Hej! Jag heter Jon, och jag kan inte åka buss!
Så jag har gjort det igen. När Carolina skulle ta sig till Arbetsförmedlingen skulle jag mildra hennes lidande genom att låta henne ta bilen, själv skulle jag färdas med länstrafiken. Jag kollade upp min resväg noga dagen innan, fokuserade på bytet till buss 17 vid olof palmes torg och la mig för att sova. På morgonen kände jag fjärilarna i magen och frågade en trött Carolina vad det stod på buss 17 för att vara på den säkra sidan. Det har nämligen hänt mer än en gång att jag tagit bussen med rätt nummer men som går i fel riktning.
-Vivalla trodde hon att det skulle stå iaf, men jag vet inte ens om hon var vaken när jag pratade med henne. Sprang till busshållplatsen Garphyttan centrum (centrum?!? allvarligt?) och han med bussen med god marginal. Väl framme vid palmes torg stod EN buss och väntade, bussen hade nr 17 och jag andades ut. Sen fick jag se att det stod Hjärsta på bussen och fick panik, var det verkligen rätt? Jag kände hjärtat dunka i bröstet medans jag scannade av turlistan i busskuren, hur skulle detta sluta? Puh! Det verkade stämma trots allt! Jag vände mig för att kliva på, tyvärr hade bussen inte tid att vänta på en vilsen själ som mig. Det blev promenad som så många gånger förut.
torsdagens minne blev ett papercut i fingret, shit happens. Tyvärr satte jag det där jag redan hade en spricka i huden som minne efter IKEA-möbelsskruvande. Det blev alltså ett super-papercut. Tur att man är lite hårdare än gemene man.
Minnet av fredagen blev ett glömt ombyte. Jag gillar fredagar eftersom jag slutar vid ett och inte behöver tänka på att ha med matlåda. Den här fredagen skulle det bjudas smörgåstårta vid fikat så jag behövde inte tänka på frukostmacka heller.
"Så bra" tänkte min hjärna - "Jag behöver inte tänka på nånting, dam-di-dam hum-di-dum" Synd att ombyte och mat har så lite att göra med varandra. Synd också att kvicksilvret krupit ner en bit under -10 när jag skulle åka hem, där hade det setat fint med ett par kallingar. Bristen på en funktionell hjärna oroar inför måndagens IQ-test.
Idag hade jag och Kian grabbkväll eftersom Carolina är på tjejmiddag. Kians hosta är mycket bättre och vi hade väldigt roligt hela kvällen. Ett tag trodde jag aldrig han skulle tröttna på att busa runt men han gav upp strax innan robinsson började.
Fiasko att Hans vann! Sedan är det enormt störande att folk inte fattar vad det är för människa. Hopplöst socialt inkompetent vuxenmobbare är han den feta grisen, men folk förstår inte att det klipps och klistras till förbannelse för att passa i rutan. Hoppas det blir en säsong till, då ska ni få smaka värdig vinnare! Vem jag menar? En skön hårding född 84:a, stark och seg som få. Smartare än 98% av sveriges befolkning. En vilja som flyttar berg. Slug som 10 rävar. Trots det får man leta länge för att hitta en ödmjukare och vänligare själ - yours truly.
gonatt!
