerade cykeln för sommarn? Nope och nix. Eftersom jag saknar bil och inte känner för att bussa 1h15m enkel resa till jobbet så beslöt jag mig för att cykla. Dryga två mil.

Idag dog jag, två gånger. Klockan sex gränslade jag hondan och trampade iväg. Det började med uppförsbacke och efter fem tramptag fick jag mjölksyra i benen. Jag blev ifråncyklad av en gubbe, fast han gled in efter en mil, det är ju ungefär som att jag skulle hoppa in i vasaloppet vid mångsbodarna, FUSK! Cykelvägen som vi trodde skulle mynna ut i Karlslund ledde mig hela vägen till Bista...ordentligt off course. Jag han precis dö innan jag kom fram till jobbet trots att det var mer nedför än uppför.
För första gången någonsin har jag haft ångest för at åka hem från jobbet. Jag tog landsvägen hem eftersom den var närmare men vad hjälpte det när det var uppför, motvind och trötta ben. Jag såg ljuset i Latorpsbacken. Det smakade betydligt mer blod än blåbärsmuffin i munnen...sen dog jag. När jag återfick medvetandet cyklade jag på stumma ben sista vägen hem.
Kan jag gå ordentligt i morgon ska jag börja springa till jobbet hela nästa vecka. Träningsvärk utlovas.

Ciao!

/Jon 

Nu kan man fira

I bet24s tipstävling där det gäller att lägga ett spel dagligen har nu antalet kvarvarande deltagare sjunkit till 100st och det kan ju vara värt att fira. På en månad har det försvunnit 10 st deltagare och med tanke på att takten som det försvinner folk i inte ökar så räknar jag med att tävlingen är avgjord ungefär samtidigt som jag kommit i form till beach 2014.

Apropå beach 2014 så gjorde jag min första fotbollsträning på tre veckor i onsdags...det kändes sisådär efteråt. Stel och trött var namnet, sa Bull. Det är jobbigt att hålla sig i form (eller komma i form i mitt fall) så därför blev jag nöjd med mig själv när jag kom på "en grej". Jag har haft dåligt med konkreta mål i mitt liv men nu har jag iaf satt upp ett - 0,1 ton. Det vore ju lite kul att nån gång väga 100kg så därför ska jag försöka gå upp dom 5-6 kilo som fattas innan jag siktar in mig på beach 2014. Carolina tyckte inte att det var en lika bra idé, konstigt nog.

Såg på nätet att en 18 månaders unge fått ett kontrakt med en holländsk proffsklubb efter att ha sparkat i några fotbollar i sin leksakskista. Kian ligger efter och därför har vi införskaffat ett fotbollsmål att ha på gården - gött! V i har även fått en sandlåda, så fotbollsplanen på baksidan blir ingen gräsplan. Kian dräller ut ca 1 liter sand per lektillfälle trots att Carolina skulle lära honom hur man leker.

Idag har vi firat Carolinas pappa Conny som fyller imorgon och jag har spelat fotbollsmatch. Det är i stort sett det som hänt i helgen. Carolina har frisserat gräsmattan...med en vanlig sax, som en pensionär. Det finns på film men jag håller på den så länge.

Ha det gött!

/Ciao

Man kan bli deprimerad för mindre

Det började i lördags när jag beslöt mig för att söka lite spänning i tillvaron och valde det sätt som ligger mig närmast om hjärtat - gambling. Min tipsidé följer som bekant ishockeysäsongen, därför satte jag upp ett mål för hur mycket jag borde komma upp i den här säsongen. I och med att jag redan nått dit så kändes det som om dom pengar som ramlar in utöver det är föremål för fri spelunderhållning. Därför satte jag en rejäl slant på att Finland och Sverige skulle vinna sina respektive öppningsmatcher i hockey-VM. Finland mosade Danmark medans Tre kronor tog ett stabilt 3-1 grepp på Norge. Resten vet ni säkert, landslaget skämde ut sig själva och hela vår nation genom att förlora på straffar...I ISHOCKEY...MOT NORGE!?! Har vi några sporter kvar där vi fortfarande vinner över lusekoftorna?
Förlusten sved mer än att det försvann lite riksdaler från spelkontot, jag tror inte att några spontana spelutbrott utgör något hot mot min framtida rikedom.

Vad som däremot känns beydligt mer riskfyllt är Bet24s nyöppnade livecasino. Jag minns hur jag som 17-åring tillsammans med Mackan och Nordin (kan Limpan eller Bergstrand vart med också?) lyckades komma in på Fly Bar trots att vi inte hade åldern inne. Fly Bar i Borlänge var INTE det coolaste utestället som världen skådat men vad gjorde det, nu skulle vi smaka på utelivet. Men vi hann aldrig till baren för att beställa för direkt nedanför trappan stod Black Jack-bordet. Jag vet inte hur många besök och hur många händer vi hann spela innan jag lyckades ta mig till baren och beställa min första "rosa panter" (väldigt maskulint). Den goa kännslan man hade när man satt med grabbarna och hoppades på att dealern skulle bli "tjock" kom tillbaka på ett ögonblick när jag testade black jack med videolänk. Det var bara Mackan och Nordin som saknades när jag och speldjävulen satt där hand i hand vid det digitala bordet. Där gäller det att passa sig.

Lilla superbilen (superful och superlågsam) har blivit stulen. Tänk att det ska vara så jävla svårt med mitt och ditt, ens eget och någon annans. I helgen stod den pakerad på gästparkeringen för att carolinas pappa skulle kunna komma åt att snickra upp en vägg och en dörr till altanen (det blev väldigt fint!) då passade nån jävla snorunge på att knycka den, mitt utanför vårat köksfönster. Varför ser man aldrig när sånt händer? Farbror blå lär ju inte hitta den hel, ren och funktionsduglig men om jag på något vis skulle få tag på det lilla svin som inte kan hålla fingrarna i styr så skulle det definitivt vara fara för liv och hälsa.

Som om det inte räckte med torsk i hockey och snodd bil så har lilla Theo blivit sjuk och grinig. Ska man aldrig få vila sina nerver? Carolina får ju ta värsta smällen men jag hjälper till så gott jag kan. Igår blev det en tvåtimmars promenad sent på kvällen för att Carolina skulle få sova. Hon tackade med att springa runt och städa istället, skyll dig själv älskling. 

Jag är fortfarande förkyld också...och det snöade inatt...det är något allvarligt fel på karma just nu.
Man kan bli deprimerad för mindre.

Carolina har startat gruppen "bevara sandlådan".Jag tycker att barnen kan hålla tillgodo med den 50ggr så stora sandlådan som finns i lekparken 100m från vårt hus medans Carolina anser att det är självklart att vi ska ha en ful pluttlåda på tomten. Att Kian därifrån sprider sand över hela tomten är inget som bekymrar Carolina. Det har säkert att göra med hon själv tycker att det är jättekul att leka hink och spade.

Dom har skjutit Bin Laden, hade det vart 2003 eller nåt hade jag nog brytt mig och utbrustit "wohooo!", nu sträcker jag mig till att lyfta ett ögonbryn och mummla "uhu".

Carolina har blivit väldigt kaxig och otacksam....jag kännde att jag behövde skriva det.

Om du får syn på en vit volkswagen polo med reg nr. ANJ341 - hör av dig till mig så ska ni få se på fan.

ciao!

/Jon

RSS 2.0