summersense

Nu är det ju så att jag är egentligen för trött för att blogga, men gör ett försök iaf....

I Söndags åkte ju Jon som sagt va till Frankrike tidigt på morgonen (inte ett dugg avis jag inte) ;)
Jag och barnen skjutsade honom till jobbet där dem skulle träffas, sedan åkte vi hem till mina föräldrar. Vi gjorde väl egentligen inget speciellt där men det var skönt med lite sällskap o hjälp med barnen. Caroline och tjejerna kom också över. Kian och Jonna hade kul, dem lekte o busade en hel del :)

I Måndags var Kian på dagis 9-14. På vägen hem ville han stanna och leka i lekparken, då sa han "du kan gå hem mamma, du behöver inte vara ojolig"..haha sköning! Ett nytt ord i förrådet ;)
På kvällen kom farmor Agneta (Jons mamma) och sov kvar till Tisdag. Det var skönt med lite avlastning. Theo är tung att gå o bära på längre stunder och Kians humör går verkligen upp och ner nu för tiden, så jag är väldigt tacksam för all hjälp!

I Onsdags var Kian till dagis igen och sedan kom mormor o morfar (mina föräldrar) på eftermiddagen. På kvällen skulle Jon komma hem, men eftersom flyget dem skulle åka med inte fanns så kom han hem på natten istället. Jag kunde inte sova så jag var vaken ända till han kom hem vid 01:45. Sedan sov jag sisådär eftersom Theo vaknade två gånger och sen var det tydligen uppstigning kl 06:10 på torsdag morgon tyckte Kian :P

Kian var på dagis, Jon på jobbet och jag tog hand om Theo som hade fått hög feber på natten. Stackars liten var hängig och helt slut.
På eftermiddagen började Theo skaka otroligt mycket (feberfrossa) och febern steg ända upp till 40,5 grader på kvällen. Jag gav han alvedon och väntade på att den skulle värka, men efter 1 1/2 timme hade han fortfarande 40 grader i feber så jag ringde sjukvårdsupplysningen, dem tyckte jag skulle ta med han till akuten på en gång bara för att kolla upp det. Så kl 21:30 satt jag i väntrummet på akuten. Kl 23:00 hade läkaren kollat lite på han och vi skulle vänta på provsvar. Jag frågade hur länge det skulle ta med provsvaren för jag hade ingen ersättning med mig och Theo började bli hungrig. Jag hoppades att det skulle gå fort så att jag kunde åka hem och ge han mat. Men det blev inte riktigt som jag tänkte mig. Det var något i urinen som inte såg bra ut (antagligen urinvägsinfektion), så vi fick bli kvar över natten och skickades upp på barnavdelningen. Där fick vi ett rum och Theo fick ersättning och sedan började helvetet. Dem skulle få in en infart på hans arm var det tänkt med det gick inte i någon av armarna, då provade dem händerna och fick till slut in den i en hand. Stackars Theo gallskrek ju varenda gång dem stack han. Sedan kom läkaren upp och skulle tömma blåsan på urin med en stor nål som han körde ner där urinblåsan sitter, det fick han göra två gånger eftersom det inte fungerade första gången. När det var klart så var kl.02:00 och Theo somnade gott i sängen. Dem kom och skulle ge han antibiotika i infarten medans han sov, men det lyckades inte. Så då ringde dem på en sköterska från Neonatal som skulle försöka få i infarten nånstans. Hon provade på bägge fötterna och ännu en gång i handen men det lyckades inte. Så det fick bli i huvudet där han har synliga kärl. Då brast det för mig, jag hade bitit ihop och försökte trösta Theo så gott det gick när dem stack han med nålar överallt. Men när dem skulle sätta in en nål i huvudet på min lilla bebis så forsade tårarna och jag kände mig så elak och ond som bara tittade bort när dem höll fast han och satte i nålen (aj aj aj i mammahjärtat!!)
Där satt den tillslut iaf (kl.03:00) och dem kunde ge han Antibiotikan.
Efter det kunde jag inte lägga ner Theo i sängen, han gallskrek och var bara tyst när han var i mammas trygga famn. Så jag gick runt till kl.05:30 med min lilla älskling. Då satte jag mig till slut ner med han i en fotölj. Han vaknade flera gånger, men då gick jag lite så somnade han igen.
På morgonen var det lång väntan på läkaren och sedan var det lång väntan på att bli skickade till ultraljudet som dem skulle ta på hans njurar. Sedan var det lång väntan på provsvaren och det var lång väntan på att få ett svar på om vi skulle få åka hem idag. Det är lååångtråkigt på sjukhus!! Jag är glad att jag slipper vara där ofta, tänker på barn med cancer. Stackars stackars dem! :/
Till slut fick jag iaf veta att provsvaren från ultraljudet såg bra ut och dem trodde fortfarande att det var urinvägsinfektion så jag fick prova att ge Theo antibiotika oralt, om det fungerade så skulle vi få åka hem. Som tur var så fick han i sig all medicin och kl.16:30 kom Jon och Kian och hämtade oss :)
Theo har inte lika hög feber och ser ut att må mycket bättre än igår när jag åkte in med han, så det går förhoppningsvis åt rätt håll nu. Dem skulle ringa på Tisdag och ge mig svar på blodproven dem tog.
När vi kom hem stupade jag i säng och sov två timmar, jag var inte utvilad efter det men var tvungen att hjälpa till med Kians läggning.
Nu ska jag stupa rakt ner i sängen o sova igen. Hoppas jag får sova ända till jag vaknar av mig själv (men det tror jag inte) :P

God natt!


P.s Jag och Jon skulle ha åkt till Ullared imorgon, men det uteblev såklart. Hoppas att Jon kan avvara EN dag av sin semestervecka och följa med mig till Ullared, då skulle jag bli glad!