Home, sweet home.
Då var vi hemma i Garphyttan igen. Så nu är det dags att ta hand om två barn igen, hur fan har man lyckats med det förut? Jag fick ju iaf min El Taco så med styrkan från den finns det hopp om livet.
På tal om hopp o livet. Jag äter ju fortfarande som vilket Anna Skipper-offer som helst, men nu rör jag på mig. På riktigt! Tre besök i motionsspåret under minisemestern följdes idag upp med en cykeltur till Ånnaboda och ett löpvarv runt sjön. Att cykla upp till Ånnaboda är som att cykla upp för en vägg och att göra det med farfars gamla gubbhonda med halvfulla däck är bara...dåligt. Men nu är det gjort och jag har tre liter vatten att dricka för att återställa balansen. Hoppas verkligen att jag kan hålla i det här.
När det gäller sockerberoendet ser det däremot mörkt ut. Ett jätteproblem är ju hur gott godis smakar när man lyckats hålla sig i från det ett tag. Godis är djävulen!
Nu till någonting mycket viktigare, universum! Eller minigolf...för dom hör ju ihop...lite grann...om man tänker att bollarna är...planeter...och hålen är...svarta hål...eh...nåja.
Innan jag och Carolina spelade minigolf i helgen kunde jag skratta åt saker. När nån ihopskrynklad pastor förutsåg syndafloden skakade jag på huvudet. När ingenting hände och han meddelade att han tagit fel på datum vek jag mig dubbel. Senast var det väl nån inföddingsstam som kom med domedagsprofetian och jag skakade än en gång på huvudet.
Men så hände det, Carolina slog mig i minigolf! Vad ska man tro på nu? Ingenting är omöjligt!
Kommer midgårdsormen sluka oss alla? Kommer utomjåårdingarna att landa i trädgården? Kommer jag bli vältränad igen? Ingen vet. Läskigt! Jag går och gömmer mig under täcket! Trevlig midsommar på er!
/Jon
På tal om hopp o livet. Jag äter ju fortfarande som vilket Anna Skipper-offer som helst, men nu rör jag på mig. På riktigt! Tre besök i motionsspåret under minisemestern följdes idag upp med en cykeltur till Ånnaboda och ett löpvarv runt sjön. Att cykla upp till Ånnaboda är som att cykla upp för en vägg och att göra det med farfars gamla gubbhonda med halvfulla däck är bara...dåligt. Men nu är det gjort och jag har tre liter vatten att dricka för att återställa balansen. Hoppas verkligen att jag kan hålla i det här.
När det gäller sockerberoendet ser det däremot mörkt ut. Ett jätteproblem är ju hur gott godis smakar när man lyckats hålla sig i från det ett tag. Godis är djävulen!
Nu till någonting mycket viktigare, universum! Eller minigolf...för dom hör ju ihop...lite grann...om man tänker att bollarna är...planeter...och hålen är...svarta hål...eh...nåja.
Innan jag och Carolina spelade minigolf i helgen kunde jag skratta åt saker. När nån ihopskrynklad pastor förutsåg syndafloden skakade jag på huvudet. När ingenting hände och han meddelade att han tagit fel på datum vek jag mig dubbel. Senast var det väl nån inföddingsstam som kom med domedagsprofetian och jag skakade än en gång på huvudet.
Men så hände det, Carolina slog mig i minigolf! Vad ska man tro på nu? Ingenting är omöjligt!
Kommer midgårdsormen sluka oss alla? Kommer utomjåårdingarna att landa i trädgården? Kommer jag bli vältränad igen? Ingen vet. Läskigt! Jag går och gömmer mig under täcket! Trevlig midsommar på er!
/Jon
Kommentarer
Trackback
