Det går i vågor

...det här med bloggskrivande. Ibland har man ingenting att skriva om men man sitter och bladdrar ur sig ändå, ibland har man något att komma med men då orkar man inte krita ner det. I måndags skulle jag ha skrivit om hur jag trotsade snökaoset i Örebro för att ta mig till MENSA-skrivningen, men jag gör det nu istället.

 Tog mig igenom ett snöigt landskap och lyckades anlända på rätt plats vid rätt tid den här gången. Det var jag och fyra förhoppningsfulla till som skulle ta oss igenom 45 klurigheter på 20 minuter. Testledaren hade rakad skalle och ett skallmått som indikerade en IQ på minst 170, han betedde sig därefter också...jag kan tyvärr inte förklara vad jag menar. Hur gick det då? Tyvärr får man inte sitt resultat förens efter ca en månad, men jag är förhoppningsfull. Statistiken säger att 50% av dom som skriver uppnår ett testresultat som kvalificerar för medlemskap. Vi var ju fem som skrev så det skulle betyda att två och en halv av oss klarar gränsen...men eftersom en kille var från Karlsskoga så avskriver jag hans chanser, vilket ökar mina chanser statistiskt sett. Karlsskoga och MENSA hihi...hihihi...hahaha....hahahahahahahahah...MUAHAHAHAHAHAHA! Yeah right!

Det är bråda dagar på jobbet (igen) jag röjjer undan utgående produkter och planerar för framtiden samtidigt som ordinare ruljans ska skötas. Det kostar lite övertid men jag behöver pengarna. Tyvärr verkar det som att min utomordentliga masterplan för hur lagret ska se ut framöver blir skjuten i sank. Orsaken - produktionsytan hamnar för långt ifrån kontoret, det blir långt att gå utifall nån vill prata skit med Thi. Har iaf direktörens stöd i frågan. Jag blir förbannad om vi ska offra ett jättelyft i logistik för en jävla pissgrej.
Vi har anställt en ny säljare som ska ta över när Märit byter jobb, ingen mindre än Erns Kirschtigers (stavas det så?) son Ludvig. Han verkar jättetrevlig och kommer med all sannolikhet passa in svinbra. Tyvärr är han stor som ett hus, så nu får man inte vara störst på jobbet längre.

Imorgon kommer Kians farmor och hälsar på, förstår att hon har svårt att hålla sig borta från gossegrisen. Han är verkligen hur skön som helst, men envisare kille får man leta efter.

Nu ska jag se på tipset!

Ha det gött!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0