Ångestdagen

Imorgon var det slut på "friden", dags att skutta iväg till jobbet ochtjäna ihop till brödfödan. Även om Kian inte alltid tillåter vila och återhämtning så är det 1000 ggr bättre än att jobba. Kian är så lätt att ha och göra med...för det mesta. Om man bortser från händelser som igår. Jag skulle laga tacopaj till Carolina som är så duktig och jobbar på, men Kian var inte helt nöjd med bristen på uppmärksamhet. Tiden rann iväg och för att hinna tvingades jag steka köttfärs med ena handen samtidigt som jag hackade tomat med andra. Kian satt och klamrade sig fast vid mitt ben och lekte häst med min fot. Att jag lyfte benet och gjorde mitt bästa för att vara en så bra hästsimulator räckte inte för våran son, han tvingade mig att sjunga bä,bä vita lamm otaliga gånger. Jag säger bara - Den synen!

Nu är jag tillbaka efter en liten paus. Kian ville inte somna,men när han väl gjort det skulle jag bära in lite leksaker till hans rum varpå jag blev varse om en misstänkt lukt. Visst hade han hunnit skita innan han somnade. Jag hoppades att jag obemärkt skulle kunna smyga mig på ett blöjbyte utan att väcka honom för mycket, det sket sig och jag fick börja om med att läsa saga, snart kan jag "bilar" utantill.

Men ibland är Kian elak mot mig, och det är bara när Carolina är hemma, nyps och slåss...fast han ser det bara som bus. Tur att det bara är när Carolina är hemma så att hon kan ta hand om honom då, när vi är ensama är han bara snäll. Bara och bara...precis när jag sa det i telefonen till Carolina igår passade han på att slita loss knapparna på det här tangentbordet, jag skyller på det om det blir felstavat.

Klockan i köket har stannat, ironi tänkte jag. Tänk om tiden kunde stå still så att jag fick ha semester för alltid, men sen kom jag på att det kanske inte vore en så bra idé om det vore sista dagen innan semestern varje dag, uppleva ångestdagen om och om igen, då tar jag hellre första arbetsdagen flera gånger om. Det brukar inte vara riktigt så illa när man väl tagit sig dit. Aja, det är väl semester igen om ca 340 dagar.

Har lite att fixa med innan Carolina kommer hem så jag tackar för mig /Jon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0