Man kan bli deprimerad för mindre

Det började i lördags när jag beslöt mig för att söka lite spänning i tillvaron och valde det sätt som ligger mig närmast om hjärtat - gambling. Min tipsidé följer som bekant ishockeysäsongen, därför satte jag upp ett mål för hur mycket jag borde komma upp i den här säsongen. I och med att jag redan nått dit så kändes det som om dom pengar som ramlar in utöver det är föremål för fri spelunderhållning. Därför satte jag en rejäl slant på att Finland och Sverige skulle vinna sina respektive öppningsmatcher i hockey-VM. Finland mosade Danmark medans Tre kronor tog ett stabilt 3-1 grepp på Norge. Resten vet ni säkert, landslaget skämde ut sig själva och hela vår nation genom att förlora på straffar...I ISHOCKEY...MOT NORGE!?! Har vi några sporter kvar där vi fortfarande vinner över lusekoftorna?
Förlusten sved mer än att det försvann lite riksdaler från spelkontot, jag tror inte att några spontana spelutbrott utgör något hot mot min framtida rikedom.

Vad som däremot känns beydligt mer riskfyllt är Bet24s nyöppnade livecasino. Jag minns hur jag som 17-åring tillsammans med Mackan och Nordin (kan Limpan eller Bergstrand vart med också?) lyckades komma in på Fly Bar trots att vi inte hade åldern inne. Fly Bar i Borlänge var INTE det coolaste utestället som världen skådat men vad gjorde det, nu skulle vi smaka på utelivet. Men vi hann aldrig till baren för att beställa för direkt nedanför trappan stod Black Jack-bordet. Jag vet inte hur många besök och hur många händer vi hann spela innan jag lyckades ta mig till baren och beställa min första "rosa panter" (väldigt maskulint). Den goa kännslan man hade när man satt med grabbarna och hoppades på att dealern skulle bli "tjock" kom tillbaka på ett ögonblick när jag testade black jack med videolänk. Det var bara Mackan och Nordin som saknades när jag och speldjävulen satt där hand i hand vid det digitala bordet. Där gäller det att passa sig.

Lilla superbilen (superful och superlågsam) har blivit stulen. Tänk att det ska vara så jävla svårt med mitt och ditt, ens eget och någon annans. I helgen stod den pakerad på gästparkeringen för att carolinas pappa skulle kunna komma åt att snickra upp en vägg och en dörr till altanen (det blev väldigt fint!) då passade nån jävla snorunge på att knycka den, mitt utanför vårat köksfönster. Varför ser man aldrig när sånt händer? Farbror blå lär ju inte hitta den hel, ren och funktionsduglig men om jag på något vis skulle få tag på det lilla svin som inte kan hålla fingrarna i styr så skulle det definitivt vara fara för liv och hälsa.

Som om det inte räckte med torsk i hockey och snodd bil så har lilla Theo blivit sjuk och grinig. Ska man aldrig få vila sina nerver? Carolina får ju ta värsta smällen men jag hjälper till så gott jag kan. Igår blev det en tvåtimmars promenad sent på kvällen för att Carolina skulle få sova. Hon tackade med att springa runt och städa istället, skyll dig själv älskling. 

Jag är fortfarande förkyld också...och det snöade inatt...det är något allvarligt fel på karma just nu.
Man kan bli deprimerad för mindre.

Carolina har startat gruppen "bevara sandlådan".Jag tycker att barnen kan hålla tillgodo med den 50ggr så stora sandlådan som finns i lekparken 100m från vårt hus medans Carolina anser att det är självklart att vi ska ha en ful pluttlåda på tomten. Att Kian därifrån sprider sand över hela tomten är inget som bekymrar Carolina. Det har säkert att göra med hon själv tycker att det är jättekul att leka hink och spade.

Dom har skjutit Bin Laden, hade det vart 2003 eller nåt hade jag nog brytt mig och utbrustit "wohooo!", nu sträcker jag mig till att lyfta ett ögonbryn och mummla "uhu".

Carolina har blivit väldigt kaxig och otacksam....jag kännde att jag behövde skriva det.

Om du får syn på en vit volkswagen polo med reg nr. ANJ341 - hör av dig till mig så ska ni få se på fan.

ciao!

/Jon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0