Barnfria dagen
Igår lämnade vi vår lilla skrutt hos sin mormor och morfar för att spendera lite tid tillsammans. Vi började på minigolfbanan i gustavsvik och för att skruva upp spänningen några knäpp ingick vi en överenskommelse med fiiiint pris till vinnaren. Efter lite handsvett och många missade puttar stod jag tillslut som vinnare trots att Carolina försökte manipulera vårat scorecard. Senare smet Carolina från sin del av avtalet vilket föranledde en del osämja. Det redde ut sig efter att Carolina ränsat landen i trädgården och lite till för att gottgöra det hela. Det kan jämföras med att bli skyldig någon en bil och betala med en fälg, men vad gör man inte för familjefriden.
Tillägg - Carolina skrattade åt en krympling på golfbanan, eller hon skrattade åt vad hon trodde att jag tänkte. Hon hade rätt. Jag ser inte ner på handikappade men jag kan skoja om dom och skratta åt dom på samma sätt som jag kan skoja och skratta åt mig själv,eller Carolina eller Estonia eller vad som helst. Nu missar tjejen ett slag och hamnar i bunkern hon blir skitsur och säger -FAN!!! Man tänker lugna ner dig, fokus på hålet, lätt touch på bollen och...vänta lite, DU HAR INGA ARMAR, satsa på fotboll istället!
Sponsrade av Carolinas mamma (tack för det!) åt vi våran standardmeny på Efesos. Saganaki till förrätt, Oxfilé på spett till varmrätt och till efterrätt camembert med hjortronsylt för mig och hallonsorbet till Carolina. Lika nöjda och belåtna som alltid efter ett besök på favvorestaurangen rullade vi vidare till biografen.
Shrek - forever after stod på programmet och trots att filmerna sjunkit i kvalité för varje nytt kapitel var jag förväntansfull. Sista delen i sagan om träsktrollet var mörkare och vuxnare än föregångarna och den var riktigt bra! Väl i klass med fenomenala ettan. Carolina gjorde precis det man kan förvänta sig när det vankas bra rulle...hon sov. Det knepiga var att det var 3D bio och vi hade dom snygga glasögonen på oss, jag märkte inte att hon sov. Jag trodde att hon vände sig mot mig och flåsade demonstrativt som hon brukar göra för att uppmärksamma mig på att jag andas för högt genom näsan, i själva verket misslyckades hon fullständigt med att få full valuta för dyra biobiljetten.
Idag hämtade vi Kian, fixade lite trädgårdsutrustning och material och gjorde ett rejält ryck, trädgården blir lite prydligare för varje gång och det är mest Carolinas förtjänst. Hon tänker och finlirar medans jag...inte tänker och grovjobbar. Kian hjälper till så mycket han bara kan med sin lilla spade och när jag stampade plattorna (hi-tech metod, jag vet!) för att få dom på plats var han inte sen att hoppa på dom för att få till sista touchen. Synd bara att han druttade på röven rakt ner i landet,man blir lite orolig när man ser sånt men han bara sa "oj tå" och reste sig igen. Rebarbern som han satte sig på sa "AAAAARRRGHHHHH" ......och den reste sig INTE igen.
Ibland funderar jag lite på vad som "bra" barnprogram och vad som inte är det. Tecknat är ju roligast men lär Kian sig något av det mer än namnen på dom? Lär han sig mer av svintråkiga program om någon dryg döv unge? Det enda jag kommit fram till är att vinjetten till "Timmy lamm" INTE är för barnaöron. -"Timmy, Hej Timmy. Han är ett litet lamm som vill testa allt" Ofta det inte slutar på rehab.
Jag har återgått lite till att vara den gamla socker-Jon igen. Han som äter 4 chokladkakor, 10 bullar, 12 kakor, 7 rultårtsbitar på två dagar. Slut på det nu...sprang 5 kilometer idag, träningen håller mig nyttig på alla plan.
Later! / Jon
Tillägg - Carolina skrattade åt en krympling på golfbanan, eller hon skrattade åt vad hon trodde att jag tänkte. Hon hade rätt. Jag ser inte ner på handikappade men jag kan skoja om dom och skratta åt dom på samma sätt som jag kan skoja och skratta åt mig själv,eller Carolina eller Estonia eller vad som helst. Nu missar tjejen ett slag och hamnar i bunkern hon blir skitsur och säger -FAN!!! Man tänker lugna ner dig, fokus på hålet, lätt touch på bollen och...vänta lite, DU HAR INGA ARMAR, satsa på fotboll istället!
Sponsrade av Carolinas mamma (tack för det!) åt vi våran standardmeny på Efesos. Saganaki till förrätt, Oxfilé på spett till varmrätt och till efterrätt camembert med hjortronsylt för mig och hallonsorbet till Carolina. Lika nöjda och belåtna som alltid efter ett besök på favvorestaurangen rullade vi vidare till biografen.
Shrek - forever after stod på programmet och trots att filmerna sjunkit i kvalité för varje nytt kapitel var jag förväntansfull. Sista delen i sagan om träsktrollet var mörkare och vuxnare än föregångarna och den var riktigt bra! Väl i klass med fenomenala ettan. Carolina gjorde precis det man kan förvänta sig när det vankas bra rulle...hon sov. Det knepiga var att det var 3D bio och vi hade dom snygga glasögonen på oss, jag märkte inte att hon sov. Jag trodde att hon vände sig mot mig och flåsade demonstrativt som hon brukar göra för att uppmärksamma mig på att jag andas för högt genom näsan, i själva verket misslyckades hon fullständigt med att få full valuta för dyra biobiljetten.
Idag hämtade vi Kian, fixade lite trädgårdsutrustning och material och gjorde ett rejält ryck, trädgården blir lite prydligare för varje gång och det är mest Carolinas förtjänst. Hon tänker och finlirar medans jag...inte tänker och grovjobbar. Kian hjälper till så mycket han bara kan med sin lilla spade och när jag stampade plattorna (hi-tech metod, jag vet!) för att få dom på plats var han inte sen att hoppa på dom för att få till sista touchen. Synd bara att han druttade på röven rakt ner i landet,man blir lite orolig när man ser sånt men han bara sa "oj tå" och reste sig igen. Rebarbern som han satte sig på sa "AAAAARRRGHHHHH" ......och den reste sig INTE igen.
Ibland funderar jag lite på vad som "bra" barnprogram och vad som inte är det. Tecknat är ju roligast men lär Kian sig något av det mer än namnen på dom? Lär han sig mer av svintråkiga program om någon dryg döv unge? Det enda jag kommit fram till är att vinjetten till "Timmy lamm" INTE är för barnaöron. -"Timmy, Hej Timmy. Han är ett litet lamm som vill testa allt" Ofta det inte slutar på rehab.
Jag har återgått lite till att vara den gamla socker-Jon igen. Han som äter 4 chokladkakor, 10 bullar, 12 kakor, 7 rultårtsbitar på två dagar. Slut på det nu...sprang 5 kilometer idag, träningen håller mig nyttig på alla plan.
Later! / Jon
Kommentarer
Trackback
