En tår för Foppa
Snart ska det hållas en presskonferens där den största inom svensk ishockey ska meddela att han lägger av. Det är nästan så man fäller en tår när man tänker på hur Peter Forsberg inte får avsluta sin kariär på ett sätt värdigt en stor spelare. T.o.m en amatörtomte som jag fick själv välja hur jag skulle avsluta min hockeykariär. Tack för allt Foppa!
Idag har det vart en riktig måndag. Soporna hade frusit fast i tunnan och valde således att stanna kvar däri när sopbilen försökte sluka dom. Carolina påminde mig om en konversation vi hade för drygt en vecka sedan då hon frågade om möjligheten att detta skulle inträffa. Jag försäkrade henne om att det skulle bli plusgrader och att vi inte behövde tänka mer på det...17 minusgrader i morse, way to go donkey!
Väl på jobbet insåg jag att jag inte kom åt servern vilket är en förutsättning för att kunna jobba rationellt. Eftersom jag har någon form av IT-ansvar så inledde jag en felsökning...jag pillade lite på nätverkssladdarna och startade om datorn. När inte det hjälpte gav jag upp och ringde våran support.
Klockan kvart över 11 hoppade allt igång och jag insåg att en person (jag) skulle behöva göra en och en halv persons arbete på en halv dag...det sket sig.
Men allt är inte nattsvart, jag fick en kartong med tofflor från japan som Anders (chef) beställt bara för min skull, största storleken dom hade. Tur att man inte bor i Japan, har man över 43 verkar man få specialbeställa dojjor vilket låter rätt dyrt. I sverige kan man få ett par Lejon på skopunkten för 150 pix, det är mer i min prisklass.
Efter jobbet var vi och firade Nicklas som fyllde 29 år. Jag trodde först att Kian var sjuk som hellre ville leka med Jonnas dupplo-zoo än att fika. När han väl bestämt sig för att fika började han långsamt...men när tårtan kom fram var han uppe i varv och stoppade i sig ordentligt vilket man kan förstå, för vem kan motstå rosa tårta? Själv hade jag ju mitt nya liv att tänka på men det är svårt att motivera sig när man har problem med foten, hälsenan spökar sen ett feltramp inomhus för månader sedan och eftersom jag inte kan leva nya livet fullt ut med träning så bestämde jag mig för att fika ordentligt. Jag skulle utan problem kunna vinna fika-SM om det fanns något.
Eftersom jag ställt bilen vid statoil och blivit upplockad av Carolina för att spara lite bensin var jag tvungen att kliva in i en kall bil när vi lämnade marieberg för att sedan kliva in i en svinkall bil vid statoil. en bilen blev varm lagom till...nä, den blev aldrig varm. Måste det verkligen vara så svalt ute? Men vad gör köldskador när det finns bensinpengar att spara...
Oh...måste avsluta med att berätta att Carolina vill ta över min bärbara eftersom den är marginellt snabbare än den ny fina som jag köpte åt henne.
Alltså är jag numera stolt ägare av en rosa mini-pc, hur manligt är inte det?
Natti!
/Jon
