Parken Zoo...var det bättre förr?

I måndags var det avresa för vårt årliga (andra året i rad) resa till parken zoo i eskilstuna. Vi kom iväg i skaplig tid men blev något försenade av en åksjuk Kian. Med en kvart tillgodo (trodde vi) hann vi till receptionen vid campingen för incheckning, det visade sig senare att dom stängde 15.00 och inte 12.00 som vi trodde men vad gjorde väl det. Vi fick samma stuga som förra året, nr 24 i Fantomenbyn. Jag blev överlycklig eftersom jag är ett stort fan av den vandrande vålnaden. Tyvärr är namnet Fantomenbyn bara en kvarleva från tiden när det fanns ett Fantomenland på parken zoo. Fantomenlandet är numera utbytt mot "Kalle Kunskap", bara namnet osar så mycket lärorikt lekande att man kräks. Fram för meningslös underhållning!

I år tajmade vi in vårat besök så pass bra att nöjesfältet var öppet vår första dag i parken. Med karusellen i Garphyttans folkets park i färskt minne hyste jag inga större förhoppningar om att Kian skulle stormtrivas, men ändå insisterade jag på att han skulle ha ett åkband istället för att köpa kuponger styckvis.
Mina tvivel till trots måste jag säga att nöjesfältet blev nästintill succé - fyra brakfisar av fem möjliga! Kian stormtrivdes på lilla "safarietåget" och det var nästan lika kul med farfarsbilarna...eller djungelbilarna eller vad dom nu kan ha hetat, till och med klassiska hästkarusellen gick hem. Givetvis såg vi till att han fick åka tillräckligt många gånger för att tjäna in åkbandet. Det stora minuset var glassköpet. Jag tog ett rån med tre sköna kulglassmaker, Carolina och Kian tog mjukglass i bägare med strössel. Kian tog en tugga av sin glass innan han började tarva av mig
- "smaka den", "hålla den"
Jo, tjenare! Jag fick nöja mig med att gnaga av rånets kanter så att han kom åt glassen, inte coolt!

Djuren då? Visst han vi med att kolla på dom också, men jag fick lite känslan av att det var bättre förr. Lejonen var fortfarande stora och mäktiga...men dom låg bara och sov i skuggan, förra året gick dom fram och tillbaka vid glaset med mord i blicken. Förra året brottades jag med en sumatratiger (hade dragkamp med en tiger som skulle matas) i år rörde dom sig inte en milimeter från sin liggplats i skuggan. Förra året fick vi se geparden i hundra km/h, i år blev det 0 km/h. Dom djur det var fart på var liksom inte dom coolaste djuren. Här kommer iaf en genomgång.


Kians favoritdjur: Flamingo
En liten överaskning, men dom är ju vackra och man kom väldigt nära. Kian ville inte gå därifrån.

Carolinas favoritdjur: Drill
Babianliknande tjockisapa, lite lik mig, det kanske var därför hon gillade den. Den var iaf cool och den kunde mycket väl vart min favorit också.

Jons favoritdjur: Myrslok
Precis som förra året gick den runt runt i samma spår, troligtvis mentalsjuk. Hur häftig som helst och förbluffande stor. Redan en klassiker!

Årets besvikelse: Tiger
I hård kamp med lejonet och geparden, men dom rörde iaf på huvudet och tittade ointresserat på oss.

Årets bästa: lilla zoo
Utökat "bondgårdszoo" där man kunde klappa getter, marsvin, grisar, kaniner, minihästar och ett svåridentifierat djur som jag valde att kalla alpacka. Höjdpunkten för småbarn.

Årets fiasko: flodhästmatningen
En av miniflodhästarna var ordentligt på gång en kvart innan matningen men sen trappade han ner. Lagom till skötaren kom låg båda två som utslagna. Trots att han nästan kastade en morot på en av tjockisarna så uteblev rörelserna. "Det här är ju nattaktiva djur så dom kanske inte vill äta i värmen" va fan e det för bortförklaring? Ni orkar med att ha fyra matningar på programmet, MATA NÅGOT ROLIGT DJUR ISTÄLLET DÅ!!!!! 

Årets Kiankomentar:
Myshloken, Myshloken kom hit, MYSHLOKEN KOM HIT DÅ!!! MYSHLOKEEEEEEEN!
Kian kallade på myrslokens uppmärksamhet men den hade fullt upp med sin mentalsjukdom.

Årets Darwintrotsare: Tapiren
Survival of the fittest- I think NOT! Tapiren ser ju inte ut att vara fit för någonting, plus att den inte ser helt klok ut, Kian undrade om det var en noshörning. Hur fan har den överlevt?

Vi funderade på att gå på zoo även på onsdag men det kändes som om två dagar räckte gott och väl.
Det kanske var bättre förr men vi lär ju åka dit nästa år igen trots att dom aldrig kommer att ta tillbaka dödskallegrottan.

Ciao!

/Jon




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0