summersense

Iaf som med mina matlådor. Jag vet inte om det är lättja som stoppar mig från att ta en matlåda ur frysen kvällen innan den ska förtäras. Det tar ju lika lång tid att ta ut den på morgonen som på kvällen och det är nog faktiskt lite jobbigare på morgonen, mañana mentalitet kanske? Eller så har det att göra med att jag gillar spänningen. Klockan sex på morgonen ser alla frostiga lådor likadana ut och man hinner inte öppna och titta. Det blir lite som ett matlådornas rysk roulette (ja, jag lever verkligen livet fullt ut). Igår drog jag historiens värsta nitlott med en lax och potatis...UTAN SÅS, det var tort så det dammade i munnen! Inte så kul med tanke på att lunchen är dagens höjdpunkt på jobbet. Men det är som med allt annat i livet, det jämnar ut sig. Idag öppnade jag en panbiff med grönpepparsås till lunch. Lycka! Jag visste inte ens att vi hade en sån skatt i frysen. Det var som om en paleantolog (stavas det så? En sån som forskar i dinosaurieben) skulle hitta en livs levande dinosaurie (eller kanske inte). Hmm...vet inte riktigt vad jag ville få ut av det där...men nu vet ni vad jag ätit till lunch dom senaste dagarna.

Tycker inte om pressen som Carolina lägger på mig. "Jon skriver något roligt sen" Usch!

Speciellt som jag är lite nere. Inte en enda har anmält sitt intresse för att vara med i mitt yukigassen-lag :( Jag hoppades att jag skulle kunna ha uttagningar för att sålla fram eliten av eliten men det blir svårt nu.
Jag försöker intala mig att folk är trötta på snön och att det blir ett helt annat tryck frammåt november när alla längtar efter vintern. Men det är troligtvis så att Närke inte är någon riktig yukigassen-region.

Hade tänkt skriva om superbilens (superful, superliten och superlångsam) besiktning men det hade någon annan redan gjort. Påminner mig själv om att hålla bloggmaterial på insidan av skallen. Stygg Carolina! Stygg, stygg Carolina!

Igår hade jag medarbetarsamtal och jag fick intrycket av att jag var omtyckt, iaf av chefen. Återstår om det kommer att återspegla sig i löneförhandlingen här frammöver. Mest anmärkningsvärd var iaf öppningsfrågan:
-Vad gör du här? Alltså varför jobbar du på lager?
Sedan utvecklade Anders det hela med att han ansåg att jag hade potential och kapacitet för något bättre, men det var väl ändå ett ganska underligt öppningsförfarande med tanke på att han fortsatte med att berätta att han var glad så länge han fick behålla mig.

Och så var det ju det här med minnet, det var ju någonting mer jag skulle skriva om men det har susat iväg till landet där strumporna som försvunnit i tvättmaskinen lever och frodas. Om minnet är uselt nu, hur ska det bli när jag blir tjugosju? (la ni märket till rimmet? sno inte det, jag kanske behöver det om jag ska påbörja en singer/songwriter kariär med ukulele)

För er som väntar på dom utlovade bilderna på min fina mage, eller var det dom fina bilderna på min mage jag hade sagt?...ehh hotet om att lägga ut bilder på min mage kommer verkställas tidigast vid beach 2014. Jag har ju satt upp det som mål med min obefintliga träning men just nu ligger jag lite efter. Ingenting att oroa sig för alltså.

Nu ska vi se om jag får någon sömn i natt. Att ligga bredvid Carolina igår var som att slagga i en djungel. Jag hade ingen aning om att en sovande människa kunde prestera så många olika konstiga ljud. När hon läser det här kommer hon att bli lite sur på mig men då är jag iaf på säkert avstånd på jobbet! HAHA!

Gonatt!