Att göra en "Nordin"

Det här med bussar alltså, det är alltid något som skiter sig. Idag var det kanske inte lika mycket bussens fel som mitt eget, men det är lika bra att skylla ifrån sig när man har chansen. Jag var tvungen att ta bussen till jobbet en sista gång och vägen till hållplatsen var hal som renrakad hamsterrumpa. "Easy does it" tänkte jag och lyckades ta mig ända till hållplatsen. Precis då gjorde jag en påklädd "Nordin" och landade med en duns på ryggen, smärtan var...rejäl. Till saken hörde att det stod en snubbe vid hållplatsen samt att bussen var på ingång så jag gjorde det enda rätta, jag hoppade upp snabbt som blixten och låtsades som ingenting.

Vad är då en "Nordin" kan man undra. Jag vet inte om jag skrivit det förut eftersom minnet inte sträcker sig längre än till förra tisdagen, är man ungdomsdement så är man.
En "Nordin" är uppkallad efter min gamle vän Fredrik Nordin. En nyårsafton för herrans massa år sedan var det bastu och dricka i mina pärons hus. Nordin hade utsett sig till raketavfyrare min det uppdraget såg ut att glida honom ur händerna i takt med alkoholintaget. Han satt utanför bastun i handuk och såg rejält schleten ut medans vi andra klädde oss för att gå ut och möta tolvslaget. Vi ropade på Nordin och han mummlade något om "en minut". Jag minns hur vi hade sett honom som förlorad men när jag stod i dörröppningen hörde jag ett dunsande i trappen följt av ett "Vänta, jag ska tända fyrverkerierna. Upp kom Nordin, barfota och endast iklädd handduk. Kvickt drog han iväg längst gången och sprintade ut på garageutfarten, precis när han rundade han postlådan gjorde han en JÄTTEVURPA. Nordin reste sig till synes oberörd upp, handduken låg kvar men det märkte han inte. Inför halva kvarteret tog han några steg i bara mässingen innan han upptäckte handduken på marken, det kanske drog lite vad vet jag :) Han drog på sig handduken och tände på pjäsen. Jag har aldrig och kommer aldrig skratta så mycket igen.
Vad beträffar en "Nordin" så är det själva vurpan som avses. Han halkade på isen som en tecknad figur på ett bananskal och när kroppen nådde sin högsta punkt i luften (ca 1 meter över marken) låg den helt vertikalt förutom vänster benet som låg rakt upp i luften. Därefter skedde en tung men graciös landning på skulderbladen...en "Nordin" var det.

Jobbet går som förut, jag kommer liksom inte "in" i det. Det kan ha att göra med att jag fick nya magsjukerapporter varje halvtimme. Kian verkar vara på väg tillbaka, han äter inte mycket men det han får i sig stannar nere. Carolina har tagit över stafettpinnen och mår DÅLIGT så det är numera min uppgift att ta hand om mina älsklingar.
"Du då Jon, du verkar helt opåverkad av dena elaka magåkomma, vad är hemligheten?"
Ja, jag tycks klara mig igen, jag la förvisso av en riktigt dålig fis igår kväll men det släppte efter det, det måste vara alla nytigheter jag stoppar i min dagligen som gör mig imun NOT!

Nu ska jag äta glass, C U!

/Jon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0